Min resa till Australien, våren 2005I nästan två år har jag pratat om att åka till Australien. Det vill säga, ända sedan min lillasyster började plugga i Melbourne. Ibland trodde jag inte att jag skulle komma iväg alls, men nu är det äntligen dags.Onsdagen den 16 marsMitt lilla äventyr började redan dagen innan jag skulle åka. Jag skulle försöka beställa taxi till Västerås järnvägsstation och sedan buss till Arlanda. Jag ringde Taxi kurir i Västerås. Efter att ha suttit i kö i 5 minuter kom jag äntligen fram... till Taxi kurir i Uppsala visade det sig. Jag blev kopplad till Västerås och fick sitta ytterligare 5 minuter i kö. Till slut svarade de i Uppsala igen. Och jag blev kopplad till Västerås igen. 5 minuter till i telefonkö och sedan hamnade jag hos Taxi kurir i Uppsala för tredje gången. 15 minuter i telefonkö och fortfarande ingen taxi. Telefonisten bad om mitt nummer och sa att Västerås- kontoret skulle ringa upp mig. Efter en stund ringde telefonen och jag fick äntligen beställa en taxi till torsdag 14.40.En dryg timme senare ringde mobilen. "Är det du som väntar på en taxi?" frågade rösten i andra änden. Rätt tid, men fel dag!!! Ska det behöva vara så här svårt att ta sig till Arlanda? Jag hoppas bara att taxin kommer i tid imorgon... Torsdagen den 17 marsTaxin kom faktiskt i rätt tid och jag kom med bussen till Arlanda utan problem. Framme på Arlanda fick jag veta att planet till London var 25 minuter försenat. Men det var ingen idé att stressa upp sig för det. Jag skulle fortfarande ja 50 minuter på mig att byta till planet till Hongkong. Förseningen växte och innan vi var i luften var vi redan över en timme försenade. Kaptenen sa dock att vi skulle hinna ta in en del av tiden under vägen.Ett par timmar senare kom en flygvärdinna och meddelade att vi som skulle med planet till HongKong skulle mötas av en minibuss när vi landat och skjutsas till rätt terminal. vi hade kört in lite av förseningen och skulle landa 21.15 lokal tid. Mitt nästa plan skulle lyfta 21.55, så det verkade inte finnas något skäl att oroa sig. 21.15 var vi visserligen framme i London, men sedan fick vi cirkulera över flygplatsen i 30 minuter innan vi fick gå in för landning. Resultatet blev att vi stannade vid gaten i samma stund som planet till HongKong lyfte. Vi blev ombokade och fick hotellrum för natten. För min del innebar det att jag fick åka via Tokyo istället för HongKong. Jag blev dessutom tvungen att stanna hela dagen i Tokyo. Men man får väl se det positivt. Jag skulle ju få en chans att se Tokyo. Efter att ha ätit en mycket sen middag kröp jag ner i min stora dubbelsäng och somnade. Fredagen den 18 marsStrax efter lunch lyfte planet och jag var på väg till Tokyo. Jag hade fått plats i Business Class Så jag satt i en stor bekväm fotölj som kunnde fällas ner tills jag nästan låg ner. Dessutom fanns det en fotpall som bidrog till bekvämligheten. Jag blev serverad trerätters midddag som jag fick välja från en meny. Maten serverades på riktigt porslin och drycken i riktiga glas. Inget plast här inte ;-) Under hela resan blev jag erbjuden dryck, nötter mm. Efter ett par timmar flög vi rakt in i natten. Och trots att det bara var tidig eftermiddag för mig lyckades jag sova ett par timmar.Lördagen den 19 marsNär jag vaknade igen var det redan tidigt på söndag morgon i Japan (men för min del närmade sig klockan midnatt). Jag spenderade de sista timmarna innan vi anlände till Tokyo med att titta på "Finding Neverland".Om jag hade trott att jag skulle hinna se Tokyo under mina 10 timmar i Japan hade jag misstagit mig grovt. Det skulle ta mist 1½ timme att ta sig in till centrum och lika lång tid tillbaka. Sedan skulle det behövas åtmindstone ett par timmar för incheckning och att ta sig till gaten. Dessutom var det en bra bit över midnatt enligt min klocka, även om det var tidig förmiddag i Tokyo, när jag äntligen kommit ut från flygplatsen och jag var ganska trött. Så istället för att traska runt i Tokyo åkte jag till mitt hotell och tvärsomnade. Några timmar senare kravlade jag mig ur sängen precis i tid för att hinna ta en snabb dusch och en snabbmiddag på hotellet innan jag åkte tillbaka till flygplatsen