Ändå möttes vi två..... och snart har vi vandrat tillsammans i 16 år Jag hade tur som mötte min starke man LG, stark på många sätt och den trognaste man kan tänka sig. Han är en man att luta sig mot när det stormar, en man att lita på i alla avseenden. Det var tur att det "hände" det som hände, för många år sedan, så jag och LG's stigar istället fick mötas. Tur att i efterhand slippa det andra. Man skulle ha haft facit i hand men så är det inte. T o m säger min mor och son (och det är stort) att det var tur att jag fick just LG, de höjer honom till skyarna. Hjälpsammare karl får man leta efter, duktigare karl finns inte på denna jord. Det är så kul när vi börjar prata om vår uppväxttid, vi kommer ju från samma stad. Han berättar att när han var liten gick han och hans polare ofta till svandammen för att mata duvorna och där var jag också alltid men inte tänkte vi att vi två skall bli ett. Vi kom fram till att det måste ha varit jag som var väldigt bestämd där jag stod och sa till pojkarna att de inte fick mata duvorna med ärtor. Jag är nämligen 4 år äldre än LG. Idag märks det inte med då när han var ca 8 och jag 12. Tänk vad konstigt att vi sågs då och ändå möttes vi två år 1995. Tack LG för att jag fick dig, den bäste av alla.