Kullings-Skövde Helena
Göteborgs stadsmuseum
2004-10-12

ORDINIS HELENIUM

 HELENA-NYHETER 2004

För att inte nyheterna skall försvinna i textmassan såsom nålar i höstackar, presenteras de tagna ur sina sammanhang:

   Tre saker kan anses vara sensationella fynd:

1)    Att Sven Estridsen, dansk kung från 1048, verkligen hade en dotter vid namn Gunhild-Helena.

2)    Att Fägerlind verkligen kan ha hört syföreningstanter berätta om en Elinkult i Kinneveds pastorat: ett kapell ingår ju indirekt i storyn, liksom en källa. Det måste utvärderas om det var Lena J (1802-65) som avsågs.

3)    Att Nicolaus Rabenius själv verkligen kan ha stött på S:ta Helena, hennes kult och hennes sigill, under ingående studier av svensk medeltid. 

    Till 1:2 ny: Om namnet) Som personnamn kommer Lena via Magdalena från den Maria som var från staden Magdala, Matt.27:55, Mark 15:40 och Luk.8:2. Som svenskt ortsnamn har Lena med sluttning att göra. Elin kommer inte från Helena, och inget av de två personnamnen är av germanskt ursprung. Helena är från Brauron, medan Elin ursprungligen betydde källa eller rännilen från en källa i Sverige och Norge. Redan på hednisk tid kom senare Elin att uppfattas som namn på källans övernaturliga väsen, makten som gav vattnet dess kraft, och sedan kristnades detta väsen och blev vårt helgon. Elin kan alternativt komma av älla: jordemor, far- eller mormor; aellimodher: ålderkvinna, traktens äldsta och klokaste kvinna.

   Till 9: Om Helena Guttormsdotter) <...Skodbek), när det i verkligheten var så att före 1170 Guthorm satte en anonym dotter på Vreta kloster, där hon förblev, med donationen av två ägor i Sexsiö/Sergsjö. ...vapensköld med en örnfot i tredelat fält hänger...>

   Till 10:3 ny: Om härstamningen) Liksom Athena fullvuxen och rustad sprang fram ur Zeus' huvud, så hade denna Helena redan glorifierad stigit upp ur kyrkans moderliga sköte. Hon var en god dotter, och gav ofta sin moder och dennas tjänare ett gott stöd. Till gengäld visade dessa henne stor hängivenhet och sjöngo hennes lov. Med folket stod hon på bästa fot; hon mottog vad de hade att giva, och gav vad hon hade att giva. Frågade någon av förvetenhet eller av sinne för ordning i tingen efter Helenas föregående, fick han ej mycket till lifs; allt förtonade i ett avlägset fjärran. (HO Östberg)

   Till 12:7: Om Blot-Svens syster) Syskonens far Ingvar Vittfarne avled 1041, medan Inge d.ä.'s Helena levde efter 1110, varför hon skulle ha varit en alltför gammal änka jämfört med vad Helenalegenden uppger, och som åldring hade hon nog inte klarat av jerusalemexpeditionen, som kunde ha genomförts först efter 1124.

   Till 15: Om ortsfrågan och Gunhild-Helena) <...som odöpt (analogt med Anund-Jakob), och.. ..Husaby hos kungen. "Dubbelnamnet Gunhild-Helena är i själva verket väl bestyrkt från kung Sven-Magnus (sic) Estridsens egen familj. En dotter till honom född 1051-54, som annars icke nämnes någonstädes, har på ett bevarat konstnärligt krucifix låtit med latinsk skrift och runor teckna sig med båda sina namn: HVO, SOM SER MIG, BEDE TIL KRISTUS FOR HELENE, KONG SVEND MAGNUS' DATTER, DER LOD MIG FORFAERDIGE TIL MINDE OM HERRENS LIDELSE. HVO, SOM TROR PAA DEN KORSFAESTEDE KRISTUS, MINDES I BÖNNEN LUITGER, DER UDARBEJDEDE MIG PAA FORLANGENDE AF HELENE, SOM OG KALDES GUNHILD och med runor: GUNHILT. Krucifixet är bl.a. avbildat i Danmarks Riges Historie I, s.471 med återgiven inskrift. Hon hade minst åtta helgon bland sina närmaste anhöriga."> Stuva om: <Om detta vore... 70 år tidigare> skall stå innan <Underverk...>.

