Ao’tom tao’tom (1986)Tillbaka till Björns Euskefeurat-texterHär är alla texterna till den här skivan. Dra dig bara neråt och läs dem,
Efter varje visa finns en knapp för komma tillbaka hit (”Till början”), Skriv gärna ut allt du vill behålla.
"Ao’tom tao’tom" är namnet på denna vår tredje LP. Vad i hela friden betyder då det? Ja, det är knappt vi vet det själva. Uttrycket fick vi från Harry Nyströms ordbok om "peit’måhle". Ao’tom tao’tom betyder "ned och uppåt". Bl.a. finns det en gammal vävarramsa som lyder "Ao’tom tao’tom tji’la mi’la fao’tom öukes framma å min’skäs bak". ( I fri över- sättning: Ner och upp, trampa mellan med fötterna, ökar fram och minskar bak ). Skivan fick sitt namn då vi tyckte att den innehåller låtar som är både ao’tom och tao’tom. Att vi dessutom gjorde en visa där vi använde den gamla vävarramsan som refräng gjorde namnvalet än mer självklart. Medan tant Sara i visan vävde ihop sina upplevelser och drömmar med hjälp av sparade tygbitar, har vi försökt väva en musikalisk väv i olika färger. En del färger är väl gladare än andra, men det är väl så det är. Vi hoppas att vår väv ska falla några i smaken, men vi hoppas också att några inte ska gilla den. Sångerna handlar om folk och tankar ifrån vår hemby. AOTOM TAOTOM D G När dagen stängt D G och natten sänkt D G A7 sin tunga svarta fäll. D G När dan är gjord, D när skratt och ord A7 och folk och fä gjort kväll. D G D G När månen vakar fet och trind D G A7 över sömn och över hus. D G D Då lyser det från Saras vind, A7 då brinner flitens ljus D G D G Ref: Aotom taotom tjila mila faotom D G A7 D öukes framma å minskäs bak Att dagen flytt för natt på nytt har Sara aldrig märkt. Där i sitt rum skev och krum, skack och söndervärkt, sitter hon vid vävstoln sin, trotsigt stram och sträv. Hon trampar om och hon slår in. Hon väver livets väv. Ref: Snart åttiett, så, med ålderns rätt går allt sin stilla lunk, stickan går och bommen slår sin entoniga dunk. Där väver hon det liv hon haft och dom drömmar som hon drömt, med varp och solv och sked och skaft och med tygremsor hon gömt Ref: Där i ett livstyckstyg hon spart i smyg, sen dess hon själv var barn. Där en klänningslärft hon en gång ärvt, av grått, grovt, bomullsgarn. Där ett barnförkläde som dom bar som var av fattig ätt, där fattiglukten sitter kvar efter varenda tvätt. Ref: Där är bussarongen han bar den gången hon gav sitt ögonkast. Där är kravatten ifrån den natten när han fick henne fast. Korderojkostymen som han bar när han tog henne till brud och vitskjortan som än har kvar doften ifrån hans hud. Där en gammal klut med lukt av lut och piss från fyra små. Där ett linnekuddvar med brodyren kvar och monogrammet på. Där ett köpetyg ifrån forna dar och en urblekt arbetsblus och sammet från ett rött standar ifrån gamla Folkets Hus Ref: Där är skjortan från hennes äldste son, han som soten slog. Där ett linne som sorgeminne från henne som älven tog. Där en finblus av nylon ifrån dotterdotterns dop. Där en kappa långt ifrån. Ja, det finns där alltihop. Ref: Snart har hon vävt det liv hon levt och har slut på varpen sin. Den ska klippas ner och inga fler remsor ska slås in. Fransarna ska knytas till och väven ska vi få att titta på ifall vi vill men aldrig trampa på. Ref: Text: R. Eriksson Musik: Trad.Till början Till förklaringarna Till huvudlistan Granne med tant Sara bodde Gösta Larsson. Hans stora livselände var att han aldrig fick sig någon kvinna. Hans stora ungdomskärlek