november

december

januari/februari

mars

tillbaka till nuet

Måndag 2002-05-20

Just i dag är det exakt 45 år sedan Romantiska förbundet grundades på restaurang Flustret i Uppsala, av Bo Setterlind, Harald Forss, Örnulf Tigerstedt med flera. Det är en upplysning som glimtar förbi i den text om kulturtidskriftsstödet som jag förhoppningsvis kommer att kunna publicera på tidskrift.nu snart.
(Detta apropå att Romantiska förbundets tidskrift Aurora hör till de tidskrifter som blev av med sitt kulturstöd i fjol .)

Det är lustigt, men två ämnen har så att säga förföljt mig genom en stor del av livet; det är dels frågan om kulturtidskrifter, känslan av deras viktighet. Och dels känslan för estradpoesi som levande kraft.
Redan 1978 skrev jag min första artikel om kulturtidskriftsstödet, efter en intervju med legendariske Erik Östling på Statens Kulturråd. Det var ungefär vid samma tid som jag upptäckte tidskrifternas magi; jag tror det var genom Eric Fylkesons tidsskrift Janus - eller om den möjligen fortfarande hette Tidskrift för uppenbar litteratur vid den här tiden. Mycket har hänt sedan dess - och ändå inte. Det finns konsekvens i mitt sökande, antar jag att man kan säga.

På märkliga vägar har jag nästan alltid i vuxen ålder fått jobba med saker som jag upplever som viktiga, just tidskrifter och poesiarrangemang. Däremot har jag haft betydligt svårare att få en anställning som passar mig. Jag lever utanför lagen, om man menar lagen om att alla måste inordna sig i samhället och som belöning få villa-volvo-hund-barn eller vad sjutton det är som gäller nuförtiden.
Det handlar om att på något sätt få syssla med det som känns viktigt, att leva i flödet av det som måste förverkligas för att vi ska få tillbaka värdigheten som människor. Alltid.

(Nej, det här är ingen utvärdering, eller slutsummering av mitt liv, hoppas jag verkligen. Det är bara en av de eviga stationerna på vägen. Och jo, jag har ju fyllt 42.)

Onsdag 2002-05-15

Litterära noteringar

Min läsning av bland annat Maksim Gorkijs "Mina universitet" och Vertigos utgåva av "Romantiska fragment" har lett mig fram till några tankar kring vad jag tycker man kan kräva av litteraturen och varför jag så ofta tycker att svensk modern prosa (och en del av poesin) är så tråkig. De greppar över en för liten del av den stora, komplexa verklighet som vi alla är en del av (även om våra tolkningar av den naturligtvis avviker från varandra).

Jag tycker att ett litterärt verk helst ska vara både estetiskt högstående OCH revolutionärt i sin tendens, både andligt sökande OCH jordnära... Gorkij (som säkert har varit mycket betydelsefull för 30-talets generation av svenska proletärförfattare) tycker jag lever upp till de kraven.
De romantiska fragmenten greppar de över hela detta spektrum och mer därtill med hjälp av den romantiska ironin, som ju inte är densamma som den vår tids "ironiska generation" ägnar sig åt. Det romantiska fragmentet vill vara en skärva av det absoluta, försöker i några paradoxala ord fånga det som egentligen inte låter sig sägas... det är spännande för det handlar på så sätt om att blottlägga livets och tänkandets yttersta villkor. Vem har sagt att romantiken är världsfrämmande som livshållning? Både den tidiga romantiken och modernismen är uppbrottsrörelser, och låt oss hoppas att vi är på väg åt det hållet igen i dessa post-postmodernistiska eller retrogardistiska tider...

Jag vill att litteraturen ska greppa över livets och mänsklighetens alla motsägelser. Moderna svenska romaner gör alltför sällan det, många gånger nöjer de sig med att kretsa kring ett visst tema; som ätstörningar eller en relations uppgång och fall. Återblickarna i kursiv stil brukar dessutom vara ett obligatoriskt grepp. Helena säger att de lär sig det på skrivarkurser, att hålla sig till ett enda ämne.

Musik: Ett undanskymt mästerverk?

Hittade Ulf Lundells CD "Män utan kvinnor" på skivrea för några veckor sedan. Det är verkligen ett undanskymt litet mästerverk, något av det bästa han gjort under senare år. (Jo, jag vet, skivan kom för fem år sedan, men jag har sällan råd att köpa nyutkomna plattor...)
Lasse Halapis produktion (och gitarrspel) har förmodligen betytt mycket för att skivan låter så bra, han har tillfört samma nedtonade magi som finns på Sophie Zelmanis plattor. Vi slipper den där stabbiga gubbrocken som fanns på en del av Lundells 90-talsplattor... Sedan är det också ett ovanligt starkt låt- och textmaterial. Jag har sällan hört starkare samhällskritisk popmusik än den nerskruvade och därför desto mer hårt slående i "Party":

finns inga fattiga
finns bara vi nu
finns ingen revolution
finns ingen revolution
party, party!

Jo, jag återkommer fortfarande till Lundell ibland som synes, det verkar ofrånkomligt. Antar att det har i alla fall något med generationstillhörighet att göra.

Till sist: En sajtrekommendation

Kolla gärna in Den lyriska fabriken!

Torsdag 2002-05-09

Det har varit lite mycket på sistone, svårt att ens hinna skriva en sammanfattning på nätet. På dagarna står jag i mjölkkylen på Vivo, på kvällarna springer jag runt mellan olika poesiarrangemang. Jag har bland annat varit medarrangör för tredje kvällen på Scen 26 (den kanske spretigaste hittills, med både toppar och dalar). Mats Barrdunge, Sara Möller och Magnus "Sotarn" Olsson var gäster och gjorde bra ifrån sig. Även Daniel Boyaciouglu dök upp, annars på väg till Umeå för att försvara sin titel i Poetry Slam SM.

