Ordinis Helenium

BESKRIVNING AV VARA KOMMUN

med tyngdpunkt på lämningar från äldre tider

VARA, kommunens centrum, nämndes första gången på 1380-talet - "af Varom". Präststommen nämndes först 1550. Häradet är Laske, först nämnt 1279 (Lassca Häret). Det finns inga medeltida gårdar inom Vara socken; 1685 nämndes Ilesgården.

Vara är en unik tätort genom att man har bevarat och vårdat så mycket av det relativt gamla husbeståndet, och Vara liknar närmast en by i cowboy-filmernas Vilda Västern. Mycket av den första bebyggelsen gick förlorad i en brand. Efter branden uppfördes mitt på det väldiga boskapsmarknadstorget ett brandtorn av tegel, som tyvärr ej har bevarats annat än på foton. Nära dess plats står sedan 1984 Bertil Y. Svenssons väldiga stenpelare Magna Mater med reliefer, vars motiv är hämtade från traktens historia, såsom Tre Troll från Friel, drottning Hacka från Bitterna, Dopet av Olof Skötkonung (före 1008); citat: "munken ligger på knä med ett kors i händerna, som räcks mot Olof Skötkonung, som på det sättet tar emot kristendomen...". Vidare framställs förste biskopen i Västergötland Thurgot (1013), och bröllopet mellan Olof Skötkonungs dotter Ingegerd och Jaroslav av Novgorod (1019).

Man får åka hiss upp i den 55 m höga silon, om man anmäler sitt besök. Därifrån har man en vid utsikt. Numera leder en normalspårig järnväg från Herrljunga, via Vara, till både Lidköpingshållet och Vänersborgshållet, men Vara har varit en stor knutpunkt för smalspåriga järnvägar efter 1867. Förutom nämnda orter ledde den s.k. Västgötabanan genom Vara - åt nordost kunde man nå orter som Skara, Gårdsjö och Skövde; åt sydväst kom man till Göteborg, där man hade en egen station. Från Vara exporterades spannmål till England via Uddevalla hamn. På andra sidan om järnvägen vid silon finns Bengtssonska Magasinet byggt på 1860- och 80-talen, intill vilket ett mindre museum finns, ihopbyggt med församlingshemmet.

Berömt och uppskattat är Nordpolens Conditori & Festvåning, Torggatan 14 i Vara, nära järnvägsstationen, med väggmålning med arktiska och antarktiska motiv. Ballong-fararen Andrée nödlandade i juni 1894 i Varas närhet, och för att högtidlighålla detta namngavs strax Bryggeriet Nordpolen efter honom, och 1903 även nämnda Conditori.

Stationshuset, f.ö., byggdes om under 1997 på ett sådant sätt att man inte kan se att inte byggnaden är i ursprungligt skick - sällsynt välgjort! Strax S om stationen finns ett bevarat transformatortorn av tegel.

Varas medeltida träkyrka låg där nya kyrkan står, och den revs 1865. Funten av gulaktig sandsten, från 1170, är bevarad. Altarskåpet, från tidigt 1500-tal, finns på Statens historiska museum/ Stockholm, och det är tömt på sina figurer. Fyra av dem finns i kyrkan, och ett par av dem finns nu kanske i Önums altarskåp, se Önum. Vidare finns i Vara reliefplattor från 1525 föreställande jungfru Marias och Elisabeths möte. Vara och Önum byggde en gemensam kyrka kallad Varnum!, och detta namn bibehölls 1864-1920, och den är dagens Önums k:a, se dito. I Vara invigdes 1902 nya kyrkan av granit, och 1994 återställdes den i sitt ursprungliga skick med synliga takstolar och med en bård längs väggarna upptill i guld och grönt.

Från Vara tätort kan man gå eller cykla över E-20 på den nedlagda Västgötabanans betongbro och fortsätta in i ÖNUMs socken till dess stationssamhälle Emtunga. (1550 skrevs "Emptongen"). Där tillverkas bl.a. oljeborrningsplattformar.

Önums kyrka är ett vallfartsmål för troende och för intresserade av kyrklig konst - endast här och i Töreboda finns inom Skara stift Västergötlands helgon Sankta Helena i medeltida avbildning! (Götene saknar Helena-bild helt, ty det är en manlig figur man sedan 1960-talet där kallar "Helena", och ingen av målningarna föreställer henne, trots vad som allmänt uppges; Skövde och Skara har förlorat sina medeltida Helenor, och Kullings-Skövde sålde sin för 25 kronor 1878 till Göteborgs historiska museum - den bor nu på Polstjärnegatan 8C, 417 56 Göteborg. Hedareds nyligen upptäckta "Helena" är en av de tolv manliga evangelisterna, och den från norra eller södra Härene är förkommen bland ett museums brôte). << Se Credo 1952, sid 32, där Önums Helenaskulptur beskrivs>>.

Altarskåpet hänger på södra långhusväggen i Önums k:a, tillverkat omkring år 1500, renoverat 1934. Helenaskulpturen är 44 cm hög, vackert snidad men ofattbart illa målad. Staven i hennes högerhand saknas; i vänsterhanden håller hon en bok med det undergörande ringfingret på. Skulpturen är inte lik hennes övriga, vilka anses tillverkade vid samma tid, varest hon håller i ett svärd. Ovanför henne står här evangelisten Johannes i en gryta med kokande olja (27/12). Bredvid honom står S.Egidius med sin hind och bok (1/9). Under honom en man med bok och svärd. I skåpets centrum finns Maria med Jesusbarnet, omgivna av änglar. På västsidan finns S.Birgitta, som med högerhanden pekar i en öppen bok (23/7 och 7/10); ovanför henne står biskop Brynolf Algotsson (16/8) (och en figur som håller fram en bägare). Bredvid finns ett krönt kvinnligt helgon, och under henne en man med bok och stav. En del av figurerna är kanske tagna från Varas altarskåp?

Önum skrevs 1325 Öneem, och 1386 12/4 fanns "Önöpms Sokn". Socknen har fått en kraftigt utökad brukbar areal genom torrläggning. På medeltiden stod större delen av socknen under vatten. Önums gamla kyrkplats låg vid Stommen nära Larvaån. En mur omgärdar kyrkogården (90 x 30 m) där 15 gamla resta stenar står kvar. Platsens sista kyrkas grundform (15 x 6 m; eller "29 x 11 alnar invändigt") är markerad på marken, och en gång per år firas här friluftsgudstjänst. Över altarplatsen har man rest en minnessten: "Minne af Öhnums kyrka Nedtagen 1865".

