Linda.

Linda blev bara 15 år. Hon dog den 4 oktober 1995 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Hon hade oturen att få en hjärtmuskelinflammation som inte gick att bota. Efter fyra veckor på Akademiska sjukhuset i Uppsala och två veckor på Sahlgrenska sjukhuset blev hon uppsatt på hjärt- transplantationslistan. Hon skulle få ett nytt hjärta.
Hon ville ju inte att någon annan skulle dö för att hon skulle få ett nytt hjärta men det var hennes enda chans att överleva.
Det var de värsta dygnen i mitt liv när vi gick och väntade på att få besked om transplantation. Linda blev svagare och svagare och vi var helt maktlösa men hoppet fanns ju där hela tiden. Men det fanns inget hjärta åt henne i tid. Hon orkade inte vänta längre och hennes krafter tog slut.
Jag tänker på henne varje dag och saknar henne så enormt mycket.
Det är så svårt att förstå att jag inte kan få krama henne mer och tala om hur mycket jag älskar henne.

Jag önskar att fler människor förstod att de kan göra något för en annan människa genom att godkänna transplantation.
Jag tycker att det är självklart att donera mina organ när jag dör.
Vi behöver ju faktiskt inte dem när vi är döda, då har vi det nog bra ändå. Men någon annan kan få ett längre och bättre liv med vår hjälp.
Läs och begrunda, bestäm dej sedan för det enda rätta.

Natalis Fond
Natalis Fond ska hjälpa barn och ungdomar som väntar på att bli transplanterade, och vars familjer dessutom har det ekonomiskt svårt, till ett drägligare liv.

Här får du veta mer om organdonationer.

Föreningen Vi som förlorat barn.

Älskade Linda.

Du var ung och vacker och så full av liv
som en rosenknopp som just börjat slå ut.
Ingen trodde väl att ditt liv
efter bara 15 år skulle ta slut.
Ditt unga hjärta orkade plötsligt
inte längre att slå
och vi kunde hjälplösa bara stå och se på.
Som ett blomblad i vinden
du bara rycktes bort.
Din ljuvliga ungdom blev alldeles för kort.
Du längtade så hem till skola och vänner,
så tomma och fattiga vi oss alla nu känner.
Utan dig kan ingenting bli som förut.
Du var som en vacker dröm
som bara tog slut.
I våra hjärtan finns du ändå alltid kvar,
i eviga nätter och eviga dar.
Det var som om du visste livets
största hemlighet.
Vi älskar dig Linda i all evighet.
Mamma 14/10 1995

Så mycket ....

Så mycket i livet som förblev oavslutat,
halvfärdigt, knappt påbörjat,
en gryning som aldrig blev till dag,
en skymning som aldrig blev till natt.
Så många lösa trådar du lämnade efter dig,
så många blommor som aldrig fick slå ut.

Alla människor du endast mötte en kort sekund, ögon
som log mot dig och sedan aldrig fick se dig igen,
händer som rörde vid dig, men sedan aldrig fick röra mer.
Alla glädjestunder och lyckostunder
som inte fick komma igen.
Alla lyckomöten och kärleksögonblick
som du aldrig fick uppleva.

Alla nya och okända vägar som lockade,
men som aldrig hann utforskas,
så många tankar som aldrig blev tänkta.
Så många känslor som du endast fick känna helt svagt
som svaga krusningar på havets yta.

Så mycket liv som aldrig blev levat,
så mycket ljus som aldrig blev prövat,
och så mycket mörker som aldrig blev vågat.
Så många vita fläckar på ditt livs karta,
som aldrig kommer att få sin rätta färg.

Barn ska inte dö före sina föräldrar. Allt sunt förnuft säger det men ändå sker det. Alltför många föräldrar och syskon går igenom den fasansfulla sorgen och maktlösheten man känner när en ung människa dör. Till alla er föräldrar och syskon därute vill jag bara säga att vi finns här vi också, alla vi andra i samma situation. Vi kanske kan ge varandra styrka.
Några av oss finns samlade här: