 |
Andreas Björsten |
andreas.bjorsten@home.se
Onsdag 2002-07-31
Det är lätt att bli cynisk när man ser hur det offentliga rummet har förvandlats, till att enbart vara en plats för konsumtion. Den som inte har några pengar är ointressant, passerar som en skugga.
"Festen i Galärparken" är nedlagd. Det blir ingen tredagarsfest på Djurgården 16-18 augusti, inte ens alternativet med en mindre gratisfest på Kafé 44 går att genomföra. Vilket antiklimax! En personlig reflektion är att det blir allt svårare att jobba med ideella projekt.
Sommarens sjukaste reklamslogan svarar Armémuseum för: "Slå ihjäl ett par timmar på Armémuseum". Javisst, arméer är väl kända för att slå ihjäl - fast kanske inte i första hand tid.
Torsdag 2002-07-25
Ärligt talat tror jag inte att det ens var så många upplopp eller kravaller i Göteborg i fjol. Jag anser att man bör reservera uttrycket "Göteborgskravallerna" för själva vandaliseringen av Avenyn. Den har jag inget intresse av att försvara. I övrigt är det ett faktum, vågar jag påstå, att alla andra så kallade upplopp var ett direkt svar på polisens trakasserier och omringning av människor som då ännu inte hade gjort något. I viss mån gäller detta för övrigt även kravallerna på Avenyn. Jag var ju själv närvarande mitt i skedet en kvart innan kravallerna bröt ut, och jag vet att det var polisen som gick till angrepp mot en fredlig demonstration från två håll.
"...antingen har ni inga verkliga livserfarenheter inom er eller också vågar ni er inte inpå dem." Söndag 2002-07-21
Jag har byggt ut mina noteringar om Ådalen 31 jämfört med Göteborg 2001, och publicerat dem som en artikel på Sourze. (Gå in under Politik, eller leta lite!)
Onsdag 2002-07-17
I brist på möjlighet att resa bort använder jag sommarens relativa stiltje till att sitta på biblioteket och plöja en del intressanta böcker (en och annan picknick i Svedmyra hinns också med...) Just nu läser jag om Ådalenhändelserna 1931, med Birger Normans Ådalen 31 som huvudbok.
Antalet offer I Ådalen dödade militären fem människor (däribland en tjej som stod vid sidan av vägen och tittade på) och skadade fem. I Göteborg skadades tre, varav en mycket allvarligt. Skador förekom också bland ordningsmakten, framförallt i Göteborg.
Som ni ser, likheterna mellan Ådalen 31 och Göteborg 2001 är större än jag i förstone trodde, om något är repressionen hårdare i dag. En slutsats som faktiskt förvånar mig själv!
Måndag 2002-07-15
Jag och Helena har en prövo-period just nu, kan man säga.
Onsdag 2002-07-10
När jag satt hemma och deppade igår, ringde Micke Katzeff (arrangör och eldsjäl bakom Skeppsholmsfesten). Och han hade ett glatt besked: Det kommer att hända saker även i år. Det blir en gratisfest i Galärparken denna gång. Boka in helgen 16-18 augusti redan nu.
Söndag 2002-07-07
Jag skrev en artikel om Stockholm som en alltmer segregerad och ojämlik sommarstad och skickade den till Belinda Olsson på Aftonbladet Debatt. Hon tyckte den var för kort och lämnade den vidare till insändarsidan. Nå, en något nedredigerad version är införd i dagens Aftonblad.
Fast kanske blir det inte så illa. Jag, Helena (och katten Rossy) har fått erbjudande om att tillbringa en vecka på Ingarö i augusti. Ser fram emot det.
Fredag 2002-06-28
Den direkta motsatsen till andlighet, är väl annars varumärkesfetischism och konsumism. I reklamen till Eminems senaste platta ser man honom sitta med en Nike-logga på mössan och en (omritad) Mercedes-logga på bröstet. Jag tycker det ser extremt jävla tråkigt ut! Men som Naomi Klein beskriver i "No Logo" är varumärkesfetischismen just något som utmärker hiphopen från början, det är den fattiges dröm om att kunna konsumera lyx. Vilket leder till en symbios mellan den uppåtsträvande hiphoparen och statusmärken som Nike (vilka dock för mig mest är en värdelös logga i jämförelse med Adidas, som ju faktiskt gör bra skor!) Eminem själv är förstås också ett varumärke i dag. Jag kan inte förneka att han gör en del bra musik, även om jag inte är speciellt inlyssnad på den, jag talar om vilka bilder och drömmar han väljer att förmedla i sin offentliga framtoning.