Den medeltida kyrkan är helt okänd, men från den härstammar en runstock, 55 x 26.5 x 16 cm, av furu, som man fann vid rivningen av 1600-talskyrkan 1865. Dess text lyder "K. OLOBR. KAR .... IRKIU" ("och Olov gjorde kyrkan"). Den är från tidig medeltid och förvaras på Statens hist. museum/Stockholm. Funten från 1200-talet är bevarad. En avbildning (anno 1864) av Önums träkyrka med stapel, som på Stormaktstiden hade ersatt den medeltida byggnaden, finns bl.a. i Församlingshemmet vid nya kyrkan. Dess ena klocka hänger oomgjuten i nya kyrktornet.

Nya kyrkan av sten byggdes 1864, och hette Varnum under den tid då man delade den med Vara. Traditionell utformning med tresidigt kor, långhus och västtorn.

De först nämnda gårdarna inom socknen är Eek (1380-tal); Brodhirsthorp och Årmannabol 1386 12/4. År 1400 nämns Rangeltorp (Raghnathorp efter Ragnhild), där det finns 6 gravhögar. Ryttmästare Johan Persson Stårck erhöll 22/10 1621 denna gård. År 1888 anlades här mejeri, vars ostar blev berömda. Nuvarande huvudbyggnad är från 1920; ekonomibyggnader 1926. En ryggåsstuga är bevarad.

År 1447 nämndes Gunnatorp under Häljeved, ägt av birgittinerna i Vadstena. Själva Häljeved nämndes 1422 25/3 och skrevs Helffithe - ordet har med berghäll att göra. Kolerakyrkogård anlades här 1834. 1459 9/7 nämndes Östenztorp, och på 1600-talet bildades Möllentorp av tre normalstora gårdar och blev en herrgård inom Hierta-ätten. Härifrån kommer Möllenstierna. Förr var ungdomens samlingsplats i Önum Svartarhög, i vilken nu en jordkällare blivit anlagd (fornminne n:r 15).

Från Önum kan man åka söderut till SÖDRA LUNDBY socken: En kyrkoherde där nämndes 1279; kyrkan först 1286. Den medeltida byggnaden är delvis bevarad i den nuvarande, ombyggd på 1780-talet; har valmat tak. 1200-talsfunten är bevarad. På Haralds Kulle, se kartan, brukade man tända våreldar, varefter man offrade i den stensatta vattenkällan Stocka Vassla (1.8 x 1.5 m, några dm djup), 500 m S om Herrgården. På samma höjd ligger också Lilla Kyrkehögen av sand, 15 m i diameter; 1.7 m hög med mittgrop 7 dm i diam. Det sägs att man förr hade predikat på högen.

Längs vägen österut mot Larv kommer man först genom en avskaffad socken: EDUM (skrevs 1330-34 Edheem; socknen nämnd 1392). Den medeltida kyrkan var 12 x 9 m; grunden är markerad. Raserades på 1600-talet; minnesstenen restes 1925. Inom Edums socken låg Torkilstorp (1392).

LARVs socken är extremt välförsedd med fornlämningar. (1386 12/4 skrevs "j Larof". 1544 var Haqvinus pastor här; erhöll 1545 arv efter domprost Olavus). Kyrkogården äger ett ornerat gravmonument från 1100-talet. Larvs lilla medeltida absidkyrka revs 1863. Den medeltida cuppan är bevarad (funtens överdel) men har fått ny fot. Nya kyrkan är från 1865. Vid södra ingången finns en fyrkantig timsten av granit med stålpelare som anger tid - till minne av jungfrun Anna E Fillmer, som drunknade 1787. Prästgården är knuttimrad; har sadeltak, enkupigt tegel. Brädpanel med ribb på stock. Två ingångar på sydsidan. Sex gårdar nämndes i Larv under 1400-talet. Idag anses Stora Heden vara pastoratets äldsta byggnad. Tingshuset är hitflyttat från Vedum, och bredvid står Gästgiveri från 1872 och Arrestlokal.

Kronoparken Edsmären (Ethsuithär 1325) ligger delvis i Larv. Vid Edsmären "Två-Ett" ligger Jungfrurör, 9 m i diam. I Larvs tätort finns SV om skolan 21 högar och en bautasten. N om vägen 4 domarringar och en hög. Larva Bäsing är en 5 m hög kulle, 30 m i diam. och åstadkommen på järn- eller bronsåldern. På toppen finns en halvmeterdjup mittgrop. Väderkullen ligger några 100 m Ö om Bäsingen; är 23 m i diam., 2.7 m hög; har stor mittgrop. Larva Hed var en samlingsplats för Västgötarnas uppror mot G. Vasa 1529. Här står en korsförsedd runsten, 2.7 m hög. Lockebacke är ett gravfält 1 km SV om kyrkan med 5 domarringar, varav en niostenig, 19 m i diam. I socknens östra del nära Lidan finns gravfältet Stadskullen (Valeberg, n:r 138) med 11 domarringar, varav en niostenig, 22 m i diam. Längs Lidan är floran rik, och flera forsar och kvarnar finns.

Norr om Larv ligger LÄNGJUM - socknen nämnd 1304 (Langeem). Fragment finns kvar av kyrkans medeltida byggnad. 1100-talsfunten bevarad. Altartavla och predikstol från 1600-talet. Kyrkans stil är av 1700-talsmodell; saknar torn. Rokokomålningar på trätaket visar en kvinna med två barn och krona. Änglar leker med duva. Kyssande änglar. Treenighetens Triangel över altaret. Målade draperier runt fönstren. Röd klockstapel från 1804.

Den populäre prästen Paul Nilsson föddes vid Längjums Skola - begrovs i Sjogersta. Grims Hög (30 x 25 m) och Kipperhögen (14 m i diam.; 1.5 m hög) ligger i socknen. I den sistnämnda har man funnit kol, aska och stenhällar. En avdankad socken ingår i Längjums - VESSBY, nämnd 1426 10/4, präststom 1550 - och den ligger V om Längjum. Kyrkans långhus var 11 x 9 m; koret 6 x 5 m. "Här Stod Fordom Vessby Kyrka. Stenen Restes 1928".