för att checka in. Jag hade inte lika stor tur med min placering på planet från Tokyo till Melbourne. Och vilken film tror ni att de visade? "Finding Neverland" förståss ;-) Jag sov större delen av resan. Söndagen den 20 marsPå söndagmorgon landade jag äntligen på flygplatsen i Melbourne bara för att upptäcka att mitt bagage fortfarande var kvar i London. Syrran mötte mig utanför passkontrollen och vi tog en taxi till hennes lägenhet. Solen strålar från en molnfri himmel och det är en bra bit över 20 grader varmt. Härlig omväxling mot den sena vintern vi har i Sverige ;-)På eftermiddagen åkte vi ner på stan en sväng med Hans-Petter, en av syrrans bästa vänner. Jag hade lite svårt att hänga med i norskan ibland, men vi hade riktigt trevligt. Måndagen den 21 marsSyrran har lektioner hela dagen, så jag är lämnad att roa mig på egen hand. Jag bestämde mig för att promenera in till centrum och hämta de 100 $ jag blivit lovad av flygbolaget för att mitt bagage ännu inte kommit till rätta och sedan försöka hitta lite kläder så att jag har något att ha på mig.På vägen gick jag förbi S:t Patricks Cathedral och kunde inte motstå en liten tur inne i kyrkan. Den var otroligt vacker. Här nedanför ser ni några bilder från kyrkan. Klicka på bilden för en större version.
Jag tittade också in i Scotts Church som jag passerade lite närmare centrum. Det var en mycket mindre kyrka än S:t Patricks, men inte mindre vacker. En av de vackra detaljerna var tre fönster ovanför altaret som representerade Tillit, Välgörenhet och Hopp.
Efter lite shopping och strosande i affärer tog jag "trammen" hem. Tisdagen den 22 marsSpenderade större delen av dagen i syrrans lägenhet. Skrev i denna dagbok, diskade och sökte information om resan vi planerade att göra under onsdag och torsdag. Syrran kom hem från skolan vid 4-tiden på eftermiddagen. Vi hade egentligen inget att göra på kvällen så istället för att slöa framför TV'n hela kvällen så tog vi en promenad till Melbournes biluthyrarkvarter. Påsken närmar sig och alla bilar verkade uthyrda, men till slut fick vi tag i en ledig bil. Vi åkte hem och packade och sedan gav vi oss av på vår lilla Road Trip.
Vi satte kursen mot Great Ocean Road söder om Melbourne. Vårt första stopp blev Geelong där vi åt kvällsmat på en orientalisk restaurang. Efter det fortsatte vi mot Torquay där Great Ocean Road börjar. I Torquey stannade vi till på en turistinformation för att försöka hitta någonstans att övernatta. Turistinformationen hade stängt för flera timmar sedan, men på grund av en surftävling (Rip Curl) som pågick på Bells Beach strax utanför Torquay var informationen bemannad. De flesta rum var upptagna på grund av tävlingen och den analkande påsken, men till sist fick vi ett rum på Bellbrae Motel bara några minuter utanför centrum.
Onsdagen den 23 marsVi gick upp kl 8 (vilket inte är helt vanligt för systrarna Boholm) och påbörjade vå färd längs Great Ocean Road. Vi började matt att sätta kurs på Bells Beach och surf-tävlingen. Tyvärr visade det sig att det inte var några bra surfvågor så dagen lopp hade redan blåsts av och stranden var nästan helt öde. Men vi deppade inte för det utan fortsatte längs kusten mot Anglesea. Där besökte vi Anglesea golfbana som bebos av massor av kängurur. Och jag menar inte 20 eller 30, utan snarare hundratals.
Efter en sen frukost i Anglesea fortsatte vi vår färd längs Great Ocean Road. Bakom varje kurva dolde sig en ny fantasktisk utsikt och oftast ett vägarbete ;-) I Aireys Inlet lämnade vi vägen och tog oss ut till vattnet för att besöka Split Point Lighthouse.
Vårt nästa stopp blev Lorne, en mycket charmig liten stad efter vägen. Där passade vi på att gå in på turistinformationen och få hjälp att boka övernattning till kvällen. I Kennett River stannade vi till för att ta en titt på några koalor. Efter en kort promenad uppför en brant grusväg började vi se de ulliga små björnarna överallt, sovande i grenklykor eller mumsande på blad från gunni- träden. En satt bara ett par meter från vägen i ett lågt träd och tog ingen notis om oss där vi traskade runt för att få bra bilder av honom. Vi såg också en kokaburra och några färgranna papegojor.
