Under medeltiden hade Hansan en betydande politisk makt i Östersjöområdet. Tyska köpmän och hantverkare flyttade ut till nygrundade städer i hela östersjöområdet. Där organiserade de råd med borgmästare och rådmän, skråväsen, gillen, rättskipning och reglerad handel. Deras inflytande kom att förändra stadsväsendets utveckling även i Sverige med torg, rådhus, gillestugor, murar, gotiska tegelkyrkor och hospital. Tyska köpmän satt med i rådet och styrde flera av städerna i området. Flera kungar och furstar tyckte att Hansans makt var alltför stor och var rädda att de enskilda ländernas självständighet skulle minskas eller helt försvinna. I Norden såg Danmark sin ledande ställning hotad. Detta var en av orsakerna till att de nordiska rikena bildade en union, den så kallade Kalmarunionen, i slutet av 1300-talet, för att gemensamt stå emot Hansans makt.
Hansan ville däremot inte att något enskilt land skulle växa sig för starkt så att deras eget inflytande skulle minska. Därför tog man i konflikter och krig ofta parti för den näst starkaste parten för att väga upp situationen. År 1360 och 1361 erövrade Valdemar Atterdag Skåne, Öland och Gotland. Hansestäderna gick i krig mot honom för att inte Danmark skulle bli för starkt.
Under stora delar av medeltiden rådde ett maktspel mellan Hansan, kungar och furstar om makten i Östersjöområdet.