Ordinis Helenium
KORTA FAKTA OM
SANKTA HELENA
AV VÄSTERGÖTLAND
NAMNET: I Sverige förekom
Helena ~100 år tidigare än formen Elin (1237). Elin är i sammanhanget främst
en efter-reformatorisk konstruktion. Helenas betydelse är "flätad
korg", hörande till Gudinnekulter på Peloponnesos; Helena själv är en mångudinna,
som Homeros förkroppsligade och diktade om. För ~2000 år sedan identifierades
Helena med den kvinnliga Visheten i Ordspråksboken kapitel 8.
FÖDD: 1101 +/- ett år i
Västergötland.
FÖRÄLDRARNA: Okända,
men familjen tillhörde intellighenzian. (Skånska traditioner ger modern namnet
Ingrid och styvfadern David; syskon hette Arild, Thora och Karen).
UTSEENDE: Mörkhårig och
brunögd - Brynolfs text är entydig på den punkten, liksom att hon var
landets vackraste kvinna.
HEMORT: Var i Västergötland
hon föddes och växte upp framgår icke, men som vuxen var hennes hem "den
stora lantliga egendomen som kallas Gothene". Skånska Kullabygden gör
anspråk på att vara Helenas ursprungsbygd.
UPPVÄXTTID: Hon skolades
i den kristna läran. Att vända sig från det jordiska till det himmelska var
grundtanken. Hon uppfylldes av vishet, och fick profetians gåva. Hon var
nykter.
ÄKTENSKAPET: Hon var
gift från ~1117 till ~1137 med en man som hade en hög position i Västergötland.
Endast ett barn nämns i texterna.
ÄNKETIDEN: Hon ville
icke gifta om sig, utan eftersträvade att leva klosterliv i vardagen. Hon
styrde själv över gården.
VÄLGÖRENHET: Hon lät
behövande få mat, kläder och husrum. Hon verkade för att kyrkorna var i gott
skick.
KYRKBYGGEN: Hon lät
bekosta byggandet av Götene kyrka, en stor del av Skövde kyrka, samt, enligt
sentida traditioner, Våmbs kyrka.
GRAVKORET: Hon formgav själv
ett gravkor mellan tornet och kyrkan i Skövde, vari hon senare kom att bli
begravd. Koret överlevde icke kyrkans nyuppförande årtiondena runt 1400.
DOTTERN: Helenas dotter
var gift med en kvinnomisshandlare. Deras gårds läge är okänt.
SVÄRSONEN: Han hatade
kristendomen och att svärmor Helena spenderade det kommande arvet på
kyrkbyggen och välgörenhet. Efter att tjänstefolket tröttnat på att han
misshandlade sin fru, lade sig tjänstefolket i bakhåll och mördade honom.
HÄMNDEN: Svärsonens släkt
lät tjänstefolket gå fritt och utsatte istället Helena för förföljelse
som straff för att, som de trodde, hon hade uppmuntrat mordet.
INULA HELENIUM: När
Helenas tårar föll på jorden skapades denna växt vars blommor är som solar.
Helenas längtan till Guds Rike tilltog genom lidandet.
PILGRIMSFÄRD: Genom en
vision som Gud gav henne beslöt hon vallfärda till Palestina. Under tiden
skulle, hoppades hon, fiendernas hat svalna. Hon träffade biskop Adalbero i
Hamburg och, år 1138, påve Innocentius.
ÅTERKOMST: Hon kom hem
till Götene utan rädsla och med förtröstan på Gud, medförande en ring från
Palestina.
MARTYRIET: Första
augusti 1140 ej långt från Götene kyrka skedde det. Hon var på väg till
invigningen av denna. Hennes ringfinger höggs av i tumultet och hamnade under
en björnbärsbuske.
UNDERVERK: En blind man
återfick sin syn genom att lyfta upp Helenas finger på martyrieplatsen. En källa
uppstod vid Källegårdsbäcken (Våmbobäcken) när man under likfärden satte
ned hennes bår där. Sedan gick ett flyttblock i två delar på Skövde kyrkogård
som ett resultat av Helenas blods helighet.
FESTDAG: Först 31/7, men
snart ändrades den till 30/7.
HELGONFÖRKLARING:
Eftersom biskop Brynolf på 1280-talet hävdar att Helena blev helgonförklarad
av påve Alexander III 1164, måste det vara sant. Akten genomfördes antagligen
i den franska staden Sens.
ATTRIBUT: En
vandringsstav eller ett svärd i ena handen, och en bok med ett ringfinger på i
den andra; änkedok eller abbedissedräkt.
ORATORIET: Detta absidförsedda
kapell uppfördes ovanpå Helenakällan vid Källegårdsbäcken för att skydda
den. Kapellet, som var ~40 kvadratmeter stort, utplånades totalt på
1750-talet.
