Svenska Kennelklubbens rasbeskrivning
för Siberian husky

Tillhör Grupp 5


Hemland

U S A

Helhetsintryck

Siberian husky är en medelstor brukshund med eleganta, lediga rörelser. Den måttligt kompakta och väl pälsklädda kroppen och de upprättstående öronen visar rasens arktiska ursprung. Karakteristiskt för siberian huskyn är flytande och lediga rörelser till synes utan ansträngning. Den utför sin ursprungliga uppgift bäst i sele, dragande en lätt last i måttlig fart över långa distanser. Kroppsproportionerna och formen återspeglar denna fundamentala balans av kraft, hastighet och uthållighet. Hanhundarna är maskulina men aldrig grova, tikarna feminina men aldrig veka. I rätt kondition med musklerna fasta och väl utvecklade, bär inte siberian huskyn på någon överflödig vikt.

Huvud

Skalle - av medelstorlek och i proportion till kroppen. Svagt rundad hjässa och gradvis avsmalnande från dess bredaste punkt och fram mot ögonen. Nosparti - av medellängd - med detta menas att avståndet från nosspets till pannavsats (stop) är lika med avståndet från pannavsats till nackknöl. Pannavsatsen ska vara väl markerad och nosryggen ska vara rak från pannavsats till nosspets. Nospartiet ska vara medelbrett, gradvis avsmalnande mot nosspegeln med varken för spetsig eller för trubbig nosspets. Nosspegeln (tryffeln) ska vara svart hos grå, bruna eller svarta hundar, leverfärgad hos kopparfärgade hundar. Den kan vara skär på helt vita hundar. Den skärstrimmiga "snönosen" är tillåten. Läpparna ska vara väl pigmenterade och tättslutande.

Fel:
För tung eller klumpig skalle. För fint utmejslad skalle. För klen eller för grov nos, för lång eller för kort nos. Otillräckligt markerad pannavsats.

Ögon

Ögonen ska vara mandelformade med normalt avstånd från varandra och en aning snedställda. Uttrycket ska vara livligt men vänligt, intresserat och även okynnigt. Färgen kan vara brun eller blå, ett brunt och ett blått öga eller tvåfärgade ögon är tillåtna.

Fel:
För snedställda eller för tätt sittande ögon.

Öron

Öronen ska vara medelstora, triangelformade, tättsittande och högt ansatta på huvudet. De ska vara tjocka, väl pälsklädda och svagt kupade på baksidan, väl upprättstående med lätt rundade spetsar, som pekar rakt.

Fel:
För stora öron i proportion till huvudet, för brett mellan öronen samt öron som inte är kraftigt upprättstående.

Bett

Saxbett

Fel:
Annat bett än saxbett

Hals

Halsen ska vara medellång, bågformad och stelt buren när hunden står stilla. I trav sträcks halsen så att huvudet bärs en aning framåtsträckt.

Fel:
För kort och tjock hals, för lång hals.

Bål

Ryggen ska vara stark och rak, med en vågrät rygglinje från manken till höften. Den ska vara av medellängd, varken för kort eller grov eller för svag på grund av överdriven längd. Länden ska vara stram och muskulös, smalare än bröstkorgen och buklinjen ska vara något uppdragen. Bäckenet böjer av i vinkel nedåt i förhållande till ryggraden, men aldrig så brant att den inskränker rörelsen bakåt och påskjutet av bakbenen. I profil är kroppens längd, från skuldrans främre punkt något längre än kroppens höjd mätt från marken till mankens högsta punkt. Bröstkorgen ska vara djup och stark, men inte för bred. Den djupaste punkten ligger jusr bakom och i höjd med armbågen. Revbenen ska vara väl välvda mot ryggraden men så mycket tillplattade på sidorna att de ger frihet åt rörelserna.

Fel:
Svag eller eftergivande rygg, karprygg, sluttande rygglinje. För bred bröstkorg, "trumbröst" för platta eller för klent utvecklade revben.

Extremiteter

Skulderbladen ska vara väl tillbakalagda i en ungefärlig vinkel på 45° mot marken. Överarmen går i en vinkel något bakåt från skulderleden mot armbågen och är aldrig lodrät mot marken. De muskler och ligament som ska hålla skulderbladet mot bröstkorgen ska vara fasta och väl utvecklade. Frambenen ska i stående sedda framifrån ha ett måttligt avstånd mellan benen, som ska vara raka och parallella, med armbågarna tätt intill kroppen, varken inåt- eller utåtriktade. Sedda från sidan ska handlovarna vara lätt vinklade, starka men elastiska. Benstommen ska vara kraftig men aldrig grov. Benlängden från armbågen till marken ska vara något större än avståndet från armbågen till högsta punkten på manken. Sporrar kan tagas bort.
Bakbenen ska i stående sedda bakifrån ha ett måttligt avstånd mellan benen, vilka ska vara parallella. Låren ska vara muskulösa och kraftiga, knäleden ska vara väl vinklad, hasleden väl markerad och lågt ansatt. Sporrar kan tagas bort.

