februari

mars/april

maj/juni

juli

tillbaka till nuet

Söndag 2003-09-21

Jag lever i bostadsrätternas och ja-till-euro-land. Och jag känner mig främmande i detta land - förstås.
Enligt lokaltidningen ”Mitt i” sade folk på Kungsholmen ett ”Rungande ja till euroinförande”. På Kungsholmen röstade 64,5 procent ja till euron och bara 33 procent röstade nej.
Stockholm överlag sa också ja, men mera knappt.

”Stockholm har många välutbildade människor som vill samarbeta”, uttalar sig finansborgarrådet Annika Billström i Stockholm City som en förklaring till att stockholmarna röstade mest ja. Som om inte minst lika många nej-röstare som ja-röstare vill samarbeta internationellt!
Nej, stockholmare är inte smartare än lantisar, välutbildade är de säkert, men framförallt mer välavlönade än genomsnittet. Intresset ljuger inte. Eliten tjänar på ett ja, tveksamt om några andra skulle göra det.

Måndag 2003-09-08

Jag har nu läst ut Norman Finkelsteins "Förintelseindustrin". Det är en viktig bok, som tar upp den ideologiska exploateringen av förintelsens offer.
Finkelstein som själv är son till överlevande från Auschwitz skiljer på Förintelsen (med stort F) som är en slags ideologisk projektion av den historiska verkligheten och förintelsen (med litet f) som är just denna historiska verklighet.

Finkelstein angriper de författare och kulturpersonligheter som skildrar förintelsen som något "som inte går att förklara", ett slags "mysterium". Men väl att märka, Imre Kertesz ingår inte bland dessa! I "Kaddish för ett ofött barn" går huvudpersonen till angrepp mot en debattör som hävdar just att "för Auschwitz finns ingen förklaring".
Huvudpersonen i romanen, som onekligen framstår som Kertesz språkrör, hävdar motsatsen, nämligen att bakom Auschwitz och förintelselägren ligger låga mänskliga drifter, som mer eller mindre finns hos alla människor. Det hjälper inte att utpeka rikskanslern H. (som Kertesz kallar honom) som någon slags demon. I stället måste alla människor gå till rätta med sig själva, vilket inte innebär att alla skulle ha samma skuld.

Möjligtvis kan man säga att "mysteriet" kommer in bakvägen i skildringen hos Kertesz, då han uppfattar ondskan som i princip bara något man kan vänta sig medan alla goda handlingar är oväntade då de inte bygger på någon personlig vinstprincip utan på andra värderingar.

Slutligen, i en nu aktuell folkomröstning hör man till leda begreppet "utanförskap". Ja-sidan hävdar att det är "dyrare med utanförskap" och så vidare. Men, låt oss tänka efter, här föreligger en slags språklig manipulation. Att en nation har en egen valuta är ett av de yttersta tecknen på självbestämmande. Det är något som många nationer som slagit sig fria från förtryck längtat efter. Att ha en egen valuta kan därför aldrig handla om utanförskap, det är inte nationalism att hävda det, utan det handlar om den lilla möjlighet som ännu finns kvar att styra sig själv i ett visst geografiskt område, i detta fall Sverige.

Torsdag 2003-09-04

För att återvända till George Orwells "Hyllning till Katalonien". Han tar där upp en viktig fråga - svartmålandet av troskismen och trotskisterna under spanska inbördskriget. De utmålades av den Moskvatrogna kommunistpressen som ansvariga för de inbördes strider inom regeringssidan som ägde rum i Barcelona i maj 1937.

Grunddragen är att det kom till gatustrider mellan kommunister å ena sidan, samt anarkister och POUM-medlemmar å andra sidan.
POUM var ett litet vänsterförbund med några tiotusen medlemmar, som hade upprättat egna miliser vid inbördeskrigets början. Av en slump kom Orwell att ansluta sig till POUM när han anlände till Spanien som frivillig. Det för för långt att här gå in på hela det politiska spelet, som Orwell skildrar i viss detalj, men i mina ögon är det tydligt att den svartmålning av trotskismen som följt med ända in i våra dagar här tog sin början. Jag citerar Orwell:

"'Trotskismen' är enligt Frente Rojo, kommunisttidningen i Valencia, 'inte någon politisk doktrin. Trotskismen är en officiell kapitalistisk organisation, ett fascistiskt terrorband, som begår brott och förövar sabotage mot folket'. POUM var en 'trotskistisk' organisation i maskopi med fascisterna och utgjorde en del av 'Francos femte kolonn'. Redan från början var det anmärkningsvärt att inga bevis lades fram för att grunda denna beskyllning. Saken slogs helt enkelt fast med auktoritetens stämma. Och angreppet företogs med ett maximum av personlig ärekränkning och utan något som helst ansvar för vad verkan detta kunde ha på kriget. Många kommunistiska skribenter tycks ha betraktat utlämnandet av militära hemligheter som oväsentligt jämfört med uppgiften att smutskasta POUM."

