|
In English, please!
|
Bakgrund, lite om mig själv
I min berättelse, och särskilt i de avslutande reflektionerna är jag lite kritisk till vissa saker, men låt mig för tydlighetens skull säga med en gång att jag inte försöker skylla ifrån mig. Jag är en vuxen person, certifierad dykare, och har fullt ansvar för mina egna dyk. Min kritik är istället tänkt som tankeväckare, kanske som en startpunkt för diskussioner om hur saker och ting egentligen går till i sportdykarvärlden. Jag skriver här ganska detaljerat alla händelser och tankar såsom jag minns dem. I allt kaoset kan jag ha missat något, och jag har inte mycket att gå efter i efterhand annat än minnet och min dykloggbok. Jag ansvarar inte för att alla fakta jag presenterar är korrekta, jag har bara återgett vad folk har sagt till mig, som jag minns det. Först lite om mig själv: Jag är 33 år gammal, av kvinnligt kön, har haft dykcert i 3,5 år, har ett PADI AOW cert och har gjort 94 dyk. De allra flesta dyken har jag gjort i tropiska vatten. Jag har dykt lite här hemma också (ca 20 dyk), men även om det finns mycket fint att titta på här också så trivs jag inte riktigt i så kalla och mörka omständigheter. Jag känner mig som ”the Marshmallow Man” när jag måste bylta på mig tjock dräkt, huva och handskar, och jag får lite klaustrofobi-känslor när sikten bara är några meter. Nej, tacka vet jag dyka i en ”shorty” i härliga blå Indiska Oceanen med 28 grader celsius och 15-20 meters sikt ända ner på 30 m djup. Vilken frihetskänsla! Den typiska mesdykaren, alltså. ”Cocktaildykare” har någon kallat det. Ingen som jag känner skulle nog vilja beskriva mig som en särskilt
äventyrlig eller dumdristig person. Vissa tycker nog snarare att jag
ibland är överdrivet petig och noga med att allt ska gå
rätt till hela tiden, en riktig ”kontrollfreak”. En av de amerikanska
besättningsmedlemmarna på dykbåten beskrev mig som en
”no-nonsense person”. Jag hade aldrig hört det uttrycket förut,
men det stämmer nog ganska bra. Faktum är att överhuvud
taget börja dyka var ett stort steg för mig, men nu tycker jag
att det är jättekul. Jag tycker frihetskänslan och skönhetsupplevelsen
är oslagbar, dock är jag inte mycket för extremdykning och
att tänja på gränserna på olika sätt. Ingen
skulle få ner mig i en isvak eller långt in i en trång
grotta eller ner på hundra meters djup med konstiga gasblandningar...
Jag är mycket nöjd med att simma runt på korallrev på
15 –20 meters djup och beundra färgerna. Däremot är
jag nog en ganska nyfiken person, hungrig på nya upplevelser, och
jag har väldigt svårt att stå emot frestelser och vill
gärna vara med när det händer något kul. (detta kommer
att ha en viss betydelse i berättelsen). Jag har förutom på
svenska västkusten varit och dykt i Röda Havet, på Maldiverna,
på Malta (där jag tog mitt cert), i Australien, och nu sist
i Truk i Mikronesien.
|
