Förklaringar till texterna

Förklaringarna är ordnade efter skivorna, och låtföljden på dessa. Du kan dra dig nedåt och läsa dem, först av allt förklaras några viktiga och vanliga ord. Om du har hört ett märkligt ord, och inte kan hitta någon förklaring under den aktuella sången, står det troligtvis förklarat tidigare i texten då det förekommit i någon annan låt.

Om du vill kan du hoppa direkt till förklaringarna som gäller den skivan du funderar på:

Ägge bårte katta, Levandes, Aotom taotom, Hoven droven, Bondångersånger.

Dessutom kan du här också läsa en liten text som jag har skrivit om pitemålet, den ligger längst ned på den här sidan.

Förklaringar till några viktiga och vanliga ord

L                  tjockt l, som l:et uttalas i "blad" av exem-
                   pelvis Ingemar Stenmark.
`                  innebär grav accent (den som vi t.ex. har i "bur`en"
                   (av bära) till skillnad från "bur´en" (best. form av
                   bur), den sistnämnda kallas akut accent och skrivs: ´.
i, jeg             jag (obetonat och betonat)
vä, ve             vi
dö                 du
je, jä             ni, egentligen "I"
n/’n/en, han       han (obetonat och betonat). Sätts före mansnamn när man
                   talar om personen: ’n Folke, han Elof
a/’a, hon          hon (obetonat och betonat). Sätts före kvinnonamn när man
                   talar om personen: ’a Svea, hon Dagny
döm                de, dem
hä/he              det
nä/ne              det, används mest efter vokal: ini nä (i det)
e, eitt/ett        ett (obetonat och betonat)
en, ein            en
jär                är
våra               vara, samt pluralform av är
et/it              inte

Tyvärr har Lövholmens boardfabrik lagts ner sedan "Euskefeurat" spelades in.
EUSKEFEURAT
ägge bårte katta   "kattens ägg", jag tror det betyder
                   ungefär "pudelns kärna".
bårte              från, av
euskefeurat        betyder olustig, ur slag. Ordet
                   finns i hela Norrbotten, i exempelvis Kalix
                   heter det öskefurot.
smolanedi          tunnbröd i mjölk - "smula ned i", oftast
                   bara "smola".
åll`er             aldrig
nanschtin          någonsin
schweites          svettigt (tror jag)
tjeurat            tjurigt
sko                ska
va`aL              bliva, (egentligen varda), heter vaL i presens, men i
                   Euskefeurat-texterna står det på flera ställen vaaL
                   där det borde stå vaL.
MUTTA HERRA JUMALA
mutta herra jumala är finska, ungefär "men herre gud". I Pite talas
                   dock ingen finska överhuvudtaget.
dell               till
LILLPITEVISAN
åofantlit rijk     ofantligt rik
feuse              ladugården
kräka              kräken (betyder ofta korna)
läka               läcka
bönnren            bönderna
trettan, fjåortan  tretton, fjorton
jett               lätt
ga`arn             galen
tje`en             tjäna
tjällinga          käringen
håva jä hort       hava ni hört, hav/ha i presens singular: "han hav"
ätt                efter
ångas              ungarnas
gåode              mycket, väldigt
ra`al, raLe        vråla, vrålade
snoL               kastade
fårstugon          farstun
tij                tid
schwelt            svälter
reint              precis, faktiskt, verkligen, nästan. Egentligen "rent"
iheL               i hjäl
Swensbojn          Svensbyn
BONDEN OCH BJÖRN
hoven-droven       huller om buller
BÅKASPÄNNARN
båkaspännarn       sågverkstermer. Ronny
pickarn            Eriksson jobbade ett
båkaven            tag på en såg i Piteå.
bruta              "bryta", samma som smolanedi
FOLKE
henars Svea        Sveas (egentligen "hennes Svea")
mötje              mycket
kreum o kreus      göra sig till
stjeut             skjuter
breut              bryter
meure              murade
tåo                tog
kLea               kläder
dell               till
håva               ha
hä jär reint       det är verkligen
lä`eng/lä`äng      länge
vöre               hur
vorte              blivit
stoir              styr
na handgemäng      nåt handgemäng
la`an              låna uttalas som när man svär: "fa`an"
men                min
vom                vem
roiss              ryss
amrikanar          amerikan
äm`en              ämnar
vo                 vad
nagen              någon
tåLa               tala
ve                 med
ad`er              andra
lögden             lögnen
halligalli         ung. hålligång
nalta              lite

