Att ställa ut en hund.

Sammanfattning

Det är inte alltid lätt att förstå sig på vad som händer på en hundutställning. Klasser och priser kan förvirra den mest inbitna utställare. Här tas grunderna upp, allt från valpklass till Best In Show, 1:a pris till CACIB och vilken ras som hör till vilken grupp.

Inledning

Denna rapport skapades på ByggSoft i Skövde under sommaren 1998. Anledningen till att jag skriver om just hundutställningar är att det kan vara en djungel av konstiga regler för den oinvigde. Jag har själv nyss börjat ägna mig åt denna sport och det har tagit mig tid att förstå hur bedömningen fungerar. Kanske kan denna skrift ge viss vägledning för andra nybörjare.

Allt innehåll kommer från personliga erfarenheter samt från vad goda vänner i branschen berättat.

Facktermer

Det förekommer en hel del facktermer inom hundutställningar. En del av dessa förklaras direkt i denna rapport, övriga går att finna här.

Varför hundutställning?

Syftet med hundutställningar är att stödja aveln. Domaren bedömer var hund efter hur bra den representerar sin ras och om den kan anses vara ett bra resultat av aveln. Eftersom rasens karakteristiska drag ofta är ärftliga kan man förvänta sig att två hundar med fina meriter får valpar som stämmer bra överens med rasstandarden. Avelsarbete är dock inget krav för att ställa ut en hund, det är många som ställer ut sin hund bara för att det är roligt att träffa andra hundmänniskor och för att få veta att även domaren tycker om ens hund.

Förberedelser

Det är mycket att tänka på innan man åker på utställning. Eftersom man ofta åker tidigt på morgonen, utställningar tenderar att börja tidigt, kan det vara bra att ha packat bilen dagen innan. På så sätt har man goda möjligheter att kontrollera så att allt är med och hinna packa ner det man eventuellt kommer på att man glömt. Vad som är viktigast att ha med, förutom hunden själv, är registreringsbeviset och framför allt vaccinationsintyget! Är inte dessa med är det bara att vända och åka hem, hunden släpps inte in på utställningsområdet. Övriga viktiga saker att ha med är vattenskål, kam, borste, filt till hunden att ligga på, godis och kanske en leksak. Sen kan det vara trevligt för föraren/ägaren att ha en filt eller stol att sitta på själv. Det blir ofta mycket väntan på en utställning.

Innan man skall åka på sin första utställning är det bra att ha övat en hel del på att ställa sin hund. Hunden skall kunna gå lugnt och fint bredvid föraren utan att bry sig om övriga hundar. Likaså ska hunden kunna stå snyggt och acceptera att domaren kontrollerar bettet och känner över hunden. En del domare mäter alltid hunden för att kontrollera att den ligger inom de godkända måtten. Många hundar kan bli rädda för mätstickan, det är därför bra att ha övat på detta hemma.

Utställningsdagen

Morgonen

Utställningsdagen börjar ofta tidigt. Börja gärna med en lugn promenad med hunden och ät sedan frukost i lugn och ro. Det är viktigt att både hund och förare tar det lugnt, en stressad morgon leder lätt till en stressad dag och det är inte bra när det gäller hundutställning.

Eftersom det är väldigt få utställningar man har inom gångavstånd är det troligt att man tvingas ta bilen för att komma dit. Se till att även bilresan sker utan onödig stress. Det är bättre att åka någon timma tidigare och komma fram lugn än att köra som en blådåre.

Framkomsten

Väl framme är det mycket som ska ske. Hunden skall gå igenom veterinärbesiktning, all packning skall in, eventuellt sällskap skall lösa biljetter och alla ska samlas igen innanför portarna. Ofta gör man misstaget att försöka fixa allt på en gång. Detta leder bara till att alla blir stressade, såväl hund som förare. Försök istället låta hunden stanna i bilen eller hos medhjälpare medan all utrustning bärs in. Därefter kan man ägna sig åt att i lugn och ro ta in hunden, och slipper skrika på och dra i den för att få den att gå ordentligt. Detta ger resultat hela dagen, framför allt i ringen. Har man flera hundar tar man in dem en i taget. Här är det praktiskt att ha burar att ha hundarna i.