UNDERVERK: Ett änglabud
till Helenas mor om Helenas framtida helgonstatus. Omvandlandet av tre bröd
till stenar i Helenas händer. Helenas visioner om hennes martyrium, begravning
och pilgrimsfärd. Fågeln som försökte hindra Helenas martyrium. Källorna på
martyrieplatsen och vid vadet i Källegårdsbäcken. Ljusfenomen och
helandekraft hos Helenas ringfinger. Flyttblockets delning. En stum, en döv, en
spetälsk och en halt helades vid Helenas grav. En stenhuggare blev först osårbar
och sedan osynlig för några som försökte döda honom. Helena räddade biskop
Brynolf på Vättern. Helena uppenbarade sig för Carl R. af Ugglas på
1920-talet. I Danmark förekommer liknande vittnesmål om hennes helighet under
århundradena.
KYRKOR med
Helenaanknytning: Elin (i Göteve s:n; dedikation), Eling (dedikation), Götene
(grundläggning; relik), Helene Grav (ett fd kapell i Tisvildeleje), Helene
Kirke i Lund (dedikation), Hällstad (kyrkklocksdedikation), Medelplana
(altare), Mölltorp (relik, nu i Skara), Oratoriet (över Helenakällan), Ränneslöv
(dedikation) Skövde (delvis finansiering; grav), Våmb (grundläggning), Vättlösa
(relik), Ysby (dedikation).
VATTENKÄLLOR: "Fons
Beate Helene" vid Källegårdsbäcken; Götene; Helene Kilde vid
Tisvildeleje/Själland (en av 12 danska Helenekällor); Lyngsjö; Medelplana; Möne;
Ränneslöv; Torget (en norsk ö); Västra Vram.
TRÄSKULPTURER: Gräsmark
(originalet hos SHM), Kullings-Skövde (nu i Göteborgs Stadsmuseum), Rudskoga,
Töreboda, Visnum, Önum.
KALKMÅLNINGAR: Kumlaby
kyrka, Kyrkans Hus i Skövde. Den i Götene kyrkas triumfbåge är osäker.
OLJEMÅLNINGAR: Norra Ny
kyrka. I koret i Skövde kyrka.
TECKNINGAR: Ett
Helenasigill av Barfod 1767; oratorieteckningen från 1750-talet.
STENRELIEF: På sydsidan
av pelaren Gyllen i Skövde kyrkpark.
STATYETT: I en nisch
utanpå Skövde kyrka.
GRAVYR: I Nousiainens
kyrka på S:t Henriks cenotaphium.
GLASKONST: I fönstret i
Skara domkyrkas södra tvärskepp.
SIGILL: Äldsta bevarade
exemplar är från 1591.
ÅRTAL
i Helenakulten:
~1102
föddes Helena
1130
byggde Helena Våmbs kyrka
1138-40
pågick Helenas pilgrimsfärd
1140,
1/8, blev Helena martyr; kyrkorna i Götene och Skövde är från den tiden,
liksom kapellet över Helenakällan
1164
helgonförklarades Helena av påve Alexander III
1191
nedlades Helenareliker i Gumlösa kyrkas altare
~1250
upptogs Helena i Strängnäs stifts kalendarium
1281
nämnde biskop Brynolf S:ta Helena av Skövde
1288
skrev Brynolf Helenas liturgiska verk
1292
nämndes S:ta Helena av Skövde i en diarieförteckning hos Vatikanen
1314
fanns en bild av Helena på Skövde stadssigill
1346
inkluderade kung Magnus Eriksson och drottning Blanche Helenakyrkan i Skövde i
sitt testamente. Därefter följer mängder av donationsbrev och avlatsbrev som
gäller Helenakulten på olika vis.
1430
ingraverades en Helenabild i Flandern till Nousiainens k:a
1440
invigdes ett Helenaaltare i Uppsaladomen
1510
+/- 10 år tillverkades de flesta av Helenas träskulpturer
1512
och framledes finns Helenakulten i Danmark
1530
pludrades Skövde Helenakyrka av myndigheterna
1734
var alla spår av Helenakulten borta från Skövde
1769
fanns ett tag en målning av Helena som abbedissa på tornet till hennes kyrka i
Skövde.
1922
återupptäcktes Helenamålningen i Kumlaby k:a. Därefter följde flera upptäckter,
och grunden för Helenakultens återkomst var lagd.
1932
uppfördes en pjäs om Helena
1937
skrev Joseph Dunney en roman om Helena
1939
godkändes Skövde kommunvapen med sin Helenabild
1943
restes minnesstenen över Elins kyrka
1955
skapades ett monument över Götene Helenakälla
1956
iordningställdes Helenakällan vid Källegårdsbäcken; en bok om henne och Skövde
utgavs.
1971
återinsattes Helenaaltaret i Medelplana k:a
1974
iordningställdes Helenakällan i Medelplana
1981
tillverkade JB Jordanov en kopia av Helenabilden i Gräsmark
1983
utgav T Lundén sin översättning av Helenaofficiet
1991-92
skapades Helenaorden i Bohuslän och Västergötland
1993
återinvigdes Ränneslövs Helenakälla
1994
ordnades en Helenautställning i Skövde; en ny mässa komponerades till henne.
1997
ordnades en Helenautställning i Tisvildeleje; en ny Helenapjäs framfördes
2001
framfördes ett flertal verk om Helena i Skövde kommun; ett nytt Skövde
kommunvapen med Helena på godkändes.
****