lördag 10 februari 2007

Välkommen till min webbplats!

Att det blev hund av rasen Flat Coated Retriever som vår familj skaffade, det skyller vi helt på min pappa. Han hade som ung en kompis som hade just en Flat, som han tyckte var så himla mysig, så att om han skulle ha hund så skulle det vara en Flat. Och så blev det...

1984 köpte vi vår första Flat, en svart tik som hette Ninni. Hon var egentligen mammas hund, men det blev mer och mer jag som tränade och tävlade med henne. Ninni och jag kom att pröva på många olika grenar inom hundsport. Vi tävlade bl.a. i lydnad, mest inofficiellt och i agility, tog oss ända till final i Ungdoms SM. Ninni och jag gick ett antal olika hundkurser, vilket sedan ledde till att jag själv blev instruktör. 

Ett par år efter att vi skaffat Ninni fick vi överta en söt liten strävhårig Dvärgtax från pappas syster. Det var en ny erfarenhet, vi hade dock passat henne ett flertal skollov, så helt okänd för oss var hon inte. Den lilla damen hette Imo's Evita och kallades för "Micki". Hon hade en enorm egen vilja, men det var också en del av hennes charm. Tyvärr blev vår tid tillsammans alldeles för kort.

Min första egna Flat mer eller mindre tjatade jag mig till. När så mamma och pappa gick med på att vi kunde ha ytterligare en hund i familjen, så kontaktade jag Ragnhild Ulin, kennel Almanza, som jag visste då hade valpar nyligen födda och valpar på gång. Det visade sig att hon hade några valpar kvar i de kullar som jag var intresserad av. Så samma helg som jag fyllde år åkte vi ner till Ragnhild som då bodde i Tystberga och tittade på valparna som då var ca 6 veckor gamla. Det var en härlig kull med glada och pigga valpar. Tyckte själv att det var svårt att välja, så jag bad Ragnhild om hjälp.  Valet föll på en mysig liten hanvalp som redan första gången vi var och tittade på dem gärna kröp upp i mitt knä och ville gosa. Denna goa kille som i stamtavlan hade namnet Almanza Exotic Cuban Peach kom vi att kalla Laban. Även om min ene lillebror föreslog Kuben, vilket han tyckte var mycket bättre. Laban och jag hann under åren vi fick tillsammans med en hel del. Vi tränade lydnad och bruks, tyvärr tyckte inte matte att tävlingslydnad var så himla kul, så jag var nog inte så ambitiös på den punkten. Agility tyckte vi båda var kul att träna, dock kom vi inte längre än till att just träna, i och med att Laban var så glad i detta, så hade det nog krävts bättre lydnad för att lyckas i tävlingssammanhang.  Han fick tidigt prova på apportering, något som han älskade. Synd bara att matte inte hade mer erfarenhet, då hade vi kanske kunnat komma en bit på jaktprov. Tog inte tag i jaktträningen ordentligt förrän han var 4 år och han hade då hunnit skaffa sig en del olater.

1997 flyttade jag hemifrån och tog Laban med mig, mamma som då tyckte att det blev väldigt tomt hemma utan hund tog kontakt med Ragnhild, och i mars 1998 kom det hem en liten omplaceringstik till dem. Vi kom att kalla henne för "Maja" fast hon officiellt heter Almanza Shimmering Crystal. Hon kom dock att behöva sällskap på dagarna, så Laban flyttade tillbaka hem till mina föräldrar i veckorna och bor hos mig och min sambo Mårten på helgerna.

År 2000 skaffade jag min andra Flat, också den från Ragnhild. Mycket för att jag för flera år sedan blivit så förtjust i hennes tik Ada (Almanza Mad About Chocolate) och nu fick möjligheten att välja en valp ur henns kull. Första gången vi såg valparna var de 5 veckor. Redan då var det en liten brun hane (hade ännu inte bestämt om jag ville ha en brun eller svart hane) som tilltalade mig väldigt mycket, men mitt slutgiltiga val gjordes när de var 8 veckor gamla, det föll dock på samma valp som jag fastnat för tidigare. Det var dock lite läskigt att behöva lämna mamma och syskon, så det peps lite i bilen på väg hem. Efter ett tag somnade han dock gott på golvet framför mina fötter. Så när vi kom hem fick husse bära in honom sovandes i fällen vi lagt på bilgolvet för att han skulle ha det mysigt. Den lilla krabaten fann sig dock snabbt till rätta. Officiellt heter han Almanza Chocolate Sergeant, men av oss hemma kallad Hampus, vilket i dagligt tal blir "Flopp-Flopp" efter det ljud han åstadkommer när han i ren glädje skall pussas.