Innan bedömningen

Oftast är man i god tid till utställningen och kan slå sig ner på en filt eller stol och se på andra hundar innan det är dags att värma upp hunden. Se till att ta det lugnt och få hunden att trivas och slappna av. Borsta gärna lite förstrött, men låt hunden få ligga i lugn och ro. Innan uppvärmningen börjar man borsta ordentligt och ser till att pälsen är så perfekt man kan få den. En stund innan det är dags att gå in i ringen, ca 20 minuter innan, börjar man värma upp hunden. Man springer med hunden på sin vänstra sida och jobbar på att ha kontakt. När detta fungerar bra går man över till att ha hunden på höger sida och jobbar vidare där. Viktigt är att kontakten finns där, har man ingen kontakt med sin hund brukar det inte gå så bra. Öva att ställa upp hunden, men överdriv inte träningen så att hunden tröttnar. Det är viktigt att hunden inte ledsnat på att stå innan den kommer in i ringen. Nu är det bara några minuter tills det är dags för allvaret. Borsta igenom hundens päls en sista gång, och se till att hunden är alert.

Allvarets minut

Väl inne i ringen gäller det att hela tiden vara vaksam på vad domaren gör. Man skulle kunna tro att domare är utrustade med ögon i nacken, speciellt när det gäller att se negativa saker. Så är det förstås inte, men domaren ser mer än man kan tro. Man får göra så gott man kan och hela tiden försöka dölja sin egen nervositet så inte hunden smittas och tycker det är tråkigt.

Efterklokhetens kranka blekhet

När bedömningen är över och man inte kan påverka mer kommer man på så mycket kloka saker som man borde ha gjort. Men det är ingen idé att tänka på det nu. Gick det bra och man skall in i ringen igen är det bara att glädjas och förbereda sig för nästa match. Gick det mindre bra, klappa om hunden och tänk ”det går bättre nästa gång”. Alla kan ha en dålig dag och domaren kan ju inte veta att ens hund hade en dålig dag just då. Att den nyss har fällt hela sin päls, att den inte gillar att åka bil så långt, eller vad man nu har för ursäkt. Domaren har bara någon minut på sig att bedöma hunden och kan därför bara få en ögonblicksbild av hunden. Man får inte glömma att hur det än går så är det precis samma hund man har med sig hem igen.

Vad sker inne i ringen?

Hur man beter sig inne i ringen är en hel vetenskap. Jag tänkte därför spalta upp det lite här nedan. Vi börjar med kvalitetsbedömningen.

Inledande bedömning

Alla hundar i den aktuella klassen kommer in i ringen och ställer upp i nummerordning. Vissa domare vill gå runt och hälsa på varje hund redan här, annars är det vanligt att man börjar med att röra sig runt i ringen på led så fort alla deltagare är på plats. Man rör sig runt i ringen i vänster varv med en lagom takt så att hunden travar fram i bästa stil. Har man en stor ras, som rottweiler eller Irländsk varghund kan man få springa fort för att hinna med sin hund medan de mindre raserna, såsom papillon eller Tibetansk spaniel, travar fint bredvid en gående förare. Hunden skall trava på förarens vänstra sida, helst i löst koppel, och får inte nosa i backen eller dra framåt för att leka med framförvarande hund.

Man brukar bara springa ett varv inledningsvis. Detta är för att domaren skall få en bild av hur de olika hundarna rör sig i förhållande till varandra.

Individuell bedömning

Efter att hundarna travat runt är det dags för enskild bedömning. Det är nu domaren känner igenom hunden, kontrollerar bettet och att hanhundarnas testiklar är korrekt utvecklade. Det är även nu eventuell mätning görs. Hunden skall stå still och finna sig i att en främmande människa känner över den och tittar den i munnen.