I Apollo Bay stannade vi och åt medhavd lunch vid en rastplats efter vägen. Där fanns ett flertal häftiga träskulpturer av olika motiv. Vi gick också ner till stranden en sväng.
Efter lunchstoppet i Apollo Bay vek vi av från Great Ocean Road och tog vägen genom regnskogen i Otway National Park. Vägen var small och grusig och vi skakade långsamt fram genom skogen några mil. Vid ett tillfälle åkte vi över en smal bro. Vi stannade till för att ta en paus och ta några bilder på den lilla bäcken vi just åkt över. När vi vände oss om fick vi syn på en skylt där det stod PLANTED 1936 Bara en kort stund efter att vi lämnat Redwood-träden bakom oss kom vi fram till Hopetoun Falls. Jag ville gärna stanna vid något vattenfall så vi tog en ny paus och gick för att titta på fallet. Vi tog ett par kort på avstånd och påbörjade promenaden ner till fallets fot. Men ganska snart tog latmasken över. Vi hade redan promenerat en hel del under dagen, backe upp och backe ner, så vi var redan ganska trötta och promenaden ner till fallets fot skulle ta ca 40 minuter t o r. Vi vände tillbaka till bilen och bestämde oss för att ta en titt på något fall som låg lite närmare vägen.
Efter en hel del skumpande tog grusvägen slut och vi kom fram till målet med trippen genom regnskogen, Otway Fly Tree Top Walk. En promenad genom regnskogens trädtoppar med information längs vägen. Promenadens högsta punkt var ett torn (med ca 100 trappsteg upp). Uppe i tornet befann vi oss 47 meter ovanför marken. Från ovan ser ormbunkarna (bild 3) ut att växa direkt på marken, men när vi kom ner till marknivå igen såg vi att de växer på stammar som kan bli upp till 2 meter höga.
När vi lämnat Otway Fly bakom oss stannade vi till vid ett vattenfall som inte låg så långt från vägen. Men det innebar ändå en ordentlig promenad på en ständigt sluttande stig. Fallet kallas Triplet Falls eftersom bäcken delar upp sig i tre mindre fall som sedan förenas till en bäck igen.
Efter detta var det dags att lämna regnskogen bakom oss och dra oss tillbaka mot kusten. Lagom till solnedgången kom vi fram till en av Great Ocean Roads mest kända sevärdheter, de tolv apostlarna.
Efter en mycket händelserik dag checkade vi in på Port O'Call Motel i Port Campbell. Efter att ha fräschat upp oss som hastigast gick vi ut för att få lite kvällsmat. Restaurangen vi valde hade haft 6 gäster kvällen innan, men idag var det fullt. Det innebar att jag fick stå vid baren och vänta i över en halvtimme innan vi ens fick beställa. Men när maten äntligen kom så var den riktigt god. Det berodde kanske delvis på att vi var så hungriga och trötta vid det laget att vi bara ville äta och gå och lägga oss. Torsdagen den 24 marsTorsdagen ängnade vi oss mest åt att ta oss tillbaka till Melbourne. Vi tog inlandsvägen denna gång och stannade bara för att rasta och äta, men även inlandsvägen bjöd på en hel del vackra utsikter. Under vägen förundrades vi över Australiens sätt att skylta längs vägarna. Ibland satt skyltarna på höger sida av vägen, ibland på vänster. Det var mycket vanligt att skylten innehöll en massa text som man inte hann läsa, istället för en enkel bild som kunde illustrerat budskapet mycket tydligare. Titt som tätt uppmanades förare att ta en 'Powernap' och det fanns till och med speciella 'Powernap areas'. Här nedan ser ni några vanliga och typistkt australienska vägskyltar.
På kvällen kom Lina över och vi åt middag tillsammans och tittade på korten från resan. Fredagen den 25 marsPå fredagen jobbade Eva så jag var återigen lämnad åt mitt eget öde. Jag tog en promenad ner till centrum mitt på dagen, men allt var stängt eftersom det var långfredag. På kvällen gick jag tillbaka till Scotts Church, som jag besökt tidigare i veckan, och lyssnade när kyrkans kör tillsammans med The Australian Baroque Ensemble framförde Johannespassionen av J.S. Bach. De var jätteduktiga och det blev en mycket lyckad kväll.Lördagen den 26 marsSyrran jobbar även idag. På eftermiddagen skrev jag lite i dagboken. Sedan tog jag en promenad till fiket där Eva jobbar. På vägen dit gick jag genom Fitzroy Gardens, en jättemysig park med bland annat fontäner, stora gräsmattor och ännu större träd.
