Tillbaka till

Euskefeurat-texterna,
stycket om pitemålet och
hemsidan

Som exempel på Burträskmålet, den dialekt som tala(de)s i Burträsk och dess socken, kommer här Veillvassvisa, en nidvisa, som spelades in av Burträskar’a på deras LP Kwirhöken år 1987. Efter texten kan man läsa Burträskar’as förklaring.

Villvassvisa (Veillvassvisa)

Nidvisa från Burträsk

Den rikeste bonn uti Veillvassbynom var
— he li oppa rae —
Han ruste deill e bröllop om steckuveintersdag
— he li oppa rae —
BoLe hadd dem gjort borti’n kwistu’n tall
— he li oppa rae —
Bröe hadd dem baka borti na dyngstavarmall
— he li oppa rae —

Da ra`a hon komme einnät gaLom som bäst
— he li oppa rae —
se tjwellene nedi grytn ’n tjuguarshäst
— he li oppa rae —
Men tag, sa a Kristin, tag en ski`iv deill
— he li oppa rae —
jeg tro hä ska rä`äck at dem bara du veill
— he li oppa rae —

Nej, tig du Krecke, du ovärnu wam!
— he li oppa rae —
Du veit eint du att veintern jer tjwå å tretti vecku lang
— he li oppa rae —
Den fineste rett som hon gav sinom mag
— he li oppa rae —
he var nalta spetamårt nedi e trag
— he li oppa rae —

Å mårtn han gLimme se grannt som e gull
— he li oppa rae —
vor’n eviga tjäling to nevan full
— he li oppa rae —
Å tjälingen dem togge, å trage vart tömd
— he li oppa rae —
magarn dem steinnese, å sarja var gLömd
— he li oppa rae —

Å brura hon danse einnät goLven som en häst
— he li oppa rae —
Hopbergs-gubben fjonke, för hanom gick’e best
— he li oppa rae —
Men leillvackerlappen han sat som en myL
— he li oppa rae —
a hemmans-Krestin komme dit å sobbe ’nom ve en syl
— he li oppa rae —

Å opp hoppe lappen, å pipa hans gnjall
— he li oppa rae —
å tjälingen dem danse ve vår sänn kall
— he li oppa rae —
Men neamörkre tjankne, å kallt var’e uut
— he li oppa rae —
Matn hadd dem itti opp, å sen sä var’e slut
— he li oppa rae —

I en uppteckning av Ossian Burström i Västerbottens Museums tidskrift Västerbotten från 1929 kan visan spåras till en soldat Boberg, som var född på 1790-talet, och som hade sjungit visan i sin ungdom.

Omkvädet som återkommer efter varje strof lyder i översättning ”det lider på rådet” och har oftast fått betydelsen att det lider på förrådet, dvs. att tillgångarna börjar vara på upphällningen. Här ges en resumé på svenska:

Villvattnets rikaste bonde ställde till med bröllop på vintersolståndsdagen. Furubordet var kvistigt och brödet var bakat på svinmållas avskräde. När brudföljet kom in på gårdsplanen, snurrade redan en 20-årig häst runt i grytan. Men Kristin, (bondmoran i huset) sade: — Tag en skiva till, jag tror att det ska räcka åt dem, bara du vill! — Nej tig du Krecke (Kristin), din bortskämda mage! Vet du inte att vintern är 32 veckor lång?

Den finaste rätt som hon serverade sin svärson, det var lite torkad mört. Och mörten glimmade, grant som guld. Varenda kärring tog näven full. Och kärringarna tuggade och tråget blev tömt. Och bukarna spändes och sorgen var glömd. Och bruden hon dansade in på golvet som en häst. Hopbergsgubben skumpade; för honom gick det bäst. Men lillvackerlappen satt som ett trasbylte, och Kristin gick dit och stack honom med en syl.

Och upp hoppade lappen och hans pipa gnällde. Och kärringarna dansade med var sin karl. Men nermörkret tätnade och kallt var det ute. Och maten hade de ätit upp, och sedan var det slut.

, sedan 18 januari 2003.