HEJ

Jag är en tjej som gillar teckenspråk. Jag skulle vilja bli tolk, men
det är några år kvar till dess.
Jag blev intresserad av teckenspråket när min brorson blev född.
Dom upptäckte att han var döv när han var mellan 1-2 år.
Sen dess har jag varit intresserad av teckenspråket.

DÖVAS HISTORIA

Abbé de lépeé 1712-1789 Frankrike

Han studerade juridik och blev advokat vid 21 års ålder. Studerade
även teologi för att kunna bli präst.
Han blev prästvigd vid 26-års ålder, tack vare biskopen av
Troyes som ansåg att han skulle passa som präst. Lyckan varade
bara några år tills biskopen avled och Lépeé avsattes som präst.
Efter detta började han att studera filosofi och blev doktor inom
detta område.

Han började att undervisa hörande men gick sedan över till att undervisa
döva och hörselskadade. Dessa undervisade han hemma och antalet elever
bara ökade. Han startade det första större institutet för fattiga barn.
De levde och bodde på skolan. Han anförde tecken för böjningsformen sk.

Metodiska tecken för vissa konjuktioner. Skrift, tecken och handalfabetet blev de
viktigaste undervisningsmedlen och denna metod kallas "franska metoden" 1791
förklarades han av den franska nationalförsamlingen som mänsklighetens välgörare.

Samuel Heinicke 1729-1780 Tyskland

Han var från början soldat men ägnade sin fritid till att studera matematik, musik
franska och latin han undervisade även i dessa ämnen. Han undervisade döva
och ansåg att de skulle lära sig att tala enligt ljudmetoden.

Han tyckte att om döva använde tecken så skulle detta hindra denne från
att utveckla sitt tal. I hans undervisning förekom endast det talande språket
han förbjöd användning av tecken och handalfabet. "Tyska metoden" uppkallades
efter detta.Talmaskinen användes vid undervisningen och eleverna fick smaka
på olika vätskor för att kunna ljuda olika vokaler. Senare kom
man vid Akademin i Zurich fram till Abbé de lépee´s metod att
använda "teckenspråk" var bättre.

Milanokongressen 1880

Man kom fram till att Samuel Heinicke hade rätt när han använde sin Tyska metod
d v s att lära hörselskadade/döva att tala. Detta kom man också fram till i Frankrike
och man började använda sig av detta. Man hade tre argument varför man skulle använda
den orala metoden.

1. Dövas fysiska hälsa "den rena orala metoden"
2. Tecknat språk ansågs obrukbart som utbildningsspråk
3. Talet ansågs vara en gudagåva.

Man trodde också att döva oftare led av lungsjukdomar för att de använde sig inte av sina
lungor på rätt sätt d v s som en talande.

Kongressens beslut blev alltså att man ansåg det talande språket som det bättre
för att enbart "teckenspråk"skulle skada individen mer än att hjälpa, eftersom man i
samhället tyckte att de som inte kunde tala var "idioter". Varje land hade dock sina egna
lagar och därefter utvecklades nya system för att undervisa döva och hörselskadade.

Per Aron Borg 1776-1839

Per Aron Borg startade upp den första dövskolan i Sverige år 1809, då kallad "Institutet för
blinda och döfstumma" vid Manhemskolan i Stockholm, som senare fått namnet Manillaskolan.
Borg undervisade både blinda och döva. År 1812 blev skolan riksanstalt för dövundervisningen i Sverige.
Borgs utbildning byggde på samma grundideer som del`Epeés och Bebians nämligen att utbildningen för
döva skulle ske på tvåspråkighetens grund med teckenspråket som det första språket.

Borg var mycket noga med att undervisningen skulle vara effektiv och bra, därför byggde
han undervisningen på tre principer, dessa var:

1. att kommunikationen mellan lärare och elever måste fungera, därför användes teckenmetoden.
2. att döva skulle få möjlighet att lära sig läsa och skriva svenska väl för att kunna skaffa sig
kunskap ur böcker och för att kunna skriva.
3. att döva måste kunna få yrkesutbildning för att känna sig självständiga och kunna försörja sig.

Manillaskolan finns kvar än idag och är Sveriges äldsta dövskola. Förr var skolan ett internat men
idag bor alla elever på pendlingsavstånd.

Teckenspråket

Teckenspråket är ett språk. Liksom alla andra språk har teckenspråket en egen struktur
och är uppbyggt med egna grammatiska regler. Det skiljer sig ifrån andra språk
då det är ett visuellt och gestuellt språk. Teckenspråket uppfattas med synen.
Det är inte internationellt, det finns till och med dialektala skillnader inom landet.
I Sverige finns idag ca.8000 - 10000 barndomsdöva med teckenspråket som modersmål.

Teckenspråket har under de senaste deciennerna, närmare bestämt 1981, erkänts som ett
" självständigt språk" av Sveriges riksdag.
Grunden för det var att det började studeras mera vetenskapligt.
Sverige var först i världen med att ha en professor i teckenspråk, nämligen Brita Bergman
vid Stockholms universitet 1972. Hon började sin forskning med att teckna svenska, men hon
kom snart på att det var ett konstruerat sätt att kommunicera på, och inriktade sig då istället
på teckenspråket. Sverige var först i världen med att officiellt erkänna teckenspråket
som ett eget språk.