svek honom för en annan. Gösta är nu död sen många år och jordbruket ligger för fäfot. Här är dock en visa om ’n Gösta. ÄLVA HON GLEMA C G Vä pipa i månn, ine båra stjåortärmen F G sett ’n Gösta eut opa bråon C G Där sett’n å steuL å ine värmen F G C å ha dellomä töj å sä skåon F Hä doft bårte häggen C som stå ötvä väggen D7 G G7 å såoLa hon gass å hon stjin C F Dm7 Ref: Å äLva hon gLema å mortn han sema C G å swaljen döm singel å fLeug Am Em inunder take på feuse å bake stjitheuse F G gå Anderssons katta å smeug C G Am Em F G Ja, där gå Anderssons katta å smeug. Hela sett lijv hadd’n bått lavä mamma som hadd skött’n som e litta ban. Men seda hon dödde så vart hä väsamma rätt schwårt för han var ju et van Å he jär ju et bra att ita bruta vor da så dell sleut hadd’n bört å fundär Ref: Men förr i tin var’e bätter, då rack’e om en pijg feck heusrum å mat, men nö när döm åll våra vä öte facke då vaL’e för doir apparat Han grubbLe sä blå, men så komme’n opå I sätt in en annonsch öte Land "Hemmansägare, femtio år, önskar finna, mogen och trogen och rar, stark, huslig och arbetsam kvinna. Låt mig inte vänta på svar." Seda hadd den fileurn skreve dijt signateurn "För eventuellt äktenskap" Ref: Bårte döm aderton stotja som schwåra så foll’n för a Edit diräkt. Hon var bårta Skåne å gälld för å våra bårta en gåmmaL jåoLbreukarsläkt. Å en ann vikti faktor var att a hadd egen traktor en spLitt noj Bolinder Munktell Ref: Å hon skreiv att a längte så mötje förskräcklit att koma men tyvärr förelåg’e e probLem, för a hadd ju et slanta dellräcklit att få traktorn vä opa tåge. Meir behödd a et kreus’n han stjicke titeusn, he vart ju ändå en billi affär Ref: Så vä pipa i månn, å ålld’les bärfåot sett ’n Gösta eut opa bråon. Å å mörrnom, då sko’n å tåga emåot när döm koma opa statiåon. Så he jär kLart han jär säll för en Bolinder Munktell he jär ju ändå na särdeles visst. Ref: Text: R. Eriksson Musik: S. IsakssonTill början Till förklaringarna Till huvudlistan Nu bor Birger Larsson i Göstas gård. Det är samma Birger Larsson som på vår förra skiva skrek ut sin förtvivlan i "Skweelarn". Birger har alltid varit en gnällspik, men nu har han äntligen lyckats göra affär av sina talanger. Han har blivit konsult. Pessimistkonsult. För som Birger själv brukar säga "Var och en sin egen olyckas smed". Förresten menar sig Birger nu utföra en kulturgärning. Enligt hans livvsyn ingår en viss pessimism i det norrbottniska kulturarvet. Den här sången har vi gjort åt honom för att han ska ha nånting att tynga ned stämningen med på alla sina kurser. PESSIMISTKONSULTEN (Olyckan kommer, olyckan går) F G C Man avlas hit till jämmerdalen. G C I slutet av augusti föddes jag. E7 Det var det året när det just i A7 slutet av augusti, D7 G regnade varenda dag. F G C Sen växte jag upp och blev äldre, G E7 ja man har ju inget annat val, F F#dim och ända sen den första dan C A7 har jag av slentrian Dm7 G C G7 släntrat kring här i vår jämmerdal. C G C C7 Ref: Det är lika bra att sluta drömma. F C Det går åt helvete i alla fall. F F#dim För om man drömmer om Paris C A7 hamnar man på något vis Dm7 G C G lik förbannat i Hudiksvall. I sin ungdom hade man väl fantasier, men det var ungdomssynder man begick. Man trodde på jämlikhet och på solidaritet, men nu har man fått en bättre överblick. Det är bäst att ge fan i politiken, låt folk få tycka vad dom vill. Inte fan är det nån mening med att slåss i en förening, nej, det tjänar ändå ingenting