SUCh FINUCh Lövsjökärrs Wilma



SUCh FINUCh LövsjöKärrs Wilma

STAMTAVLAN FOTOALBUM SLÄKTING GALLERI
WILMAS UTSTÄLLNINGSRESULTAT
WILMA INFO WILMAS VALPAR
LÖVSJÖKÄRRS KENNEL





Om hur Wilma kom till oss

Efter vi varit tvugna att ta bort Jampen var saknaden stor efter en hund igen, inte bara vid gården utan även hos oss i vår familj.


Daniel & Jampen

Barnen pratade om att vi skulle skaffa hund och jag som inte tyckt mig ha tid för någon hund, hade fått blodad tand när jag hade ringt och sökt valp till gården. Och som det står på ett annat ställe blev det inte en renrasig västgöte. Men mitt intresse var väckt, och alla timmar med hundar under yngre år gjorde det inte svårt att bli "hundbiten" igen.


Walle

Familjen var överlyckliga över att Walle hade kommit till Västarp, men det var ett evigt tjat om att han skulle följa med och bo hemma hos oss. Men jag hade bestämt om jag skulle skaffa mig en hund skulle det vara en tik, stubbtik. Att det skulle vara en västgötaspetstik, Det var självklart! Jag tittade i tidningar, pratade med SKV:s valpförmedlare, många var alla de samtal till uppfödare men jag fick inte napp. Inte förrän en dag då jag fick syn på en
annons ang. västgötaspetsvalpar, och det var inte så långt härifrån heller (om man tänker på vilka avstånd det kan bli vid hundköp).......



Jo det fanns tikar kvar men tyvärr ingen stubb. Anita som uppfödaren hette, var mycket trevlig och sympatisk kvinna, så jag tänkte okey, jag skall väl åka och titta i all fall. Då förstår alla som varit i samma situation, att jag redan mer eller mindre hade bestämt mig. Vid detta tillfället fanns endast en tikvalp kvar, den minsta. Men när jag ringde andra gången, så
hade några ändrat sig och då var också en grövre tik till salu. Jag fick välja vilken som. Jag valde redan på telefon Wilma, men hade möjlighet att ändra mig om jag ville.


Valpkullen


Grådvärgens Össi & Bodatorp Gun

Hundarna hade en bra stamtavla, och detta att hundarna var familjeuppfödda tilltalade mig. Min bil hade dock krånglat ett längre tag, och det var ett allvarligt fel. Så jag behövde ha skjuts av någon. Det blev min bror Torbjörn som fick skjutsa mig.

När vi kommer fram till gården blir vi mottagna av 7 st valpar som fullkomligt överföll oss av glädje, säkert ett av de bästa försäljningd knep en uppfödare kan ha. Hade inte plånbok och förnuft sagt sitt, hade de alla hamnat hemma i Korsberga. Alla små valpar kom och nafsade i kläder och på skorna, och vi "spekulanter" satt på huk i mitten.



Och Wilma hon var en av dem som busade och "LÄT" mest. Hon var inte den som lät nån av bröderna att ha ett övertag inte, men det var inget agressivt utan de var ren brottnings lek, men med Wilma överst!


Wilma

Min bror gick och grymtade bland hundarna, Jo han hade nog tänkt att skaffa valp men en GRÅHUND, ingen västgötaspets, MEN................i en av Anitas då MYCKET sargade blomrabatt satt en valp som inte brydde sig något närmvärt om oss.......vem det var, Jo, det var KURT! Han satt och tuggade och drog i ett redan mycket söndertuggat blomblad. Där var då som Stubbtiken kunde ha blivit en stubbad hane med namn KURT. Det var en ögonblicklig förälskelse! Och detta hände tydligen min bror också (som tur var).



Kurt förevigades med kort för snabb framkallning. Wilma hade
naturligvis inte den pondusen som denna redan mycket ståtlige valp hade Men de kom fantastiskt bra överens vilket var skönt, de hängde ihop på gården som "vildar"och busade.
Dessa valpar var ju bara halvsyskon, men redan från start funkade det till hundra procent. Det blev att åka hem och snabbframkalla bilderna för att kunna sätta igång den operation övertalning vi visste skulle ta vid i det Nilsson:ska hemmet, kortet var "säljande" och det räckte med snabb blick sedan var även
Annelie , min brors tjej en Kurtan fan...... Vem är inte det?????



Detta var ett av de 3 kort som togs på Kurt

Veckan efter bra det i väg igen till Sandliden Upphärad. Resan var inte hälften så lång denna gång och glädjen stod högt i bilen. Allt avlöpte väl och vi var snart efter ett glatt mottagande och en rejäl fika även denna gång var vi snart på väg hem.



HEM tog en hel evighet!
Kurt satt i knäet på Torbjörn och tittade med en mycket myndig uppsyn, vad som hände utanför. INTE ett ljud...........
Wilma hon ylade, stimmade och for omkring i bilen. ........När vi kom till Vara-korset stod vi inte ut längre, vi var tvugna att ta rast alla i bilen, hade vad man kallar för hjärnstress.............
Efter att ha luftat de små bar det av igen och som tur var började hennes krafter sina. Så efter en stund sov hon i mitt knä av ren utmattning. Kurt satt fortfarande och "körde".
Han skötte sig med den äran, endast 8 veckor gammal.




Väl hemma i Korsberga hade krafterna kommit tillbaka och valparna
lekte i över en timma, sedan så åkte Kurt hem till sitt och Wilma
somnade åter i mitt knä...............ja så var det!


TILLBAKA