Prylar

Tidsmaskinen är påkopplad bakåt i tiden. Det vimlas och minglas, det rör sig hela tiden - framåt och bakåt, upp och ner. Det surrar, tisslas och tasslas och fnissas. Vad är det som händer? Jo, Sandbäcksskolans femteklassare är på studie- och forskarbesök på hembygdsmuséet. 40 st underbara ungar - vår framtid - ska lära sig något om våra förfäder och deras verktyg och vardagsliv. De är ledda av sina lärare Maria Lindkvist och Sven Envall. Det är Sven som håller i trådarna för ett projekt, som kallas "Gamla prylar - moderna tider", sponsrat av Sörmlandsbanken. På hembygdsmuséet får de känna på något av historiens vingslag.

Eleverna är uppdelade i grupper om ca 6 i varje och besöket pågår i tre dagar med två grupper på förmiddagen och två på eftermiddagen. Tiden går så fort. Det är så mycket att titta på och fråga om och de flesta tycker det är både roligt och spännande. Det är svårt till en början att bestämma, vilket eller vilka föremål man ska skriva om.

Här på gränsen mellan nutid och framtid gäller inga titlar. Men respekt och hänsyn i lagom portioner råder. Eleverna är liksom kompis med sina lärare - de säjer Maria och Sven och vi från hembygdsföreningen får heta Rune och Inga, Stig och Birgit. Att känna på sakerna är inte tabu, men ska ske med varlig hand. Jag får genast en förnimmelse av att här råder inte IQ utan EQ - "känslans intelligens" -. Och detta visar sig gång på gång.

Killarna guidas av Rune och Stig och tjejerna av Inga och Birgit. Det finns så mycket att välja på. Efter en timme vet de flesta vad de skall skriva om.

I det stora rummet på nedre våningen finns kläder och vävredskap. Uniformerna är häftiga. Får man prova? Javisst. I köket bredvid finns massor av köksattiraljer. Strykjärnen vinner mångas beundran - särskilt de äldsta med hål i. Där ligger en järnklump, som kalls lod och som värmdes upp över öppen eld, innan det stoppades in i strykjärnet. En del är vackert utsirade. Och så finns där små strykjärn för barn, kanske att stryka dockkläder med. På bordet ligger en grej, som vi inte är riktigt säkra på, men troligtvis användes den till att dela nybakade bullar med, som sedan skulle torkas till skorpor.

I det bortre gavelrummet finns en spilta kvar och där finns massor av seldon, hästskor, oxskor och namnskyltar. Vilka konstiga namn hästarna hade! Yxor för olika ändamål och andra verktyg ligger på en bänk. Här står också en sättmaskin, som tidigare varit i bruk på Katrineholms-Kurirens civiltryckeri, AB Kurirtryck. "Vid den har min pappas farfar jobbat, den måste jag skriva om," utropar en av killarna. Här kommer känslan in. Några tjejer har fastnat för den stora varmvattenberedaren av koppar - den har stått i en förmögen familjs badrum. Sådana fanns inte hos vanliga enkla familjer i början av det här seklet. - "Vad är det här?" utropar en kille och får till svar: "En brännvinsapparat." "Oh, den måste jag skriva om," säjer han.

Våra skrivmaskiner och räknesnurror, som står uppställda på en hylla, verkar redan "stenåldern" för dagens elever, som med musens hjälp fladdrar runt på datorskärmarna. I ett låst kassaskåp förvaras de äldsta skrivmaskinerna och gamla kameror. Man ritar, mäter, skriver och fotograferar men dagens kameror är av helt annat slag - sekunden efter tagningen kan man se bilden i färg i kameran!

En trappa upp finns mer spännande. Den gamla handelsboden väcker mångas förtjusning. Det finns så många burkar, flaskor och paket att titta och läsa på. Tänk så mycket som förr såldes i lös vikt. Och gamla knappar, som nu inte fyller någon funktion sedan blixtlåset uppfunnits. En godislåda med glasburkar, innehållande karameller, verkar smaskens, men en glasburk med tuppkammar i någon konserveringsvätska väcker både förvåning och avsky. Är det botemedel mot reumatism eller vad? Det är Calle Rundqvist, som iordningsställt affären och han skall berätta särskilt för de elever, som vill skriva om hans affär. Schascykeln, den vill flera sitta på och bli fotograferade. Den gamla apoteksmorteln från Björkvik klingar mäktigt, när de stöter i den, ja, nästan kusligt och tjejerna undrar om det inte spökar uppe på vinden - det skulle kunna bli en extra krydda att skriva om. Men nej, just nu är det bara åskan som går och regnet som skvalar ner på taket.

Frisöravdelningen verkar kul - alla vill sitta i "pumpstolen", som eleverna kallar den höj- och sänkbara stolen, vilken kunderna fick sitta i. Strax intill finns massor av radiomottagare - från den äldsta kristallmottagaren till den någorlunda moderna.

Jakt och fiske är en annan intressantvdelning. Fiskedon, vargsaxar och råttfällor, jaktväskor, harskramlor och gamla skidor - alltsammans prylar som använts av olika människor under olika tidsåldrar. Tänk att få hålla ett gevär i sin hand och sikta! Ingen risk, det är inte laddat. Det här är pojkarnas eldorado. Här dominerar EQ. ibland ville man inte släppa sakerna utan hålla i dem länge, länge.

Tredje dagen var det besök i vagnslidret. Det var nog höjdpunkten för killarna. Tänk att få sitta i vagnarna! "Det kändes både konstigt, skönt och roligt", sade en kille. "Det kändes som om man var drottning", sade en tjej. Men att sitta på likvagnen var litet "högtidligt". ja, så kan barn känna det.

För några elever blev det en extra intervju med Calle Rundqvist, som berättade om sin speceriaffär och med faktor Henry Pettersson, som demonstrerade den stora sättmaskinen, som under ett antal år använts hos AB Kurirtryck, Katrineholms-Kurirens tidigare civiltryckeri.

Efter några veckor var det dags för "examen". Alla eleverna med föräldrar samlades på hembygdsmuséet för en första redovisning. Dagen avslutades med saft, kaffe och bullar i Värmbolsstugan, där Eva bullat upp.

Så en dag fick vi från Hembygdsföreningen, som på olika sätt varit engagerade i projektet, besöka Sandbäcksskolan och ta del av verksamheten. Vi guidades runt av några elever, bjöds på kaffe och därefter fick vi på Internet en genomgång av de unga forskarnas resultat. Vi var verkligen imponerade! och så har vi fått tackkort, dekorerade med röda hjärtan. Det kändes i hjärterötterna. Tack alla!

Inga Eggerud, Hembygdsföreningen

020103 Sven Envall