till. Ref: Så småningom så börja’ saven stiga, och man sökte sig en livskamrat, nån som uppfyllde ens normer, nån med Dolly Partons former och Tore Vretmans kunnande i mat. Inte fasen blev det som nan drömde, då när man var sjutton-arton, för nu i efterhand så vet man, hon såg ut som Tore Vretman och lagar mat som Dolly Parton gör. Ref: Nu står man mitt mellan vaggan och graven. Medelålders och med övervikt. Visst har man väl planera’ att börja motionera fast givetvis på lite längre sikt. Och man drömmer om en ny och fin Mercedes och om ett sommarhus i Portugal, men man får en gammal Skoda med en trasig växellåda och en friggebod, i bästa fall. Ref: Och ni som sitter här ibland publiken, ni tror ni har det trevligt, men ni ska vara måttligt glada ni har säkert vattenskada i kåken när ni kommer hem igen. Och alla ni karlar som sitter här och hoppas och drömmer för öppna spjäll, det har ni ingenting för att ni sitter här och gör, för det blir ändå ingenting i kväll. Ref: Text: R. Eriksson Musik: A. Johansson (i ärlighetens namn)Till början Till förklaringarna Till huvudlistan En sång om tant Mathilda Larsson som var gift med numer framlidne Emanuel Larsson som vi sjöng om i visan "Sommarens sista kväll" på vår första LP. MATHILDA C Mathilda sitter i en vrå i dagrummet, Dm G med sjalen omkring axlarna C och håret prydligt hopsatt i en knut. Hon sitter där med händerna i knät och blundar, Dm G hon ler ibland C när minnen tränger på ifrån förut. Dm G C Hon lever sina dagar i en tid hon minns Dm G F C och frågar efter människor, som inte längre finns. Dm G C Ref: Låt mig gå, jag har inte tid att stanna. Dm G C Jag måste hämta vatten ifrån brunn. Dm G C Korna står med stinna juver. Dm G F C Barnen måste få sig nåt i mun. Hon nynnar sina vaggvisor för barnet som hon sakta vyssjar i sin famn, barnet, som hon bar för länge sen. Ibland när någon går förbi frågar hon ängsligt ifall dom vet om pappa har kommit hem från skogen än. Ibland är hon en tioårig flicka, som plockar sina vildhallon, som bara hon vet om. Ref: Mathilda sitter i en vrå i dagrummet med sjalen omkring axlarna och nyper bladen från en pelargon. Hon pratar för sig själv och säger "- Tror jag inte vi får främmande. Hör någon stampar av sig snön på bron, och inte har jag nånting jag kan bjuda på..." Mathilda väntar där hon sitter i sin vrå Ref: Text: R. Eriksson Musik: Trad.Till början Till förklaringarna Till huvudlistan En dityramb, framförd av Daniel Larsson nån gång vid femtiden den tolfte april, där han ger uttryck för dom förväntningar man kan ha som nybliven far. Daniel Larsson är alltså samma Daniel Larsson som besjungs i visan "Daniel och Siv" på vår andra LP. Modern till barnet är, hur omodernt det än kan verka, samma Siv som då var aktuell. Denna Siv är dessutom dotterdotter till tant Sara med väven. För att ni ska slippa fundera över varför barnet låg i kuvös trots en vikt på fyra kilo, kan vi meddela att förlossningen gjordes med akut kejsarsnitt. Därav kuvösen. Förlossningen gick dock bra, och både mor och barn mår prima. TIPS OCH PENNINGLOTTER D G D ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT PÅ TIPS OCH PENNINGLOTTER G D A7 D MEN I NATT HAR JAG BLITT FAR TILL EN FYRA KILOS DOTTER G D och fast hon ännu ligger där och kisar i kuvösen G D A7 D kan man ändå se att det är nåt särskilt med den tösen ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT...... Att dom höga herrarna en dag ska få ge vika det