När jag ser Mercedesloggan - som så ofta favoriseras av hiphoppare - kan jag inte undgå att tänka på Elem Klimovs film "Gå och se" från 1985. Filmen gjordes i det gamla Sovjetunionen, vilket förstås inte är någon slump. Måndag 2002-06-24
Var på en trevlig midsommarfest hemma hos Annika Brink, tillsammans med Helena, Catharina, en tjej som heter Sofia och så förstås lilla Moa. Det var ganska stillsamt, vi kom vid tretiden och gick vid niotiden.
Nå, några roliga småsaker har hänt. Tidskriften Serum har kommit med sitt sommarnummer, som innehåller bland annat dikter av mig och Sofia Pulls (en av mina härliga poesivänner från Hultsfred). Dessutom en lysande artikel om Dylans poesi, en sådan artikel som jag försökte skriva för några år sedan, men aldrig fick till riktigt på den tiden.
Sedan har kapplöpningen bland bokförlagen om att ge ut böcker till ettårsminnet av "Göteborgskravallerna" resulterat i ett antal böcker. Det är lätt att se hur de olika krafterna positionerar sig för att komma med den slutgiltiga utvärderingen och få problemformuleringsprivilegiet.
Måndag 2002-06-17 Söndag 2002-06-09
Om att jobba i livsmedelsbutik finns mycket att säga. När man läser krönikörer som Linda Skugge framstår detta att jobba i kassan på ICA eller Vivo som ett öde värre än döden; "tjejen som blev kvar i kassan på ICA" är sinnebilden för någon som har fastnat.
Jag, som mest haft tjänstemannajobb tidigare, konstaterar att det är mycket stora skillnader gentemot ett arbetaryrke som butiksbiträde. Man har inte möjlighet att ringa privata samtal på jobbet eller gå ens ett ärende på stan. Känslan av att sitta fast kan växa ur detta. Om jag jämför med att dela ut gratistidningar, som jag tidigare gjort, så var det ett rent underklassjobb medan det här som sagt är arbetarklass.
Det är naturligtvis inga dumma människor som jobbar i branschen, jag sträcker mig så långt som till att det är bra människor på det hela taget. Men det ligger något slags tak över deras seende, jag har inte hört någon prata om att gå vidare till universitetet under de månader jag varit i branschen. Däremot drömmer flera om att bli fria hantverkare. "Vad konstiga ord du använder", säger någon till mig. Då har jag använt ord som "luttrad" eller "karismatisk", ord som återfinns i vilken kvällstidning som helst.
Tejerna hukar sig över sina tjejtidningar på rasterna, killarna över sina V75-kuponger. Det blir lite som en karikatyr av könsrollerna och av, just det, risken att fastna. Som jag skrivit redan tidigare här i dagboken kräver det väldigt mycket att vara intellektuell i ett sådant yrke, man blir i sådana fall en avvikare, någon som strävar efter något annat. Men naturligtvis GÅR det, och det är sorgligt att arbetarrörelsen och facket i dag är renons på rörelse och bildningssträvanden och i alla fall är fullständigt osynliga på min arbetsplats. Det är ett svek mot oss alla. Det innebär att var och står sig själv närmast, var och en måste tänka på sin egen karriär och var och en är livrädd för att fastna i ett arbetaryrke i dag därför att det inte finns någon hjälp och stimulans till att vara intellektuell under tiden.
Hade jag inte haft min flickvän Helena Leijd och bland annat kontakten med Romantiska förbundet hade det varit desto svårare att fungera som intellektuell under de senaste månaderna, men nu känner jag att jag är på väg tillbaka mer och mer. Under maj månad har jag gått på Romantiska förbundets diskussionsafton med Björn Ranelid kring den romantiska livshållningen och även på deras årsmöte där Gunnar Harding presenterade sitt översättningsarbete kring den engelska romantiken. Stimulerande, för det blir ett samtal bortom hierarkierna. Och jo, min första större artikel på länge hamnade så småningom i tidskrift.nu.
Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november
Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
Vart jag än kommer, vill folk ha någonting av mig. Och nej, det är inte min kärlek eller mitt engagemang saken gäller.
Också ideella organisationer vill numera bara ha medlemmar som gör sina regelbundna månadsinbetalningar.
I början av 1900-talet sa man att det var skam att medborgarrätt heter pengar. Sedan blev rösträtten lika för alla, och den orättvisan försvann, kan det tyckas. Men i dag när medborgaren nästan helt har försvunnit som begrepp i offentligheten, och det bara är konsumenten som räknas, kan man i stället säga att "konsumentmakt heter pengar". Bara en gång vart fjärde år är medborgaren intressant som just sådan!
Bildbevis för att jag var med och demonsterade i Göteborg i fjol finns på sidan 4 i förra numret av Offensiv! När jag nu finns med på en av bilderna från demonstrationen den 14 juni återstår bara frågan vilket straff jag kan tänkas få. Flera demonstranter har ju dömts till groteskt långa fängelsestraff efter att i stort sett bara ha kunnat identifieras på bild under något av "upploppen". Nu senast var det en ung kille som dömdes till fem års fängelse för 5 fall av "våldsamt upplopp".
(ur Peter Weiss' Situationen, om sin tids konst, litteratur och teater)
Jag och Helena har det bra tillsammans igen.
Ådalen 31 vs. Göteborg 2001
Det är intressant att se skillnader och likheter med de så kallade Göteborgskravallerna.
Grad av provokation mot ordningsmakten I Ådalen förekom stenkastning mot militären, exempelvis när de lastades av tåget på kvällen den 13 maj, dagen innan skottlossningen. Bland annat fick en militär en sten på hjälmen, som buktades till. Stenkastning ansågs dock inte vara skäl för ordningsmakten att öppna eld! Jämför Göteborg, där just en stenkastande folkmassa ansågs vara skäl nog för polisen att skjuta skarpt.
Händelseförelopp som ledde fram till eldgivningen I Ådalen handlade det om en folkmassa på 6.000-7.000 människor som demonstrerade mot strejkbryteriet. Deras mål var att passera förbi strejkbrytarnas förläggning i Lunde och protestera. Polisen valde att spärra av vägen en bra bit ifrån förläggningen. När folkmassan inte lät sig hindras - de ansåg det fel att spärra av allmän väg - började skottlossningen. I Göteborg var det polisen som hade ringat in en gatufest innan de öppnade eld.
Den upphetsade stämningen hade en förhistoria I Ådalen var det ett uppträde dagen innan, där några demonstranter hade konfronterat strejkbrytarna ombord på båten "Milos". I Göteborg var det antikapitalistmarschen och kravallerna på Avenyn tidigare samma dag.
Domarna Hårda domar i både Ådalen och Göteborg, mot demonstranterna alltså. Efter Ådalenhändelserna dömdes bland annat strejkledaren Axel Nordström till straffarbete i 2 år och sex månader för ledarskap av upplopp, brott mot annans frihet och demonstration utan tillstånd. Tre andra demonstranter straffades också. Dessa domar bräcks dock av de hårda i Göteborg, där dessutom många fler har straffats. Alla militärer frikändes i HD efter Ådalen, utom furir Tapper vars kulspruta gick av "av misstag" och förmodligen dödade iakttagaren Eira Söderberg. Han fick 3 dagars vaktarrest. Efter Göteborg har hittills ingen polis dömts.
Med drygt 3 miljarder kronor i licensintäkter till sitt förfogande borde SVT klara av att stå fri från kommersiella intressen. Men det är just det de inte gör! Min nya artikel på elakpistol handlar om det. (Del ett i en planerad serie om tre på temat Svenska lögner.)
Det är slut mellan mig och Helena. Så nu är jag singel, om nu någon bryr sig.