Domaren kontrollerar hundens bett.
Foto: N. Allane

Därefter skall man åter igen visa hunden i rörelse, denna gång individuellt. Domaren talar om hur han/hon vill att man ska visa hunden. Vanligast är att man rör sig på en rak linje bort från domaren och sen tillbaka på samma linje. Detta är för att domaren ska kunna se om hunden är parallell i sina rörelser. Det är viktigt att man tar sikte på en punkt och rör sig rakt mot denna. Sedan vänder man med hunden och går rakt mot domaren. Det kan vara svårt att veta att man kommer rätt om man springer och tittar ner på sin hund. Håll därför blicken på en referens- punkt hela tiden, både på vägen ut och på vägen tillbaka mot domaren. En rak linje får inte bli en sned serpentin.

Ett annat vanligt mönster man utför är trekanten/triangeln. Denna urartar lätt till en ring, därför är det viktigt att man utgår mot en punkt rakt ut från domaren. Framme vid ringkanten slänger man en snabb blick på domaren, vänder åt vänster, och tar sikte på en punkt rakt fram igen. Vid nästa vändpunkt tittar man åter på domaren, vänder åt vänster och går rakt mot domaren. Då bör trekanten bli en triangel och inget annat.

Uppställandet

Slutligen skall hunden ställas upp framför domarbordet och domaren ger sin personliga kritik. Ofta står eller sitter då domaren och tittar på hunden medan han/hon säger till ringsekreteraren vad denne skall skriva. Nu är det viktigt att hunden står snyggt och visar sin bästa sida för domaren. Hur hunden skall stå är olika för olika raser, en del raser skall stå med oerhört lutande bakkropp, exempelvis schäfer. Andra raser, såsom Engelsk springer spaniel, skall nästan luta framåt. En bra grundregel är dock ”ett ben i varje hörn”. Om man skall korrigera en hunds stående skall man ta ett ben i taget. Börja med att flytta på höger framben genom att ta i armbågen (aldrig längre ner, är man duktig så kan man ta i bogen/axeln), sedan vänster framben/armbåge, därefter vänster bakben/has och till sist höger bakben/has. Naturligtvis korrigerar man bara de ben som har felaktigt läge. Nu skall hunden stå snyggt. Det finns ingen hund som kan stå ”fel” på alla sina fyra tassar samtidigt. Gör den det behöver den veterinär!

När domaren avgett sin kritik överlämnar han/hon eller ringsekreteraren ett plastband som visar hundens kvalitet. Har man tur får man ett 1:a pris (rött band) och går vidare till konkurrensbedömning. Mer om detta senare. Kritiklappen delar sedan ringsekretararen ut. Detta kan ta en stund om det är många hundar i klassen. Domaren skall ju hinna signera alla lappar.


Så här kan en kritiklapp se ut.
Kritiken gäller Minimax's Lucinda

Vad är det som händer?

När man ställer ut sin hund första gången förstår man sällan nånting av de olika klasserna och vad det är som pågår. Därför tänkte jag bena upp detta lite. Nedanstående gäller för utställningar som anordnas av SKK eller SKK-anslutna klubbar. Det kan vara annorlunda på andra utställningar, men detta är vanligast.

Priser, band och rosetter/kroketter

För att lättare förstå nedanstående beskrivningar av klasser och placeringar tas de olika priserna upp redan här.

