1992 deltog vi på dobermannklubbens IDC-utställning - domare var Gerald W Meyer och där blev han bästa juniorhane av massor upplevde vi då - efter att alltid kommit tvåa bakom brorsan Benson så fick äntligen vår "lilla" kille bli nr 1- Oj vad vi var lyckliga!

Eftersom vi var riktiga nybörjare så gjorde vi säkert massor av misstag med vår kille - men vi lärde oss otroligt mycket av honom.

Han var med husse på jobbet som målare och hans favoritleksak var husses gula skruvmejsel - den kunde han apportera hur många gånger som helst - och även söka rätt på när den försvunnit i terrängen, husse har förövrigt den kvar och jag lovar att han tänker på Becker varje gång han använder den än i dag!

Redan när Becker var valp så tyckte vi att hans päls var tunn, vi frågade hans uppfödare som vi hade mycket kontakt med - men de hade ingen aning om vad det kunde vara - ryktes vägen fick vi höra att Beckers mamma inte var fin i pälsen men vi hade aldrig träffat henne....! Vi var hos flera veterinären och de gjorde alla möjlig prov: demodex, sköldkörtel etc. men hittade inget!

Vi lät Becker gå i avel för i våra ögon var han världens bästa hund. Becker blev pappa till Tinghofs N-kull som resulterade i tre hanar. Vi bestämde oss då för att para vår fodervärdstik Tinghofs Fiona och det resulterade i vår A-kull. Och vi ansökte om Kennelnamn hos Kennelklubben och det sista namnförslaget blev det som blev godkänt nämligen BECKERS KENNEL.

När A-kullen var ca ett år så läste jag ett reportage i Dobermanntidningen om hudsjukdomen CMA (Coulour Mutant Alopeci) eller "blå dobermann syndrom" - tänkte vid det tillfället att det måste vara detta Becker har - la tyvärr tidningen åt sidan och förträngde tanken! Först flera år senare när vi var hos veterinären i ngt ärende och Becker var sämre i pälsen än någonsin så bad jag veterinären ta en Hudbiopsi för att kontrollera om han hade CMA. Veterinären hade tyvärr ingen aning om vad jag pratade om - men de tog biopsin och mycket riktigt vår älskade hane som vi låtit gå i aveln hade och bar på en GENETISKT nedärvbar hudsjukdom! Jag meddelade vår uppfödare som nu helt plötsligt nämnde denna sjukdom som ett alternativ. Vi satt in avelsförbud på Becker hos SKK samt meddelade våra valpköpare att de inte skulle låta sina hundar gå i aveln. Som tur var så har de lyssnat på oss och vi "stängde" den linjen för vidare avel.
Att ha en snygg hund som man inte kunde ställa ut pga. att han inte hade päls var inget roligt! Dessutom var han tvungen att ha täcke på sig när det var lite kallt ute eftersom han inte hade någon päls på sidorna.
Oss veterligen så fick en av valparna efter Becker också CMA.

Strax efter att Becker fyllt 7 år var vi tvungna att ta bort vår älskade vän - han hade då sedan 4 månader fått någon mystisk sjukdom som gjorde att hela hans huvud svullnade upp och blev vätskefyllt. Det ända som hjälpte var starka doser Cortison som han var överkänslig emot. När han började bli sur på hans älskade tjej Sasha så kände valde vi att befria honom från hans plågor. Det var det smärtsammaste vi hittills gjort i vårat liv - än i dag så tänker vi på honom nästan dagligen....

Tre Veckor efter att Becker somnat in så ringer hans brors matte Annika och talar om att Benson dött i plötslig hjärtdöd under en cykeltur.