ORDINIS HELENIUM

FRÅN LATINSKA ORIGINALTEXTEN,

skriven hösten 1288 av biskop Brynolf Algotsson (1245-1317)

i Västergötland, Sverige. Ingen komplett utgåva existerar.

Denna översättning baseras på

CODEX LAURENTII ODONIS från runt 1400, och på

BREVIARIUM SCARENSE tryckt 1498.

Inga andra källor till S:ta Helenas liv existerar.

IN SOLENNITATE SANCTE HELENE

PÅ SANKTA HELENAS HÖGTID

IN I VESPERIS

(på första Vespern)

Super omnia Laudate

(Framför alla Laudate)

Antiphona (verser sjungna av två körer omväxlande)

   O nåderika Helena, till dig har skänkts fullkomlig glädje. O nåderika Helena, numera sitter du i det Behagliga. O nåderika Helena, dig lovprisar ditt fattiga Folk. Gör, nåderika Helena, så att straffet, som vi är hemfallna åt, försummas. O nåderika Helena, led oss till klarheten och lugnet hos den Högsta Auktoriteten.

Capitulum (Eccli. XXVI alias Syrach)

   "En kvinna som väger sina ord på guldvåg är en gåva från Gud. Den som har blivit väl uppfostrad är ovärderlig. Den modesta kvinnan äger en ojämförlig tjusning. Intet är likvärdigt den som visar sig vara kysk".

Responsorium (hymn sjungen efter läsningen under predikan)

   Resp.: Efter att ha fullbordat lidandets timma med framgång, anses Helena värdig att evigt få glädjas på tronen i Himmelen. Salvan avger en söt vällukt. Vers: Gränstrakterna begåvas med hennes klara järtecken. Salvan avger en söt vällukt.

Ympnus (lovsång)

   Lyckliga Västgötasläkt, klappa händer av glädje. Mångfaldiga din Avkomlings ära med andakt och genom att sjunga lovsånger till hennes förmån. Martyr Helena har idag kastat från sig kroppens tyngd. Till de heligas samlingsort i Himmelens stora Sal klättrade hon upp från världens fängelse.

   Lysande var hennes soluppgång, och hon föddes av högättade föräldrar. Hon förvärvade åt ätten ypperliga utmärkelser till döendet alltifrån sina unga år. Äktenskapets bojor efterträddes av att hon helt helgade sig åt Gud. Hennes Tillbedjan gav form åt Skådespel (läs: Underverk); hennes föredöme fick Tecken att blixtra fram.

   Vi, som jorden har frambringat, ber Dig Gud, Skapare av allting, att vi till glädjen i Himmelen leds av Elene böner. Amen.

Versus (Ps 45:3)

   "Du överträffar alla med din skönhet; du uttrycker dig med smakfullhet. Man ser klart, att Gud har välsignat dig evinnerligen".

Super Magnificat ant.

(antifon till Magnificat)

   Hell! Fäderneslandets prydnad, Guds angenäma martyr. Du har skänkts från Himmelen till Västergötlands upphöjelse. Inför Ärans Konungs ögon anses du numera värdig att ha din boning. Var du en mildsint Advokat åt Sverige.

Magnificat (Luk.1:46-55)

   "Min själ lovar Herrens storhet, och mitt hjärta är fullt av glädje tack vare Gud, min Frälsare; ty han har i godhet velat sänka sin blick till mig, sin ödmjuka tjänarinna. Ja, alltifrån nu, kommer människorna i alla tider kalla mig lycksalig, ty Gud den Allsmäktige har gjort för mig härliga saker. Hans namn är heligt, han kommer att vara full av  godhet i alla tider mot dem som respekterar honom. Han har åstadkommit kraftgärningar med sin armstyrka: han har satt i förvirring de människor som har högmodigt hjärta, han har stjälpt kungar från deras troner och han har givit en upphöjd plats åt de ödmjuka. Han har beviljat dem som hungrade det goda i överflöd, och han har hemskickat de rika med tomma händer. Han har kommit med bistånd till folket i Götaland, sin tjänare: han har inte glömt att manifestera sin godhet mot Abraham och hans ättlingar, för alltid, som han lovade våra förfäder". 

Collectam (till inre samling)

   Vi ber, nåderikaste Gud, genom Din saliga martyr Helenas medling, om frikostigt överseende med alla våra synder; att Du ville förlåta desamma för dem, som ärar hennes Årliga Högtid, enligt hennes ärorika böner för dem från Himmelens Höjd. Genom vår Herre.

AD MATUTINUM

(till morgonstunden)

Invitatorium (Inbjudning)

   Den jungfruliga modern Helenas Årshögtid är inne; folkförsamlingen (läs: Kyrkan) triumferar.

Psalmus 95 (:1-7)

   "Kom, låt oss ropa ut vår glädje till Herren, låt oss ge bifallsrop till vår Klippa, vår Frälsare. Låt oss framvisa oss inför honom, sjunga vårt tacksamhetsbevis, uttrycka vårt bifall i musik. Ty Herren är den Store Guden, den Store Kungen som dominerar alla gudarna. Han förfogar över jordens djup, och bergens topp tillhör honom. Havet tillhör också honom, eftersom det är av honom skapat, liksom jorden, som är av honom utformad. Stig på, låt oss böja oss, buga oss, knäfalla inför Herren, vår Skapare. Ty vår Gud, det är Han, vi är folket åt vilket han är herden, hjorden som hans hand leder."

