BREACH - Venom
Helt enkelt den mest helgjutna hårda plattan under 1999.
Inget snack liksom. Att Breach kommer från Sverigen gör
en jävligt stolt och inget mer behövs egentligen sägas.

GUTAR WOLF - Jet Generation
Ett sånt jävla ös. Första gången jag hörde denna skiva höll jag
på att baxna och det gör jag fortfarande. De här japanerna
har nåt helt eget de kan vara stolta över och kan bara sprida
glädje, för det här är sånt man går i spinn över och förundras
över hur dom orkar. Totalt ös från början till slut och jag vill
bara se dem live hela tiden - nån som vet när det är konsert på gång?

NEUROSIS - Times of grace
Tortyr, helvete och sinnessjukdom. Den här skivan växer.
Den här skivan inspirerar mig till att orka gå upp på morgonen,
eller i vissa fall ligga kvar i sängen. För övrigt är det mesta
briljant vilket gör denna skiva till en milstolpe i vilken
skivsamling som helst.

HIRAMEKA HI-FI- A proud tradition of failure
Som ett mer polerat Sonic Youth, kanske. För speciellt
skramligt är det inte, även fast man skulle önska att de slaktade
lite mer på instrumenten men det händer liksom aldrig.
Trummorna är på sina håll lite mesiga och de distade gitarrerna
låter ibland vansinnigt löjliga. Detta låter ju som en sågning,
men det är det inte. För de har faktiskt hittat rätt. Med dessa
åtta spår förmedlas en skön, drivig pop som sannerligen rekommenderas.

TODAY IS THE DAY- In the eyes of God
Tortyr, helvete, sinnesjukdom och grisblod. Behövs det egentligen
något mer? Jag vet inte. Fler än jag har nog förmodligen dragit
slutsatsen att bandets sångare, gitarrist och låtskrivare Steve Austin
inte är riktigt normal. För detta är inte normalt, på något vis.
Låt dig absolut inte luras av det grundfula omslaget signerat Paul
Booth, det här är musik att göra allt till - varfr inte mörda lite?
Jag tror att Steve Austin har mördat någon gång.

PETER BRÖTZMANN - Noice of Wings
Detta verk är egentligen inte signerat bara Brötzmann, han har
även en trummis och basist med sig, som i hög grad varit verksamma
med att göra denna skiva till en av årets 10 bästa, om man säger så.
Peter Brötzmann är en musiker som varit verksam på skiva sedan
början av 1960-talet och har alltså en hel del produktioner bakom sig.
Hans huvudinstrument är saxofon och klarinett, vilka han begagnar
på de mest egendomliga sätt. Detta är musik man efter en stunds
lyssning helt ofrivilligt kommer i extas av. Jag vill inte beskriva den,
för det kan jag inte. Jag kan bara säga att detta är det hårdaste jag har
hört producerats av en trio bestående av bas trummor och saxofon.
Man kan ju bli exalterad över mindre.

NOMADS - Big Sound 2000
Det var ett tag sedan det kom en riktig Nomads-platta. 1994 var det.
Men nu är det 1999 och gruppen har tagit ny, välförtjänad luft, vilken
känns bra att inandas.
Nomads har med denna skiva valt att ösa lite mer och det tycker jag är bra.
Dessutom har Hasse skaffat större skägg, det är också bra.

STAFFAN HELLSTRAND - Underbarn
På senare år har han blivit aningen underskattad, kanske för att han envisas
med att ge ut en platta om året, vilket kanske egentligen är för mycket
för denna typen av artist. Men det skiter Staffan i.
På denna skiva medverkar också Hasse från Nomads, som sliter som fan i
gitarrsträngrna. Staffan bestämde sig för att göra en rockig skiva, och det
låter bra, jävligt bra. Bräcker helt klart Thåströms comeback.

Det har ju under det gångna året också, som alltid, kommit en hel del bra
återutgivningar av gamla plattor.
Bland annat rekommenderas de två Captain Beefheart-plattorna Safe as Milk
och Mirror Man. Dessutom kom en box i maj, innehållande 5 CD-skivor
(alla till fullpris).
Annat 60-tals godis med plattor av fenomenala akter som Lollipop Shoppe
(se i Audiowhore #1 för mer info), The Litter och The Shadows of Night
finns också i affärerna, för at nämna några.
För att inte tala om alla trevliga samlingar; Touch & Go / 1/4 Stick-
samlingen och Straight outta Burbank (Läs recension)....

(publicerad i Audiowhore #1)

tillbaks till ARTIKLAR

index