|
E-post: andreas.bjorsten@home.se |
|||
|
Torsdag 2000-06-22
Och så träffade jag Mikael Katzeff i veckan, för att prata vidare kring Gärdetfesten. Vilken otrolig kraft som samordnare den killen verkar ha, men det måste man nog ha också som huvudansvarig för den uppgiften. Jag och Mats bidrog med att spåna ytterligare några namn på tänkbara medverkande, jag lovade att kontakta Bob bland annat.
Mina räkningar den här månaden uppgick till nästan 10.000 vilket nog är rekord. Hälften är tandläkarräkningar, efter den rotfyllning jag genomgått, men jag har också fått höjd hyra på grund av den bara halvlyckade badrumsrenoveringen. Det känns lite tufft, med tanke på att inkomsterna är skrala för att inte säga obefintliga.
Känner ett sk härligt revanschbegär. Skickade nyss in min omarbetade diktsamling för eventuell publicering på Edicom i Söderbärke, var nu det ligger.
Måndag 2000-06-12
Annars har det varit en ganska tung vecka. Det känns som om jag har varit borta från världen ett bra tag, förutom några kortare promenader på stan.
Nå, sedan dundrade förkylningen in och tog över det mesta av vardagen. Jag har mest legat hemma och haft feber, fast ibland orkade jag sitta några timmar i läsfåtöljen. Har börjat läsa Gitta Serenys "Ohörda rop" (rätt fantastisk bok) och så försöker jag sätta mig in i Nietzsches tankegångar i "The Birth of Tragedy (jag läser den på engelska). Stimulerande böcker, och jag ska nog återkomma med några rader om vilka intryck jag tagit av dem.
För några veckor sedan läste jag klart Liza Marklunds "Studio sex". Eftersom Liza Marklund blivit något av en följetong här i dagboken följer här en kort analys.
°Huvudpersonen, Annika Bengtzon, ringer mitt i natten till DN och säger upp sin prenumeration efter att hon läst en taskig radiorecension (!) i tidningen. Men DN:s prenumerationsavdelning har inte telefonpassning dygnet runt, så att det kan hon inte ha gjort.
Slutligen kan man kanske säga att Annika Bengtzon inte riktigt håller ihop psykologiskt, men okej hon har genomgått svåra erfarenheter och är kanske en trasig själ... Men ändå: Hennes kompisar tycker att hon är "för snäll". Samtidigt uppträder hon som nästintill en psykopat på sin arbetsplats. När hon kommer till jobbet och ser att en annan vikarie har lämnat kvar sina privata koppar, böcker och anteckningsblock på "hennes" skrivbord (hon delar skrivbord med andra på tidningen) så slänger hon helt sonika de prylarna i papperskorgen. Jag menar, vem uppträder så?
Nåväl, jag är glad att vara tillbaka i omvärlden. Solen skiner, men fotbolls-EM kommer nog att ta en del av min tid...
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
|
||||
Copyright © Text: Andreas Bjrsten Uppdaterad: 2000-04-8 |
||||