 |
Andreas Björsten |
andreas.bjorsten@home.se
Måndag 2004-08-30
Lyste med sin frånvaro gjorde större och mindre tidskrifter som: Ord & Bild, 00TAL, OEI, Serum, Ordkonst med flera.
I ett av seminarierna kom frågan om tidskrifternas omslag och utformning upp: Borde kulturtidskrifterna inte sträva efter att ha en aning mer säljande omslag? undrade Nina Olsson från Stick. Det var inget populärt inlägg, om man säger så.
En annan fråga man kan ställa sig är om alla tidskrifter verkligen sitter i samma båt. Här måste man börja titta på innehållet i tidkrifterna, allt det som inte diskuterades på seminarierna. Först över en öl kom kommentarerna fram, om att det fanns två olika läger där Lyrikvännen representerade det ena och OEI det andra. Och, om jag förstod rätt, killlen från Glänta solidariserade sig med OEI. Inte oväntat, men det krävdes några öl för att det skulle sägas.
Måndag 2004-08-09
Jag tillhör de som har försökt väcka debatt kring redaktörsbytet på Lyrikvännen. Det gick väl så där, det blev aldrig den stora debatt jag hade hoppats på, men en artikel kom i alla fall in i några landsortstidningar samt på tidskrift.nu Kristian Lundberg och Petter Bengtsson gav sig även i debatten, vilket finns återgivet på samma sajt.
Om Boel Schenlaer är ett exempel på en obekväm redaktör som tror på kvalitet och folkbildning - och något så oväntat i litterära sammanhang nuförtiden som kommunikation! - så är Per Schlingmann för mig ett exempel på motsatsen.
Denne Per Schlingmann är nu moderaternas "kommunikationschef". Tillåt mig anmäla fortsatt misstro mot den mannen.
Jag har inte haft mycket tid, vare sig till privatliv eller kulturarbete, under sommaren men en krönika på Yelah har det i varje fall blivit.
Dagboksarkiv 2003: februari mars/april maj/juni juli augusti/september oktober november/december
Dagboksarkiv 2002: januari/februari mars april/maj juni/juli augusti september oktober november december/januari
Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december
Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
Här följer en kort rapport från tidskriftsbiennalen i Luleå förra helgen.
Det var kul och intressant att umgås med tidskriftsredaktörer under två och en halv intensiva dagar. Luleå var ocks en trevlig stad att ha evenemanget i, det var rätt stressande att komma tillbaka till det uppvarvade Stockholm på måndagen efteråt.
Annars var det påfallande få renodlade litteraturtidskrifter närvarande. De väldigt olikartade men dock litterärt inriktade Lyrikvännen (förstås), Karavan, Agamemnon och Ryska Huset (undergroundtidskrift från Lund) var väl de enda.
I mina ögon dominerades biennalen i stället av 1) de ganska nystartade kulturtidskrifterna (Fabrik, Presens, Epigon) 2) "hybridtidskrifterna" som Hjärnstorm, Pequod och Glänta 3) samt fanzinen. Dessutom var det mycket genusdiskussioner och tidskriften Bang medverkade på flera olika seminarier.
Tidskrifternas innehåll och vad man egentligen ville uppnå med att ge ut en tidskrift diskuterades nästan inte alls, vilket för mig är en aning förvånande. Många tidskriftsredaktörer verkade rätt nöjda bara med att göra en tidskrift och brydde sig inte så mycket om frågan hur man sedan skulle nå ut. Lawen Mohtadi från integrationspolitiska Mana ville visserligen göra "världsrevolution" men annars var det väl ingen som sa vad de hade för visioner, vad de ville uppnå. Fanzinemakarna vill bidra till självutveckling och till att andra ska starta fanzines, men vad vill egentligen de etablerade tidskriftsredaktörerna? Den frågan, som i mycket är min egen fråga, blev hängande i luften.
Jag fick en ganska otäck deja vu-känsla när Lyrikvännens redaktör ringde mig på jobbet, för nu kanske sex veckor sedan och sa att hon hade fått sparken.
Det var inte första gången, som en redaktör som trott på mig och uppmuntrat mig, får sparken. Jag är inte så paranoid att jag tror att det finns något direkt orsakssamband, att det är mitt fel att de får sparken. Däremot, om en redaktör sticker ut hakan genom att publicera en så pass obekväm skribent som jag är, då finns det skäl att tro att hon gör det också i andra sammanhang. Vilket innebär att hon kan bli obekväm och svårstyrd för makthavarna. I det här fallet är det också en fråga om litteratursyn.
Okej, han är inte redaktör, men han jobbar i branschen i vid mening. Han var den sämsta chef jag någonsin haft, under tiden när han var chef på ett mediebevakningsföretag. Jag kunde inte påvisa något konkret, men jag kände i samband med att han tillsattes, att en smygande politisering kom in på arbetsplatsen. Från att ha jobbat i någon slags gemenskap både över och inom yrkesgränserna, lades nu tonvikten på att jobba i TEAM, vilket inte alls är vad det låter som utan i själva verket motsatsen, det vill säga att TÄVLA mot varandra på arbetsplatsen. Syftet var att genom tävlan sporra varandra till större prestationer, vilket skulle leda till högre vinst för arbetsgivaren (naturligtvis inte för arbetstagaren, som fick vara tacksam om jobbet fanns kvar över huvud taget).
Copyright © Text: Andreas Björsten
Uppdaterad: 2003-02-05