Poetry Slam SM ja, det hade varit kul att vara där. Men jag ska jobba i morgon igen och hade nog haft svårt att ta ledigt, och inte hade jag haft råd att åka upp heller med tanke på att jag inte är kvalificerad till tävlingarna i år och alltså inte kan få resa eller uppehälle betalt. Men andra spännande saker har hänt och fortsätter att hända!
I lördags firade Stockholms Fria Tidning sitt 1-årsjubileum på Bagarmossens Folkets hus. Jag, Helena och Eleonora L. var anmälda att uppträda som live-poeter. Jag kan säga att mitt framträdande gick väldigt bra, jag fick oanad respons (jag brukar inte få så många skratt på mina allvarliga, socialt medvetna om än dubbelbottnade dikter - men det är kul att få det!).
Framförallt jobbar jag nu med att boka poeter till Hultsfred. Det ska bli en liten poetry slam-uppvisning.

Söndag 2002-04-28

Det var retorikdag på Södertörns högskola i onsdags, jag tog mig dit direkt efter jobbet. Kom lagom för att ta del av slammet med Göteborgslaget Hysch! och två lag från Södertörn. Temat för dagen var estradpoesi och tal som konst.

Nu kan man fråga sig vad estradpoesi har med retorik att göra. Retorik är ju talekonsten eller konsten att övertyga med ord. Oftast talar man om retorik i samband med politiska tal och dylikt, att någon vill övertyga en publik om något. Men poeten är ju ingen politiker (även om det naturligtvis finns politisk poesi) så vad är det då poeten vill övertyga publiken om? Det kan man fundera över ett tag.
Inom retoriken brukar man tala om tre verkningsmedel, ethos, pathos och logos, Det första handlar om att övertyga med hjälp av sin personlighet, att man uppfattas som en trovärdig person. Det andra om att beröra med känsla. Det tredje om att använda sig av logiska argument. En sammanvägning av allt detta borde ge störst verkan?
Så återigen: Vad är det poeten vill övertyga om? Sin närvaro? Sin dikts kvalitet? Jag lovar att återkomma till frågan.

Och så har katten varit bortsprungen. Han återkom efter ett drygt dygn, men är inte sig själv ännu. Han har blivit skyggare, lite räddhågad, ligger mest och vilar sig i hallen eller badrummet. Vet inte vad som har hänt, men han verkar ha varit i slagsmål, eller så har någon människa varit elak mot honom. Jag är glad att han är tillbaka!

Och jo, det blir poesi på Hultsfred.

Söndag 2002-04-21

Jag tog mig till Stockholmsfinalen i Poetry slam på Lava i alla fall... Det hela gick av stapeln förra helgen. På grund av sjukdom (en kraftig förkylning) hade jag lite svårt att ge mitt allra bästa. Men jag ska inte skylla ifrån mig, jag räckte inte riktigt till i juryns ögon, den dagen i varje fall. Jag kom på åttonde plats av tolv poeter på lördagens final. Marginalen mellan fjärde och åttonde plats var dock liten.
Med i laget från lördagens tävling kom Jemon Brut alias Henrik Grapengiesser, Bosse Levander, Jerry Steele och Renée Jonsson. En del av de utslagna var också ganska bra... men vi får inte åka till SM i Umeå i år. Som tröst har jag anmält mig till seminariet "Socialism 2002" som Rättvisepartiet Socialisterna är med och arrangerar. Det kommer att bli väldigt intressant, tror jag.

Poesisäsongen är i stort sett över, och det känns tomt. Visserligen återstår några uppträdanden för säsongen, på torsdag ska jag uppträda på Café Mera för Romantiska förbundet bland annat. Kanske blir det inte heller någon Skeppsholmsfestival i år, jag känner mig osäker på det för jag har inte hört något från arrangörerna än. Hoppas i sådana fall desto mer på att det går att smuggla in några poeter på Hultsfred.
Det vore en underbar avkoppling från den ganska hårda praktikperioden om jag kunde komma iväg till Hultsfred i år (praktiken slutar 12 juni, precis innan festivalen). Det är också exakt ett år efter Göteborgshändelserna då...

Var hemma på en trevlig fest hos Helena Leijd i fredags, hon firade sin födelsedag en vecka efteråt. Ett flertal intressanta och sympatiska människor var där, poeterna Anette Donivar och Aina Holmström (86) till exempel. Jag, Aina och Helena medverkar förresten i samma antologi, en bok med dikter av ett tiotal olika poeter kring Galleri Bellange som snart ska komma ut. Bellange-gruppen medverkade på Rinkeby bokmässa för några veckor sedan, och mystifierade alla. Jag menar, ingen fattade väl riktigt vad Bellange är för någonting men de gjorde ett starkt framträdande.

Har varit utfattig en längre tid, tandläkarräkningar på tusentals kronor gör inte saken bättre. Å andra sidan har det hänt en del roliga och lite märkliga saker. Jag har blivit erbjuden att medverka i en "sexbok" som Sourze ska ge ut till sommaren och som ska distribueras med Vecko-Revyn. Jo, jag vet att det är helt bisarrt men nog tackade jag ja. BLM nr 2 har förstås kommit ut och sågats rejält i Aftonbladet. Och så har jag publicerat en debattartikel om alternativa författare i det nya numret av Stockholms Fria Tidning.

Var det någon som nämnde något om att få pengar för sitt skrivande? Nja, det händer inte så ofta.

Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober

Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december

Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december

Copyright © Text: Andreas Bjrsten

Uppdaterad: 2001-04-03