I parkens mitt fanns en liten modell-by som skänktes till Melbourne City som tack för gåvor i form av mat som skickats till Lambeth i England efter Andra världskriget. Strax bredvid stod Fairies Tree som är en gammal trädstam med bilder av älvor snidade direkt på stammen.
Mitt sista stopp i Fitzroy Gardens var ett par små stugor som stod mitt i den lummiga grönskan. I den första, Sinclair's Cottage, bodde James Sinclair. Det var han som i mitten av 1800-talet planterade de flesta av parkens träd. I den andra, Cook's Cottage, har James Cook bott. Ursprungligen stod stugan i den lilla byn Great Ayton i Yorkshire, England där James Cook bodde som barn. 1933 såldes stugan av den dåvarande ägaren till Russell Grimwade som skänkte den till invånarna i Victoria (den delstat som Melbourne ligger i). Tyvärr var det ganska sent på eftermiddagen så stugorna var stängda. Jag hoppas att jag får tid att gå tillbaka någon dag när det är öppet och besöka stugorna invändigt.
Slutligen kom jag fram till Laurent där Eva jobbar. Det hade varit en hektisk dag och var fortfarande mycket att göra eftersom säsongens första fotbollsmatch precis skulle börja på MCG (Melbourne Cricket Ground) som låg alldeles intill. Efter att jag pratat lite med syrran och fått lite att äta fortsatte jag min promenad ner till centrum. Det enda som var öppet var restauranger och en och annan souveniraffär så jag strosade runt lite i Chinatown innan jag gick tillbaka till lägenheten.
Senare på kvällen kom Silje förbi. Moving Units skulle spela på Ding Dong så vi gick dit. Där mötte vi Hans-Petter och Öijvind. Musiken var inte riktigt min stil, men vi hade trevligt. Söndagen den 27 marsLite slitna efter gårdagen så spenderade vi större delen av dagen i lägenheten. Vi tvättade och förberedde oss för resan till Sydney.Måndagen den 28 marsEva jobbar idag igen. Själv har jag strukit kläder och packat inför resan. Jag gick en sväng på stan, men eftersom det är röd dag så var det nästan ingenting öppet.Tisdagen den 29 marsSå var det dags för en liten semester i semestern. Strax efter lunch flög vi till Sydney. Vi kom fram till Noah's hostel, där vi skulle bo, vid 5-tiden på eftermiddagen. Efter att vi fått vårt rum och lagt in våra väskor gick vi en runda på stan för att orientera oss lite och skaffa lite frukost. Vi hann också shoppa lite på vägen. På kvällen gick vi ut och åt och sedan gick vi på bio. Vi såg Miss Secret Agent 2.
Onsdagen den 30 marsVi spenderade dagen med att shoppa. Vi köpte kläder och presenter och gick och gick och gick. När kvällen började närma sig gick vi tillbaka till Noah's och gjorde oss iordning för kvällen. Vi gick på en finare restaurang och åt middag och sedan var det dags för det som jag ser som veckans höjdpunkt. Vi skulle gå på musikalen Lejonkungen. Det var helt fantastiskt. Skådespelarna var jätteduktiga och kostymerna var otroliga. Det finns inte ord att beskriva det, man måste se det med egna ögon.
Torsdagen den 31 marsTorsdagen ägnade vi åt turistande. Vi började med att gå på en uställning om Sagan om ringen-filmerna. Där fanns flera av kostymerna och rekvisita från filmerna. Man kunde också se teckningar och modeller av olika platser som finns med i filmerna. Det fanns en mängd filmsnuttar som visade olika moment i produktionen. Bland annat visades en film om en programvara som utvecklats speciellt för de stora krigsscenerna. I programmet kan man ge varje soldat unika egenskaper som längd på armar, rörelsemönster mm. Sedan kunde man ange att soldaterna skulle bli smutsigare ju längre striden pågick. En annan film visade hur en av orchernas ledare sminkades. Det tog 10 timmar. Den stackarn fick påbörja sminkningen kl 10 på kvällen för att kunna börja filma kl 8 på morgonen. Tyvärr fick man inte fotografera inne på utställningen så vi fick nöja oss med att ta ett kort utanför. Inne på utställningen kunde man också prova hur det gick till att göra hobbitarna små i jämförelse med de vanliga människorna. Det fick man också kort på.
Efter utställningen åkte vi till Sydney Aquarium. Där fanns en mängd djur som lever i eller kring vattnet. De hade allt från pyttesmå sjöhästar till enorma hajar och rockor.