Nordväst om Längjum ligger TRÅVAD (1322 "in Trofuä", 1330 "Thranadh"). Någon gång mellan 1150 och 1190 påstås att biskop Bengt den Gode byggde Tråvads Bro. Från Tråvads äldsta kyrka finns funten kvar (1100-tal) med blomslinga på cuppan. Från tidigt 1300-tal är den sörjande Johannes och Kalvariegruppen. 1670 fanns en fin, enkel byggnad, efterträdande den medeltida, med timrat vapenhus i SV-hörnet; litet rektangulärt långhus av putsad sten och med endast ett fönster; kor av sten med rak öst-vägg och med ett litet sydfönster. Ett klot med flöjel monterat längst ut ovanför vardera gavel. Timrad klockstapel. En ängel från 1733 håller i ett timglas. (Stommen låg då vid Tråvads Säteri).

En ruskig kyrka fanns fram till 1870: Den var minst dubbelt så stor än den nyss beskrivna; av putsad sten med torn; vapenhus av sten. Det ser ut som om en korsarm rivits på sydsidan, ty väggen där är av annat material, och där sitter två större fönster. En fristående mindre byggnad fanns strax åt S på kyrkogården. Kyrkrummets platta innertak målades år 1780: tron, hoppet, kärleken, änglar, helvetet med en Drake och onda andemakter. Nuvarande prydliga kyrka är från 1873. Ett företag i Kvarnamåla nära Väckelsång har producerat porslinstallrikar med denna kyrka som motiv, påmålad i blått mot vit bakgrund.

De först nämnda gårdarna är Gambla trawaadh och Skogxboo 1467 25/5. I vägkanten snett emot Stommen, öster om Lidan, 500 m Ö om Brotorpskvarn och 300 m N om järnvägsbron, finns en rest minnessten, 1.7 x 0.3 x 0.2 m, efter två töser som frös ihjäl på platsen (fornlämning n:r 3). En badplats i Lidan är iordningställd nära Västgötabanans bevarade stålbro, och dit leder en vägtunnel.

Österut ligger EDSVÄRA (nämnd först 1325; "Edizwära Sokn" 1458 19/1). En kyrka brann 1686 efter blixtnedslag. Då byggde man upp en ny av sandsten och röd & grå kalksten utan torn, 24 x 11 m; fick tillbyggnad 1757 av gråsten. I sakristian fanns 24 helgonfigurer i ett skåp. Målningar utfördes 1771; stapeln ombyggdes 1775 och 1783. Kyrkan revs 1859, samma år som nuvarande räknar som tillkomstår. På Skara Länsmuseum förvaras fyra kvinnliga helgon från Edsvära från omkring år 1500. Ett altarskåp från 1500-talet omtalas också, liksom Johannesaltaret med tillhörande skåp och 4 reliefbilder - (pga att uppgifterna hämtats från flera källor, vet jag inte om det handlar om 1, 2, 3 eller 4 "skåp"). Det lär vara "fin utsikt från kyrkbacken".

På Hökullen (#2), 20 m i diam.; 2.5 m hög, brukade man tända Påskeldar, och i högen Kisakullen (#19) har man funnit 9 hällar. Vid Algutstorps hage "skall ett brudhov eller en brudfärd vara uti sten förvänd - De närmast intill Kyrkan stående äro 3, desse skola hafva varit Blosshållare".

Vid väg 47 ligger den medeltida gården Borga - år 1100 utgjorde den Margareta Fredkullas hemgift när hon gifte sig med Magnus Barfot (1073-1103). Hon var född 1072; dotter till Inge d.ä. & Helena. Runt år 1300 skrevs Burghär, och 1480 var "Borge Sokn" en egen enhet, som delvis låg i nuv. Edsvära, delvis i nuv. Larv. Kyrkogården är 70 x 40 m; ligger högt, strax N om nutida gård. Kyrkoruin kvar, 11 x 3.5 m, med halvmeterhöga murar. Utgrävdes i viss mån 1957. I närheten finns område med många domarringar. På gården finns en minnessten efter ägaren Gustaf Andersson 1862-90.

Socknens östra del har utgjort en egen socken fram till reformationen: BALLSTORP, "j Berdhisthorp" 1453 22/1; präststommen nämnd först 1685! Kyrkplatsen är restaurerad 1861 18/6. Långhus 5 x 4.5 m med ingång mitt på sydsidan. En rund sten med runt hål ligger i NV-hörnet. Koret är 3 x 2.3 m (måtten gäller insidorna).

NORRA VÅNGA ligger åt nordöst. Socknen är alltför innehållsrik för att kunna beskrivas här annat än högst fragmentariskt: 1257 nämndes socknen Vanghum. 1317 var Petrus kyrkoherde här. Gamla kyrkan var från 1100-talet; absidens fönster var 17 cm brett; kyrkans torn var mycket kraftigt och omnämndes redan 1317: På varje sida högt upp satt två romanska smala gluggar tätt ihop; överst på tornet satt en mycket hög spira. På Skara Länsmuseum förvaras en madonna och en funt med reliefer från 1200-talet. En ekskulptur av Paulus från sent 1200-tal kallas "Kornguden i Vånga"; var känd för sin undergörande kraft. Senast 1826 bars den i procession över åkrarna. 1.9 x 0.35 x 0.25 m. Paulus har tappat sitt svärd, men trampar på ett troll. Vidare äger N. Vånga en kalk av mässing från Nürnberg från 1400-talets andra hälft. Kyrkan revs 1874-75, vilket var svårt eftersom den var så rejält byggd.

Nya kyrkan invigdes 1877. Ena korsarmen kallas Mikaelskapellet. Vid rivningen av föregångaren fann man en runsten från första hälten av 500-talet inmurad i tornet. Den är en av Sveriges äldsta, och dess tecken tolkas som "Haukothur - han som jagar med hök"; står nu i Prästgårdens trädgård vid P-platsen.

