Företagsväxlar.

Vid 1930-talets början hade automatiseringen av de största städernas telefonstationer kommit en bra bit på väg och landsbygdens automatisering skulle påbörjas. Att också företagens växlar (abonnentväxlar) med fördel kunde automatiseras var uppenbart, så konstruktion av dessa inleddes. Konstruktionsarbetet ledde fram till abonnentväxel modell 35 (TV35) för 20, 50 och 90 anknytningar, för större företag erbjöds den av LM Ericsson framtagna OS-växeln. OS-växel kunde efter ombyggnader och moderniseringar åren 1938, 1945 och 1954 byggas i storlekar upp till 3000 anknytningar.

Tiden gick och en ny växel behövdes för att ersätta TV35, så i slutet av 1940 och början av 1950 konstruerades en ny serie växlar som fick modellnamnet 52 (TV52), dessa började levereras 1952. Växeln kunde fås för 20, 40 och 90 anknytningar, 40 och 90-nummersväxlarna hade växelbord med snöre för förmedling av den ankommande externa trafiken, 20-nummersväxeln hade telefonistapparat. För de mindre företagen som inte kunde avdela en särskild telefonist erbjöds 1958 en 9-nummersväxel (A319) med plats för högst 9 anknytningar. I stället för telefonisten fanns en anropsfördelare som styrde de inkommande anropen direkt till vissa anknytningar. En variant av denna var den så kallade rundringningen, då anropet  "vandrar runt" och i tur och ordning signaleras på upp till fyra olika anknytningar, ända tills det besvaras på någon av dem.

För de företag som hade behov av mer än 90 anknytningar och ville ha en modern växel, kanske byta ut sin OS-växel, kunde LM Ericsson 1961 leverera en nykonstruerad växel för 90-270 anknytningar, A333. För de kunder som hade behov av fler anknytningar kunde välja på en A344 som hade en teoretisk kapacitet för upp till 9000 anknytningar, den började levereras 1962. I de nya växlarna hade växelborden ersatts med en telefonistapparat (Förmedlingsapparat,FMA). För att erbjuda de företag som hade växlar av typ TV52 med växelbord, 40 och 90-nummers, ett modernare alternativ bestämdes 1967 att en ny växel skulle konstrueras. Den fick modellbeteckning A323 och kunde fås för 30, 60 eller 90 anknytningar och hade telefonistapparat.

På konstruktionssidan gick utvecklingen vidare och i väntan på de elektroniska växlarna moderniserades de elektromekaniska växlarna, bl.a infördes direktval, vilket innebär att ankommande samtal till anknytningarna kopplas utan hjälp av telefonist.

Den första elektroniska abonnentväxel som konstruerades var ASD551, det började redan 1969 på LM Ericsson och blev sedan Ellemtels första stora utvecklingprojekt då företaget bildades i början av 70-talet. Växeln var programstyrd (datorstyrd) och var till största delen uppbyggd med elektronik, den hade en koncentrerad väljarenhet som var uppbyggd med reläer. Växel började levereras 1977 och var lämplig till företag med 100 till 600 anknytningar som ersättare till A333 och de mindre A344 växlarna.   

Den första helelektroniska växel var A345 och kom 1980. Den hade digital väljare och växeln ersatte de stora A344 växlarna. Från att tidigare alltid konstruerat växlarna själv så var denna inköpt "färdig" från Northern Telecom Limited (NTL) i Kanada. Viss anpassning behövdes för att kunna ansluta den till det svenska telefonnätet. Samtidigt skedde en utveckling av en egen växel som framöver såldes parallelt med A345 och det var A335. Vidareutveckling av växlarna har därefter skett hela tiden så A345 har blivit Meridian 1 och A335 heter numera MD110, i grunden samma växlar men med bättre kapacitet och fler tjänster.

Mer att läsa:

Beskrivning av A-319: TELE 1958 sidan 183
Trettio år automatiska abonnentväxlar: TELE 1965 sidan 364
Automatisk abonnentväxel A-333: TELE 1966 sidan 85
Automatisk abonnentväxel A-344: TELE 1966 sidan 105
A323 - ny automatisk abonnentväxel för högst 90 nummer: TELE 1/1975 sidan 19
Elektronisk abonnentväxel ASD 551: TELE 4/1975 sidan 19
Abonnentväxlar: TELE 2-3/1977 sidan 14
Kanadensisk abonnentväxel i televerkets nät: TELE 4/1977 sidan 23
Beskrivning av A 345: TELE 4/1977 sidan 24
Abonnentväxel ASD 551 i produktion vid Teli: TELE 4/1977 sidan 30