Född: 16 februari 1981 i Huntington, New York.

Längd: 170 cm

Vikt: 61 kg

Bor: Falun

Gren: 100 m häck

Klubb: Falu IK
Tränare: Agne Bergwall och Karin Torneklint
Familj: Pappa Anders, Mamma Lisa, tvillingsystern Jenny och lillebror Martin, 15.
Ranking: Rankad tvåa i världen på 100 m häck (18 dec -06)

Personbästa:
100 m häck 12,52 (14 juli 2006)
100 m 11,30 (22 aug 2006)
200 m 23,32 (27 aug 2005)
60 m häck inomhus 7,80 (svenskt rekord) 6 mars 2005
60 m inomhus 7,27 (28 januari 2006)

Meriter:
100 m häck:
EM-guld 2006
JVM-guld 2000
Guld U23-EM 2001
JVM-brons 1998
7:a EM 2002
semifinal OS 2004
semifinal VM 2001, 2003, 2005
5:a JEM 1999
SM-guld 1998, 2000, 2002, 2003, 2004, 2005.

60 m häck:
EM-guld 2005
VM-brons 2006
5:a VM 2004
7:a VM 2003

Övriga meriter: JVM-brons 4x100 m 2000, SM-guld 100 m 2005, SM-Guld 4x100 m 2000, 2002.

Bakgrund
Susanna Kallur har tillsammans med tvillingsyrran Jenny varit en av våra bästa juniorer någonsin inom friidrotten. Att vara bra som junior brukar vara en sak men Sanna, som hon kallas, har  även lyckats på seniornivå. Några av anledningarna till att hon lyckats så bra är att hon varit varit väldigt målmedveten och att hon är så ödmjuk och glad. Sanna började dock sin idrottskarriär med att spela tennis, bandy och träna gymnastik innan det blev friidrott. Hennes pappa är den gamle NHL-spelaren Anders Kallur som tog hem hela fyra Stanley Cup-segrar i New York Islanders. Mamma Lisa har också varit aktiv inom idrotten, i ett Div 1 lag i volleyboll, så man kan ju förstå att det också blev idrotten som Sanna fastnade för.

Inom friidrotten hoppade hon först höjd och var en medelmåtta innan hon började springa både 100 m, 200 m och 100 m häck och valet föll på att springa häck. Sanna deltog i sin första friidrottstävling först som 15-åring. Hon slog igenom ordentligt år 1998 som 17-åring då hon tog brons på 100 m häck vid JVM i Annecy, Frankrike. Den säsongen presterade hon en så pass bra tid som 13,48 och vann dessutom SM-guld. Året därpå förbättrade hon sig till 13,41 och blev också femma vid JEM i Riga på både häck och 4x100 m. Sannas första stora mästerskapsguld kom 2000 då hon vann 100 m häck vid JVM i Santiago. Där tog hon också ett brons på 4x100 m. Hennes personbästa förbättrades avsevärt till 13,02 och hon började att etablera sig på seniornivå.

2001-2002
Under läsåret 00-01 åkte Sanna över till Illonois University i USA tillsammans med Jenny för att kunna träna och studera på bästa sätt. Det gav ett stort lyft under 2001 då hennes personbästa förbättrades ytterligare till 12,74. Den tiden noterade hon vid VM i Edmonton där hon gick till semifinal. Innan dess hade hon hunnit med att vinna JEM 22 i Amsterdam på 12,96 med syrran Jenny som silvermedaljör på 13,19. En unik dubbel av tvillingsystrarna. Sanna fick pris som årets nykomling vid idrottsgalan efter sin fina säsong 2001.

Under säsongen 2002 stötte Sanna för första gången i karriären på motgångar. Utvecklingen stannade upp och resultaten blev inte som hon ville under sommaren. Det började bra borta i USA då hon sprang på 12,94 den 18 maj men efter det gick det tyngre. Vid EM i München lyckades hon dock ta sig till en final där hon slutade sjua på 13,07. Säsongen som helhet var dock en besvikelse och det gjorde att Sanna tillsammans med Jenny beslutade sig för att hoppa av universitetslivet i USA efter två år och flytta hem till Falun. Det ordnade sig också på ett bra sätt då man beslutade att bygga ut löparhögskolan i Dalarna för att Sanna, Jenny och stav-hopperskan Kirsten Belin skulle kunna göra en elitsatsning i kombination med högskolestudier på hemmaplan.

2003
Säsongen 2003 började på ett strålande sätt för Sanna. Efter att ha slagit till med 7,90 redan i sin första tävling inomhus på 60 m häck fortsatte hon att rada upp lopp under åtta sekunder. Inför Inomhus-VM hade hon en del medalj-förhoppningar men tack vare en ganska svag start lyckades hon inte riktigt ända fram utan slutade sjua på 7,98. Under utomhussäsongen försvarade Sanna sitt guld på JEM22 som gick i polska Bydgoszcz. Trots en tveksam start lyckades hon arbeta sig in i loppet och vinna på tangerade årsbästatiden 12,88. Vid SM i Norrtälje ett par veckor senare vann Sanna 100 m häck överlägset och fick också med sig ett silver på 100 m. I VM i Paris gjorde Sanna en godkänd insats då hon tog sig till semifinal. Tiden där blev 12,94 och hon var nio hundradelar från att ta sig till final.