1:a pris rött band Hund av mycket god kvalitet/bäst i klassen
2:a pris blått band Hund av god kvalitet/2:a i klassen
3:e pris gult band Hund av godtagbar kvalitet/3:a i klassen
4: pris grönt band 4:a i klassen
Kan ej prisbelönas brunt band Hund som av ngn anledning inte kan bedömas
Intet pris (0) grått band Hund med fel som gör att den ej får pris
Championkvalitet (Ck) rosa band Hund av championkvalitet
Certifikat (cert) blågult band Bästa hund med Ck
Hederspris (Hp) lila rosett Hund som är lite förmer än övriga i klassen
Hp/Ck lila-rosa rosett Hp och Ck, ges ofta istället för Ck
CACIB vit rosett Internationellt Cert
Reserv-CACIB orange rosett Om hunden som fått CACIB blir diskvalificerad tillfaller detta den hund som fått reserv-CACIB
BIR-valp rosa-ljusgul rosett Bäst I Rasen-valp
BIM-valp vit-ljusgrön rosett Bäst I Motsatt kön-valp
BIR röd-gul rosett Bäst I Rasen
BIM vit-grön rosett Bäst I Motsatt kön
BIG röd rosett Bäst I Gruppen
BIG-2 blå rosett Bäst I Gruppen 2:a
BIG-3 gul rosett Bäst I Gruppen 3:a
BIG-4 grön rosett Bäst I Gruppen 4:a
BIG-reserv orange rosett Bäst I Gruppen 5:a
BIS röd-vit rosett Best In Show – utställningens bästa hund
BIS-2 blå-vit rosett Best In Show 2:a
BIS-3 gul-vit rosett Best In Show 3:a
BIS-4 grön-vit rosett Best In Show 4:a
BIS-reserv orange-vit rosett Best In Show 5:a

Och vad betyder det?

Kvalitetsbedömning innebär att hunden bedöms och tilldelas pris efter hur den är till temperament och utseende jämfört med standardens krav. Det tas ingen hänsyn till övriga hundar som deltar i klassen. I klass där kvalitetsbedömning tillämpas kan alltså flera hundar tilldelas samma kvalitetspris. De förekommande kvalitetspriserna är 1:a,2:a,3:a eller 0 och omdömet "kan ej prisbelönas" (KEP).

1:a pris betyder ”Typiskt och i huvudsak korrekt byggd hund med påtagliga förtjänster och vars exteriörfel inte är mer framträdande än att den kan sägas vara ett mycket gott avelsresultat.”

2:a pris betyder ”I typ och byggnad god hund, vars exteriörfel inte är mer framträdande än att den kan sägas vara ett gott avelsresultat.”

3:e pris betyder ”I typ god hund, vars exteriörfel inte är av mer allvarlig art än att den kan sägas vara ett godtagbart avelsresultat.”

KEP (kan ej prisbelönas) tilldelas hund som visar upp sig i sådant skick att domaren inte kan bilda sig en säker uppfattning om dess kvalitet. Exempel på detta är om hunden är ovan vid koppel, visar valpigt temperament, visas i dålig kondition (är överdrivet mager eller fet). Detsamma kan gälla om en hund är så nytrimmad att domaren inte kan göra en säker bedömning av kvaliteten på hundens päls. Vidare kan en hund på grund av skada visa upp sig så illa, att dess rörelser är svårbedömda.

0-pris skall tilldelas hund som i samband med bedömningen avvisar all kontakt genom aggressivitet eller genom ett tydligt flyktbeteende. Det skall även ges till hund som är exteriört otypisk eller har för sin ras diskvalificerande fel. Orsaken till 0 pris skall alltid anges i domarkritiken och i prislistan.

I valp-, champion- och veteranklass förekommer även "utan pris" (UP), vilket motsvarar 0-pris. Kryptorchid valp skall tilldelas UP. Om en hund tilldelats UP får den inte fortsätta tävla i någon klass vid den utställningen.

Konkurrensbedömning innebär att de hundar som deltar i klassen placeras inbördes i ordningen 1:a,2:a,3:a,4:a samt reserv. I den mån klassen består av fler än fem hundar benämns övriga som "oplacerade" (Opl). I klass med konkurrensbedömning utdelas endast ett pris av var valör.

Cert och Ck delas inte alltid ut. Domaren kan av någon anledning hålla inne certet/Ck utan att behöva ge någon förklaring till varför. De flesta talar dock om för utställarna/publiken varför han/hon valt att inte dela ut det/dem.

Vilken klass är det nu?