   Till 16:2: Om lokalt kloster) <..gångavstånd.. En påvlig urkund från 1191/92 visar att det 1159/60 fanns ett fungerande nunnekloster i Götaland> 

   Till 16:4: Om tidiga kloster) <...brukade stå. Sven Estridsens (1020-1076.04.28) frånskilda drottning Gunhild grundade kanske Gudhems nunnekloster på 1060talet. På 1990talet försökte S Tomtlund få tillstånd att i Gudhem resa ett monument över henne>

   Till 24:1: Om Helenas dotter) ...nämns ingenstans. På 1120talet bodde Helenas dotter som barn på Vreta, som funnits lika länge som hon själv. Hon kom till en nunna som höll på med tvätt, och frågade henne "Har du sett min mor?". Nunnan undrade "Vem är din mor då?"; dottern svarade "Stora Elin är min mor". När hon blivit lite äldre var hon så lik sin mor, att ingen kunde se vem som var vem av dem. [Var Helena gift?...

   Till 26:2 ny: Om vem svärsonen var) En omständighet till som bevisar att S:ta Helena inte är identisk med Inge d.ä.'s drottning, är att den sistnämnda bara har välkända svärsöner (Magnus Barfod, Nils Svensson, Björn Järnsida och Mstislav), och deras öden är oförenliga med Helenalegendens svärsons öde.

   Till 37:2 sist: Om Sveriges kvinnliga protomartyr) ...alla män. "För helgonglorian hade ingen [kvinna] haft tillfälle att meritera sig. Den enda som... kunde komma i fråga var en kyrkans egen dotter".

   Till 38:6A: Om martyriet) <...exakta läget. I beskrivningen av S:ta Helenas glasmosaik från 1956 i Skaradomen (se 143) står "Elin av Skövde med svärd i handen eftersom hon blev halshuggen" (42/63).

   Till 38:7 ny: Om titeln martyr) Om det var Antikrist som var i behov av ett verktyg att stoppa Helenas framfart med och därtill begagnade svärsonen, analogt med hur Judas brukades till att förorsaka överlämnandet av Jesus, så är det ju Antikrist som ligger bakom och bär yttersta ansvaret och inte blodshämnarna  -  analogt också med att dessa inte stod efter att straffa dem som överfallit svärsonen, utan Helena, som de ansåg ha legat bakom. Om Helena hade dräpts i en simpel vendetta, så hade det inte gjort henne till en kristen martyr. Det var Kristi fiender och inte Helenas som gjorde henne till det. (jfr Johannes Magni Historia Pontificum script.rer.sue. t.III s.31-32 sect. post). I fallet med Jesus var Judas å andra sidan en viktig kugge i Guds frälsningsplan, eftersom Jesus måste offras enligt den. I fallet med Helena ville Gud göra henne fullkomlig genom att tvinga henne genom lidande och martyrium  -  så både Judas och blodshämnarna tjänade, utan att veta det, Gud i slutändan!? (Kristen logik)

   Till 41: Om datum för avlatsbrev) <...1480, (3/12?), biskop..>

   Till 43:2 sist: (Om boken) Skövdes kyrkoherde Martin Eriksson har i Forum Helenas folder alldeles riktigt uppgivit att vi inte vet så mycket annat om S:ta Helena än det som biskop Brynolf förmedlar till oss. Att boken, som Helena håller i på avbildningar, vore en Bibel, tar samme kyrkoherde emellertid för givet (42/64).

   Till 47:1: Om likfärden) <...aning om. I Skövde hävdas det numera att det var två munkar som bar Helena tillbaka till Skövde kyrka, där hon skulle bli begravd, efter att hon mördats på väg till staden Götene. Säg mig nu: Varför TVÅ munkar? Och "tillbaka" till...; hon bodde ju på gården Götene! Utgick hon alltså från kyrkan i Skövde? Den var inte färdigbyggd när hon dog. Och Götene var en stor gård; stad har Götene aldrig varit, och tätorten är inte mer än 100 år gammal (42/75).

