För snart 2 år sedan hade "pappers(?)företaget" dåtidens Pennart (chef) och framtidens cyBerta som framträdande personligheter. På sina meriter har nu cyBerta blivit koncernchef och Pennart är avdelningschef över papper och personal.
Läs också:
Gamla tankar om Det Digitala GLAPPET
Pennart och cyBerta
med helt olika bakgrund.
Bibliotekets betydelse förr och i
framtiden?
Trots (på grund av??) chefsskapet har cyBerta tappat kontakten med de "vanliga" anställda. Mycket silas förstås i båda riktningar via hennes motsats Pennart. Informationsteknik anser cyBerta vara så viktigt att hon vill ha två grupper som sysslar med det. Kanske hon tänkte att den ena gruppen skulle arbeta inom företaget och den andra utåt mot allmänheten.
Pennart fick uppdraget, anställde först Kalle Saght som teknikchef. Denne började med ett litet och ett stort uppdrag: Sedan cyBerta hade träffat och tagit mjukvarumagnaten Putte Mjuk i hand ville hon införa det gamla programmet Putte-post, som på 5 minuter skulle få hela koncernen att skicka "elektroniska lappar" till varandra. (Det blev inte så bra; några använde dem precis som de små gula lappar man t o m klistrar på bildskärmen, men aldrig registrerar eler sammanfattar, de flesta fick ingen ordning på det extra lösenordet och kunde aldrig läsa någon post ...)
Det Stora uppdraget var att få hela koncernen att använda samma program: När en del använde BraOrd och andra PutteOrd måste man alltid skriva ut de dokument på papper, man skickade till varandra. Pappersslöseri! Valet tycktes enkelt: PutteOrd! Saght hade mycket jobb med att ordna sidhuvud, marginaler, mallar och automatisk adressering. I bästa fall fick texten också plats på bildskärmen! Samma hårda nypor använde han för att skrota alla överflödiga databas-, kalkylprogram mm.
Under tiden anställdes Inge Hjort. Fiffige Pennart såg hur Kalle Saght kämpade med ordbehandling i A4-format, och lät Inge Hjort ta hand om Informationsbiten. Layout på bildskärm. Ska inte Kalle Saght lägga sig i! PutteOrd är tänkt att skrivas ut på papper och inget bra, utan gamle journalisten Inge Hjort anlitar riktiga webbkreatörer, som använder HyperOrd och snart lägger upp ett nytt datorsystem med databaser, hjälpprogram, elektroniska formulär och webbserver. Pennart ser förnöjt på hur teknikchefen jobbar i A4 och infochefen med information på bildskärm. Vlken bra uppdelning! - Tyckte HAN ja -
Saght och Hjort, de behövde/kunde/fick inte samarbeta. Kalle Saght var till en början nöjd; nästan allt skevs ut på papper. Pennart och cyBerta var nöjda och bad Inge Hjort ta hand om all Webbteknik. Det som lästes på papper svarade Kalle Saght för. Allt på bildskärm Inge Hjort!
Stackars Kalle Saght. Hans brevhuvud och marginaler blev snart överflödiga, webbsidor skrevs visserligen ut flitigt men pappren kastades snart. Inge Hjort tyckte internet-posten som snart ersatte PuttePost var för krånglig. I stället fick Kalle vara springpojke och förmedla material till och från webbkreatören.
Till slut fick Hjort och webbkreatörer till bra journalistisk nyhetshantering på webben.Om man med bra menar nyheter om driftavbrott, produktionsresultat, pesonalfester och annat som går att redigera som i en dags- eller veckotidning. Anvisningar att ange författare med e-postadress och datum på alla webbdokument hade cyBerta råkat fästa på papper, så det läste Inge Hjort aldrig. Jämfört med allt som webben kan användas till blev det hela ytligt och ostrukturerat. Handböcker är tråkigt slog Hjort tidigt fast.
När cyBerta äntligen förstod att uppdelningen var konstig, hade företaget lagt ut stora pengar på dubbla system och smalt arbetande webbkreatörer. Personalen fick helt olika uppfattning om företagets verksamhet som den redovisades på papper (gammal teknik) respektive på bildskärm (ytligt oteknisk)!
Ska cyBerta, Pennart, Saght och Hjort kunna få ordning på information och teknik? Informationsteknik?? Med bra struktur och en webbläsare kan man läsa och söka i lätt uppdaterade handböcker. Man kan hämta och lämna uppgifter i elektroniska formulär automatiskt kopplade till databaser.
Datorsystem måste samordnas (igen), personalens intresse måste väckas så att de börjar använda webbprogrammet i sin dagliga verksamhet. Hittills har de bara sett det som bulletiner från ledningen och en chans att titta på sina hobbies på internet.
Till slut kanske webbläsaren blir det naturliga arbetsredskapet både att ta emot och lämna information. Nästa generation medarbetare kommer dessutom att vara tränad att läsa det på skärmen och inte ta ut det mesta på skrivare.
Gammalt från 21 november 1995:
Vår väg från karbonkontoret via det Det pappersSlösaNDE kontoret till det papperslösa kontoret kan bli lång p g a alla GLAPP: från Det Digitala GLAPPET som gör att man måste posta allt per papper eller diskett, via ChefsGLAPPET, som gör att allt som databehandlas ändå måste ut på papper först, till det lite annorlunda BankGLAPPET, som gör att bankerna tjänar ränta på alla pengar som går mellan bankkonton.
Ett avgörande men säkert kortsiktigt problem är säkerheten: Man kan inte alltid säkert skicka pengar eller viktiga dokument per data därför att man inte vet om obehöriga kan stjäla eller förvanska informationen.