När exempelvis Magnus Linton på lördagens kultursida i Expressen lite i förbigående slänger skit på den "trotskistiska sekten Offensiv" gå han helt enkelt i samma hjulspår som Stalin en gång i tiden skapade för att misskreditera sin konkurrent Trotskijs anhängare.
Orwell visar på motsägelserna i argumentationen hos den Stalintrogna kommunistpressen.

"...att kalla en människa för trotskist är praktiskt taget det samma som att kalla henne mördare, agent provocateur etc. Men samtidigt avfärdas alla vlka kritiserar den kommunistiska politiken från vänster som trotskister. Menar man alltså att alla som förespråkar revolutionära ytterligheter står i fascisternas tjänst?"

Frågan är värd att ställa, och har fortfarande sin relevans då svartmålningen av trotskismen fortsätter. Eftersom jag själv har varit en del av den trotskistiska miljön i Stockholm kan jag säga att, ja, där finns vissa sektliknande drag och vissa fel och brister som det gör i alla miljöer där människor är inblandade. Men framförallt handlar det om väldigt engagerade människor som brinner för att sätta stopp för social nedrustnng, motarbeta kapitalets EMU och så vidare. Jag sympatiserar med deras strävan även om få orkar med de höga idealistiska kraven i längden.

Jag har förstås läst annat än Orwell under sommaren. Tre böcker av Imre Kertesz har jag läst, "Mannen utan öde", som väl måste vara en av 1900-talets 10-20 bästa böcker, "Fiasko" samt "Kaddish för ett ofött barn". Jag har också läst Turgenjevs novellsamling "En jägares dagbok" samt Stendhals "Kartusianklostret i Parma". Några viktiga klassiker!
Beträffande Kertesz, en av de mer intressanta Nobelpristagarna från senare år, så tycker jag han är en lysande författare utifrån sina speciella erfarenheter. Han är den första som för mig beskriver förintelsen på ett åskådligt sätt, han får mig att se vad som hände i Auschwitsch bortom all kitsch som tyvärr dessa ofrånkomliga och fruktansvärda händelser har avsatt i form av exempelvis tv-serier.

Onsdag 2003-08-27

Lurad

Jo, jag känner mig så. Jag tog jobb på kollektivtrafikföretaget C. över sommaren för att reda upp min ekonomi. I själva verket blev resultatet nästan det motsatta, jag fick lägre lön än jag hade i a-kassa innan det. Detta trots att jag har jobbat kvällar, helger inklusive midsommar, över huvud taget på obekväma tider. Utan OB-ersättningen hade jag ju haft det ännu sämre.
Orsaken till min låga lön är att jag har räknats som timanställd, trots att jag jobbat heltid. Jag har därför fått ut flera tusen lägre per månad än de som har månadslön. C. är med andra ord ett företag som utmärks av stora, osakliga löneskillnader och det är bedrövligt att fackförbundet Seko tycker det är helt okej.

Det positiva är att själva jobbet som konduktör har varit ganska givande, det har blivit många femsekundersmöten med trafikanterna om man säger så. Faktum är att jag i skrivande stund diskuterar med C. om eventuell återanställning, detta därför att jag faktiskt behöver ett jobb. Men i sådana fall med bättre ekonomiska villkor, eller som ett reellt deltidsarbete medan jag gör annat.

Har läst en del intressanta böcker över sommaren. Bland annat har jag snart läst ut George Orwells "Hyllning till Katalonien" (det visade sig att jag hade läst den förut, men det var en bok som var bra för mig att läsa om).
George Orwell sammanfattar på ett bra, koncist sätt vad det är som gör att jag numera sedan ett antal år kallar mig socialist.

"I vartenda land i världen är samma stora skara av partislavar och slemma små professorer i full färd med att 'bevisa' att socialism inte innebär något annat än planerad statskapitalism, där habegäret lämnas ostört. Men lyckligtvis existerar det också en vision av socialismen som något helt annat. Vad som drar vanliga människor till socialismen och gör dem villiga att offra sina liv för den, socialismens 'mystik', är jämlikhetens idé. För en överväldigande majoritet av människor innebär socialism ett klasslöst samhälle eller ingenting alls."

Detta skrevs 1937, och jag instämmer fullständigt i slutraderna. Orwell talar om en jämlikhet som de två senaste decennierna blivit alltmer osynlig på våra arbetsplatser, till och med facket kämpar ju emot den i dag.

Dagboksarkiv 2002: januari/februari mars april/maj juni/juli augusti september oktober november december/januari

Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december

Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december

Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december

Copyright © Text: Andreas Björsten

Uppdaterad: 2003-02-05