Kort paus i orgelkonserten
- Orgeln slutar att spela och det blir dödstyst i kyrkan
- men bara ett par sekunder.
- Så tränger det svaga brummandet igenom från
- trafiken därute, den större orgeln.
- Ja vi är omslutna av trafikens mumlande som vandrar
- runt längs domkyrkans väggar.
- Där glider yttervärlden som en genomskinlig film
- och med kämpande skuggor i pianissimo.
- Som om den ingick bland ljuden från gatan hör jag en
- av mina pulsar slå i tystnaden,
- jag hör mitt blod kretsa, kaskaden som gömmer sig
- inne i mig, som jag går omkring med,
- och lika nära som mitt blod och lika långt borta som
- ett minne från fyraårsåldern
- hör jag långtradaren som går förbi och får de sex-
- hundraåriga murarna att darra.
- Här är så olikt en modersfamn som någonting kan
- bli, ändå är jag ett barn just nu
- som hör de vuxna prata långt borta, vinnarnas och
- förlorarnas röster flyter ihop.
- På de blå bänkarna sitter en gles församling. Och
- pelarna reser sig som under liga träd:
- inga rötter (bara det gemensamma golvet) och ingen
- krona (bara det gemensamma taket),
- Jag återupplever en dröm. Att jag står på en kyrko-
- gård ensam. överallt lyser ljung
- så långt ögat når. Vem väntar jag på? En vän. Varför
- kommer han inte? Han är redan här.
- Sakta skruvar döden upp ljuset underifrån, från mar-
- ken. Heden lyser allt starkare lila -
- nej i en färg som ingen sett...tills morgonens bleka
- ljus viner in genom ögonlocken
- och jag vaknar till det där orubbliga KANSKE som
- bär mig genom den vacklande världen.
- Och varje abstrakt bild av världen är lika omöjlig som
- ritningen till en storm.
- Hemma stod allvetande Encyklopedin, en meter i
- bokhyllan, jag lärde mig läsa i den.
- Men varje människa får sin egen encyklopedi skriven,
- den växer fram i varje själ,
- den skrivs från födelsen och framåt, de hundratusen-
- tals sidorna står pressade mot varann
- och ändå med luft emellan! som de dallrande löven i
- en skog. Motsägelsernas bok.
- Det som står där ändras varje stund, bilderna retu-
- scherar sig själva, orden flimrar.
- En svallvåg rullar genom hela texten, den följs av
- nästa svallvåg, och nästa...
(Ur Det vilda torget, 1983)
(Ej komplett) Bibliografi
- 17 dikter, 1954
- Hemligheter på vägen, 1958
- Den halvfärdiga himlen, 1962
- Klanger och spår, 1966
- Mörkerseende, 1970
- Stigar, 1973
- Östersjöar, 1974
- Sanningsbarriären, 1978
- Det vilda torget, 1983
- För levande och döda, 1989
- Sorgegondolen, 1996
(Samtliga utom titlarna Mörkerseende och Stigar på Albert Bonniers Förlag.)