Förklaringar till Levandes (se även ovanstående förklaringar)

levandes           levande ("live")
SKWEELARN
skwe`eL            gråta
noj                ny
köft               köpt
oj                 ur
väsä               med sig
sköre              skurit
axla före ur le    axeln farit ur led
ha sterne          dött, eg. "har stelnat"
stö`gon            stugan
ätt                efter
nager              någon
kråon              krona
DEBORAH
vorte              blivit, supinumformen för varda saknas i rikssvenska
böre               börja
bört               börjat
schwåra            svara
agitär             agitera
fäLes              färdas
gåLa               gårdarna
som fåra hansch’n Fleusk-Oll  = att inte veta nåt, ordagrant "som fåren 
                   hans Fleusk-Oll"
åsit               inget
åoL                ord
djita              "måsta"
ita                äta
kona               kunna
VÅRVISA
nöu                nu
köme               kommit
gang               gång
trang              trång
jeen               här
sete               sitta
e afta             i kväll
stoiv som en stang styv som en stång
fäl                väl
meir snön          mer snön
tjäLan             tjälen
jåoLa              jorden
löuva              löven
Stjälät            Skellefteå (Stjälät med tydligt S-T-J)
ät egen tröut      efter egen trut
stjåortärmen       skjortärmen (med tydligt S-T-J)
läisamhäita        ledsamheten
djär               gör
STOCKHOLM MARATHON
önger              yngre
i fjåoLomvåorn     i fjol om våren
vorke              orka
öta                utpå
komme              imperfekt av komma
ein litar greut    en liten bit
åll                slut, egentligen "all"
steup i å skåll    stupar på skallen
sprant             sprang
spoj               spy
bloj               bly
ijl                il, infall, (rush)?
nögese             tvingades, "nödgades", nöges heter det i presens

Förklaringar till Ao’tom tao’tom (se även ovanstående förklaringar)

ÄLVA HON GLEMA
steuL              vila
stjin              skiner
äLva hon gLe`ma    älven hon glimrar
mortn han se`ma    mörten han simmar
swaLjen            svalorna
singel o fLeug     singlar och flyger
stjitheuse         skithus, utedass
smeug              smyger
lavä               hos
ban                barn
dödde              dog
fundär             fundera
pijg               piga
doir               dyr
aderton stotja     18 stycken
kreuse             krusa
stjicke            skickade
bärfåot            barfota
VÖRE VAL’E
vöre               hur
vaL’e              blir det
tökejen            sån här
finfLos            högfärdig person
skåoL              skola
vöre vaL’e         hur blir det
härrom             herrar (härrom - stelnad dativform som blivit plural)
bLi ope öga        blida i blicken
bögga              byggen
ållomstansch       på alla ställen
vöre               varit
spronte            sprungit
e år å e hårt      ett år och ett halvt
kåbein             kofot, bräckjärn
breuk              bruka
läm`en             lämnar
APPARATA
höggLi             hygglig
åller              aldrig
i kwells           i går kväll
ållte              alltid
töckenden          sån där
foilld             fyllde
vanken             vaknar
å sä sjöLv         av sig själv
häin               denna
i mörrn            i morse
ha`a               hade
rack               räckte
dog                duger
pärninga           pengarna
keut               kuta
å                  av
öte kneutn         på knuten
sleke              slik
bogasåg            bågsåg
börd               började
båoLe              bordet

Förklaringar till Hoven droven (se även ovanstående förklaringar)

DÅ I DÅIJ
då i dåij          då jag dör
Langträsk          Långträsk
vore               vår
Gävla              Gävlarna (d.v.s. Gävleborna)
fäLat              färdigt
komme              kom (imperfekt av komma)
jöuLe              troligen grät?
fjäll(a)           flicka
Pitholmar          Pitholmare (man från Pitholmen)
köme               kommit
åt                 åter
åosali ann         osalig ande
dröje kållt        dragit kallt
vöre               varit
jen                här
HEVEN
hev                stolt, glad
Beinbröteforsn     Benbryteforsen (i Piteälven)
tålln              tallen
hårschn            halsen
tev                lukt
grev               greve
päron              potatisar(na)
gonalkes           "godnalkas"

Förklaringar till Bondångersånger (se även ovanstående förklaringar)

GÖSTA
noirocken          den nya rocken
öta                utav
noiputse           nyputsade
koxe               kikade
köme               kommit
åovegolant         ungdomligt/piggt
mömLe del schwar   mumlade till svar
hooL               nynna
tjooL              körde
mane               manade
stane              stanna
töst där döm så`åt tyst där de sutto
öte                uti
schloj             sly
kräka              fäna (korna)
ha`a               hade
moj                mygg
GNÖLARN
hoiresvärdn        hyresvärden
gåode              mycket
nåk                elak
mögLi              möglig
granna             grannarna
ögLi               "såna som tittar konstigt", lättförargade
spett              utspätt

