Toner och harmonier
Du kanske ej har funderat så mycket på vad det är som gör toner och ljud till musik ? Och vad din lärare försökte banka in i din skalle, har kanske för länge sedan förbleknat :-). Och för att spela cittra så behöver du ej heller veta så mycket, men det kan vara intressant för en nyfiken att ha ett hum om vad det handlar om. Du kanske även tror att man måste ha "musiköra" eller ett förnämligt "gehör" för att kunna framföra musik. Men misströsta icke ! Visserligen underlättar det fantastiskt mycket om man nu blivit utrustad med dessa förnämliga egenskaper redan från födseln, men visst kan man även öva upp dessa egenskaper med idogt övande. Du kanske aldrig kan bli någon ny Mozart, men å andra sidan så blev han stendöv i unga år.
Det här bör du lägga på minnet för att inte bli förvillad
Kärt barn har många namn
Tonen B, eller H, kan vara samma ton beroende på vem du talar med.
I Tyskland och Skandinavien skrivs tonen B oftast som H. Men i övriga världen skrivs den som B. Då blir den sänkta halvtonen ett Bess eller Bb. Detta brukar man skylla på en tysk munk som skrev av en mängd musik och skrev så slarvigt att hans b såg ut som ett h.
Men om man använder det sistnämnda sättet (B) så blir allt enklare ty då stämmer ju alfabetet, även om man numera brukar börja räkna från C, d.v.s. c d e f g a b och nästa oktav som då har dubbelt så många svängningar per sekund = C D E F G A B (Ännu bättre stämde det under medeltiden när de stora mästarna började att skriva ned sin musik på notpapper, ty då räknade man oktaverna från A till nästa A)
Om du ser på ackordcirkeln så kan halvtonerna antinge ha ändelsen iss om de är höjda från grundtonen eller ess om det är en sänkt grundton.
Det innebär att t.ex. höjda halvtonen Ciss är samma som sänkta halvtonen Dess etc... Det kan tyckas något förvirrande, men så är det.
Gör därför klart om du diskuterar noter med någon om ni ska kalla B för H eller vice versa, så undviker ni en del förargelse.
Som du ser av nedanstående så är även musik underkastad de vanliga naturlagarna och inget obegripligt
Toner (eller ljud) finns det ju ett oräkneligt antal av, men som du ser i ackordcirkeln så finns det endast 12 toner i varje oktav, som används i vårt västerländska tonsystem. Flera finns faktiskt inte ! ( I andra kulturer kan man ha andra tonsteg ) Men när man gått dessa 12 steg så är man uppe i nästa oktav. Ock oktaver finns det många av. Det finns 11 oktaver som det mänskliga örat förmår uppfatta, från 16 svängningar, ett brumm, till det gällaste på 40 000. Men inom den klassiska musiken brukar man använda max 7 oktaver. De flesta vanliga visor brukar ej omfatta mer än en eller två oktaver.
"Ettstrukna" A´(som brukar anses som grunden för tonerna, svänger 440 ggr / sek (brukar inom fysiken yttryckas som "Hertz" och förkortas Hz ). Och så ökar antalet svängningar med vissa intervall till nästa A som då har fått dubbla antalet svängningar = 880 ggr / sek). Men detta kallas tvåstrukna A´´ som ingår i nästa oktav.
Det är förhållandet mellan svängningarna som gör att vissa toner "harmonierar" med varandra. ( ungefär som om, vilket du kanske har lagt märke till, du med bil kör förbi två staket som ligger bakom varandra så ser det ibland heltätt ut och vissa ögonblick kan du se igenom ) Så även utan musiköra går det att förstå hur allt hänger ihop Det finns matematiska formler för att räkna ut svängningstalet för de olika tonerna i förhållandet till ettstukna A, men det vore väl överkurs att lära sig dem, eller hur ? 
.
CITTRANS ACKORD
Dessa toner kan kombineras i ofantligt många ackord, men på cittran finns i regel bara 7, dock ibland 8 eller 10.
Ackorden på cittran är s.k. treklanger med tre olika toner som upprepas några gånger från de tre smalaste strängarna till de grövsta. Och de två allra grövsta brukar upprepa grundtonen i de lägsta oktaverna. Ackorden är dessutom ordnade så att de som användes mest tillsammans ligger intill varandra. Så har t.ex. G-dur ackordet C under och ackordet D ovanför. Byter du dur till exempelvis A-dur så blir förhållandet detsamma, ett under och ett ovanför även då.
Det är dessutom bara Dur-ackord på en vanlig cittra (glada ackord) Men det räcker får att ackompanjera de flesta visor. Det finns även mollackord (sorgsna ackord). Om man tycker att man vill infoga ett sådant i någon visa måste du tillfälligt stämma om ett ackord. Det lär finnas cittror som kan ställas om till moll med en spak, men jag har aldrig träffat på någon själv.