Efter akvariet tog vi en båttur som bland annat tog oss förbi operahuset och Harbor Bridge. Vi passerade ocskå Sydney Zoo, men det var bara en halvtimme kvar tills det stängde så vi bestämde oss för att inte gå iland där.
Fredagen den 1 aprilPå fredagen tog vi bussen ut till Bondi Beach. Där fortsatte vi shoppingen en liten stund innan det var dags för lunch. Efter lunch slappade vi på stranden ett par timmar. Sedan var det dags att åka tillbaka till Noah's och ta en duch.
Efter en snabbmiddag var det dags att gå på konsert. En av Evas absoluta favoritartister, Ben Folds, spelade på Metro. Det var fullsatt och konserten var jättebra. Ben spelade några låtar från sin nya skiva som släpps om drygt en vecka, men mot slutet av konserten spelade han fler och fler gamla låtar som publiken kunde sjunga med i. Han visade sig också vara en värsting till körledare genom att klättra upp på flygeln och dirigera publiken.
Efter konserten fortsatte vi till en pub där de hade live-musik 7 kvällar i veckan. Coverbandet som spelade var rätt duktiga och hade ett par riktigt bra sångare. Eva blev lite uttråkad vid ett tillfälle och roade sig med att göra skuggfigurer inne på toaletten.
Runt 4-tiden kom vi till slut i säng trötta, men mycket nöjda med dagen. Lördagen den 2 aprilVi spenderade större delen av lördagen med att promenera i stadsdelen The Rocks. På vägen dit passerade vi Harbor Bridge och operahuset från ett annat håll.
The Rocks är en mycket fin del av staden och dessutom hade de marknad så det var mycket att titta på. På väg tillbaka till Noah's stannade vi till på Paddy's market som är en stor innomhusmarknad där man kan hitta allt möjligt. Eftersom vi skulle flyga tidigt på söndag morgon så tog vi en tidig kväll. Söndagen den 3 aprilKlockan halv fyra ringde väckarklockan. Dags att gå upp och checka ut. Taxin hämtade oss halv fem och så bar det av till flygplatsen och tillbaka till Melbourne. Vi var hemma runt halv nio, dödströtta. Senare på eftermiddagen kom Silje och Hans-Petter förbi för att få höra om vår semester. Sedan kom Lina och lagade middag åt oss. Vilken service!!Måndagen den 4 aprilSå var det dags för Eva att gå tillbaka till skolan efter en dryg veckas ledigt. Själv ägnade jag mig åt lite mer shopping. Jag gick till Queen Victoria Market, men det var tyvärr stängt på måndagar. Istället promenerade jag runt i centrum och jagade efter de sista presenterna som jag ska ha med hem. På kvällen kom Lina över igen och nu bjöd Eva på mat.Tisdagen den 5 aprilMedan Eva var i skolan på förmiddagen fick jag äntligen gå på Queen Victoria Market. Liksom Paddy's i Sydney så var det en massa stånd som erbjöd allt från fisk och frukt till kläder och souvenirer. Så självklart blev det lite shopping till. Jag börjar undra hur jag ska få med mig allt hem. När Eva kom hem från skolan åkte vi till Melbourne Observation Deck. Det är Melbournes högsta byggnad och i toppen av den finns en hel våning med fönster runt där man kan se ut över hela staden.
Onsdagen den 6 aprilPå förmiddagen kom en kvinna och inspekterade Evas lägenhet. Sedan gav vi oss av till Melbourne Zoo. Första halvan av dagen fotograferade vi friskt. Vi såg gorillor, apor, ödlor, fjärilar och fåglar. Tigrarna vägrade tyvärr att visa sig. Sedan tog batteriet slut i kameran och efter det tog vi bara enstaka kort tills båda betterierna var helt uttömda.
Efteråt gick vi hem till Lina som inte bor så långt från Zoo. Hon bjöd på fika och vi satt och pratade en liten stund innan vi åkte tillbaka hem. Torsdagen den 7 aprilSista dagen i Melbourne! I morgon bär det av hemmåt igen. På förmiddagen gick jag till Fitzroy Gardens och besökte Cooks Cottage och Konservatoriet. Sedan tog jag trammen till S:t Kilda där jag åt lunch på stranden och låg i solen en stund. Men vintern är på väg och det blåste ganska kallt så efter ett par timmar gav jag upp och åkte tillbaka till stan. Kvällen ägnade jag åt att packa det sista. När Eva kom hem från jobbet åt vi en sista middag tillsammans. Jag har haft tre fantastiksa veckor och detta kommer att bli ett minne för livet.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