Det finns idag 12 anställda vid Stockholms universitet som arbetar med undervisningen
och forskning. Döva kan läsa ämnet teckenspråk på grundnivå
magisternivå och forskarutbildning som leder till doktorsexamen i teckenspråk.
För hörselskadade och hörande finns färdighetsinriktade kurser och högre tolkutbildning.
Teckenspråket har bildats av döva och har funnits så länge
det hat funnits döva.Precis som allt annat utvecklas språket hela tiden.
Detta innebär att många tecken har försvunnit och nya har tillkommit.

Den tekniska utvecklingen ,livsvillkor, kultur, forskning och internationell påverkan
är avgörande för språkets utveckling. Teckenspråket återges
med avstängd röst och förmedlas med en eller bägge händerna men hela kroppen ingår
i teckenproduktionen. Huvudrörelser, blickriktning, munrörelser och
ansiktsrörelser är helt avgörande för betydelsen i teckenproduktionen.

Det är ett genuint språk och skall inte jämföras med svenskan. Vissa ord är lånade
men många tecken har en genuin munrörelse som inte har
med det svenska språket att göra.
De sk. genuina tecken. De genuina tecken kan ofta betyda en hel fras
när man översätter till svenska.
Teckenspråket som första språk och svenskt skriftspråk som andra språk.

Dövskolan

Sveriges äldsta dövskola är Manillaskolan, det var den enda dövskolan i nästan 50 år
det var ju Pär Aron Borg som startade den. 1889 kom lagen
om obligatorisk skolgång för döva. Landet indelades då i sju dövdistrikt
där landstingen blev huvudmän för skolorna.

1938 tog staten över och då blev det bara fem skolor kvar:

Birgittaskolan i Örebro
Kristinaskolan i Härnösand
Manillaskolan i Stockholm
Vänerskolan i Vänersborg
Östervångskolan i Lund

Dövskolan påverkades givetvis av dövlärarkongressen i Milano 1880, där blev beslutet
att talmetoden var den bästa. Beslutet fick allvariga följder för alla döva.
I Sverige fick alla dövlärare sluta och istället sattes det in
hörande lärare som skulle undervisa med talmetoden. Eleverna delades in
i grupper efter hörselbegåvning. ( A, B, C ).

1920 blev teckenspråket förbjudet i undervisningen, endast talmetoden var godkänd.
De döva fortsatte sin kamp för teckenspråket. Forskningen startade 1972 på
Stockholms universitet. För att undervisa på Birgittaskolan behövs
grundskolelärarutbildning och 20p teckenspråk på högskolenivå.

Tolkverksamheten

Samhället motarbetade både information och användning av teckenspråket. Hörande och
döva hade en viss kontaktsvårigheter, det var att dom hörande inte
hade någon kunskap om dom döva.
1895 har det funnits teckenspråkskunniga Frälsningsarme´ns officerare runt om i
Sverige.
I början av 1900-talet fanns det speciella platser för dövpräster. Dessa gjorde
en stor insats för dom döva. Prästerna hade stora upptagningsområden, och arbetade
bland barn och vuxna. Prästerna hjälper även till med att skaffa arbete åt dom döva
efter deras skolgång och i samma veva så fungerar dom som
tolkar mellan deras vanliga arbeten.

1938 kom viktiga förändringar för dom döva:
Huvudman för dövskolorna blev staten
Svenska kyrkan övertog ansvaret
för dessa fem dövpräster
Fem tjänster inrättades som döv
konsulenter det var dessa som i
fortsättningen skulle skaffa arbete
åt döva

1947 sammanställde SÖ en förteckning över 20 personer som ska tolka i
rättegångssammanhang. Det var första steget till tolksevice i samhällets
regi.

1967 betyder mycket när man fick träffa ordföranden i den statliga handikapp-
utredningen, men innan dess var kampen hård för att få rätten till tolk.
Representanter från SDR jobbade med att få gehör för sina krav genom att
skriva till myndigheter och uppvakta politiker. När dom fick träffa ord-
föranden så redovisade SDR olika tolksituiationer som dom döva behöver
hjälp med i den vardagliga samhället. T ex få tolkhjälp vid läkare, tand-
läkare, försäkringskassan med mera som dom döva stöter på i den hörande
världen.

1968 17 maj beslutade riksdagen om rätt till fri tolkservice för döva.
Det var landstingen som startade på försök.

Under den tiden så gjordes det utvärderingar och dess försökverksamhet pågick
till 1975.

1976 blev tolkverksamheten permanent. Och skulle även omfatta dövblinda.

Tolkverksamheten kom igång så var utbildningen 6 veckor. I början var det bara
deltagare till döva barn eller föräldrar.
Men under 70-talet började även hörande bli intresserade för dom
dövas värld. Och dom döva fick ett eget Tv-program.

1981 beslutade riksdagen av teckenspråket som ett eget språk.

Då ersattes den 6 veckors utbildningen till en 32 veckors som senare
förlängdes med 10 veckor.
Slutet av 80-talet början av 90-talet så genomfördes den första tvååriga utbildningen.

Jag som har gjort denna heter Anna Hallin och bor i Lindesberg.
Och min kärlek till teckenspråket är stor. Under våren har jag
gått en termin teckenspråk. Men vi som går på Komvux läser
lite kortare men det har gått bra ändå.
Nu hoppas jag att får mitt förnuff till fånga och söker vidare.
Till hösten år 2000 ska jag söka till Folkhögskolan Fellingsbro.