Valpklass

Valpklassen är ofta indelad i två underklasser, valpar 4-6 mån och valpar 6-9 mån. Valpklassen är alltid inofficiell och består endast av konkurrensbedömning. En valp med diskvalificerande fel eller som är kryptorchid skall tilldelas ”utan pris” (UP). Hederspris (Hp) kan tilldelas hur många valpar som helst.

Först ut är hanvalpar 4-6 månader. Dessa bedöms enligt ovan och placeras i klassen, etta, tvåa och så vidare. De som får Hp tävlar sedan vidare. Därefter bedöms hanvalpar 6-9 månader på samma sätt. Samtliga hanvalpar med Hp tävlar om bästa hanvalp. Samma sak gäller för tikvalparna. Bästa hanvalp respektive tikvalp tävlar sedan om BIR-valp och BIM-valp. Här gäller att om domaren tycker att tikvalpen är bästa valp i rasen tilldelas hanvalpen BIM-valp och vice versa.

BIR-valp går sedan vidare till tävlan om utställningens bästa valp – BIS-valp. Där ställer alla valpar ur olika raser som utsetts till BIR i sin ras. Domaren placerar de fem bästa valparna BIS1-valp t.o.m. BIS-reserv -valp, övriga valpar anses vara oplacerade.

Vuxna hundar

Först ställs alla hanhundar, därefter tikarna. Även de vuxna hundarna är indelade i olika klasser.

Juniorklass (junkl. eller jk)

I denna klass ställer hundar som fyllt 9 månader men som ännu inte är femton månader. Samtliga hundar kvalitetsbedöms och tilldelas etta eller tvåa (trea delas väldigt sällan ut) beroende på hur bra de är. De hundar som får ett rött band (1:a pris) tävlar sedan vidare i

Juniorkonkurrensklass (junkk eller jkk)

Här placeras hundarna etta till femma. De hundar som domaren vill se igen i tävlan mot de äldre hundarna får Hp. Dessa skall in och tävla igen senare.

Unghundsklass (ukl)

Här tävlar hundar som fyllt 15 månader men inte 24 månader och som inte är svensk utställningschampion (SUCH). Bedömningen tillgår precis som i juniorklassen. De hundar som får 1:a pris tävlar vidare i

Unghundskonkurrensklass (ukk)

Exakt samma som jkk. Hundarna placeras etta till femma och de domaren vill se igen får Hp.

Öppen klass (ökl)

I denna klassen tävlar alla hundar som har fyllt två år och som ännu inte är svensk utställningschampion (SUCH). Hundarna kvalitetsbedöms enligt ovan och de som fått 1:a pris stannar kvar alternativt kommer in direkt i ringen igen.

Segrarklass (skl)

Nu kommer även de juniorer och unghundar som fått Hp in i ringen. Domaren placerar de fem hundar han/hon tycker bäst om som etta till femma och resten blir oplacerade. Om domaren tycker att hundarna motsvarar championkvalitet delas Ck/Hp ut. Den bästa hund som fått Ck får det eftertraktade certet. Det krävs tre cert för att bli svensk utställningschampion (SUCH).
Nämnas bör även att ett flertal raser har krav på bruks- eller jakt-meriter för att få tillträde till Segrarklass.

Championklass (chkl)

Här ställer man ut de hundar som innan utställningen fått svenskt utställningschampionat eller som enbart har internationellt utställningschampionat. Alla hundar grundbedöms som ovan och placeras etta, tvåa, trea osv. Om domaren tycker att hundarna motsvarar championat- kvalitet får de Ck/Hp. Dessa tävlar sedan vidare i bäst i sitt kön. Det kan tyckas onödigt att en hund som redan är champion får Ck/Hp, men sådana är reglerna. Det är inte säkert att domaren tycker alla hundarna i chkl motsvarar en champion i hans/hennes ögon.

Veteranklass (vetkl)

Här tävlar de hundar som fyllt sju år. Bedömningen är den samma som i chkl, dvs alla hundar grundbedöms och placeras därefter. Även här delas Ck/Hp ut. På flera utställningar har man även BIS-final för veteraner där utställningen finaste veteran utses till BIS-veteran.

