Andreas Björsten	E-post: andreas.bjorsten@home.se januari februari mars april tillbaka till nuet
	Torsdag 2001-05-24 På scen och i TV "Vad pinsamt", utbrast Carolin och borrade ner huvudet i min soffa för att slippa se. Vi hade precis kommit hem från det pågående SM i Poetry Slam och jag hade slagit på reprisen av Kulturnyheterna. Och där var jag, läsandes fyra rader ur min dikt "Stadsnomaderna". Visst är det pinsamt att se sig själv på TV, det tycker även Carolin (som varit med i media ett antal gånger på grund av sitt politiska engagemang). Men jag uthärdade anblicken av mig själv i dessa korta sekunder för den goda sakens skull! Jag måste ju se om det var någonting om Slam-SM på TV. Det började i måndags. Jag hade gjort mig ledig från min ganska trista datakurs, för att ägna mig åt poesi och skrivande och jobbsökning i någon förhoppningsvis kreativ kombination. Därför kunde jag åka på den utannonserade presskonferensen på Rinkeby bibliotek samma eftermiddag. Arrangörsgruppen, med Istvan, Pia, Johan, Eugenia och Iris, skulle presentera Poetry Slam-SM inför den väntade medieanstormningen. Som dock uteblev på det hela taget. Enda representanten för något tyngre media som dök upp var kameramannen från SVT:s Kulturnyheterna. Johan läste just en dikt in i kameran när jag kom, men så kom man på att han var en av arrangörerna och därför var det inte så lämpligt att just han läste en dikt som en slags påannonsering av evenemanget. I stället ropade man på mig, som läste en dikt för mannen från SVT och hans kamera. Jag var totalt oförberedd och vardaglig, men jag tror det gick rätt bra. Och i dag när jag kom till Tidskriftsverkstaden fick jag höra att åtminstone en person jag känner hade sett det. I går kväll började då själva tävlingarna och jag är ju med i Rinkebylaget. Vi har haft en ganska dålig förberedelseperiod, med inre oenighet i laget på grund av en inflammerad debatt på nätet om Estradpoesi. Men kvällen till ära ville vi enas och försöka samarbeta så gott det gick. Flera av oss gjorde bra framträdanden, och jag tycker det gick rätt bra för mig också. Men poängmässigt gick det sådär. Vi slutade på tredje plats av fyra för kvällen tävlande lag i restaurang Anadolu. Men vi får ta nya tag ikväll. Kul att möta alla gamla och nya poetkompisar. Jag och Carolin gick dock hem (till mig) rätt tidigt, då hon var trött efter en tidig morgon och ville sova. Kul artikel om Poetry Slam i senaste numret av Situation Stockholm förresten! Jag citerar: "De drygt sextio personerna vid borden på Internetcafét [Zenit] lägger ett tjockt sorl i lokalen. Men när kvällens första poet, Pere Schröder, kliver upp på scenen och börjar väsläsa som en svart kombination mellan Stig Larsson, John Peter Gister och Bruno K. Öijer blir det tyst." Intressant inte bara för omnämnandet av Pere, som är en av dagens mest sympatiska live-poeter, utan också för omnämnandet av John Peter Gister som referens. Kul för alla oss gamla JP Gister-fans. Söndag 2001-05-20 Carolin har stora planer för mig - eller åtminstone för min lägenhet. Någonstans under all bråte jag samlat på mig genom åren finns det en schyst lägenhet, och Carolin vill hjälpa mig att ta fram den. Hon ser den som ett renoveringsobjekt. Och det är ju bra; det betyder att hon ser mig som mer än ett sjuveckorsprojekt också. Det har verkligen varit upp och ner för oss under de senaste veckorna, och jag har inte kommit åt att ge dagliga rapporter i den här dagboken. Den som till äventyrs vill veta ännu mer om mig och Carolin kan logga in på Lunarstorm och läsa Beaverstones och Extreme_Radicals dagböcker. Och så en stor ljuspunkt: Nya numret av Serum har kommit ut med mig och Wahlroos med flera bland de medverkande. Onsdag 2001-05-09 Eftersom det var