Kort biografi

Jag växte upp i ett katolskt hem.....
......Mycket katolskt. Jag fick tidigt vara med på alla mässor och aktiviteter som kyrkan arrangerade. Det togs ingen hänsyn till om huruvida jag verkligen ville vara där eller ej. Varför skulle man bry sig om det?

Ja varför? Var inte jag också en individ?
Uppenbarligen inte.

" - Mamma, jag vill inte gå till kyrkan."

"-Trams. Det är väl klart du ska följa med dit!?!

Jag fick aldrig någit svar på varför det var klart att jag skulle gå dit.
Bara ett konstaterande att det var klart.
Och när man är liten så vet mamma alltid bäst. Altså var det klart att jag
skulle gå till kyrkan.

Men tiden gick och jag blev äldre. Jag började kräva svar

" - Mamma. Varför "är det klart" att jag ska följa med till kyrkan?

" - Därför att jag säger det!!"

Aaaargh!! Tack så mycket. Det förklarar ju allt !!
Men det sa jag inte högt . . . . . . .än

Sen kom tonnåren, och med dem kriget. Med krig menar jag
bokstavligen krig. Det var inte lugnt en enda stund. Förvisso handlade inte
alla dusterna om religion, för i tonnåren finns det mycket man inte tycker om
hos sina föräldrar, men de religiösa "debatterna" var alltid värst.

Ett tag var jag ateist. Det kändes bra att inte behöva tro på något. Jag gav
mig in i ungdomspolitiken (vi har alla gjort våra missar) och där fanns det
ingen tid för troende. Jag glömde bort den kristna guden helt enkelt.
Det faktum att jag kunde göra det bevisar väl hur mycket han
har betydit för mig?
Men det var någonting som inte stämde. Det var någonting jag saknade
(kanske du har kännt detsamma)

Jag blev mer och mer interesserad av andra religioner och livsfilosofier :
Taoism, Buddism, Hinduism, andra kristna skolor än Katolicismen,
Satanism, Voodoun och andra "stora" religioner.
Men det var ingen av dem som riktigt uppfyllde mina krav. Ingen som hade
samma syn på världen som jag.
Jag trodde att jag skulle vara ateist för resten av livet. Det fanns ju
inte så mycket mer att utforska. . . Eller? Ett par bekanta till mig hade så
länge som jag kännt dem hållit på med "något" som jag inte riktigt kunde
klacificera i de ovanstående religionerna. Tyvärr var de av den förtegna
sorten, som inte svarade om man inte ställde sin fråga på rätt sätt. Jag visste
dock att det var någon form av occulism. Men jag hade ingen aning om
vad det var. Jag började undersöka ämnet och det visade sig vara större än
jag hade trott.
Dessutom var det jag hittade väldigt tilltalande.

Det var (och är) dock inte lika lätt att hitta fakta om occultism som det är
om t.ex taoism. De flesta utövare av de stora konsterna är mycket förtegna,
och de skrifter som finns, finns i små upplagor. Ibland bara i ett exemplar.
Dessutom var det svårt att hitta en fast gemensam nämnare för alla olika skrifter,
dokument och inriktningar. Det var inte sällan två skrifter innom till synes
samma område helt motsade varandra.

Men tiden gick och efter hand började jag få ett hum om vad som var vad,
och var jag kunde få tag på information om ditten och datten. Vid det här laget
är jag ganska stolt över mitt "bibliotek" och innehar ett flertal skrifter
som (enligt försäljarna) endast finns i ett exemplar. Jag utövar så gott som
dagligen min "konst", och anser mig själv vara kompetent nog att klara av
det mesta innom konsten.
Låter som skryt? Kanske det, men du klickade dig
hit för att höra min syn på mig själv.






Som du kanske har märkt så finns det inte några direkta personfakta (t.ex: namn, adress, ålder) i det här dokumentet. Det är med avsikt som jag har utelämnat dem. Dels därför att det kan bespara mig otrevliga påhälsningar från folk som "inte delar min syn på saker och ting", och dels på grund av en annan orsak som jag utförligt ska ta upp i ett annat dokument. Förvisso skulle du väl med lite ansträngning kunna ta reda på vem jag är men jag ber dig att helst
låta bli.
Vad spelar det för roll för dig vem jag är?

Tillbaka