Nära kyrkan, 10 m NNV om väg, finns Jungfru Mariae Källa, 0.5 x 0.5 x 0.45 m; har kvadratiskt brunnskar av trä. Sandstenshäll över, 1.8 x 1.8 m. Hålet 0.47 m. Plattor leder mot åkern. Man offrade rundstycken och mynt på midsommarafton för att få en bättre skörd.

Kapellsdammen låg vid västra basen av Kapellsbacken. När man en gång i tiden grävde den, såg man en kyrkklocka i den. Därefter grävdes i dammen vid torka för att framkalla regn!!! På den ekbevuxna Kapellsbacken har fynd gjorts av ben och aska. Kapellgärdet låg 100 m N om runstenen i kyrkbyn. 1540 fanns ett kapell i Vånga By, vid den medeltida Vånga Storegård. Dess källa är inte samma som Mariae Källa.

De först dokumenterade gårdarna: Apellagarthen 1397 15/2; Azsuratorp och Munzholmin 1421 6/7; Bäkkiagardhin inklusive två klosterhemman 1424 7/11; Klätisthorpe 1432 28/10 och samma datum Stenberga - "1 km Ö om N.Vånga låg en medeltidskyrka i en hage vid Måns Tornesgården". Wästra Wang 1474 7/11, som påstås också ha haft egen kyrka och källa; samt Boatorp 1483. Vid Höberga Gård fanns ett kapell på en höjd 200 m NO om gården, byggt på 1700-talet och rivet under följande sekel.

I socknen finns bl.a. (några oordnade uppslag:) Sankt ANSGARs Dopkälla, Holken kallad, med klart vatten; 1 m djup; 4 kalkstenshällar. BASTÖNA, en ålderdomlig by i Vara kommuns östligaste del, nära fågellokalen Rösjön med mosse; bl.a. nattskärra kan höras där under försommaren. Kung INGEMARs gravhög vid Liggestad. LUMBERs hög, namngiven efter Västergötlands förste lagman född och begraven i N. Vånga vid 1000-talets mitt: 25 m i diam.; 4 m hög, och strax åt SO ligger LUSSE hög; 12 m i diam.; 1.5 m hög. Kung RÅDEs sten, som utmärker platsen där han hängdes; 3.8 m hög. En VAL blev uppgrävd i N. Vånga år 1705 - fornminne n:r 77.

En dokumenterad ex-socken ingår i nuv. N. Vånga: STACKATORP: Socknen nämnd 1541; dess stom 1564. Enligt tveksam uppgift nämndes "Stacka Kyrka" på 1300-talet? Den var 10 x 6.3 m; raserades redan 1540.

Norrut ligger ÖTTUM: År 1470 skrevs "Ottom Skoken". Första kyrkan lär ha byggts år 1010 av S. Sigfrid av huggen täljsten. Han jämte 3 andra biskopar finns här avbildade. Sigfrid bär ett kar med relikskallarna efter Una-, Suna- och Vinaman. Det har också spekulerats omkring huruvida det är biskop Asmund, verksam i Kinnekulletrakten 1047-61, som är avbildad på Öttumsfunten. Han flyttade biskopssätet från Husaby till Skara ungefär 1050; "i Skara är han begravd". Funten är från 1100-talets andra hälft; cuppan har bild-arkader föreställande en örn, stridande kentaurer m.m. På altarets nordsida finns en offerglugg. Från 1200-talet har bevarats rökelsekar och primklocka. Kyrkan brandhärjades 1752; utvidgades 1799; fick skiffertak 1841; revs 1872, samma år som nuv. k:a byggdes. I tornet hänger två medeltida klockor. Öttum är mest känd för Rekordverkens halmhackar!

På Bruarebacke har gravurnor blivit funna. En mängd stenar står där, ty en "Brudfärd har här blifvit vänd i sten af en annan friare, som fått korgen". Först nämnda gård i Öttum är Tolstorp 1532.

< En bygdns son: År 1678 24/3 fick Elin Månsdotter och Anders Törnesson i Öttum sonen Erick. Han studerade i Uppsala 1700; prästvigdes 1709 med ämbetsnamnet Wallmarck; tjänstgjorde i Fredsberg inklusive S:ta Helenas Björkängskapell till 1724; komminister i S:ta Helenas stad (Skövde) 1724-26; därefter kyrkoherde i Sandhem; gift med företrädarens dotter Beata Börstell; dottern Helena gifte sig med F F von Hackwitz; Erick W. dog Påskdagen 30/3 1755>.

Åt sydväst ligger KVÄNUM: (1397 21/1 "ii Quädheem"). Kvänums tätort är unik i Sverige genom att husbeståndet i stort är bevarat alltsedan tätorten byggdes upp intill Västgötabanan; man tror sig ha hamnat i USA när man besöker detta välskötta samhälle.

Det råder delade meningar om både var olika kyrkor har legat i socknen, och hur många de varit. Den nya kyrkan byggdes 1867; man har sparat en kyrknyckel, och ett kubiskt solur från 1729. Sista gudstjänsten i föregångaren firades 11/11 1866; låg 1 km N om nya kyrkan. Dess kyrkogård var 60 x 50 m; äger ett romanskt kors 1.1 x 0.6 m; 2 gravstenar. 1100-talskyrkan låg på krönet av moränhöjden; yttermått 18 x 10 m (eller: 16 x 10 alnar); tillbyggdes med sten 1756; revs 1867. Ett sandstenskapitäl från 1100-talet finns nu på Skara Länsmuseum.

"Saxatorp"först nämnd 1428 27/10: Här påstås ha legat en kyrka. Det finns domarringar på Femstenabacken vid Elvagården/ Saxtorp, och Kungagraven är en stensättning. Även Tornum (först nämnd 1488 28/10) tros ha haft en kyrka under den katolska tiden. Namnet tros komma av törnbuskar, vilka ansågs vara heliga. "Kyrkan skulle ha legat vid Tornum Två-Fem. Här låg by och kyrka före skiftet. Rester av kyrkogårdsmur och murar vid lagård. Kalkstenshällar och skelett funna. Tre runda stensättnngar".