förstår man när man hör det flickebarnet skrika ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT...... - mellanspel - När hon sen ska ha ett namn, ja då ska hon heta Rosa-Kata-Alexandra-Moa-Margareta ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT...... När hon sen ska vyssjas, ja då blir väl ritualen att man går omkring och nynnar Internationalen ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT...... - mellanspel - När hon sedan lär sig gå, då ska hon marschera vid min sida Första Maj, när vi ska demonstrera ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT...... Ja, det kan jag lova er att jag och min flicka ska se till att alla borgare får skrämselhicka ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT...... - mellanspel - Så akta er ni herrarna, även om det dröjer för först och främst så måste jag iväg och köpa blöjer ALDRIG HAR JAG VUNNIT NÅT...... Text: R. Eriksson Musik: Trad.Till början Till förklaringarna Till huvudlistan Några utvalda verser från den byakwad vi brukar sjunga i byn vid högtidligare sammankomster, typ när vi firar midvinterblot, eller när vi firar självständighetsdagen den fjortonde september. (Det var enligt sägnen detta datum år 1697 vi befriade oss från Luleborna) KWAD’n D Det finns ett folk av en särskild sort G D NERE VID PITEÄLVA A7 Och våran slogan är jädrigt kort D DET KAN VI GÖRA SJÄLVA Vi är ett frejdigt folk gunås NERE VID PITEÄLVA och ingen behöver tänka åt oss DET KAN VI GÖRA SJÄLVA Och kommer det gubbar när det är val NERE VID PITEÄLVA behöver dom inte hålla nåt tal DET KAN VI GÖRA SJÄLVA Vi vill inte ha löften ifrån AMS NERE VID PITEÄLVA för tingel-tangel och billigt krams DET KAN VI GÖRA SJÄLVA Vi behöver inget systembolag NERE VID PITEÄLVA för läskedrycker av alla de slag DET KAN VI GÖRA SJÄLVA Vi lever och älskar som sig bör NERE VID PITEÄLVA och det professorerna gör i rör DET KAN VI GÖRA SJÄLVA Ja vi skiter i order och direktiv NERE VID PITEÄLVA För leva våra egna liv DET MÅSTE VI GÖRA SJÄLVA Text: R. Eriksson Musik: Trad.Till början Till förklaringarna Till huvudlistan Det här är ingen låt utan ett slags musikalisk novell. Nåväl, den handlar i alla fall om Isak Larsson. Dock är det inte den Isak Larsson som for åt Stockholm och höll tal för riksdagsmännen. För att skilja dom åt kallades därför den här "bibel-Isak". Han kom inte från byn ursprungligen utan var visst inflyttad från Väster- botten. En syster till bibel-Isak lär för övrigt ha gift sig med en Lundmarkar ifrån Svaipliden. Hon hette Linda Lundmark som gift och fick en son som hette Julius och som var "oppfinnar". Författaren Torgny Lindgren har berättat om dom i en förträfflig novell som heter "Uppfinningarnas moder". Finns publicerad i tidskriften Provins nr. 2 1984. Åtminstone påstår tant Sara att det förhåller sig så. Själva kan vi ju inte veta eftersom det hela hände i mitten på 50-talet. Bibel-Isak själv gick i sjön hösten efter berättelsen ägde rum. SJUNDE DAGEN Och det vart morgon den sjunde dagen och i köket på en stol sitter bibel-Isak med vitskjortan på. Ute är det sensommar och en blekvit sol lyser på stora och på små. Men Isak sitter inne vid sitt röda perstorpsbord med sitt vithår och sina milda anletsdrag. Han läser ifrån skriftn. Han läser Herrans ord och det är sjunde dagen, det är vilodag. Att ta honom för prost vore inte svårt om det inte var för händerna hans. Det är händer som tillhör någon som är van att slita hårt, händer som hör hemma