ett tag sedan jag uppdaterade ska jag rekapitulera lite vad som hänt sedan sist. TV-framträdandet gick bra, såvitt jag kan bedöma i varje fall. Jag körde min text "Pengar" till elgitarr i direktsändning, sedan blev jag intervjuad av Lill-Marit Bugge och fick väl i varje fall tillfälle att säga några vettiga saker om poesi. Vi kom in på ämnet Poetry Slam och jag körde en dikt sittande i intervjustolen (vilket kändes lite onaturligt, då jag är van att göra gester medan jag läser och gesterna riskerar bli förstorade i den lilla tv-rutan). Sedan var det dags för Eugeni, som presenterades som rysk poet. Han läste bra, på sitt rytmiskt skanderande sätt och även han fick tillfälle att säga en del vettigt (och kontroversiellt, på sitt vanliga sätt). Avslutningsvis ville Lill-Marit att vi skulle ge några råd till unga poeter som ville få upp sina texter ur skrivbordslådan. Jag föreslog att de skulle utgå från sina egna erfarenheter och skriva om det de känner till, samtidigt som de försöker hitta det i sina egna upplevelser som kan tala till andra och inte blir alltför privat. Eugeni menade att när man känner att man kommer in på något farligt i sitt skrivande, då är man på rätt väg. Två råd som möjligtvis sammantagna kan säga någontting. Förra veckan började jag känna mig som en matfriare hemma hos Carolin och hennes familj - inte alls någon obehaglig känsla i och för sig. Carolin ringde och frågade vad jag skulle äta i dag, jag sa "vita bönor och potatis". (Något annat hade jag inte råd med.) Carolin, som var dunderförkyld, tyckte att jag skulle komma över till dem så skulle hon laga bättre mat åt mig. Så jag kom över och hon lagade fiskpinnar med potatis, broccoli och sallad till mig, vardagsmat men jättegott. Carolin är mån om att servera alla färger på tallriken, åtminstone när hon lagar mat till någon annan. Själv satt hon och åt lasagne direkt ur ugnsformen efteråt, mindre glamouröst, men en underbar vardagsscen för mig som inte är van vid familjeliv på det här sättet. (Jag diskade, för sjutton!) Det här var i tisdags förra veckan, torsdags käkade jag hemma hos Evanders och fick "riktig fisk" (torsk som fadern dragit upp), fredag käkade jag hemma hos dem, om jag minns rätt. Sedan var jag hemma några dagar, i helgen sov Carolin över hemma hos mig och i söndags var det dags för säsongsavslutning på Ordtrå. Ett gäng poeter - Bob Hansson, Johan Nordgren, Malin Axelsson, Istvan Molnar, Annika Brink och jag själv - skulle läsa ur antologin "Kom över på den här sidan" som kom i höstas. Även Petter Lindgren framträdde. Det är Annika som är eldsjälen bakom och äntligen dragit ihop den här uppläsningen. Jag tycker det var en strålande kväll, roligt att vara där med Carolin och Aino, och bland sina vänner poeterna. I kväll ska vi gå och lyssna på Bob Hansson på Rinkeby bibliotek. Ekonomiskt har det senaste året inte varit mitt mest lukrativa direkt. Jag konstaterade vid deklarationsdags nyligen att jag tjänade 52.000 kronor förra året, min lägsta inkomst på väldigt många år. Jag har dock äntligen fått rättelse på min låga ersättning i aktivitetsstödet och fått upp den till normal a-kasse-nivå. Jag tillbringar större delen av dagarna på en datakurs ute på Ekerö just nu, inte direkt en kurs som är avpassad för arbetslösa journalister i och för sig, utan det blir mest Office-paketet som vanligt. Brinner av längtan att söka ett eller flera vettiga jobb som kan föra mig närmare min inre verklighet också i yttre avseende. Det var flummigt det där, ja. Har dock fått in en ny krönika på Argus Area, inte helt fel. På det hela taget lever jag och frodas, och jag älskar Carolin. Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
		Copyright © Text: Andreas Bjrsten Uppdaterad: 2001-04-03