I bergssidan av Veaberget finns porten till trollens boning: "Längre in finns en brännvinskälla. En man fyllde två ämbar med den begärliga drycken..." Byn BADENE ingår nu i Kvänums socken, men nämndes som egen socken 1447; präststom 1564. Ruinen efter kyrkan skönjbar ännu 1816. Skelett har hittats på en höjd intill eller under Kungsladugården. Ett annat skelett påträffades vid en undersökning, och ett silvermynt från 1693, samt fajansporslin från Marieberg. Orsaken till att Badene Kyrka revs, var att två kvinnor hade slagits i den, varvid den ena omkom, och detta gjorde kyrkan oduglig för vidare gudstjänstbruk. "Badhenatorp" nämndes först 1390 8/1. Där finns Älvkvarnshällen med 30 skålgropar. Fornstuga. Jättekast, med en jättes hand- och fingeravtryck på västra överdelen (1.5 x 1.5 x 1.35 m). Rådbacken är 8 resta stenar om c:a 1 x 1 m i trädgården av Kvänum Ett-Nitton. Rägna Backe: På 1870-talet lekte man där på midsommaraftonen. Sedan tågade man ned till Rägna Offerkälla för att offra mynt, knappnålar etc. Källan ligger 13 m öster om ån. Lockhäll 1.1 x 1.1 m; hålet 3 dm i diam.

Västerut ligger FYRUNGA: (Furungom 1397 21/1; socknen "Ffwringe" 1447). Den medeltida kyrkan stod på samma plats som nuvarande. Medeltida funt bevarad. (Avbildningarna av kyrkan från 1780-talet (liknar nya Sparlösa k:a) respektive efter 1808-09 (liknar Ledsjö nuv. k:a) gäller inte samma kyrka - en av dem måste vara en annan än Fyrungas!) Nuvarande Fyrunga k:a byggdes 1874; har centraltorn; fyra korsarmar; kryssvalv av trä; färgsatt i vitt och guld. Socknen äger många domarringar, men är mest känd för Bjertorps Slott: Hette 1486 29/12 Biärnatorp. 1911-14 byggdes nuvarande huvudbyggnad av Knut Henrik Littorin av kalk och granit. Möbler specialbeställdes. Ypperlig restaurang. Nära Bjertorp finns golf-och travträningsbana.

Naturreservatet Löjtnantsholm ligger väster om E 20 inom Fyrunga vid Lidan mittemot Dönstorpsbadet. Sevärdheten består i diken som icke kulverterats - Very interesting in deed!

Badet med campingen ligger åt söder i SKARSTAD: (1330 Skrafstatha; 1395 hette kyrkoherden Elavus - han bevittnade ett gåvobrev då; levde 1417. Skarskad präststom nämndes först 1540). Detta Dönstorp är intressant på allvar; nämndes först 1550 (Dönistorp), men anses komma av helgonet Denys, Dionysius (född i Italien; grundlade Paris; var Paris' förste bisp; blev martyr på Mont Martre år 250 el. 251. Kulten började ta fart på 800-talet; helgondag 9/10, (se Saleby 13 km åt nordost: Jonas Dionysius är en hypotetisk präst, vars namn jämte årtalet 1228 står på Salebys mindre kyrkklocka. Där står även AGLA som tolkats som Attáh Gibbór Leolám Adonáj). Dionysius skrevs i Sverige Dynis år 1460, som sedan utvecklats till mansnamnet Döns.

Skarstads gamla kyrka var tornlös; av sten; halmtak 1583; målningar 1755; var 36 x 9.5 alnar stor. 1855 föll nedre kortväggen under pågående gudstjänst - utåt. Revs 1859. Nya kyrkan byggdes 1860 med sexsidigt kor, hysande sakristian. Tre funtar finns: En hel och en fragmentarisk från medeltiden, samt en från 1662. Nattvardskalkens fot, sexpassformig, är från 1500-talet.

Norrut ligger HÄLLUM - socknen nämnd 1409; präststom 1540. Gamla kyrkplatsen ligger på Lidans västsida en km söderut från nya Hällums k:a, och den utmärks av minnesstenen: "Här stod till år 1860 Hällums medeltida träkyrka. Här är helig ort. Därom vill stenen minna. Rest 1953". Även klockstapelns läge är markerat. Långhuset var 9 x 8 m; koret 8 x 6 m. Funten har lämnats kvar på gamla platsen jämte 10 stenkors. Två malmkronor har överförts till nya kyrkan norrut, på Lidans östra bank. Den liknar en missil-silo! Byggd 1956 utan långhusväggar - det korrugerade taket når ända ned till marken. Ljus kommer in genom genomskinliga partier. Fristående stapel. Jordfästningar sker på Skarstads kyrkogård.

Åt sydost ligger JUNG: ("af Jwng" 1352; 1412 hette kyrkoherden Thorbjörn). Nya kyrkan byggdes 1834 på föregångarens plats. En medeltida cuppa har bevarats. Gamla kyrkan av sandsten hade ett ovanligt högt torn som syntes fyra mil omkring, klätt med kopparplåt. Spåntak täckte kyrkan i övrigt, vilken var liten och mörk invändigt; 29 x 9 alnar. Målningar i tegelvalv beskrev händelser i Jesu barndom. På läktarbröstet stod "Sancta Maria Mater Domini Ora Pro Nobis".

Gårdar nämnda på medeltidan var Asar (nu Åsa) 1335; Buzuthorp 1344; Thrughuszthorpe (Törestorp) 1354; Härubole 1395 27/9; Brantabärgh 1427 25/3.

JONGA PÅLA' är bekanta. De står vid Jungs busscentral. N:r 1 är 0.8 x 0.4 m "Till Lidköping" och "Till Hapa..." (de är skadade). N:r 2 är 0.85 x 0.45 m "Till nya wäg..." "Wånga".

Vid korsningen av vägen Kvänum-Lidköping och E 20 ligger Rasta restaurangen, som tidigare var känd när och fjärran som Haralds, efter dess upphovsman. Strax österut ligger Kvänum-Köks palatsliknande utställningsbyggnad med infart från vägen mot Kvänum. Asko-Cylinda är ett annat välkänt företag här.