Fel:
Svaga handlovar, för grov benstomme. För trång eller för vid front. Utåtvridna armbågar. Raka knäleder, kohasighet, för trång eller för bred bakbensställning.

Tassar

Tassarna ska vara ovala i formen men inte långa. De ska vara medelstora, kompakta och väl pälsklädda mellan tår och trampdynor. Trampdynorna ska vara fasta och tjocka. Tassarna får varken peka utåt eller inåt då hunden står normalt.

Fel:
Mjuka eller spretande tår, för stora och klumpiga tassar, för små och späda tassar. Inåt eller utåtställda tassar.

Svans

Den väl pälsklädda svansen av rävsvanstyp är ansatt just under den vågräta rygglinjen och bärs vanligen graciöst i en båge över ryggen när hunden är uppmärksam. När den bärs på detta sätt faller eller ringlar den sig inte ner på någondera sidan av kroppen eller ryggen. Nedhängande svans är normalt för hunden då den arbetar eller är i vila. Hårbeklädnaden på svansen ska vara av medellängd och ska ha ungefär samma längd runt om på alla sidor och ger intrycket av en rund rävsvans.

Fel:
Svans som ligger flat mot ryggen eller för hårt ringlad, yvigt pälsad svans, för högt eller för lågt ansatt svans.

Rörelser

Siberian huskyns karakteristiska rörelser är flytande och lediga och den rör sig till synes utan ansträngning. Den rör sig kvickt och lätt och i utställningsringen ska den visas i löst koppel i måttligt snabbt trav, demonstrerande god steglängd för frambenen och gott driv i bakbenen. Sedd framifrån under det hunden rör sig gående, går inte siberian huskyn i så kallad "single-track" men efter hand som hastigheten ökar svänger benen gradvis inåt till dess tassarna kommer att placeras i en linje direkt under det längsgående centrat av kroppen. När fotavtrycken dras mot denna mittlinje förs fram- och bakben rakt framåt utan att armbågar eller knän är vridna inåt eller utåt. Vardera bakbenet placeras i det spår som framfoten på samma sida just lämnat. Då hunden är i rörelse förblir rygglinjen fast och vågrätt.

Fel:
Rörelser som är korta eller trippande. Klumpiga eller rullande rörelser, hund som för sig snett, dvs sedd rakt bakifrån rör den sig med bakbenen till höger eller vänster om frambenen, hund som placerar fram- och/eller bakbenen i kors då den rör sig, höger fot tillvänster om mittlinjen och vänster fot till höger om mittlinjen.

Hårrem

Siberian huskyns päls ska vara dubbel och av medellängd. Den ska ge ett välpälsat intryck, men ska aldrig vara så lång att den gör hundens konturer otydliga. Underpälsen ska vara mjuk och tät och av lagom längd för att passa täckhåren. Täckhåren ska vara raka och ganska mjuka, aldrig sträva eller rakt utåtstående från kroppen. Det bör noteras att avsaknad av underpäls under fällningsperioden är normalt. Trimning av håret mellan tårna och runt tassarna för att ge ett prydligare intryck är tillåtet. Trimning av pälsen i övrigt är absolut förbjudet.

Fel:
Lång, raggig eller lurvig päls, trimning av pälsen, utöver vad som ovan sagts.

Färg

Alla färger är tillåtna, från svart till helt vitt. En variation av teckningar på huvudet är vanliga, i detta inkluderas många effektfulla mönster som inte förekommer hos andra raser.

Temperament

Det karakteristiska temperamentet hos siberian husky ärvänligt och behangligt men också livligt och utåtriktat. Den besitter inga vakthundegenskaper, den är heller inte överdrivet misstänksam mot främlingar eller aggressiv som andra hundar. Drag av värdighet och reservation kan finnas hos den vuxna hunden. Siberian huskyns intelligens, lätthanterlighet och entusiastiska läggning gör den till en trevlig och arbetsvillig kamrat.

Mankhöjd

Hanhund: 53 - 60 cm
Tik: 51 - 56 cm

Ovanstående representerar den yttersta gränsen för mankhöjd utan någon preferens för vare sig det lägre eller högre måttet.

Diskvalificerande fel:
Hanhund: över 60 cm
Tik: över 56 cm

Sammanfattning

Det mest karakteristiska och viktiga för rasen siberian husky är medelstorlek, moderat benstomme, väl avvägda proportioner, lätta fria rörelser, riktig päls, tilltalande huvud och öron, korrekt svans och ett bra temperament. Alla tecken på överdriven benstomme eller vikt, bundna eller klumpiga rörelser eller lång raggig päls ska bestraffas. En siberian husky är aldrig så stor och grov att den för tanken till att vara en lastdragare, inte heller så lätt och bräcklig, att den för tanken till ett djur för sprinterlöpning. Båda könen ska ge ett intryck av att vara kapabla till stor uthållighet. Utöver de fel som redan nämnts, är naturligtvis anatomiska fel, som förekommer hos andra raser, lika litet önskvärda hos siberian husky, även om de inte speciellt nämnts här.