 |
Andreas Björsten |
andreas.bjorsten@home.se
Fredag 2004-06-11
Dessa siffror - som för övrigt framkom under ett seminarium med den finlandssvenska författarinnan Pirkko Lindberg - är naturligtvis ungefärliga men de säger en hel del. Samtidigt kan de tolkas på olika sätt.
Någon som vill försvara den finlandssvenska litteraturen kanske säger att "kvaliteten blir ju inte lägre för den skull, för att många manus kommer ut." Alldeles riktigt, säger jag, jag hävdar att kvaliteten om något i själva verket blir högre! Den trendängslighet som finns på svensk botten är påfallande, författarna sneglar på varandra och på författarutbildningarna, en konsensus utbildas många gånger om hur det "ska se ut". Kort sagt: den extrema svårigheten att bli utgiven föder ett försiktigt klimat. Snålheten riskerar att skada litteraturen. (Fast i år verkar det ha vänt, och andelen debutanter är i höst större än på mycket länge.)
I Svensk-Finland har vi motsatsen: ett mer generöst klimat, vilket leder till att de unga författarna vågar satsa på ett liv med litteraturen på ett annat sätt än i Sverige, de vågar följa sin stjärna. Sådan är i alla fall min optimistiska tolkning.
Situationen är komplex och det är berikande att den svenskspråkiga litteraturen lever på bägge sidor om Östersjön. Onsdag 2004-06-02
Vad gäller poesin i eget namn har jag medverkat på ett stort antal uppläsningar, kvalificerade mig till Poetry Slam SM men hade inte råd att åka till Avesta där tävlingarna gick av stapeln i år. Har även medverkat med dikter i Lyrikvännen nyligen och läst dikter av Goethe på Kulturhuset.
För att tala om min journalistiska verksamhet har den blivit lidande av att jag varit placerad på en arbetsmarknadsåtgärd sedan i januari. En enda artikel på min normala nivå har jag lyckats producera under de senaste månaderna, en artikel om tidskriften Metamorfos på tidskrift.nu.
Det är få sysselsättningar som tar så mycket energi av deltagarna som arbetsmarknadsåtgärder och liknande, de är mördande för kropp, själ och intellekt. Har precis börjat mitt sommarjobb på Connex, och det känns faktiskt som om det kommer att ge mig mer ork över än den här SAGA-kursen (som det kallas) på Medborgarskolan.
Har jag råd åker jag till Åbo med Romantiska Förbundet nästa vecka. Fortsättning följer.
Dagboksarkiv 2003: februari mars/april maj/juni juli augusti/september oktober
Dagboksarkiv 2002: januari/februari mars april/maj juni/juli augusti september oktober november december/januari
Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december
Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
Jag kan ha skrivit om det tidigare i den här dagboken, men det är intressant att jämföra den finlandssvenska litteraturen med den svenska, speciellt vad gäller bokförlagens roll.
I Sverige brukar man säga att 1 procent av alla spontant inskickade manus blir utgivna. I Svensk-Finland är siffran betydligt högre, jag har hört att det ligger runt 6 procent, medan inom den finskspråkiga litteraturen cirka 2 procent blir utgivna av manusen som skickas till förlagen.
Samtidigt finns det ett drag av "gräset är grönare på andra sidan" i hur situationen betraktas på ömse sidor om Östersjön. I brevboken "Poesi med andra ord" av Henrika Ringbom, Agneta Enckell och Peter Mickwitz lyfts den svenska diskussionen fram som ett föredöme. I Finland finns ju inte ens en tidskrift som OEI! En viss avundsjuka yppas över läget i Sverige, jag tror framförallt av Agneta Enckell.
Själv känner jag alltså tvärtom, jag känner att det finlandssvenska klimatet i själva verket är mer uppmuntrande och att de inte förstår hur bra de har det! Jag lägger märke till att författarinnor som Eva-Stina Byggmästar och Ulrika Nielsen flyttar till Sverige, och jag förstår egentligen inte varför (Catharina Gripenberg flyttar å andra sidan till Köpenhamn). Men, det är klart, slår de igenom i Sverige får de tillgång till en trettio gånger så stor publik... nu när delupplagorna i Sverige blivit sällsynta för finlandssvenska författare.
Detta några reflexioner efter en givande Åbo-resa, där jag träffat bland andra Bror Rönnholm, kritiker på Åbo Underrättelser, som gjorde en synnerligen givande exposé över den finlandssvenska litteraturens utveckling efter 1950, samt författarinnorna Bodil Lindfors, Margareta Hupa och Heidi von Wright. Jag återkommer till Åbo längre fram.
Långt uppehåll i dagboken... Mitt liv har varit kaos, i bästa fall ett skapande kaos, under de senaste månaderna. För att uttrycka det positivt har jag haft mycket att göra; jag har varit med i Bellange Ensemblen som uppträtt i Uppsala och på Stockholms Sociala Forum, jag har varit med och arrangerat The Go! Poetry Club sista torsdagen i varje månad på Tre Backar, jag har varit engagerad som styrelsemedlem i Romantiska Förbundet. På årsmötet den 16 maj valdes jag till ordförande för detta förbund, som grundades i maj 1957. Tidigare ordförande har varit bland andra Bo Setterlind och Harald Forss.
Det är naturligtvis ett stort ansvar, och vi får se om jag klarar av att axla det... Men jag är gärna med och driver den romantiska strömningen vidare i vår tid (det får absolut inte bli någon slags museal verksamhet). Estradpoesi och tidskriftsarbete ligger nära hjärtat även här.
Copyright © Text: Andreas Björsten
Uppdaterad: 2003-02-05