Från gamla landsvägen genom Jungs tätort kan man fara via Uvered (i Lidköpings kommun) till hithörande LEVENE socken: (nämndes först 1325; 1348 nämndes en kyrkoherde här; 1381 var Sigvidus kyrkoherde "i Livina". 1395 27/9 skrevs "ii Liwine"). Enligt en sägen hitflyttades kyrkan år 1079 av kung Håkan Röde. Betydande delar av medeltidskyrkan ingår i nuvarande byggnad. Vid en ombyggnad på 1600-talet tillfogades takryttare och torn. Nuvarande kor är från 1791. På kyrkogården står sedan 1928 Sveriges högsta runsten, korsförsedd, tidigare inmurad i kyrkans västgavel. På utsidan av kyrkan finns Johan Hindrikson Reyters familjegrav. Kyrkan brukade vara en av kungsgårdens byggnader, men gården är nu borta - den var känd genom att vara kung Stenkils födelse- och dödsgård, och måste ha funnits på 1060-talet; ägdes på 1300-talet av Skara biskopsstol.

1658 blev Jonas Kinnerus komminister i Levene, men dog 3 dygn efter det att han utnämnts till kyrkoherde - 14/3 1676; begrovs i Sparlösa; har många ättlingar i Levenetrakten. Han var född på Böle Säteri/ Vättlösa, där hans far hade gömt en aldrig återfunnen skatt.

Om det stämmer att kung Håkan Röde ägde Håkantorp, så måste den gården ha funnits redan 1075 - den nämns första gången 1443 10/6 (Haquonathorpp). Skår (j Skoro) nämndes 1436 20/7, och där lär en kyrka ha legat (väg mot "Smetoffte by", 1.7 km N om Levene k:a, högt belägen). Vid 1400-talets slut nämndes "villa Lyom vel Lifweni".

Guldkällan ligger vid Baljered Bergsgården, vattenfylld, 0.85 m i diam.; 1.75 m djup. På Kråkebacken/ Alesåsen finns två källor: Midommarkällan, och 25 m bort, Nykällan. På Levene Äng finns 21 högar och 84 stensättningar m.m. Offerkällan är 3 x 1 m (n:r 41). Saltkällan (n:r 40) är 7 x 0.5 m; den är så salt att vit fradga bildas på ytan. Vid rensning fick man fram en så kraftig vattenåder att hela Smedtofta var nära att dränkas. Smedtofta (först nämnd 1492 13/9) fick 1834 en kolerakyrkogård. Stenkils berömda skottmärken kallas 1."Konungs sten". 2."vid hans ledstolpe". 3."vid Ståndsberget".

Ett bad finns söder om vägen västerut i utkanten av tätorten Stora Levene - mot SLÄDENE: År 1298 fanns här en kyrkoherde. Socknen nämndes 1448. 1848-1920 var Slädene ihopslagen med Sparlösa. Gamla kyrkan, som åtminstone var från 1200-talet, låg på en dominerande grusås som särskilt åt söder har en markerad sluttning. Som klockstapel tjänstgjorde en runsten och en bautasten! Stapeln från 1600/1700-talet är bevarad, liksom gravkors. Kyrkan revs 1848. Kyrkogårdsmuren kvar; runsten står i sydöstra hörnet. En ny kyrka uppfördes 1924, och man har kvar sandstensfunten från 1100-talet med bilder av djur och Bibelberättelser.

Biskop Brynolf Algotsson (levde 1245-1317) ägde Slädene Gård på 1200-talet. Den blev kungsgård 1684. Nuvarande huvudbyggnad är från 1737. 1681 - 1889 var gården säte för översten vid Västgöta-Dals Regemente. Slädene Skola från mitten av 1800-talet är flyttad till Leneve "kungsgård".

Åt sydväst ligger SPARLÖSA: (nämndes först 1293; kyrkan nämnd 1395 27/9; socknen 1468; präst-stom 1571. Socknen hette Salem vid 1800-talets mitt). Den medeltida kyrkan eldhärjades 1684. År 1730 smälte åskan ned en kyrkklocka exakt daterad 1252! En "gammal" funt är bevarad, och en gravsten från 1100-talet. Nuvarande kyrkobyggnad är från 1847; har liten rund absid och "romanska tre-fönster-grupper".

Gerstorp (Iädhursthorp 1391 9/10) - där omnämns ett gammalt tröskverk, använt till 1917! Stenen Håsten, 3 x 1.4 x 0.15 m, drabbades någon gång mellan 1830 och 1835 av att det eldades runt denna resta sten. Därefter hälldes det vatten på den, så den sprack på tvären vid basen. Sedan dess är det en liggande sten.

Gården "Wlfftorph"1473 31/10 hade ett tag en egen hållplats vid järnvägen Vara-Uddevalla. Vid Sparlösa Stommen finns Midsommarkällan.

Sparlösastenen är Sveriges mest intressanta och konstfulla run-och bildsten. Den har fått ett eget litet museum vid kyrkans P-plats. Först stod den i en backe 1.5 km NNO om kyrkan eller vid Frittorp. Den murades in i kyrkväggen 1847, och återupptäcktes och framtogs 1936. 1.8 x 0.6 x 0.6 m. Är delvis från 800-talet (eller år 800), delvis från 1100-talet. I kyrkan brukar de sälja troget utförda keramikmodeller av Sparlösastenen.

LONG ligger sydost om Levene. 1277 skrevs "in parochia de Lung". Gamla kyrkan revs 1896, och nya uppfördes på samma plats 1897. Renoverades 1996. Funt från 1100-talet är sparad. På kyrkogården finns en liljesten, 1.68 x 0.5 m, avbildande en stav med kors i ena änden, en kula i andra. Storegården Long nämns inte av några dokument alls, men den måste ha funnits från 1175 om det stämmer att Västgötalagman Eskil Magnusson (1175 - 1227) bodde här, och 1219 mottog islänningen Snorre Sturlasson. Och på denna gård avled kanske Birger Jarl 1266 21/10, bror till Eskil. Birgers grav finns i Varnhems klosterkyrka. Snorre, Eskil och Birger finns avbildade på reliefstenen på Vara Torg, se Vara. Däremot nämns 1277 Lagmanzthorp! Vid slutet av 1200-talet nämns Lungbo, och 1316 Ryttieraas.