2004
Under 2004 började säsongen något trögare för Sanna jämfört med året innan. Efter några tävlingar inomhus hade hon dock lyckats ta sig ner på tider under åtta sekunder på 60 m häck och sedan flöt det på ordentligt. I en tävling i Estlands huvudstad Tallinn sprang Sanna in på tiden 7,88, en tangering av Ludmila Engqvists svenska rekord. Det gjorde att hon var en het medaljaspirant inför inomhus-VM i Budapest. Där lyckades hon inte riktigt nå ända fram, i en tuff final, utan slutade femma. Hennes tid var dock bara hundradelen ifrån svenska rekordet. Sanna hade precis som sin syster Jenny även kvalificerat sig till inomhus-VM på 60 m slätt men båda valde att enbart springa häck.

Under ett träningspass i början av maj råkade sedan Sanna ut för en muskelbristning i ena låret som tvingade henne till sex veckors vila och knappa två månaders rehabilitering. Väldigt olyckligt naturligtvis och OS-starten i slutet av augusti var länge i fara. Efter en relativt snabb läkningsprocess kunde dock Sanna göra comeback, och vid SM i Karlstad slog hon till när hon tog guld på fina 12,83 vilket gav henne en plats till Aten-OS. I OS gjorde Sanna sedan en riktigt bra insats då hon blev sjua i semifinalen på personliga rekordet 12,67. Tyvärr hamnade hon i "fel" semifinal då den var ruskigt tuff jämfört med den andra där hennes 12,67 hade räckt till en finalplats.

Avslutningen av säsongen innehöll ovanligt många tävlingar med tanke på skadeuppehållet och det blev bl.a. seger i Finnkampen på 100 m häck. I december kom sedan beskedet att tränaren Bengt-Erik Blomqvist bryter sitt samarbete med systrarna Kallur efter sju framgångsrika år. Ny tränare blev Carolina Klüfts tränare Agne Bergvall samt deras första tränare Carin Torneklint. Detta medför att Sanna och Jenny kommer att träna en hel del med Carolina Klüft framöver, inte helt fel förstås.

2005
Under inomhussäsongen sprang Sanna flera lopp under 8 sekunder på 60 m häck vilket gjorde att hon tillhörde favoriterna inför inomhus-EM i Madrid. Sanna visade inga nerver utan var överlägsen i finalen där hon alltså tog sitt första guld i ett seniormästerskap. Som om inte det var nog satte hon svenskt rekord med 7,80 och tvillingsyrran Jenny tog överraskande silver. En unik dubbel för ett tvillingpar.

I första tävlingen utomhus i holländska Hengelo slog Sanna nytt personbästa på 100 m häck med tiden 12,65. Bättre utomhusdebut går knappast att få. Sedan var Sanna med och förde upp det svenska damlaget till Super League, högsta ligan, i Europa-cupen efter att ha vunnit 100 m häck. Under säsongen fortsatte hon sedan att rada upp lopp mellan 12,70 - 12,86 och allt såg bra ut inför säsongens stora höjdpunkt, VM i Helsingfors. Väl där såg allt bra ut i försöken men sedan drabbades Sanna av väldigt orättvisa förhållanden i semifinalen vilket gjorde att hon blev utslagen som trea i sitt försöksheat. Ett regnoväder drog in och motvinden blev extrem just i Sannas semifinal. Dagen slutade i tårar men räddades delvis av att syrran Jenny tog sig till final i stället. Sanna var även med och sprang i stafettlaget 4x100 m som blev utslaget i försöken, trots tangerat svenskt rekord.

Efter VM tog Sanna två guld vid SM i Helsingborg, 100 m och 100 m häck och var med och förbättrade det svenska rekordet på 4x100 m vid Finnkampen i Göteborg veckan senare. I Finnkampen vann hon även 100 m på personliga rekordet 11,42, den tredje bästa tiden någonsin av en svenska. Hon avslutade säsongen med att springa in som fyra i världscupfinalen i Monaco. På IAAF:s ranking låg Sanna femma vid årets slut.

2006
Inomhussäsongen 2006 inleddes vid 5-nationslandskampen i Glasgow den 28 januari där Sanna vann 60 m häck på fina 7,86. Sedan radade Sanna upp ytterligare fem segrar, med fina tider, innan det var dags för inomhus-VM i Moskva den 10 mars. Där lyckades Sanna för första gången ta en VM-medalj som senior när hon sprang in som trea i finalen på 7,87. Precis som vid inomhus-EM 2005 fanns även Jenny med i finalen där hon blev åtta.

Under utomhussäsongen visade Sanna att hon tagit ännu ett kliv framåt och att hon nu matchar dom allra bästa i världen. Beviset för det startade vid Europacupen i Malaga i slutet av juni då hon vann 100 m häck mot Europas bästa häcklöperskor. Sedan fortsatte det med seger vid Golden League-tävlingen i Paris den 8 juli på nya personbästat 12,61. En vecka senare slog Sanna till vid nästa Golden League-tävling i Rom då hon sprang ifrån världseliten ännu en gång och noterade tiden 12,52, fem hundradelar från det svenska rekordet. Susanna kryddade sedan säsongen genom att ta guld vid EM i Göteborg den 12 augusti. Sanna vann efter en imponerande löpning i alla sina tre lopp, försök, semifinal och final. Segertiden i finalen blev fina 12,59. Till final tog sig även tvillingsyrran Jenny som blev sjua.

Vid MAI-Galan tio dagar efter EM-guldet vann Sanna 100 m på tiden 11,30 och gick därmed in som den nästsnabbaste kvinnan genom tiderna, efter Linda Haglund, i Sverige.

Med en imponerande acceleration och en suverän häckteknik har Sanna tagit klivit in i världseliten på allvar. Förhoppningsvis är hon där för att stanna under flera år framöver.

<<Tillbaka Föregående Upp Nästa>>