någon annanstans. Det är nävar som formats av plogen, och av spaden, och av slitet med en motsträvig jord. Nävar som nu fumligt och lite valhänt vänder bladen i en bibel, på ett rött perstorpsbord. Bakom fönstrets pelargoner studsar en fluga emot rutan och från kammarn hörs klockans dova slag. Isak tänker där han sitter, - det är nog int utan att den flugan på nåt sätt är jag. För fast skriftn är densamma är det inte som förut, jag får läsa orden om och om igen, tankarna är en fluga, som studsar och vill ut.... fast klockan inte är mer än elva än. Inte har väl bibel-Isak gått och blivit svag i tron, för nästa gång klockan slår, står han redan påklädd och klar ute på bron för att göra som han gjort i alla år, men.... nog verkar han lite tveksam och lite mindre trygg än vanligt... när han tittar upp mot skyn och säger "- Tack Herre" och lägger händerna på ryggen och börjar sin vandring genom byn. "- He är int Herrens vilja och he kan aldrig vara rätt", hade han svarat när dom andra hört sig för. "- En människa ska tjäna sitt bröd i sitt anletes svett, så ni var nogsamt betänka he ni gör. Maskiner he är satans bländverk för var he nå Herren hadd vela, då sku han ha skapa oss en maskin. Så om jag gick me uti eran självbindar var he som att säga att Herren ha fela. Nej, jag vill icke vara vä uti’n." Men dom andra hade köpt en, köpt sig en i lag, köpt en och sålt sig själv åt Skam. Det är den sjunde dagen och det är vilodag och bibel-Isak går där landsvägen fram. Klockan tolv, varenda Söndag, har han gått så i alla år, genom byn, ledig och söndagsfin, men idag... är det annorlunda, han känner hur det står folk bakom varenda köksgardin. Men han går genom byn, utan att tveka på stegen, sin vanliga helgpromenad, men han ser i ögonvrån hur på Holmfridstegen kärvarna redan står i parad. Och hos Harrys... och hos Elofs ... och hos Ragnars samma sak ... och ner mot älven... det som frosten brukar ta. Han vänder där han brukar, vänder och går tillbak "- Det är Satans bländverk, inte som he ska." Och han går genom byn där han levat, som den siste i sin släkt, levat den liv han fått. Inte är det Babylons trädgårdar, inte Edens lustgård direkt, nej en stenig jord blev hans lott. Men aldrig har han förhävt sig, aldrig trott sig vara förmer, aldrig har han förbannat sin börda. Vem är människan att svika dom prövningar Herran ger? "- Till veckan börjar det vara dags att skörda." och det vart morgon den åttonde dagen och nattfrosten har slagit allt levande i järn...... Text: R. Eriksson Musik: A. Johansson och R. ErikssonTill början Till förklaringarna Till huvudlistan En fråga som Isak Larsson (Johannes pojk) ställde till riksdagsmännen den 11/2 -86, när han tog sig in i riksdagshuset och upp i talarstolen medförande en storhammare som ordförandeklubba. Naturligtvis skulle ni ha känt till denna episod om det inte varit en sådan intrikat fråga han ställde. Alla riksdagspartierna enades om att tysta ner det hela. Även Pressen och Radio/TV fick order att lägga locket på. En order som naturligtvis i vanlig ordning följdes. Nån nytta ska väl staten ha av sina statligt subventionerade massmedia. Nåväl, sä här så han Isak. VÖRE VAL’E D A7 D I jär et nagar tökejen finfLos C G å i ha bara gått vanli skåoL D G D å i jär et så mötje för å pråta C D men nö nöges i säj nagar åoL F D Ref: Vöre vaL’e nö ätt vaLe vöre vaL’e C G Vöre vaL’e, vaL’e arbetslöusheit D G D Vöre vaL’e för’n femte års sneckar C D Vöre vaL’e, vaL’e