På en cittra är det färdigstämda ackord, man tar ej grepp utan det är bara att anslå strängarna efter den takt som man sjunger visorna i, t.ex. valstakt med "tre slag i takten, tre slag i takten", och betoning på första. Då kan ju rekommenderas att man anslår första slaget på alla strängarna med början på bassträngen och sedan de andra två slagen kan man antingen anslå från andra hållet, eller anslå lite försiktigare utan att slå bassträngarna. Sedan så har du vanlig "foxtrot takt" som förmodligen alla har dansat till någon gång. Där är det fyra slag i takten, och du kanske minns när du just hade lärt dej dansa hur du tyst försökte räkna, ett två tre, ta ihop, ett två tre, ta ihop, etc. Där kan man behöva modifiera anslaget efter hur snabb eller långsam visan är.Men det finns även andra taktarter och det brukar ge sig själv om man sjunger till. Ty att sjunga till cittran är nog nödvändigt då det bara är ackord man spelar och ingen melodi hörs.
Man kan anslå strängarna med bara fingrarna (kanske det bästa) eller använda ett mjukt plektrum av t.ex. hårt läder. (Det är lätt att ljudet blir skrälligt om man har alltför hårt material i plektrum).
Något som är lika viktigt som anslaget är att man övar in att dämpa strängarna i förra ackordet när man övergår till ett nytt. Det gör man genom att lägga vänstra handen lätt över det accord som ska tystna, samtidigt som det nya accordet anslås med högra handen. Annars blandas accorden och då blir det disharmonier.
Att man ibland behöver byta dur beror på att någon har en röst som ej förmår ta de höga eller låga toner som ingår i visan. Då får man kompromissa inom gruppen så man hittar en dur som passar alla, någotsånär i alla fall.
Cittran är ett lättspelat instrument, men det som är besvärligt är att den har så många strängar. För en 10-ackordscittra så blir det över 80 stycken. Och dessa strängar har en otrevlig förmåga att "komma ur stämning". Det är ett träinstrument och trä ändrar sig med den omgivande luften, det sväller om det är fuktigt och det krymper om det är torrt. Lyckligtvis finns numera elektroniska stämapparater som gör att man lätt kan stämma cittran själv, även om man ej har det bästa musikörat. Det kräver lite övning och de kostar omkring 300 kronor på en musikaffär. Men när cittran väl är välstämd så kan den kännas som ett levande väsen, ty vid kraftiga ljud i ett annars tyst rum så kan cittran börja "ljuda med".
Jaa, det var lite teori, hoppas du har fått något grepp om ämnet ?
(Men lita inte på att allt är rätt ! Författaren av dessa rader kunde aldrig förmås att sjunga i skolan, men har på äldre dar försökt att bli lite autodidakt i ämnet musik :-)
Lite tips
1. ) Om stämskruvarna på ditt instrument har nött upp de hål som de sitter i, så att de går för lätt, kan du prova med att skruva upp dem helt och sätta en tändsticka i hålet samt skruva i stämskruven igen. Du kan även prova att klippa till en liten kil av fin smärgelduk och sticka ned i hålet. Det lär även finnas stämskruvar som är gjorda i en överdimension och då passar bättre i ett uppnött hål. Behöver du reservdelar eller strängar finns en bra och billig musikaffär i Örnsköldsvik (Östmans Musik AB 0660 - 129 29, http://www.ostmansmusik.se/). De levererar snabbt i postpåse. Om du ringer på förmiddagen så kan du ha grejerna redan dagen därpå i postlådan.
2. ) Transponeringslinjal: Om du gör en ca. 5 cm bred kartongremsa och skriver cittrans dur-bokstäver på den med samma avstånd som cittrans, så kan du enkelt transponera om notbladets durer till den dur du vill sjunga i. Gör betckningarna så stora som möjligt. Sedan lägger du remsan under strängarna, och då kan du ju ej längre se cittrans originaluppmärkning, utan det blir remsans märkning du ser. Om nu visan är utskriven i G-dur och du vill sjunga i A-dur så drar du upp remsan så att G-dur markeringen på remsan ligger mitt över cittrans A-dur. Sedan kan du följa notbladets G-durer men i själva verket spelar du i A-dur. Mycket behändigare än att sudda och kludda i notbladet.
Detta gäller naturligtvis ej de som har så gott musiköra att de ej behöver utskrivna durer. Men det är ju ej allom förunnat.
3. ) Att spela med ett plastplektrum brukar ej låta så bra, det blir gärna skrapigt. Många föredrar att spela enbart med fingrarna, men en mjuk 3-kantig läderbit kan också gå bra. Den kan man skära till av änden på en livrem eller en gammal skosula.
4. ) Cittran brukar normalt vändas så att man har stämskruvarna till vänster och så spelar man med höger hand och dämpar med vänster. Men det finns en del som vänder den med stämskruvarna till höger också. Då blir alla ackord vända tvärsemot, men när det är inövat så går det lika bra. Det finns även en och annan som vänder stämskruvarna "ifrån sig", och det finns dom som är vänsterhänta. Och var och en får bli lycklig på sin tro, huvudsaken är att rymden fylls av musik !
Författare och webmaster: Beå Wass