   Till 54:2: Om Gillesigillets ägare) <...1717; tydligen icke begravd i Hedemora. Han hade studerat Sveriges historia och avfattat texter i ämnet, vilket förklarar hur han kom i kontakt med Helenas kult och gillessigill>

   Till 58 (jfr 21f), sist: Om den förberedda graven) Inte bara Helena, utan också Sven-Magnus Estridsen, blev begravd i en självdesignad krypta i en delvis självbekostad kyrka under uppförande (i Roskilde): Denne hjältekung avled av feber på Kungsgården i Söderup/Slesvig 28/4.1076, och fördes till Själland och begrovs i den kyrka som han och biskop Vilhelm börjat bygga; biskopen begrovs samtidigt, ty han dog av sorg över Svens bortgång.

   Till 63:2 ny: En kultbeskrivning som belyser vissa otrognas resonemang) "Helena hade sina första mottagningar vid KÄLLAN, och även sedan hon inflyttat i KYRKAN, söktes hon på sin gamla plats av en del av sitt klientel. För att tillmötesgå detta klientel, och kanske mest emedan det var förbundet med fördel, höll prästerskapet sin skyddande hand även över denna rörelse: Ett kapell byggdes över källan, och besökare uppmuntrades genom upprepade löften om avlat. Denna gamla karaktär av källgudomlighet behöll Helena in i det sista (men kulten har ju inte upphört!), och då hennes dyrkan framträdde på andra orter var den även där knuten till källor. Sannolikt är ock, att utflykterna till källan voro glanspunkter vid Elinsfesterna och det som ansågs mest värt att taga vara på och efterbilda. Festerna kommo med tiden att firas de båda sista dagarna i juli månad, sålunda under den vackraste delen av sommaren och vid den tid då människorna på hela Guds långa år med minsta självförebråelse kunde lösslita sig från dagens släp för att ägna några stunder åt vila, förströelse och uppbyggelse. De människor, som på de olika vägarna färdades upp till Skövde i slutet av juli för att deltaga i dessa fester, voro ej alla krymplingar, åldringar eller botgörare med beklämda hjärtan och i säck och asko: det var människor av alla åldrar och mest ungdomar i sina nyaste kläder, med sorglösa sinnen. Den trånga, mörka kyrkan kunde ej rymma många i sänder; många sökte ej ens att komma in där. Men i den procession som över de stilla och leende ängarna, än i mera slutet tåg, än i mindre mera rörliga grupper, ringlade hän mot källan, fanns plats för alla. Den vackra årstiden, vilan från världsliga omsorger, känslan av samhörighet med församlingsbröderna, medvetandet om dens närvaro i vars namn de voro församlade, alstrade högtidsstämning och kommo alla blickar att lyfta sig mot höjden. Nu är Sankt Elins minne starkt bleknat. I Skövde känner man ett och annat om sitt forna helgon, dock mest på litterär väg, och i Vilska Elin utpekar man på en liten förhöjning nära Marbogården platsen, där kapellet en gång stod. Ett vackert och varaktigt minne är namnet ELIN, som genom legenden överflyttats från ortnamnens klass till personnamnens, och tidigt blivit omtyckt av hög och låg". Trots att Östberg ej tror på Helenas jordiska liv, talar han om hennes NÄRVARO, och om hennes givande och mottagande av gåvor. (041113)

   Till 74 sist: Absurd slutsats om kapellet i Elin) <Detta kapell, eller oratoriet utanför Skövde eller Elins kyrkobyggnad i Götevetrakten  -  capella Elenae  -  kan språkligt ha givit upphov till de vittspridda berättelserna om Kapten Elin. Se 100>

del ett slutar med 90; del två börjar med 91

   Till 92:2 ny: Om Fons Beate Helene) Ett sätt att se på vår nordiska Helenas kult, är att den skulle ha börjat vid denna källa och flyttades över till hennes kyrka i nuv. Skövde. Detta resonemang bygger på hypotesen att det vid källan funnits en hednisk källkult, vars "ande" Elin kristnats och fått mänsklig lekamen i form av martyren Helena. Ett skelett skulle på måfå ha grävts upp ur en kyrkogård och skrinlagts som Sankta Helena i ett iordningställt valv.

   Till 94:2 ny: Ytterligare en Helenakälla?) En Helenakälla har funnits i Barne Härad också: Jag finner den inte i den aktuella socknen Eling i Fornminnesregistret dock: Då den hedniska källgudomligheten skulle utrustas för sin kristna karriär... och då Helenas dyrkan framträdde på andra orter [än i Skövde], var den även där knuten till källor såsom i Götene, Barne Härad och vid Tisvilde.