Väster om Long ligger RYDA socken. Förr ledde en järnväg från Håkantorp via Helås i Ryda till Tumleberg, där den anslöts till Västgötabanan. Det var en genväg förbi Vara för tåg mellan Göteborg och Lidköping. Ryda skrevs 1391 "Riudh"; socknen nämndes först 1414. Kyrkoherde Thyrgel nämndes i Ryda 1439, samma år som han fick en prästtjänst på Kålland. Äldsta kyrkan på platsen var en träkyrka. Lagman Algot Brynolfsson (far till biskop Brynolf den förste)grundlade 1270 en stenkyrka här. Den hade en absid; dess släta sandstens funt är kvar. År 1690 gjordes en primitiv bild av Ryda kyrka och prästgård: Två fönster fanns på långhusets sydsida och ett tredje på korets; en takryttare stod mitt på långhustaket, och ett kors krönte tornet; detta hade enkla ljudluckor. Prästgården hade en hög spira på taket. Nuvarande kyrka stod klar 1801. Den ärvde föregångarens predikstol. I vapenhuset förvaras ett solur från 1685. En liljesten finns i tornet. På kyrkogården står en runsten.

1410 nämndes kvarnen Kiust, även kallad Övre Tjusta. 1414 nämndes Attathorp. Rylanda hette Rydhelanda 1437 13/1. 1540 nämndes Littla Helwite (har med hall och häll att göra).

J. A. Eklunds stuga är bevarad - han som skrev Fädernas Kyrka (begraven i Uppsala). Socknens Trefaldighetskälla blev på 1720-talet en hälsobrunn (n:r 15). Ryda Utsiktstorn står på Jätte- eller Klevaberget, där jättarnas fotavtryck återfinns - de bodde på bergsklacken (n:r 10). Fornminne n:r 39 heter Jättens Klosett, och är en gryta i berget om 0.6 x 0.4 m.

HALVÅS var till och med 1889 en egen socken. Skrevs 1404 Hadwas. Kyrkan stod till 1570 på grusåsen, 1 km S om Ryda k:a, i folkskolans trädgård. Minnesstenen restes 1929.

Åt sydsydväst ligger Arentorps tätort i SÖDRA KEDUMs socken. Nämndes först 1352 (Kithem). Fyra kända kyrkor har avlöst varandra här. Den första fanns från 1000-talet; den andra byggdes av sandsten på 1200-talet. Långhus 15 x 10 alnar; kor 6 x 7 alnar. Primklocka hängde i koret. Tillbyggdes 1793; revs 1888. Tredje kyrkan byggdes 1889; invigdes 1890; brann juldagen 1917. Rester av gamla kyrkklockan ingår i den nya, gjuten 1918. Den nuvarande och fjärde kyrkan, invigd 1921, är unik för Skara stift: Har trappgavlar; tegelmur på övre vägghöjden - av granit i övrigt. Blinderingar. Fönstren är placerade högt över marken. Östtorn byggt på föregångarens murar, i vilket koret finns i undervåningen. Kvar är en medeltida dörr, 2 ljusstakar och ett altarbord.

1352 nämndes först "Arnotorp". I juli 1400 Österbro. 1447 och 1466 nämndes att Vadstenas birgittiner ägde Gunnathorp under Arnathorp, jämför Önums namne. Kocklanda och Stalbergh nämndes först 1550 (stall betyder här avsats) - på sistnämnda gård finner man fornminne n:r 14: "Till minne är denna sten rest Den 5/8. 1887 af JJS". N:r 1 är den 2 m höga Högesten i vägrenen. N:r 10 är minnesstenen över Klockarebostället 1769-1935.

Rakt österut ligger NAUM: (Skrevs på 1380-talet Naweem; Präst-stom 1550. Namnet är besläktat med hjulnav, och avsåg en punkt sydsydväst om kyrkan, där ett biflöde rinner in i Afsån, som här gör en vinkel. På Afsån kan man åka ÅNGBÅT nära Huttla kvarn - en ålderdomlig men upprustad kvarn av omålat trä och med spåntak. En annan lagskyddad anläggning är Dampetorp med vattensåg och kvarn. Ett traktormuseum finns i Naum.

Man vet om tre kyrkor som har avlöst varandra. 1. Från 1600-talet, av ek, tillbyggd på 1670-talet. 2. En mycket enkel träkyrka byggd 1811; riven 1892. 3. Nuvarande, byggd 1892 av trä, med 5-sidigt kor. Inventarierna är huvudsakligen från 1800-talet. I vapenhuset finns Marina Göransdotter Ulfsparres porträtt-gravsten. Hon var från "Hollathorpe (1380-talet)" i Naums socken. Vid den gården fanns från 1834 en kolerakyrkogård, vars minnessten restes 1931.

Kronoparken "Hildi" (1325) ligger i både Naum och Eling. 1815 nämndes först Tingstaden, uppkallad efter en höjd, Tingstadbacken, 100 m VSV om denna gård. Där fanns flera jordfasta, större stenar - en f.d. dubbel domarring.

Söderut ligger ELING (uttalas Ili med tjockt L). Socknen "har förmodligen namn av någon förnäm fru, som hetat Elin, av Helena, och låtit bygga kyrkan. Annars är det ej otroligt, att kyrkan och sedan socknen fått namnet av den heliga och bland helgonen uppsatta S.Elin från Skövde". Eline Sokn 1371 1/6; "j Eline" 1443 20/6.

Ån som rinner förbi kyrkan kommer från markerna vid Fåglavik, där det svenska helgonet Maria Elisabeth Hesselblad kom ifrån (*1870 4/6; +1957 4/4 kl. 04.00), och fortsätter till Nossan 2 km S om Essunga. Och Brynolf den förste, Skarabiskop 1278 - 1317, visiterade Elings k:a under sin färd till Stavanger - även han anses vara ett helgon.

Eling ligger i Barne Härad, och det finns bara två orter till vars namn bildats på samma sätt - Elin i Vilske, och Elinae (Källa, Mark, Marks kulle samt Skog) i Kåkinds. Det är bildat av Al = hedniskt tempel, och Vini = betesmark. Alwine blev Alene, som strax före år 600 blev Aelene, som till sist blev Eline.