Några ord om pitemålet

Diftongerna lever i Övre Norrlands bygdemål, dels de tre urnordiska, som fanns i vikingatida svenska i exempelvis ben, hö och gök, dels har en mängd sekundära diftonger uppkommit. I Pitemål har ny och spy blivit noi och spoi (Öjebyn uttalas Ojeboin), och många andra långa vokaler har diftongerats: god har blivit gåod, våren — våorn, ut — eut/öut, osv. De sje-ljud som i riksvenska stavas skj-, sk-, stj- uttalas med tydligt s-t-j: stjorta, stjit, stjärna (skjorta, skit, stjärna).

Pitemål, liksom flera andra norrländska dialekter, har bevarat kortstaviga ord. Det är korta vokaler följda av korta konsonanter. Det är svårt att uttrycka i skrift, men exempelvis ”stögo” (stuga) uttalas med både kort ö och kort g, alltså inte ”stöögo” eller ”stöggo”. Alla verb som är kortstaviga har behållit sin ändelsevokal i grundform: fara, ita (äta), håva, våra, koma. Övriga verb har oftast förlorat ändelsevokalen, och i stället har de diftongerats eller fått dubblerad stamvokal: sjåong (sjunga), breuk (bruka), stji`ick (skicka; med den grava accenten (`) avses att ordet uttalas med stigande melodi på andra i-et) spri`ing (springa) osv.

Verben styrs av singular och plural. I presens är pluralformen samma som grundformen: i/jeg, dö, han/hon/he ”kan”, men vä, jä, döm ”kona” (kan, kunna). Andra exempel: han jär, döm våra (= han är, de äro), dö hav, je håva, (= du har, ni ha), jeg far, vä fara (jag far, vi fara), i spring, vä spri`ing (jag springer, vi springa), du stjick, vi stji`ick (du skickar, vi skicka). Starka verb kan också ha pluralformer i imperfekt: du var, je våor (= du var, ni voro), bjärka brann, bjärtjen brå`ån (= björken brann, björkarna brunno). Imperativ till flera personer ändas med -en: Kommen hijt onga! (= Kom hit ungar!). Presensformen i singular för de verb som på rikssvenska slutar med -er är enbart stammen av ordet: han bit (han biter), dö hav (du haver).

Det finns tre genus (liksom i de flesta svenska dialekter), så man skiljer mellan ”han” och ”hon” på föremål som i rikssvenska kallas ”den”. Ändelsen i bestämd form för feminina ord är oftast -a, för maskulina oftast -(e)n. Exempel på feminina ord är ganga (gången), skåoLa (skolan), äLva (älven) och båoka (boken), men stögon (stugan), grundform stögo. Om vi tar några maskuliner: gåLn (gården), hundn (hunden), tjäLan (tjälen), grundform tjäLa.

Pluralsystemet är enklare än riksspråket. För de flesta ord gäller att den bestämda och obestämda formen är likadana. Maskuliner: granna (grannar, grannarna), bila (bilar, bilarna) och herrom (herrar, herrarna). Femininer: hännren (händer, händerna), fLecken (flickor, flickorna). Neutrer: åra (år, åren) och åoLa (ord, orden). I pitemål används, vid vissa ords böjning, stelnade dativpluraler för plural: herrom är plural av herre.

Även om det inte är så i Piteå, har målen i Västerbotten, ffa. den norra landskapshalvans, dessutom bevarat dativböjning av substantiv, vilket styrs på exakt samma sett som i isländska och tyska — det är ju samma arv. Dativ styrs av ungefär hälften av prepositionerna, många myckenhetsord, en rad verb, några adjektiv och vissa adverbiella uttryck. T.ex: leigg för döom (ligger för döden), kLänning at mamm`en (klänning åt mamma), einni byrnom (i byn), unner boL`ern (under bordet), möitje flöuwom (mycket flugor), paitjen jär lik farom (pojken är lik fadern), faLi fäLom (följa spåret) osv. För den intresserade rekommenderas Torsten Marklunds Skelleftemålet — grammatik och ordlista (Förlag: Stiftelsen Skelleftå Museum). Ett njutbart exempel på dessa ålderomliga dialekter är denna visa från Burträsk

Sedan finns det mängder av tuffa ord och uttryck. Några av dem hittar du här.

Till början av dokumentet. Till Björns Euskefeurat-texter

, sedan 18 januari 2003.