27/10 1987 - 5/3 2007
I will always return
I
hear the wind call your name
It calls me back home again
It sparks up the fire - a flame that still burns
Oh it's to you I'll always return... ya
I still feel your breath on my skin
I hear your voice deep within
The sound of my lover - a feeling so strong
Oh, It's to you - I'll always belong
Now I know it's true, ya
My every road leads to you
And in the hour of darkness darlin'
Your light gets me through
Wanna swim in your river - be warmed by your sun
Bathe in your waters - cuz you are the one
I can't stand the distance - I can't dream alone
I can't wait to see you - Yes I'm on my way home... I'm on my way
Oh I hear the wind call your name
The sound that leads me home again
It sparks up the fire - a flame that still burns
Oh it's to you I will always return
Wanna swim in your river - be warmed by your sun
Bathe in your waters - cuz you are the one
I can't stand the distance - I can't dream alone
I can't wait to see you - Cuz I'm on my way home
Oh I hear the wind call your name
The sound that leads me home again
It sparks up the fire - a flame that still burns
Ya I'm on my way... I will always return
Yes I will, always return
I've seen every sunset and with all that I've learned
Oh, it's to you - I will always, always... return
Svåraste tiden i mitt liv
Tom inuti, livlös och
olycklig.
Med en klump i halsen och ett stort urgröpt hål i hjärtat.
Söndergråtna ögon som svider som man hällt frätande syra i de.
Ben som inte vill bära upp min kropp.
Händer som skakar, o ett brustet hjärta.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så halv.
Att jag förlorat en så stor del av mig själv.
Igår den 5e mars lämnade min gamla Coco mig. 19 ½ halvt år gammal.
Igår återförenades han med Celeste och Penelope.. o med Xanadu.
Jag känner mig ordfattig.. jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat ana att detta
skulle vara så här svårt. Jag har under många år fruktat att denna dagen
skulle komma.. men den var så mkt värre än jag trott den skulle vara.
Helgen har varit den värsta i mitt liv. I lördags blev Coco hastigt dålig.
Mamma och jag ringde runt till Malmös alla veterinärer men kunde inte få tag
på ngn som kunde ta emot oss. Djursjukhuset skulle ta en avgift på 2000 kr men
kunde inte ens garantera att vi kunde få komma in direkt. Det kunde med andra
ord ta timmar innan det blev vår tur.. Nej tack..
Coco åt inte själv längre och var bara vid halvt medvetande emellanåt..
Det fick bli vår helg ihop.
Cocos o min allra sista helg efter 19½ år ihop.
Det var på ett sätt skönt att verkligen få en fin helg ihop o kunna säga
adjö.. men att veta hur knapp tiden är och att känna det som att man räknar
ner tiden tills de är dags. Det är det värsta jag varit med om!!!
Jag spenderade mer el mindre hela helgen hemma hos mamma.. Det blev varken
klassmiddag eller annat för min del. Helgen var enbart min o Cocos.
Igår klockan elva körde jag från stallet. Hem och duschade och sen hem till
mamma.
Fick mina sista timmar med mitt livs största kärlek, min evigt trogna vän. Dig
Coco..
Nu börjar mina ord sina igen.. tårarna börjar komma . Men jag orkar inte. Det
gör så förbannat ont att gråta.
Hela bilfärden satt du i mitt knä Coco.. Du satt så snällt o fint, tittade
ut genom rutan där regnet mer el mindre öste ner. Det var inte helt lätt att
köra samtidigt som du satt i mitt knä.. men jag svor på att aldrig släppa
dig ifrån mig…
Din sista blick ska jag aldrig glömma. Jag älskar dig så Coco. Jag älskar älskar
älskar dig mer än jag nånsin kan uttrycka i ord. Du var de sista spåren som
fanns kvar av min barndom.. de är nu helt borta.. likaså är du. Varför känner
jag mig bara halv?