Några tankar om dokusåpor

Krönikören Annika Sundbaum-Melin på msn.se skrev i sin förra krönika om hur dokusåporna nu har tagit över kvällstidningarnas roll att snaska i folks privatliv och frossa i framkallade skandaler. Men vem blir förvånad, säger jag. Den som vet hur castingen till dessa såpor går till förstår ju att allt är ytterst genomtänkt; man placerar ett antal människor med en viss läggning i en tryckkokare under ett antal veckor, och skandaler eller snuskscener kommer helt logiskt att inträffa. Man planerar så att säga för att det oväntade ska hända.
På castingen till Radio fick de sökande svara på ett antal ytterst intima frågor, som normalt är sekretessbelagda, saker som man kanske inte ens har upplyst sin familj eller sina närmaste vänner om. Därmed sätter man ett skarpslipat svärd i händerna på Wegelius TV. När som helst kan de aktivera sin kunskap om ens intima hemligheter för att framkalla en viss reaktion i dokusåpan.
De sökande fick bland annat svara på "hur viktigt sex är för dem", vad de tycker om folk som använder droger, vad de själva har för drog- och alkoholvanor, om de någon gång har begått något brottsligt, vad de har för inställning till abort etcetera etcetera.
Väljer man då ut ett antal människor som alla säger att sex är ytterst viktigt för dem, och att de inte har något emot fria förbindelser, så har man redan "planterat" möjligheten till ett antal sexscener i tv under de närmaste veckorna. Väljer man sedan dessutom ut en bög, någon som är tveksam i sin sexuella indentitet, och någon rabiat abortmotståndare, så blir scenariot närmast komplett, eller hur? Så gör man en dokusåpa, och att människorna kommer i kläm på vägen, säger egentligen sig självt.

Linda Skugge på Världsbokdagen

Ikväll framträder Linda Skugge bland en massa andra författare på Världsbokdagen på Kulturhuset. Hot har framförts i gästboken på hennes hemsida att hon ska "tårtas" precis som Bosse Ringholm. Ett pervo-hot kanske, men det oförutsägbara kommer att gå som en fläkt genom lokalen.

Måndag 2001-04-16

Om glappet mellan medborgare och makthavare

Det finns ett glapp mellan medborgare och makthavare. De verkar ha helt olika verklighetsuppfattningar i dag.
AMS-chefen Anders L. Johansson säger i DN att aktivitetsgarantin (AGA:n) fungerar allt bättre, samtidigt kan man läsa skrämmande rapporter på annan plats i tidningen om hur den har blivit en förvaringsplats för arbetslösa som är inlåsta på arbetsförmedlingen 40 timmar i veckan utan vettig sysselsättning.
AMS-chefen säger att kvar på arbetsmarknaden finns bara små flaskhalsproblem, på insändarplats i Platsjournalen kan man läsa om hur arbetslösa terroriseras av arbetsförmedlare och ignoreras av arbetsgivare.
Stockholms socialborgarråd säger i intervjuer att alla som behöver det får tak över huvudet och att ingen ska behöva tigga. På de hemlösas egna sidor i Situation Stockholm kan man läsa rapporter om en fortsatt hopplös situation för de hemlösa som inte passar in i den drogfria mallen på härbärgena.
Bilderna går inte ihop.
Medborgare - det glappar mellan vad de tänker och vad de säger.
Medborgare - kartan stämmer inte med terrängen.

