Man vet inte säkert när Hansan grundades men redan år 1157 hade tyska köpmän i London sammanslutit sig till ett gille. År 1159 nygrundades Lübeck, och flera andra utlandsfarargillen, t.ex. för Gotlands-, Skanör-, Novgorod- och Bergenfarare, grundades och växte från slutet av 1100-talet i makt och inflytande. Vid 1100-talets slut samlades i Visby varje år det sk Gotlandssällskapet, dvs alla de tyska köpmän som skulle segla vidare mot mynningen av Daugava och mot Novgorod. De förfogade över en helt ny fartygstyp, koggen. Detta nya skepp ledde till erövringen av Livland och Estland. Även de litauiska och vitryska uppländerna kom att tillhöra de tyska köpmännens europeiska kontaktnät. Vid mitten av 1200-talet fanns redan ett dussin städer med tysk rätt från Lübeck i väst, över Wismar och Rostock till Riga och Tallin i nordost. De danska knutsgillena och de gotländska farmannabönderna, som sedan vikingatiden kontrollerat östersjöhandeln, trängdes undan.
År 1225 invigdes tyskarnas kyrka Sankta Maria i Visby. Birger Jarl beviljade 1252 tyskarna handelsrättigheter i Stockholm men krävde i övrigt att de skulle följa svenska lagar. I Kalmar, Lödöse, Söderköping och andra svenska städer satt tyska köpmän i städernas styrelse. I Lödöse tog de hand om Västergötlands och angränsande landskaps animalieprodukter, i Stockholm skötte de järnexporten. I sitt kontor i Bergen sålde de salt, spannmål och öl samt köpte och exporterade torkad lofotentorsk.
År 1266 och 1267 bildades Lübecks och Hamburgs köpmannahansor i London, och vid 1200-talets slut fanns i de flesta nordtyska städer köpmannahansor med gemensamma kontor i Brygge, London, Bergen och Novgorod. Kring 1300 minskade Visbys utrikeshandel, och Lübeck framstod nu som ledande handelsort i Östersjön.
Inom Hanseförbundet hölls gemensamma, beslutsfattande hansedagar vid oregelbundet återkommande tidpunkter, oftast i Lübeck. Ca 70 städer kunde betraktas som aktiva medlemmar, som lät sig representeras på hansedagarna, lämnade finansiella bidrag och åtog sig olika skyldigheter. Ytterligare ca 130 städer var passiva medlemmar som åtnjöt de hanseprivilegier som de fick, men de deltog inte i de politiska besluten.
Omkring år 1400 var höjdpunkten för den tyska expansionen i östersjöområdet nådd.