na träarbeit Ä jä härrom som tåLa opa TV jä pråta å jä figurär å jä våra så bLi ope öga men vo i vell veta he jär Ref: I ha fäLese runt opa bögga i trätte års ti ållomstansch I ha jobbe i Stockholm å Polen ja överållt där he fannsch Ref: Å no faruln ha i fröse om fengra när he ha vöre vinter å kållt men att gå söjn vä hennren ine fecken he jär ändå de värste bårte ållt Ref: Å tänk arbetsförmedlingshöuse som i sjöLv ha vöre vä å gjårt Där ha i nö spronte å tjene i nästan e år å e hårt Ref: Ja i ha fäLese runt opa bögga å böggt i håLva mett lijv men om arbetslöusheita jär tacken ja då tråo i att i böre å rijv Ref: Å fast i jär femti år gåmmaL no kan i ändå breuk e kåbein å när i böre å rijv då sko jä veta att i lämen et stein opa stein Ref: Text: R. Eriksson Musik: Trad.Till början Till förklaringarna Till huvudlistan Många yrkesgrupper har blivit besjungna, men alltför sällan har man hört sånger om handelsresande. För att råda bot för detta missförhållande beslöt vi att låta Yngve Larsson, som förresten är pappa åt Daniel Larsson, komma till tals. Yngves fru, Ellen, som nämns, är en dotter åt Konrad och Deborah. Konrad kanske ni minns från den förra skivan (Konsumvisan) och även Deborah hade ju en sång med där. Ellen är även kusin med Greta Larsson som besjungs i vår första LP (Hem till Alters- bruk) detta eftersom Sixten Larsson (Bonden och björn) från samma LP är hennes farbror. Nåja, här kommer Yngves-bit’n. HANDELSRESANDEN (en handelsresandes dåd) Dm Jag är resande i kläder och i alla sorters väder C far jag runt på mina räder runt i byar och i städer Dm och med mycket lock och pock fyller jag mitt orderblock C Dm och gläder firman som jag företräder Ref: Och månda är en vånda och se tisda kan man mista C och onsda känns det närapå som hjärtat skulle brista. Dm Torsda går väl an emedan sedan kommer fredan C Dm och på fredakvällen far jag hem till Ellen I kostymen och kravatten får jag sitta bakom ratten hela dan och halva natten och jag sover än på Statt än på Laponia eller Sparta och på Ferrum har jag kvarta och på Vassara och även Silverhatten Ref: Och inte är en onsdakväll på Haparanda stadshotell så särdeles sensationell nej tänk en flaska Muskatell och så en tio-femton gäster och en taskig dansorkester och sen släpa runt en stund på nån mamsell Ref: Det är ständigt samma sägen man ska vara trägen trägen man ska le i alla lägen fast man hellre är benägen be dom kyssa sig i baken och sen skita helt i saken och sen åka hem till Ellen raka vägen Ref: Text: R. Eriksson Musik: Trad.Till början Till förklaringarna Till huvudlistan Det här är ingen sång utan ett raseriutbrott i fyra verser. Det är en något äldre bror till Isak Larsson, han som for åt Stockholm och talte med riksdagsmännen. Bägge är dom alltså söner till Johannes Larsson, eller som han mest är känd, Bannes-Johannes. Namnet säger en del om hans humör. Denne son som förresten heter Sture har ärvt sin faders humör, men dessutom sin mammas opraktiskhet. Då kan det gå som för ’n Sture. APPARATA I jär’n höggLi männisch, ja snell jär vo i jär å i breuk åller schwäre eller ramm eller domdär För de meste jär i bLid å saktmåodi å timid män hä finsch en sak som stör min sinnesfrid o milde tid Som i kwells, då geck i å la mä ätt Rapport å hä jär et na märkLit, hä ha i ållte gjåort för i jär en töckenden LO-medlem som vorenda da nöges opp kLocka fem. Å i ha ställd kLockradion, ja i feck en när i foilld femte å fLecken, å i ha gjåort