Om ett annat Göteborg
- och om massmedias förlorade heder
|
Vi var 17 från Nässjö som åkte buss ner till Göteborg fredagen
den 15 juni för att demonstrera mot EU. Den äldste av oss var i 80-årsåldern
– den yngste hade nyligen fyllt fem år. Vi åkte buss tillsammans
med ett stort antal Jönköpingsbor – även det en blandning av äldre
och yngre. På vägen ner hörde vi mycket på radion om kravaller – men kom
vid femtiden på eftermiddagen fram till ett soldränkt Järntorget
– lugnt och stilla som en öken. Vi fikade i Folkets Hus och hälsade på i "Nej till EU:s"
lokaler runt hörnet. Vi trodde då att det kanske inte skulle bli så
många som skulle komma.
|
Pelle Månsson,
Bernt Hultberg, Linn Austli och Maj Widäng vid Järntorget.
|
Men framåt sjutiden på kvällen var Järntorget och angränsande
gator alldeles fulla med folk. Mycket, mycket folk. Där syntes en "Farmor
för Fred", en "Småbrukare mot EU",
där var invandrare som protesterade mot Schengenavtalet. Där var
norrmän och danskar, folk från fackföreningar runt om i landet, där
var SSU-are
som vecklade ut sina banderoller.
Sambamusik och tal dånade ut från ett lastbilsflak.
"Sverige
ut ur EU" sjöng duon Mats och Spingo i en ny översättning
av Lennons "Power to the people". Det var en härlig
stämning!
Klickbar bild
16
000 personer samlades vid det avslutande
mötet på Götaplatsen.
Fler och fler kom. Mängder med demonstranter stod längs med
hamnkanalen. Poliser? Nej, inte en enda. Bara våra egna
ordningsvakter. Maskerade demonstranter? Nej, inte någon. De hade ändå
inte fått gå med i vårt tåg.
Halv åtta gav vi oss iväg. Sjungande, ropande, glada. Solen sken
när vi gick fram, led efter led, ut på Allégatan. Det var ett färgglatt
tåg. Röda SAFE-fanor. Blåa, röda
och gröna
banderoller. Lila
Nej till EU-märken. Fackföreningsstandar. Handtextade skyltar.
Långa led vandrade fram till sambamusik och talkörer; uppför Sprängkullegatan,
vidare längs Vasagatan och sen ut på Avenyn. Efter en knapp timme
var vi framme vid Götaplasten. 16
000 människor var samlade. Det var den största
svenska manifestationen mot EU som någonsin ägt tum!
Inledningstalet hölls av en gäst från Irland – där man
just hade röstat nej till Nicefördraget. Sedan höll Sören
Wibe, ordföranden i Socialdemokratiska EU-kritiker, ett
fantastiskt tal om den Europeiska Unionen och dess avigsidor. Gudrun
Schyman kom därefter – hon inledde med att i skarpa ordalag
kritisera de som ett halvt dygn innan vi nu stod hade vandaliserat
Avenyn.
Andra talare var miljöpartiets Per Gahrton, centerns
Hans
Lindqvist, Transports Anton Flink. De hade en fantastisk
utsikt från sin talarstol högt uppe på konstmuséets trappa. Götaplasten
var ett hav av människor. Efter Jan Myrdals avslutningstal läste
en ung kvinna upp ett uttalande mot EU.
Sedan upplöstes allt i god ordning. En korvhandlare utanför
teatern gjorde strålande affärer i kvällssolen. Våra egna
ordningsvakter stod på de utplacerade containrarna. Av poliser syntes
bara en helikopter som svävade och surrade högt ovanför våra
huvuden.
Tal hölls på Konstmuseets trappa av
bl.a.
Sören Wibe, Gudrun Schyman, Per Gahrton och Jan Myrdal.
Det här var den allra största av de tre fredliga jättedemonstrationerna
I Göteborg denna vecka. Det var den
allra största manifestationen mot EU som över
huvud taget hade ägt rum i Sverige!
Men vad fick man då se den i TV och läsa om den i tidningar dagen
efter? Nästan ingenting. Det var som om den aldrig hade ägt rum. TV
24:s nyheter visade några sekunder av den som inledning på ett långt,
långt reportage om kravaller, stenkastning och skottlossning.
Aftonbladet hade långt inne i tidningen en färgbild på Gudrun
Schyman och Per Gahrton, men åtföljt av en helt ovidkommande text av
Anette Kullenberg. Längst ner på sidan på stod – och
sannerligen inte med den största rubrikstilen
– "De flesta valde att demonstrera fredligt".
I Göteborgs-Posten fanns det en svartvit bild inne i tidningen. DN
hade ingen bild alls, bara lite text uppe i ett hörn. Den liberala
Expressen, Sveriges näst största kvällstidning, hade inte en bild,
inte en rad, inte ett ord, inte ett kommatecken…
Nej, vår väldiga demonstration var inte ett dugg intressant för
media. Nätverket Göteborg
2001, som stod som organisatör tillät
nämligen inga maskerade demonstranter. Där fanns alltså inga
svarthuvade huliganer att ta häftiga bilder på. Bara en "Farmor
för Fred", en "Småbrukare mot EU". Pensionärer från
Vetlanda med hemmagjorda plakat. Lille Daniel från Nässjö, fem år,
som låg och sov i sin kärra genom hela demonstrationen…
Vår demonstrationsledning hade kommit överens med polisen om att
det, utöver trafikpoliser, bara behövdes sex
(6) man som bevakning. Resten skulle våra
egna vakter klara. Fler poliser såg jag inte heller. De satt i en
liten polisbuss vid Vasakyrkan när vi passerade där. Allt var helt
fredligt då. Men ointressant för media.
Inte heller något av talen som hölls vid Götaplatsen såg jag någonsin
i TV. Ingen Sören Wibe, ingen Per Gahrton. Ingen panoramabild över
de 16 000 som stod och lyssnade.
Visst, det går inte att förtiga kravaller, skottlossning och våld.
Men när man BARA visar detta? När
en kastad gatsten blir mer värd i media än tiotusentals fredliga
demonstranter? Vilket budskap ger man då till den som i framtiden
vill protestera mot makt och överhet?
En bild i DN:s kulturdel från lördagen
den 16 juni är nog så talande; där ser man en ensam svarthuvad
person som är på väg att kasta något – och omkring flockas
tiotals fotografer…
Men vi som gick från Järntorget till
Götaplatsen var med om något
helt annat. Vi var med om en fredlig jättemarsch, vi var med om ett annat
Göteborg den 15 juni. Det Göteborg som media inte ville visa.
Men det HAR hänt! Vi vet det! För vi var där!
Thomas Erixzon
Juni 2001
http://www.safe-nassjo.nu
Tillbaka
|