Jag vill inte sitta här hemma och gråta Coco.. vill inte vara själv på
jorden eller hur jag ska kalla de. Hemma i tråkiga Malmö utan dig. Jag minns
inget liv utan dig ju!!!! Du har funnits med mig sen jag var liten. Du är det bästa
som hänt mig. Du tom låg i min spjälsäng när jag var bebis. Så många fina
år vi fått ihop. Alla skojiga stunder när jag kört omkring dig i dockvagnar
osv.. haha. Du ger mig ett leende på läpparna för allt vi delat. Dockkläder
jag satt på dig o nätter du legat tätt intill mig i sängen o sovit.
Ingen kärlek kan nånsin jämföras med den jag känner för dig.
Inget kan nånsin få mig att glömma dig.
Ingen kommer nånsin kunna ersätta dig.
Aldrig ska jag glömma en enda sekund med dig.
Du är och har alltid varit en del av mig, min andra hälft…
Min enda tröst är att du nu äntligen är tillsammans med Loppan o Celeste
igen. Det är så det ska vara. Det har alltid varit ni 3 i mitt hjärta och ni
hör ihop. Våra ”tre gamla” som vi kallade er. Min älskade pojk, jag
saknar dig..
Meklagaards Coco Cocan
1987-10-27 till 2007-03-05
Vicky
21/12 1990 - 30/5 2005 15:56
Älskade Penelope
Tis 31 maj 2005 15:08
Jag är så tom på ord.
Sorgen och smärtan jag känner är fullständigt obeskrivlig. Jag har varit med
om det innan. Och jag trodde att jag skulle kunna vara starkare … eller
åtminstone vara mer förberedd på det denna gången. Men ytterligare en del
inuti mig gick sönder.
Det känns som om jag har en stor klump i halsen. Mina ögon svider efter alla
tårar. Och det knyter sig om hjärtat på mig.
Jag ville så gärna vara stark för dig Loppan. Jag ville inte gråta inför
dig. Men jag vet gumman… ett par tårar droppade ner på dig och du tittade
upp på mig.
Det känns så bra inombords att vi fick en så fin sista stund tillsammans. Du
kröp tätt intill mig i min famn. Du tryckte dig emot mig på ett sätt som du
inte hade gjort i vanliga fall. När jag höll dig som en bebis hörde jag det
som för alltid kommer värma om mitt hjärta. Du började spinna… och gnoa
ditt huvud mot mig. I vanliga fall hade du inte låtit mig hålla dig på rygg.
Du brukade avsky det. Men du var som en bebis i min famn. En bebis som jag som
mor skyddade med mitt liv.
Jag älskar dig överallt annat Pennan. Och jag är för din skull så glad att
du nu återförenas med din ”syster” igen… Celeste. Hon har väntat på
dig. Ni brukade alltid ligga tätt tillsammans på min huvudkudde när jag var
liten. Du brukade ligga och hålla om mitt huvud precis som om jag vore din
kattunge. Det är det finaste minne jag har av dig. Och att du och celeste
älskade varandra så. Så söta när ni låg och tvättade varandra. Ibland som
systarar, ibland som mor och dotter.
Älskade lilla Penelope… Loppan, Pennan, Rubinen. Du var den röda katt jag alltid velat ha. Min kärlek för dig kommer aldrig någonsin att upphöra och precis som med Celeste kommer det alltid kännas väldigt tungt att tänka på den dagen vi förlorade dig… Men du är nu tillsammans med Celeste igen och jag hoppas att jag någon gång också kommer att få leva med er igen. Mina fina flickor.. Jag slutar nu för jag orkar inte skriva om det mer
Vicky
17/3 1989 - 23/9 2004
Our beauty and most highly beloved girl - Celeste - is no longer "still going strong". It feels so extremly hard that we have lost her ...this wonderful careful aristocratic lady - with the huge round eyes and soft classic look.
Celeste will live for ever with us - deep in our hearts and souls.
Every day - every hour - every minute she is with us in our thoughts.
Celeste...
Of; Danielle
Happiness is a big fortune, something not everyone get the chance to experience.
I got that chance.
Our love for you Celeste, will always exist
It's something that is gonna live forever.
Pain is a part of our lifes. Something you can't escape.
Irrespective of what you do.
Memorys follows you in a lifetime. It's something you always keep.
And something you'll always preserve!!
Written by Victoria
Words of Vicky 17/3 2008;
Celeste...