När jag tänker efter blir det här elfte sommaren i sträck som jag inte kan åka utomlands eller på semester över huvud taget.
Fantastisk musik: "Primitive" med Soufly. (Köpt på rea på rean på Akademibokhandeln...)
Det var ju rätt mycket hårdrock på Hultsfredsfestivalen i år, Slayer och Entombed för att bara nämna de största namnen. Jag såg bara några låtar var med de banden, jag tyckte inte det svängde. Och sedan blir det så fånigt när alla bandmedlemmar står och gör djävulstecknet oavbrutet. Bra var däremot det ganska okända bandet Witchery i samma genre, som spelade i Teaterladan. De hade självironi och gav järnet som musiker. Jag gillade även finska HIM, som mer är en kombination av goth och hårdrock. Men Soulfly är något annat... hårdrock med ande, kanske man kan säga. (Jo, det ligger ju redan i namnet, som de faktiskt gör skäl för.)
De tar inte den enkla vägen ut, att posera som djävulsdyrkare, de väljer i stället att vara revolutionära och andliga. Det är en mycket starkare kombination, om ni frågar mig. Gillar deras samhällskritiska texter, som faktiskt i mina ögon påminner en aning om Lundells sena 90-talsplattor i inställningen.
Handlingen utspelar sig under Nazitysklands ockupation av Sovjet under andra världskriget. I en episod ser vi hur ett insatskommando tyska soldater spärrar in en bybefolkning i kyrkan och - tänder eld på den. Medan skriken och röken stiger mot skyn, väljer kameran att vända sig bort från den nästan outhärdliga scenen och zoomar i stället in en av bilarna som de tyska soldaterna kom till platsen i. Och bilden vilar under en tidsrymd av flera sekunder som upplevs som nästan oändlig på Mercedesmärket på bilens kylare. Det är en fantastisk scen. För mig har Mercedes-Benz alltid sedan dess framstått som en slags tillverkare av likbilar. Där ser man den negativa reklamens makt, om man använder den rätt. Jag är helt övertygad om att Elem Klimov åsyftade denna verkan när han gjorde filmen.
Jag känner mig fortfarande lite trött och seg efter min ganska intensiva period som livsmedelsarbetare, med Hultsfredsresan omedelbart ovanpå. Den senaste veckan har jag mest ägnat mig åt att läsa och samla krafter, planera kommande artiklar och har dessutom börjat söka jobb så smått igen.
Och så har Sourze kommit ut med sin sexbok! "Du dominerar boken", som projektledaren Marie Ekbom (på skämt) sa till mig. Men jag har faktiskt med tre texter, och det är det ingen annan som har. Stackars Vecko-Revyns läsare som kommer att få läsa om "gubbslem" och annat!
Det stör mig att Ordfront "mörkade" utgivningen av "Vad hände med Sverige i Göteborg" för att få maximal effekt. Tack vare att jag känner en av de medverkande visste jag att boken skulle komma ut, men Ordfronts egna medlemmar svävade i okunnighet ända tills nya numret av Ordfront Magasin kom ut nu i dagarna. Medlemmarna i Ordfront får köpa boken långt efter att alla opinionsbildare och debattörer redan pratat sönder den!
Uppdraget är slutfört. Estradpoesin är tillbaka på Hultsfred, denna gång i form av Poetry Slam. Se Rockpartys rapportering!
Jag har nu bara några dagar kvar som praktikant i en livsmedelsbutik; och tur är väl det för jag kroknade på slutet. På onsdag blir det avslutning. Senare samma eftermiddag tar jag tåget till Hultsfred för att hålla i Poetry Slam-tävlingarna under festivalen. Det ska bli spännande.
Och jag kan förstå varför det framställs så. Det är inte så intellektuellt stimulerande i längden att jobba i en livsmedelsbutik, speciellt inte som praktikant när man står längst ner i hierarkien och mer är någon slags allmän hjälpreda. Samtidigt känns det lite ogint att såga vad som helt enkelt är ett arbetaryrke där man självklart också har sin yrkesstolthet (eller borde åtminstone ha det).
Copyright © Text: Andreas Bjrsten
Uppdaterad: 2001-04-03