präcis som hä ståo så no kona jä tråo att man då vaL pärpLäx när man då et väcks ötan vanken å sä sjöLv en kwart i säx I vaL så guförbannad opa apparata å automata å häin vä data Ja om man nöförtin ha tänkt att man sko vanken sko man för fanken våra ingenjör Å pojken ha hatt biln å et hadd’n foillt in’n na bränschle så i mörrn så haa i så lite bensin att biln börd å hack men i haa då så hä rack präcis så att i tåo mä dell en mack å herre tack Men i var där ju så herregu brått, i var där kLocka säx, å döm öppne kLocka ått så i vart som smått desperat men då feck i si en sedelautomat så i stoppe i en hundralapp å seda tröckt i opa en knapp, men då komme i opå i hav ju en Peugeot å et dog hä vä bensin om han sko gå. I vaL så guförbannad opa apparata å automata å häin vä data Att sko man håva sä na sopp bårte sedelkanten sko man för fanken våra ingenjör Opa ättmiddan när i sku häim, var i förbi opa systeme men när i sku betåLa, ja då var’e de probleme att pärninga våor sleut så då tänkt i, i få keut opa Sparbanken för å tåga eut en litn greut Så i fåor å i fLygande fLäng men hä var då klart no haa döm honne stäng då vart i åtsiend, he satt öte kneutn en sleke automat döm kål mineutn hä ståo "VäLkömen sätt in ditt kåort men se hä sku i åller ha gjåort för den faruln han spotte eut bröllopskåorte bårte a Reut å seda börd’n reuk å smäll å tjeut. I vaL så guförbannad opa apparata å automata å häin vä data Att sko man tåga eut en hundring bårta banken sko man för fanken våra ingenjör När i kom häim så sku böre vä e räck öte altan så i ståo vä bogasågen hä vart sneitt som sjöLve ...... Men då komme i ihåg att i sku reng å fråg om å få laan mä en elektrisk cirkelsåg öta en måg Jåda, i feck laan sågen, å så haa i lagt’n opa goLve meda i sätte i kontaktn. Då sko jä tråo var den fan opå å börd å snorr, å seda bar’e å ine rumme, över parkettn hä båra spreute spånn bakätt’n seda kape’n båoLe, kLeuv gungståoLn å seda fåorn ine soffa så hä båra spreute vadd hä var bara en jädra teur’n et hadd mäir än en fir-meters-sladd. I vaL så guförbannad opa apparata å automata å häin vä data Att om dö båra så ha tänkt att kap å planken sko man för fanken våra ingenjör P.g.a. att noterna finns förlagda får vi inte sätta ut ackorden. Text: R. Eriksson Musik: Skånska Lasse (T Larsson) Trio-förlagetTill början Till förklaringarna Till huvudlistan Slutligen ett slags kärleksvisa. Visst kan Norrbotten vara en krävande käresta. Men vadå. Kärlek utan krav är välan ingen riktig kärlek...... NORRBOTTEN A D En stilla vind som krusar sjön, A D A och bergen skymtar blå. D A En julikväll, en öppen eld E och skogen tätt inpå. D A Inombords dröjer ord E du sa för länge sen. A D Tänk Rosemari, tänk här är vi A D A och här är Norrbotten. Ett flyttstreck, en blekvit sol och luften hög och klar. Ett uppbrott, som om nån har gått, och man blivit lämnad kvar. En uppdragen båt, en inre gråt för nånting man har på känn. Tänk Rosemari, tänk här är vi och här är Norrbotten. En gnistrande decemberdag och röken stiger rak. Luften kall och som kristall under himlens vida tak. Dag som gryr och sedan flyr in i skymningen Tänk Rosemari, tänk här är vi och här är Norrbotten. Ett takdropp, en blåsvart fjärd, en känsla utan ord. En solvarm sten, en dikesren och doften utav jord. En vind som kom, en svala som återvänt igen. Tänk Rosemari, tänk här är vi och här är Norrbotten. Text: R. Eriksson Musik: Trad.Till början Till förklaringarna Till huvudlistan |