Och så lite dagbok

P.S. Efter att vi hade två seriösa gräl på 24 timmar kom Carro hem till mig sent igår natt. Hon var i en jättekonstig sinnesstämning, satt bara på min säng och grät med mascaran rinnande. Jag spelade Sophie Zelmani (Time to Kill) och Bob Dylan (World Gone Wrong) för henne. Tyvärr kommenterade hon inte den fantastiska musiken.
Till slut nådde vi fram till varandra, gick och la oss och hade en härlig natt med omväxlande sömn, kel och lite mer.
I morse satt hon i sängen och matade mina katter med Singoalla-kex. Katterna är nog redan lite förälskade i henne. Hon har bra hand med djur, men tyvärr är hon allergisk mot katter.
Carro klagar på att det är dammigt hemma hos mig, fullt med katthår överallt vilket gör att hon snörvlar mer. Men jag har ju aldrig utgett mig för att vara någon mästare på städning. Funderar dock på att hitta ett bra hem på Söder åt en av mina katter för att avlasta situationen lite grann. Är jätteglad och nyförälskad i Carro.

Torsdag 2001-04-12

Jag är tillsammans med Carolin nu sedan en vecka. Det känns jättebra!
Vi är - tror jag - extremt olika på många sätt, ändå finns det tillräckligt med beröringspunkter för att det här ska kunna funka. Vi är lika speciella, fast på olika sätt, lika besatta av det vi håller på med, om det nu är poesi, kärlek eller något annat. Men jag har ju periodvis levt som en eremit och ägnat mig åt skrivande, andligt och politiskt sökande. Det har inte hon, levt som en eremit alltså, det andra stämmer ju. Sedan är hon förstås betydligt yngre än jag, men jag lider ju inte av det, inte hon heller tror jag, det skulle vara om omgivningen hade några synpunkter...

Farväl till den platoniska kärleken, den olyckliga kärleken och en massa andra konstiga kärlekar jag ägnat mig åt. Eller, nja, det känns bra i varje fall.
Måste tillägga att jag i och för sig har trivts med att leva ensam långa stunder, att genom det lära mig att bottna i sig själv. Det är först om man klarar av att vara ensam med sig själv som man också kan sträcka sig ut ur sig själv för att gå helt upp i ett konstverk man skapar el dyl. Det tror jag verkligen. Motsatsen är om man alltid måste ha människor omkring sig för att bli underhållen, sprida ut sin uppmärksamhet åt alla håll.
Men nu vill jag vara tillsammans, ingenting annat.

För ungefär en vecka sedan fick jag beskedet att min ansökan om medlemskap i Sveriges Författarförbund avslogs. Jag blev inte helt förvånad, även om jag blev besviken, jag trodde att chansen var cirka fifty-fifty att de skulle godta mig som medlem i dagsläget. Jag hade inte orkat vänta på att mitt manus "Muntliga dikter" skulle komma ut, utan ansökte på basis av det jag redan givit ut, min diktsamling på eget förlag 1988 och min diktsamling "Visitbok" på bokförlaget Megafon 1991. Dessutom omnämnde jag mina antologipubliceringar i Grupp 86 och "Kom över på den här sidan".
Vet inte om det var mina arbetens kvalitet eller omfång som hade de största bristerna, eller om det var en kombination av dessa.
Jag kan bara konstatera att tillvaron återigen på ett närmast övertydligt arrangerar situationen så att mitt revanschbehov ska bli största möjliga.

Jag anar stora ekonomiska problem vid horisonten då jag fortfarande inte fått rättelse på min låga ersättning från aktivitetsgarantin. Vem kan leva på 143 kronor om dagen? Varför får jag inte de 580 kronor om dagen i a-kassa som jag egentligen borde ha rätt till? Frågorna måste besvaras ganska omgående.

Trots problem med jobb och arbetslöshetsersättning har ändå året börjat ganska bra med tanke på saker som betyder något:

* jag har givit ut en diktsamling
* jag har blivit tillsammans med Carolin
* jag har skrivit en text om dagens svenska poesi, som kommer i nästa nummer av tidskriften Serum
* jag har kvalificerat mig till SM i Poetry Slam som medlem i Rinkebylaget
* jag blev inbjuden till Borås Open

Sedan är jag med om att återupprätta ett nästan bortglömt yrke också. Om två veckor ska jag bli sandwichman för en kund åt uthyrningsföretaget Olsten. Jag tycker att sandwichman är något man borde ha prövat på att vara i sitt liv.