Ett mer långsiktigt problem är utbildningsklyftan: Pennart och cyBerta har helt olika bakgrund och är rädda för varandras vardag...
Lösningar finns: biblioteket kan bli vägvisare både på det bokliga och digitala området.
På det digaitala glappet hittar man en uppsjö (nöd)lösningar: papper, disketter, löstagabara hårddiskar etc. Med modem jobbar man med terminallösningar, gör filöverföringar till och från s k BBS-er (särskilda värddatorer) eller med Internet som håller på att bli världdstandard.
Det här glappet beror på att man inte kopplat ihop de datorer som skulle behöva arbeta ihop: kanske man skyller på kostnad eller säkerhetsproblem. Kostnaden sjunker successivt och säkerhetsproblemen jobbar man med över hela världen. Planerar man rätt kan man få till stånd bra förbindelser utan att ha lagt ner felaktiga investeringar. Modemanslutningar i liten omfattning är säkert rätt, omfattande modempoler som snart kan ersättas med ISDN eller fast anslutning kan vara onödiga. Felsatsningar i MAIL-program eller BBS-er kan också innebära felsatsad utveckling och utbildning. Programvaran är kanske trots allt en mindre del?
Om man inte aktar sig kan man råka ut för en massa olika lösningar på problem som kanske kan lösas på två-tre olika sätt:
När företagets alla datorer är sammankopplade ser man en konkret fördel: alla kan dela skrivare. Och man skriver ut som aldrig förr!!
Eftersom man inte har externa kopplingar och än mindre rutiner så måste allt tills vidare skrivas ut på papper och undertecknas.
Eftersom Pennart är chef och inte "behöver" någon dator måste också alla interna blanketter vara på papper. Man söker semester på (just det!) blanketset med karbonpapper och skriver tidrapport på papper tills cyBerta kommer på att man kan använda kalkylark att räkna ut alla månadens summor innan blanketten skrivs ut på papper, skrivs under och skickas för "stansning". När direktör Pennart till slut börjar använda dator fortsätter man på samma sätt av gammal vana.
Bankerna är sammankopplade i Bankomat- och Minuten-systemen, som numera fungerar korsvis. Med god vilja skulle en transaktion mellan två kunder klaras på några sekunder! Direktören heter inte Pennart men bromsar med tummen kapitalströmmarna ett till tre dygn för att få behålla räntevinsten!. Betalar Du med en annan banks check ser man däremot till att det bokförs samma dag!
Pennart har många skolkamrater: Alla har vi uppfostrats med papper och penna, hela skolgången har byggt på användande av dessa, gradvis kompletterat med datorer.
Pennart känner sig trygg på ett bibliotek med böcker i hyllor och katalogkort i lådor.
Pennart blev företagschef och märkte efter ett par år att alla (utom hans närmaste underlydande) hade DATORER. Han kunde ha frågat vilken datorägare som helst vad de använde datorerna till och vad som är bra eller dåligt med datorer i företaget.
En gång förirrade han sig ut på Internet: Han hoppade mellan några länkar på måfå och förstod snart att 99% av informationen där var oväsentlig för honom (egentligen hittade han inget han hade direkt nytta av).
Tänk om alla på företaget skulle börja "surfa på Internet". Han skrev ett Varningsbrev till alla anställda. Främst varnade han för intrång i företagets system och för att de anställda skulle slösa arbetstid på för företaget oanvändbar information..,
Efter sitt Internet-test kände han visst obehag och visste inte hur han skulle fråga utan att avslöja sig. Han diskuterade fenomenet datorer med sina vänner och en av dem, Adamm tipsade honom: Anlita min Rådgivare. Adamm hade visserligen anlitat honom privat i bostaden, men han var ganska noggrann, och kunde datorer.
När nu Pennart fick betala för att få sina frågor ställda, kändes det bättre. Pennarts företag kunde betala mer än Adamm och fick en längre rapport. Rådgivaren/konsulten använde samma mall på sin ordbehandlare; så egentligen fick han samma rapport... Tyvärr missade konsulten hur de olika avdelningarna skulle samordna sina datainsatser och hur hans egen dataavdelning Sk-IT skulle agera.
cyBerta har vi inte mött: på hennes dagis ritar man med dator, hela skolgången bygger på datoranvändande, givetvis kompletterat med papper och penna.
cyBerta känner sig trygg i datorvärlden med dokument i kataloger och inbyggda söksystem.
En gång förirrade hon sig in på ett Bibliotek: Hon tog ett par böcker på måfå och förstod att 99% av informationen där var oväsentlig för henne (egentligen hittade hon inget hon hade direkt nytta av).
Hon frågade en del av sina vänner om de hade varit inne på något bibliotek. Nja, det var bara tråkigt. Van vid bilder och ljud man kunde klicka fram hittade man inte något matnyttigt. Skönt, tänkte cyBerta, som annars kanske inte hade kunnat träffa sina vänner så ofta längre. Hon funderade ett tag på om hon skulle behöva varna några av sina vänner för bibliotek: det skulle kunna finnas otäcka böcker i hyllorna. Någon skulle kunna fastna med en onyttig bok i timmar och glömma...
En tid arbetade hon på en modern restaurang. Gästerna kunde reservera bord via Internet eller E-post. Hon matade in beställningar direkt in i en dator, kocken fick beställningen direkt, notans alla uppgifter behövde bara kontrolleras stickprovsvis liksom kundernas kontokort. Varulagret var hela tiden under kontroll och råvarubeställningarna behövde bara justeras för ändringar i matsedeln och säsongsvariationer.
Pennarts skolkamrater som fortsatt på den konservativa restaurangskolan hade fortsatt att använda papper och penna långt efter restaurangskolan...