   Till 97: Om Elie källa) Ett stenkast sydost om en av källorna finns i sluttningen ett 3.5 m högt, tydligt ytmönstrat flyttblock, som är en exakt kopia... ...äggstort hål, med flera L/sekund.

   Till 97:2: Om Elie källa) ...kyrkberget, 2 x 5 m vid... ...för boskap. (Flat häll är ett bättre ord, avbruten från klippterrassen).

   Till 100 sist: Om Elin i Vårkumla) Uppgiftslämnaren, emeritus John Fägerlind (i tjänst 1947-71), fick denna info från syföreningen, och ursprunget kan vara Lena Jansdotter född 10/10 1802 i Smula, död 4/12 1865 i Ullene. Hon hade makt över sjukdomar, och visste vart saker tagit vägen; växte upp vid det utpekade området mellan Kinneved och Vårkumla; maken var från Vårskäl. Lena och Elin i Göteve kan ha förväxlats. Dessutom kan Elin betyda vattenkälla.

FAR Johan Olofsson Goethe, f 17600101 i Kinneved; d 18311211 på Slutarps Fala.

MOR Annicka Jonasdotter f 17590216 i (Slöta); d 18150327 på Fala under Storegården/Hu'um.

STYVMOR (far gifte om sig 18160228 med) Stina Larsdotter f på Skattegården i Hög 17851009 dtr t soldat Lars Tapper och Annika Andersdotter. Stina överlevde Goethe och dog själv 18490606.

SYSKON 1.Anna f på Västgötagården/Smula 17840616; gift 18130214; d 18310824.

2.Isak f ibidem 17920710; gm Stina Jansdotter vid Lillegården/Mönarp; d 18690922.

3.Jean f ibidem 17940107; gm Greta Andersdotter från Mönarp; 4 barn; ättlingar i tredje led kallas alltjämt Göta-n.n.; torpare i Lagertorp/Kinneved; död vid Sörby/Kinneved 18421227.

4.Stina f ibidem 18010324; d samma år

5.LENA själv f ibidem 18021010; familjen flyttade -1017 till Kinneved.

HALVSYSKON 6.Maja f i Kinneved 18160921; gm soldat Carl Arp på Alarp; d 18891103.

7.Sara f ibidem 18270118; piga 1854 på Gärdet/Kölaby.

***

Lena växte upp i Hu'um-området som angränsar till Vårkumla. Hon heter i handlingarna Helena när hon gifte sig 1825 med Anders Johannson, f 1801 i Vårkumla, son till soldaten i Vårskäl Johan Tapper, och de blev torpare vid Lagerstorp. Dotter Johanna f.1834. De flyttade till Klockaretomten i Luttra, där son Anders föddes 1841 och son Carl August 1843. De flyttade till S Fågelås, där maken dog. 1861 kom Lena och en son till Lilla Malmslätt i Ullene, där sonen avled 18611126; Lena själv avled där 18651204.

   Till 102:2 ny: Ytterligare en Helenakälla?) I September 2002 omtalades och eftersöktes en Helenakälla mellan Steninge och Haverdal i Halland.

   Till 106:2 under "2)": Om kanoniseringen) ...som ovan beskrivits. Det anses i själva verket vara självklart att Helenas skrinläggning ägde rum 11640731 i Sens/Frankrike INNAN Stefans ärkebiskopsvigning, som skedde där en Söndag i början av Augusti 1164. Om akten...

   Till 106:2 under "3)": Om kanoniseringen) <1185 även om klostret grundats 1140>

   Till 107:5: Om Brynolfs Tagg) ...någonting sådant! (år 326, där nu Uppståndelsekyrkan står). Brynolf... ...text åt den. (Reliker ur samma fynd är alltjämt i omlopp, såsom den korsflisa som nu installerats i Malmö nya katolska k:a).

   Till 107:5 sist: Om Brynolfs Tagg) Inför biskop Brynolfs jubileumsprogram i september 2004 visades i Skaradomen bl.a. en modell av Törnekronan och den ~12 mm långa Taggen (dess existens omtalades 040102; jfr vresrostaggen s.283 i Nya Nordiska Floran); även en facsimil av Helenas officium tryckt 1498 i prästhandboken, och på en plansch återgavs responsoriet efter åttonde läsningen: Vår martyr är lik en ros... Skaraborgsradion uppgav att Taggen kan ha blivit inmurad i domen vid reformationen (42/63-64).