På samma plats som nuv. k:a stod en medeltida föregångare. År 1540 var den förfallen. Den ersattes vid tidigt 1600-tal av en ny byggnad, som utvidgades 1762. Trätorn 1783. Stentorn 1833. År 1881 skedde om- eller tillbyggnad. Snidade arbeten och läktarbröstet är från 1600-talet. Dopfunt med repstavar från 1200-talet; antependiet från 1744. Vapenhus i tornets bottenvåning. Över porten i väst sitter en fyrkantig tavla med text; över den ett halvmånefönster, och över detta en inmurad gravsten med hjulkors, c:a 1 m högt. Rester av en kyrkklocka har hittats på mark som förr ägts av Elings kyrka 1.500 m S om Elings by, nu tillhörig Västorp i Lekåsa.

Kyrkbyn anses bevarad i ålderdomligt skick. På reliefstenpelaren på Vara Torg avbildas en stenbro i Eling och dansande par. Något slags lämning finns 20 m från kyrkans östra hörn, 12 x 7 m och 1.2 m hög?

Erik Johansson, född i Lödöse, prästvigdes av Västerås' biskop Achatius Johannis på Fiholm 1453 24/2 för Skara stift. Han blev präst i Eling (i Bitterna pastorat, som i övrigt utgjordes av Laske-Vedum, Västra och Östra Bitterna).

1325 nämndes först kronopark "Hildi", som även ligger i Naum. 1371 1/6 nämndes Towethorp. 1455 nämndes först Boell, som 1715 blev "Billshollmen". <Idag är Billsholmen och Bol olika fastigheter. Bol är en herrgård i Hiertaätten, och en av medlemmarna gifte sig här i Eling med en zigenarflicka! Billsholmen är säkert uppkallad efter den mycket äldre Bilsholmen i Vårkumla i samband med utflyttning & giftermål>. 1825 nämndes Ilistorp, nu Elingstorp. .

På Noltorps ägor nära kyrkan finns en jättegryta, 10 m i diam. "Jätten Nol i Noltorp hade för avsikt att i bröllopsgåva skänka grytan till jättinnan Frössa i Frösstorp. Hon tyckte den var för liten, och inte förrän Nol hade arbetat på att utvidga grytan i 3000 år blev hon nöjd med den, men då tyckte Nol att Frössa hade blivit för gammal och ville därför inte längre ha henne till hustru". Samma sägen berättas om Hösse Gryta i Eling, (4 x 3 m; försedd med järnstaket), med det tillägget, att Nol efterlämnade fot- och fingeravtryck på klippan vid Sölltorp när han kravlade sig uppför den och iväg. (Sölltorp ligger c:a 1 km fågelvägen SO om Bol).

Rakt åt öster ligger Laske-VEDUM: Kyrkoherde nämnd här 1292; "Vidhemma" socken först nämnd 1325. På 1320-talet var Laurentius Diakon präst här, och han var den förste att skriva på svenska! Kyrkan är medeltida men ombyggd 1776. Cuppan är från år 1200; krucifixet från 1400-talet. År 1325 räknas 17 gårdar upp, som sedan aldrig mer omnämns (pga digerdöden?). En 18:de gård, Hägguthorppä, finns kvar idag. Lars Asmundsgården har en oval figur av lagda stenar, ev. en skeppsättning, 11 x 3 m, bevuxen av oxlar. Vedums Skola byggdes år MDCCCLXVIII.

Inom Vedum ligger en ex-socken också: HORNBORGA, ej att förväxla med orten vid Billingen!; skrevs 1325 Honborä. Dess medeltida kyrka låg på Kyrkehögen vid bygdegården.

Söderut ligger VÄSTER-BITTERNA: 7-8/4 1384 nämndes "Bitärna sokn. 1544 var Ulf pastor här. 1100-talskyrkan nämndes först 1407. Sandstensfunten är från 1200-talet. Stiftets äldsta storklocka finns här - gjuten 1421. Krucifixet är från 1400-talet. Kyrkan revs aldrig, utan blev om- och tillbyggd 1807. Tornet är från 1857. Först nämnda gård är Tholanda 1407. Karla nämndes först 1489 20/1 "j Karlogha". Karla Kyrka med Stom låg före skiftet på krönet av en höjd 30 m S om Backgården. Ett bokspänne har hittats där. Karla Kloster i Prästlundsparken låg på en terass nedanför ett berg nära Höga Stenar - 3 stora, resta stenar: 1.9 m hög och romboid; 2.4 m hög resp. 2.5 m hög. Karla Högar ligger 1 km SV om Bitterna k:a på en öst-västlig höjdsträcka. Mellan dem och Höga Stenar ligger Ärjarekullen med stenmur från 1888 och med en gravhög, 16 m i diam.; 2 m hög.

Vid medeltidens slut fanns här gården Stiärnogerdhe. Fornminne n:r 19 är en källa, nu igenfylld eftersom den översvämmade vägen. Man brukade rida dit Annandag Jul och vattna hästarna - kallades Staffansritten. Gården Lars Andersgården ligger inuti en fornborg. N:r 34 är fornborgen Virkels Borg, och n:r 38 är Ättestupan: En präst red utför där...

Och allra sist: ÖSTER-BITTERNA, kallas "Öster", omnämndes först 1546; stommen 1550. Kyrkan var 16 x 7 m; bogårdsmuren mäter 48 x 48 m (omedelbart norr om Tolagården, på bergsknallen). Klockan göts 1748 (är nu lill-klocka i Väster-Bitterna). Minnessten står över koret: "Här stod Ö. Bitterna kyrka, nedbränd Palmsöndag år 1781. Till minne av hänsovna släkten. Rest 1931". Öster ingår nu i "Bitterna".

Först nämnda gård är Olafstorppä (Stora Ölstorp) 1325; den äger en del av Munkamossen (på västsidan om Herrljungajärnvägen, där den svänger söder om Östers socken). Fornminne n:r 13 är Småkullen, 17 m i diam.; förr helt rund, nu skadad av grävningar, vilka verkligen ledde till fynd av en skatt. N:r 28 är Ögnakällan; fördjupning i berget 0.3 x 0.15 m; 0.7 m djup. Har varit helande; saknar vattenåder; mynt har hittats i den. Mycket svår att finna; ligger på skogsklädd knalle strax NO om Nolgården. N:r 46 är Salighetskällan, 1.4 x 1 m. Har ansetts hälsobringande; mynt offrades i den; ligger 3 km SO om Östers kyrka fågelvägen; 1 km O om Bjurdamm.

* * *

Startsida