Detta
är en text jag skrev om dig i samband med att du lämnade
oss.
Idag
på din födelsedag… har jag än en gång börjat tänka tillbaka till dig och tårarna
jag fäller nu känns lika tunga och stora som de gjorde torsdagen den 23
september 2004 när du lämnade våra liv.
Att
tiden aldrig kan läka dessa förbannade sår…
Celeste…
Du måste hjälpa mig.
Jag
började skriva igår, raden ovanför, då du fortfarande var i livet.
Det
känns som om marken under mig försvinner, jag kan knappt skriva. För jag rister
som jag gråter. Igår behövde jag din hjälp med att besluta vad du ville. Hur
länge till du orkade…
Jag
har dragit ut så på tiden. Trots att jag sett dig tyna bort mer och mer. Jag har
varit så egoistisk. Förlåt mig…
Men
när jag såg dig igårkväll… då
såg jag att det var dags. Jag har gjort så många
misstag i mitt liv. Ibland har jag undrat varför jag får
leva när ditt liv höll på att ta slut. Jag älskar
dig gumman.
Du
har funnits i mitt liv så länge jag minns. Du var bara tre år yngre än mig. Men
vi har växt upp tillsammans och jag har alltid både älskat och värderat dig
oerhört högt. När jag var liten och låg i mammas säng, låg du alltid tillsammans
med Penelope på min huvudkudde. Ni var så underbart gulliga. Ni höll om mig båda
två och passade på mig. Du brukade tvätta mig i ansiktet varje kväll och spann
högt tillsammans med Loppan. När jag blev lite äldre var du som en syster för
mig och nu på senare år har du varit min dotter. För något år sedan blev du min.
Ingen annan hade kunnat säga något annat. Trots att du visste vad du ville och
var en extremt bestämd tjej visade du din kärlek till mig på ett så
betydelsefullt sätt. Jag älskar dig Celeste!
Det
här fruktansvärda helvetes beslutet jag blev tvungen att ta igårkväll. Jag har
gått med förtvivlan och räknat ner timmarna. Idag blev det bara värre och värre.
Att hela tiden tänka på att för varje timme som går, rinner sanden ut i
timglaset. Bladen på rosen trillar av. Solen går ner. Du somnar…
Men
jag kan inte tänka på att jag vill ha dig kvar. Jag får inte
vara så egoistisk trots att det gör så ont så det känns som om någon hugger
ihjäl mig. Du var så gammal, trött och mager. Du var stel och hade säkert ont i
kroppen. Och så alla dessa knutor… Kunde inte äta ordentligt. Det var bara
mjukmat som gick ner och du åt och sov hela tiden. Du gick fram och tillbaka i
lägenheten precis som om du inte visste var du var. Helt förvirrad. Andningen
blev värre och…min vackra lilla ängel.
Kvastekullas
Miss Celeste.
Älskade
flickan. Jag vet inte hur jag ska orka gå vidare. Ni, mina fina kisar är mitt
liv, och du Celeste var en del av mig. Varför du, varför
du???
I
min famn hela tiden, kan jag bara hoppas att du kände dig trygg. Att du kände
min kärlek till dig. Det skrek i mig och jag ville bara gråta. Men jag ville
vara stark för din skull. Du gick före. Först när veterinären talat om att ditt
hjärta inte längre slog… Förstod jag också… att du nu hade tagits ifrån
mig.
Först när du somnat, kunde jag själv komma tillbaka till verkligheten.
Och jag trillade ihop…
Idag
är det Celestes fjärde födelsedag efter det att hon lämnade oss.
För mig känns det viktigt att alltid komma ihåg mina älskade kisar och deras födelsedagar även efter de lämnat oss. Det är mitt sätt att bearbeta sorgen.. en sorg som aldrig nånsin kommer kunna utplånas egentligen. Men en sorg som för mig är nödvändig att kämpa emot.
Till minnet av Dig Celeste...
17/3 1989 - 23/9
2004
Och grattis på 19-årsdagen
In memory of our 3 highly beloved seniors
Males Females For sale Future The Look of Arc-En-Ciel Gallery Plans
3 generation 3 other generations 3 generation on more time
Presentation Contact My banners Links Home