Tisdag 2001-04-03

Det har varit turbulent på sistone, och svårt att komma åt att uppdatera.
Jag har träffat en fantastisk tjej som ställer till en del kaos i min hjärna och mitt hjärta. Vi sågs på några poesiuppläsningar, kände sympati för varandra, tog en fika för en vecka sedan - och sedan när jag var på Borås Open mailade och SMS:ade vi intensivt. Något växte fram snabbt, kanske alltför snabbt. Jag vet inte om detta är ett förhållande eller bara en flirt på liv och död. Försöker ta det lite lite grann med en klackspark för att inte bli överseriös och gå under på kuppen som jag skulle gjort för några år sedan. Jag är nog extremt jävla problematisk att bli tillsammans med, att döma av hur situationen har utvecklat sig. Sedan finns det ett ord som stavas så här: Åldersskillnad. (Ni har hört det förut i den här dagboken.)
Just nu är jag mest förvirrad och jag säger som tjejen i fråga: nollställd. Samtidigt som jag vet att jag älskar henne och de känslorna kommer tillbaka så fort man börjar inbilla sig att de försvunnit. Vänta några dagar eller någon vecka högst, så får vi se hur det går. Kanske måste vi lämna varandra i fred ett tag för att komma igenom rådande känsloförvirring.

Borås Open var en intressant erfarenhet, inte för att jag vann, långt ifrån. Jag gick inte ens till final utan blev utslagen i första duellen i min kvaltävling. För ett intressant referat se Passus.net.
Jag fick en del bra respons på mina dikter - de två jag hann läsa i Borås alltså - ändå, av arrangören Peter Grönborg och en ung kille jag träffade på Restaurang Trägår'n senare. Jag hamnade nämligen efter att ha blivit utslagen i min kvalomgång på Trägår'n tillsammans med Bob Hansson och Wahlroos där vi utbytte lite poesierfarenheter och dansade (eller, nåja, i mitt fall) till Mazarine Street och Rockmonster. Jävligt bra konsert, och skönt att bara behöva gå 25 meter från slammet på Röda kvarn till rockkonserten nästan tvärsöver gatan.

Jag bodde på Scandic Hotel i Borås, 675 spänn per natt, men helt okej pris med tanke på extrabred säng och stor soffgrupp vid fönstret (i ett enkelrum!).
På lördagen var jag ute och käkade med ett gäng slammare plus Bob Hansson och Lina Ekdahl som hade haft en diskussion om estradpoesi. Trevligt!

På söndagen var det finalen plus ett inledande litterärt program med Thore Skogman (!), Bob Hansson, Helena Eriksson, Lina Ekdahl, Eric Fylkeson med flera. Eric var helt fantastisk, jag får en allt större respekt för honom som estradpoet och yrkesman.
Umgicks en del med Eric sista dagen, en gammal idol till mig som ändå på något sätt har blivit till en jämlike, han berömde min dikt "Det finns inga outsiders" vilket är lite grann kors i taket, då han aldrig har kommenterat mina dikter tidigare.

Sömnig hemgång till tåget vid åttatiden i söndags, jag, Pere och Jane med Rainer i släptåg. Eric vinkade av oss vid stationen. Han skulle sova i Borås ännu en natt innan han kunde ta sig hem via Västerås.

Sedan hem till den känslomässiga turbulens jag redan har beskrivit. Hem till den skrämmande insikten att myndigheterna anser att jag är berättigad till 143 kronor per dag i ersättning för att jag nu sedan en vecka är inskriven i aktivitetsgarantin på Kungsholmen. Här finns mycket att rota i, facket måste ompröva min rätt till ersättning, för jag kan inte leva på luft hur mycket "luftande" jag än är, enligt Peter Grönborgs referat av Borås Open i Passus.net.

Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktobernovemberdecember

Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december