Veteraner har den fördelen att de kan delta i både Öppen klass och Veteranklass om de så önskar. Det innebär att en hund som deltar i både ökl /chkl och vetkl kan få två Ck/Hp. Certet delas dock bara ut i ökl.

Bästa hanhundsklass (bhkl)

är obligatorisk för hanhundar som tilldelats Ck på den aktuella utställningen. I denna klass tillämpas konkurrensbedömning. Är det en internationell utställning så kan domaren förära den bästa hunden, som är minst 15 månader gammal och ännu inte är bekräftad Intuch, i klassen CACIB och den näst bästa Reserv-CACIB, se nedan. Den hanhund som vinner skall tävla vidare om Bäst i rasen och Bäst i motsatt kön.

Bästa tikklass (btkl)

är obligatorisk för tikar som tilldelats Ck på den aktuella utställningen. Motsvarar helt bhkl. Vinnande tik skall tävla vidare om Bäst i rasen och Bäst i motsatt kön.

Bäst I Rasen och Bäst I Motsatt kön (BIR och BIM)

Här tävlar bästa tik och bästa hane om BIR och BIM. Den hund som är bäst tilldelas BIR och den andra BIM. Den hund som tilldelas BIR skall tävla vidare i finaltävlingarna om Bäst I Gruppen (BIG).

CACIB (Certificat d´Aptitude au Championnat International de Beauté)

Vid internationella utställningar delas internationellt utställningscert, CACIB och Reserv- CACIB ut. Dessa delas ut i bhkl och btkl. Denna tävlan är även obligatorisk för de hundar som på grund av rasens särbestämmelser inte varit berättigade att tävla i bhkl och btkl.
Förhindrade att delta i denna tävlan är:
  • hund som enbart tävlar i veteranklass
  • hund under 15 månader
  • hund som erhållit titeln "Internationell utställningschampion" bekräftad av den internationella hundorganisationen FCI, Federation Cynologique Internationale.
  • hund vars stamtavla inte upptar tre generationer registrerade förfäder Det är utställarens ansvar att anmäla om hunden inte uppfyller dessa krav.

    Obs! Flera raser har särbestämmelser för CACIB. Vilka raser som har vilka bestämmelser tas inte upp här.

    Bäst I Gruppen (BIG)

    Här tävlar de hundar i varje ras som tilldelats BIR. Eftersom det finns väldigt många hundar har de delats in i olika grupper. I Sverige finns det tio olika grupper, vilka raser som tillhör vilken grupp anges här. Grupperna är I BIG tillämpas konkurrensbedömning, dvs domaren placerar de fem hundar som har högst klass och resterande blir oplacerade. Gruppvinnaren går sedan vidare till utställningens stora finalklass,

    Best In Show (BIS)

    Här tävlar utställningens tio gruppvinnare mot varandra. Det är en ren konkurrensbedömning och domaren placerar hundarna etta till femma. Ibland placeras även övriga hundar sexa till tia, men det är inte så vanligt. Denna klass tar ofta en stund, ekipagen kan få springa varv på varv medan domaren funderar på hur han/hon skall placera dem. Slutligen börjar domaren på reservplats och pekar ut den hund som skall placeras där. Därefter är det fjärde plats och sedan tredje plats. Nu är det två hundar kvar och två nervösa förare. Domaren pekar nu ut den hund han/hon vill se som vinnare. Denne erhåller en stor röd-vit rosett och oftast ett flertal andra saker. Ofta får även den vinnande hunden en stor säck med hundmat från det foderföretag som sponsrat utställningen. De övriga hundarna som placerats i BIS-finalen får även de sakvinster och ofta hundmat.

    Överlycklig matte och hund,
    BIS-vinnare vid HUND-97, Stockholm
    foto: Johan Frick-Meijer.
    hf8evegu@utb.byggsoft.se
    EWE 21/7 1998