För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen, vid morgonen försvunnen, jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång. Gustaf Fröding 1860-1911, svensk författare och lyriker

Förtvivlan är ett alltför stort ord, men jag vet inte... Ty sorgen är obotlig, den går aldrig över Därav dess styrka, dess bördighet för det som ännu inte förstörts inne i oss Den som inte har sorgen har intet Den som inte har sorgen kan ta sig till med vad som helst Med vem som helst! Den som inte har sorgen har aldrig förlorat någonting, aldrig ägt någonting Smärtan och försoningen finns inte hos den som aldrig har haft sorgen Och dikten växer bara ur sorgen, ur den sorg som beretts ett rum i glädjens hjuls nav och där klarnat till blick och förståelse Claes Andersson

När natten möter solljuset uppstår vi som skuggor, när glädjen berör smärtan alstras hopp. Erebos Dimitris Karvelas 1952- , född i Grekland, bosatt i Stockholm

Gråt ej vid min grav Jag finns ej där Jag finns i solens spegelblank på havet Jag finns i vindens lek över sädesfälten Jag finns även i höstens stilla regn Och i Vintergatans stjärnahär Och när du en tidigt morgon väcks av fåglar kan det vara min röst du hör Gråt inte Vi träffas snart igen Jan Hall

Så liten plats en människa tar på jorden. Mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla det. Så litet en människas hjärta är. Inte större än en fågel. Rymmer ändå hela världen och tomma rymder större än hela världen ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång. Okänd författare

Det fanns en tid, det var en gång, då vi fanns hos varann så nära, så nära, det fanns en tid, en gång, då vi fick oss lära, att till livet hör mer än musik och sång Den älskade, den lilla, vår käre Guds gåva, hon som oss så snart måste lämna, kom hela vår värld att rämna, när hon evighetens sömn kallades att sova två små ensamma, och kvar var ödsliga öar i ett oändligt hav av det som en tid, som en gång var vi! Var det så här våra liv skulle bli? För Gud tog tillbaka den gåva han gav! I ändlös stillhet, vi sökte varandra röra. Jag anade att du handen sökte mig ge och jag sökte dig men kunde inte se. Försiktigt! Säg intet! Älskade! Vi är så sköra! Sis Foster

Vid himlens grind Vid himlens grind där blåser en vind från närmaste stjärna så sval mot din kind. Vid himlens port står tofflor på rad när barfota änglar går molnpromenad. I himlens sal är väggarna blå. Där leker Vår Herre tittut med de små. Britt G Hallqvist

Fåglarna O låt mig bli en förelöparfågel nattblå, men med ett bröst av pärlemor, och låt mig störta främst, och dränkt i dimman få ropa ut: jag tror på ljus. Jag tror. Rymden är mörker och vår flykt är mörker och jag är mörker. Men bakom oss drar en ännu osedd hemlighetsfull glädje ut till ett möte, dold och underbar. Vi flyger tätt, vi dyker flock vid flock in i brant skymning. Ett tyst jubel tvingar oss fram med snabba slag, och bakom oss o, långsamt ljusnande: millioner vingar. Längst borta är det milda skenets hav. Det närmar sig, stort, okänt, utan ljud. Fråga vårt öga vad det lyser av! Och blunda, mörker, blunda. Vi bär bud. Solveig von Schoultz, ur samlingen "Eko av ett rop", 1946 Dikten lästes vid utrikesminister Anna Lindhs minnesceremoni 19 september 2003

Det säjs att bara tiden går så ska den läka alla sår som sorgsna hjärtan gömmer. Visst är vårt minne ofta kort men att en när och kär gått bort är nåt man aldrig glömmer. En tröst för den som lämnats kvar är hoppet som ens hjärta har trots tårarna man gråter. För himlens eget löfte är att älskar man varandra här så möts man en gång åter. Atle Burman

Det vi saknar mister vi aldrig Den vi älskat saknar vi alltid Vi mister aldrig den vi älskat Den vi älskat älskar vi alltid Claes Andersson

Jag skulle vilja ge dig vingar, så att du kunde flyga med vindarna. Jag skulle vilja ge dig havet, så att du kunde rida med vågorna. Jag skulle vilja ge dig himmeln, så att du kunde sjunga med änglarna. Jag skulle vilja ge dig solen, så att du kunde bo granne med stjärnorna. Jag skulle vilja ge dig hela världen. Men allt det där har du redan så jag kan bara ge dig det vackraste jag äger. Min kärlek till dig. Jag älskar dig! Okänd författare

Jag vill inte predika, bara sträcka ut en hand. Det är ett steg på vägen, jag gör vad jag kan. Tusen röster kan ljuda som en, som den klaraste stjärnan på himmelen. Då natten är mörk och vägen känns lång, hörs tusen röster, tusen rösters sång. Genom vintergatan hörs ett rykte inatt, änglar som viskar att det kommer en dag efter varje natt. Okänd författare

Nu är det höst och de gyllene fåglarna flyga alla hem över djupblå vatten; på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret och avskedet susar genom grenarna Avskedet är stort, skilsmässan förestående men återseendet är visst. Edith Södergran

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer Alf Henriksson

Till fjärilens minne Säg inte att ingenting blir kvar av den vackraste fjäril livet gav. Säg inte att vingarnas färg bleknar bort och försvinner i vinden som stoft. Om fjärilens kropp måste gömmas i grav, är ändå den svindlande flykten kvar. Bo Setterlind

