|
|
Innehållsförteckning denna sida:
"Från smedja till operascen"Ovanstående rubrik är hämtad från ett reportage i Blekinge Läns Tidning den 24 maj, 2000. Jag har fastnat för den eftersom den i all sin korthet beskriver mitt variations- och händelserika liv. Jag ville bli flygare men min längd - 2 meter - satte stopp för denna önskan. I stället blev jag grovsmed i Wirsbo Bruk. På fritiden var jag idrottsledare samt deltog i lokala kabaréer, sommarteatrar och sångtävlingar i Folkets Park. Min starka basröst gav mig ett flertal segrar och smeknamnet "Sveriges Pat Boone". Då jag, som tjugoåttaåring 1958, vann en sångtävling i Gävle var priset att få delta i ännu en tävling i Kungsträdgården i Stockholm. Jag lyckades vinna även denna tävling, vilket paradoxalt nog blev starten på min karriär som operasångare. Då jag, med stärkt självförtroende efter segern, stod i Kungsträdgården och såg Operan bakom mig tänkte jag: "Jag kanske skulle gå in och fråga om de behöver en bas". Sagt och gjort. Jag gick in, träffade ett par personer som rådde mig att komma tillbaka senare då det var uppsjungning för att komma med i kören. Jag ville inte sjunga i kör och stod därför på mig vilket resulterade i att jag ombads sjunga en aria för den kände Seth Svanholm. "Jag kan ingen aria men däremot "Ol´ Man River" svarade jag. Seth lyssnade och blev uppenbarligen tillräckligt imponerad av både min röst och mitt självförtroende för att han skulle ordna en plats åt mig på Musikaliska Akademien. Jag åkte hem till Gävle och diskuterade med en kantor om ett lämpligt inträdesprov till Musikhögskolan. Han rekommenderade "Isis och Osiris" ur Trollflöjten. Jag rekvirerade text och noter. Eftersom jag inte kunde läsa noter bad jag basisten i musikgruppen "Papegojorna", som var på besök i Folkets Park, att spela in Arian på band, som jag sedan använde för att lära mig arian. Det väckte stor förvåning, när jag vid provet drog in ett djupt andetag och sjöng alltsammans utan att andas - basisten hade ju inte gjort några pauser. Men in på skolan kom jag! Vid Musikaliska Akademien lärde jag mig att läsa noter och övriga grunder. Detta var svårt eftersom jag aldrig tidigare studerat musik och inte ens kunde spela piano. Jag pluggade dock hårt och med hjälp av bandinspelningar som jag lyssnade på om och om igen lärde jag mig Wagner, Verdi, Puccini. Jag lärde mig inte bara ariorna utan också dialogerna. Scendebut på Operan i Stockholm fick jag göra några år senare,1962, som kommendören i Mozarts Don Juan. Mitt internationella genombrott fick jag 1966 då jag turnerade med Drottningholmsteatern. 1969 anställdes jag vid Deutsche Oper i Berlin, som jag var trogen fram till pensioneringen 1997. Anställningen medgav dock att jag halva året kunde turnera och gästspela på världens stora operascener, som Metropolitan i New York, La Scala i Milano, Covernt Garden i London, Teatre Di Carlo i Neapel, Wiener Oper samt många ytterligare. Under åtta somrar vardera har jag uppträtt vid Drottningholmsteatern, Savonlinna Borg (Nyslott) Finland samt Bayreuth (Richard Wagner-Festspielhaus). Födelsedata mmJag föddes i Karlskrona den 21 april, 1931. Livet före operanFamiljen flyttade från Karlskrona till Solna då jag var fyra år. Jag gick i skola i Haga Norra Skola, som låg inne i Hagaparken. Vid 14 års ålder kom jag in vid Flygvapnet med placering vid Barkarby. Min önskan var att bli pilot. Tyvärr fortsatte jag växa så att jag blev för lång för pilotyrket. Efter några år som mekaniker sökte jag till databranschen. Ganska snart upptäckte jag att hålkort och datorer inte var något för mig. Därför började jag köra buss i Hagalund. Detta var en mycket spännande tid. Då jag mötte min stora kärlek, Aina, fanns det inga lägenheter varför vi flyttade till Wirsbo bruk i Västmanland. Där fortsatte jag som busschaufför tills jag fick möjlighet att börja som specialgrovsmed i smedjan på bruket. Vi tillverkade där pedaler till bilar och vevaxlar till båtar. De senare vägde flera hundra kilo. Detta var ett hårt jobb som banade vägen för att bli brottare i WBK. Jag lyckades bli distriktsmästare och fick även delta i SM där jag tyvärr inte lyckades så bra. Jag har alltid varit intresserad av sång och i Wirsbo började jag sjunga i kyrkokören. Frun till brukets ägare, Margareta Lagerkrantz, hörde min sång och gav mig sånglektioner vilket fick mig sångintresserad på allvar. Jag medverkade i årens kabaréer och andra festligheter. I Wirsbo deltog jag aktivt i ungdomsarbetet, både som busschaufför till lördagsdanser och som idrottsledare. Chefen för Wirsbo bruk, Bengt Lagerkrantz, var vänlig nog att skicka mig på en ungdomskonsulentkurs på Bosön. Med dessa kunskaper fortsatte jag sedan under min fortsatta tid på Wirsbo bruk med mitt arbete för ungdomen. Efter några år i Wirsbo fick jag ett anbud från smedjan i Gävle att komma
dit och arbeta. Mitt sångintresse fortsatte där med ökad intensitet. Jag
medverkade även där i kabaréer och sommarfestspel med Macke Kjellin, som var
Gävles stora revyarrangör och -artist. Jag uppträdde i regionens Folkparker
och även som medarbetare i Gävle Folkets Park. Där fick jag en gång besök
på stora scenen av Kungliga Operan som gav Rigoletto. Detta tände mitt
intresse för basrollen Sparafucile och ledde så småningom till att jag
vågade "titta in" på Operan. Se
ovan. MusikhögskolanJag började min 3-åriga utbildning vid Muskikhögskolan 1960. Eftersom jag då var 29 år gammal och hade fru och en son tvingades vi att arbeta med en massa extrajobb för att finansiera studierna. Jag startade dagen vid 4-tiden på morgonen med att bära ut tidningar, därefter fortsatte jag jobba på ett konditori till klockan åtta. Skolan började klockan 9 och pågick hela dagen. På kvällarna var jag utkastare på danshaket Zanzibar på Kungsgatan. Eftersom jag också var tvungen att plugga in roller med hjälp av min bandspelare blev det bara 2-3 timmar över varje dygn för sömn. Lärare, som som har fått en speciell plats i mitt minne är:
|