   Till 113:2 sist: Om förebilder) Å andra sidan har vår nordiska Helena genom legenddanarens välvilja råkat i betydlig tacksamhetsskuld till sin äldre, ryktbara kollega  -  Helena av Drepanon, kejsarmodern.

   Till 113:3 (ny): Om förebilder) Å andra sidan: Antonia Schmid har belyst hur mycket Brynolf lånade från andra hagiografier när han sammanställde Helenas officium. Även Sven Estridsens frånskilda hustru Gunhilds liv hade på 1060talet blivit mycket likt S:ta Helenas enligt deras respektive legender: 1)De var av ädel börd. 2)Bådas äktenskap hade avslutats i förtid. 3)Båda vägrade gifta om sig; "viger sig istället som en Herrens tjänarinna åt ett heligt liv"; var sanctissima. 4)De ägnade sig åt allmoseutdelning, botövning, fromma verk och gästvänlighet. 5)De smyckade och utrustade kyrkor. 6)Båda ägde stora egendomar i Sverige. 7)Båda hade stark anknytning till Danmark.

   Till 115:3: Om Skövde palladium) ...som Helenas kvarlevor utgjorde  -  Skövdes palladium: jämför ungrarnas dito: S:t Stefans krona (+1038), och det i Troja: staty of Vishetens Gudinna  -  och man fruktade...

   Till 171 sist: Om S:ta Helenas Skär) stryk slutmeningen efter "...kartan från 1949" och skriv istället: ...kartan från 1949. Skäret, som namnlöst finns på sjökortet, ligger ~17 m från land; är ~46 x 8 m och 3.2 m som högst. Ett 15tal större lövträd växer på det, upp till 14 m höga. Delvis lummigt, delvis med bulliga klippor.

   Årslistan ~1083 <..upsala. Hon fick många avkomlingar; avled av naturliga skäl på Vreta kloster 31/12 (jfr sin namne och drottningkollega +~1172 i Linköping), under det att S:ta Helena fick ett enda barn, inga barnbarn, och mördades 1/8 nära Götene k:a, och hade helgonet varit änka efter Sveriges 1:e storkung (Inge), så hade Brynolf icke försummat att meddela detta. Båda Helenornas härkomst är okänd, även om drottningen ibland påstås tillhöra Ynglingaätten och var född på Röby nära Slaka, och helgonet kanske var dotter till Sven Estridsen och Gunhild. Drottningen grundade kanske Vreta före 1110, på vilket OSB-kloster hon själv blev nunna när hon blivit änka efter en av tre föreslagna kungar med namnet Inge>

   Årslistan (1164): <...ärkebiskop Eskil. Han skrev den äldsta bevarade i Sverige skrivna urkunden.>

   Årslistan: <1480, 3/12?,.. ..av pergament för Götene kyrka.>

   Till årslistan: 1717 värvades kapten Elin i Värmland av djävulen för sin treåriga tjänst.

   Till årslistan: 1802-65 levde Lena, Johan Goethes dotter, som hade övernaturliga krafter, och vars minne lever kvar i Falköpingstrakten och där blandas ihop med annan Helenakult.

   Till årslistan: 1815-58 utkom skriften om kapten Elin i 12 upplagor  -  en svensk motsvarighet till den ursprungliga Faustskriften från tidigt 1500tal.

   Till årtalen)2004 13/6 och 15/6 besöktes källor i Hällstad och Möne, vilka påstås ha Helenaanknytning (41/30-31); även den naturliga kopian av Tvagningsstenen. Bägge källorna används till att vattna boskap.

   Till årtalen)2004 16/6 besöktes Sankta Helena Skär vid Fogdön (41 del II s.1). Det är utsatt men icke namngivet på sjökortet (41/56), och därför missades det på 70- & 80-talen.

   Till årtalen)2004 30/7, "in solennitate Sancte Helene", firades S:ta Helena av sina trogna i den trakt där hennes Orden skapades 1991: Ängö, Dragsmark, Lysekil och Smögen (42/68f).

   Till årtalen)2004 18/8 firades denna tidigare Helenadag (Helene Regine) med ett Själlandsbesök.

*****