Stjärnornas tröst Jag har frågat en stjärna i natt -- ett ljus långt bort där ingen bor -- "Vem lyser du, främmande stjärna? Du går så klar och stor." Hon såg med en stjärneblick, som gjorde min ömkan stum: "Jag lyser en evig natt. Jag lyser ett livlöst rum. Mitt ljus är en blomma som vissnar i rymdernas sena höst. Det ljuset är all min tröst. Det ljuset är nog till tröst." Karin Boye

Du går icke ensam Om bland tusen stjärnor någon enda ser på dig, tro på den stjärnans mening, tro hennes ögas glans. Du går icke ensam. Stjärnan har tusen vänner, alla på dig skåda, skåda för hennes skull. Lycklig du är och säll. Himlen dig har i kväll. Carl Jonas Love Almqvist

I Guds famn Det finns hundratusende stjärnor, Gud känner varendaste en, precis som han känner var fjäril var blomma, var strå, varje sten. Det finns ingen stjärna och blomma, som Gud inte kallar vid namn. Det finns inget barn i all världen, som inte får rum i hans famn. Britt G Hallqvist

Begravningsblues Stanna alla klockor, stäng av din telefon, tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån, täck över pianot och låt kistan bäras ut till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut. Må flygplanens klagan betyga vår nöd där de ristar sitt budskap i skyn: "Han är Död", klä duvorna i kräppkragar på städernas torg, låt polisen bära svarta handskar av sorg. Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst, min arbetsvecka och min söndagströst, min dag, min afton, mitt tal, min sång; jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång. Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en. Montera ner molnen och ta isär solen sen, sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll; ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll. av Wystan Hugh Auden, 1907-1973 Tolkning: Bengt Jangfeldt

Döden tänkte jag mig så Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut Han gick från soluppgång till soluppgång Det var den sista dagens morgon Jag stod som harens unge när han kom Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat började han gå Döden tänkte jag mig så Bo Setterlind ur "Dikter från San Michele", 1954

Giv mig en enda stjärna att fästa blicken på när i nattsvarta mörkret jag tvingas gå Den ska leda rätt, giva stöd och tröst när jag tycker jorden gungar och sorgen fyller mitt bröst Det finns så mycket gråt och smärta på vår jord men ett litet ljus kan falla blott av ett vänligt ord Det hjälper mig på vägen som jag här måste gå så giv mig en enda stjärna att fästa blicken på. Okänd författare

Trädet Vad det är dumt att tro, att man kan glömma, och dumt att tro, att tiden läker såren. Den stora sorgen - den är intet sår. Den är ett frö, som föll i hjärtats gömma och gror och växer till ett träd med åren och bär en bitter blomning varje vår. Karl Asplund ur "Klockbojen"

Var inte rädd för mörkret Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är. I ljusa irisringen du bär en mörk pupill, ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär. Erik Blomberg

Gråt inte för att jag är död Du har min röst den finns i dig den kan du höra när du vill Du har mitt ansikte min kropp Jag finns i dig Du kan ta fram mig när du vill Allt som finns kvar av mig är inom dig Så är vi jämt tillsammans Barbro Lindgren

När jag dör är jag alls inte borta fast min kropp blivit till mull. Min vän, ty med allt som susar och sjunger skall jag komma tillbaka igen. Genom fåglarnas kvitter i träden genom fjärilars fladdrande slag. Genom flingornas dans på er ruta skall jag ge er en hälsning var dag. Och när björkarna spricker om våren och ni känner en varmare vind. Skall ni ana min själs odödlighet när jag dunlätt kysser er kind. Och då vet ni: jag är inte borta nej mer nära än ni kan förstå. Genom allt som susar och sjunger skall min hälsning med kärlek er nå. 1:a Korinter brevet

Riktig förtvivlan har inget tal sitter där bara mal och mal Riktig förtvivlan har ingen gråt gråten befriar - efteråt Riktig förtvivlan... O, mänskosjäl skydde dig himlen riktigt väl Anna-Greta Wide

Min starka mamma Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla. Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla. Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå. Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå. Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta... Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta. Hon bär ett leende, ett leende som hon tror döljer. Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer Min mamma försöker hantera döden för att hålla mig kvar. Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har. När jag vakar över min starka mamma... genom Himlens öppna dörr försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr. Men jag vet att det inte hjälper eller lättar bördorna hon bär. Har du möjlighet, gör ett besök... och visa att du håller henne kär. Vad hon än säger... hur hon än mår. Min starka mamma har ett hjärta fullt av sår. av Kaye Des Ormeaux Översättning:Helen S Wirén

Ögonblick En tidlös morgon samlades i just den stunden solens tyngd i mina händer. För en sekund var jag all spännings mittpunkt. Detta ljus och denna värme är nu allt som mina händer minns. Margaret Axell

När en blomma bryts av I sin vackraste blom då blir marken så trist och så fruktansvärt tom. Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva, dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta växa och dofta och leva… Inte kan väl den blomman förvandlas till stoft som av himlen har fått både färger och doft? Men kanske ändå att det någonstans finns en kärlek som allt kan förklara: att den som har gjort den blomman en gång nu vill ha den tillbaks för han kan inte mer vara utan den bara… Atle Burman Ur diktsamlingen: "En källa av ljus"

På Vendelas sida finns en stor samling dikter samlade.

Upp