   Ympnus: Lyckliga Västgötasläkt... (se strax ovan)

IN I NOCTURNO

på första Nattmässan

   Ant.: Då otrohetens vinter hade passerat, trädde i detta land fram en Ros skön som en Venus-staty.

Psalmi de una virgine (En jungfrus psalmer;

ett antal alternativa psaltarverser räknas upp i Officiet)

   En ny stjärnas ynnest, en ny klarhet, gryr i Västergötland. Järtecknen visas för våra ögon. Då Tron hade blivit berömd inom Fäderneslandets gränser, började en utomordentligt angenäm stjärna stråla orubbligt.

   Vers. (Ps 45:3  "Du överträffar alla..." se ovan)

*Lectio prima*

(Första läsningen)

   Då otrohetens vinter hade passerat, och förföljelsens regnskurar gått hädan och trätt i bakgrunden, skönjdes blommor i vårt land. Bland dem trädde saliga Helena fram såsom en välluktande Lavendel, doftande av ryktet om goda gärningar och av gudomlig Kärlekseld. Under Trons unga år, var hon här uppstigen som en glänsande och tidig stjärna på främsta linjen, med strålande föredöme och glittrande järtecken, varav ganska många genom försumlighet har blivit undertryckta, gravlagda i tystnad av Otacksamhetens livsfrukt Glömskan, (tillagt: "som av skrivandet icke tjänstvilligt skulle ha varit tecknade"). För att icke Sanningen längre skall få hemlighållas under tystnadens skäppa om hennes föredömes helgade handlingar, vill vi med ödmjukt skrivsätt snudda vid något av hennes berömda levnad, ärorika död och tappra förebådanden, som var skänkta från gudomlig och klar Nåd, så att åhörarnas andar uppmuntras till att lovsjunga Gud.

   Frambringad av ansedda föräldrar, blev Helena undervisad i Herrens Lag och Rättvisa   -  såsom Susanna en gång blev. Och då hon nått giftvuxen ålder, överlämnades hon välmående åt en man enligt landets seder, som hon med fruktan för Gud samtyckte till att åtaga sig  -  liksom Sara, hustrun till Tobias. Gud bringade i henne samman att vara fruktsam som Lya men dock att vara anständig och Venus-skön som Rachel, så att hennes kroppsliga beskaffenhet var en bild av sinnets. Hon var av sig själv, liksom Hester, omtyckt i allas ögon, i sig själv prydd med ädelt lynne till härstamningens heder.

   Resp.: Gläds! trogna församling av Hängivna. Västgötar  -  gör ånyo språng. Världens hjul  -  prisa Helenas martyrium. Vers.: Över världen erfar man klara underverk; världens hjul  -  prisa Helenas martyrium.

*Lectio secunda*

(Andra läsningen)

   Då hennes äkta man äntligen hade dött, manade ålder och tillgångar till ett bröllop till. Hon valde att snarare sammanbindas av en andlig vigsel med Gud, (tillagt: "som börjar med sorg och kommer till evig glädje"), hellre än att underkasta sig en köttslig vigsel, som alltid börjar med förnöjelse och som med sorg sträcker sig till slutet. Alltså lossad från äktenskapsbojorna, avbildade hon på det besvärliga änkoståndets tröskplats den heliga kvinnan Judith, så mycket som denna tjänade Herren med fastor och tal. Husets ingång var såsom den helige Jobs vidöppen för vandrare, och med fårens ull hölls de fattiga varma.

   Ytterligare älskade hon att smycka Guds Hus, och hon hyste en så konstant och kompromisslös entusiasm för Guds Hus, att, vad beträffar en stor del av Skodhwe kyrka, där nu hennes kropp heligt vilar, hon personligen betalade uppförandet av den.

   Sansad (och) på den lantliga Herrgården, som kallas (-des) Gothene, såg hon i en dröm en så beskaffad förutsägelse av framtiden: Det syntes henne, vad beträffar kyrkan på denna plats, att den, på samma gång som hon visade sig i den, flög över till Skodhwe. Drömmens gudomliga Avhöljande yppade att det här var hur hon skulle tolka drömmen: Att hon skulle dö i Gothene men dock skulle bli begraven i Skodhwe, så visst som sakens utgång därefter visade sig bli.

   I övrigt, då den pelargång (arkad, galleri) uppfördes, som är imellan Tornet och Kyrkan i Skodhwe (porticus illa que est inter turrim et ecclesiam), frågade somliga, till vad mellanrummet skapades; hon svarade: "Gud är hemfallen åt att giva oss (er) något heligt, vars kropp och återstod på passande sätt kan läggas samman här" (Dabit vobis/nobis Deus aliquem sanctum, cujus corpus et reliquie poterunt hic decenter collocari/hic poterunt decenter collocari). Vad beträffar om vem hon talade, som om om en annan, bör vägas noga, emedan på samma ställe blev, efter Lidandet, hennes vördnadsvärda kropp gravlagd. Som ur detta bevisligen igenkänns, ägde hon i sällskap med Delbora och Olda Profetians klara Ande.

   Resp.: Helenas heliga liv är likt Judiths, och hennes Venus-sköna ansikte är icke olikt Esthers. Hon är ödmjuk i ord och handlingssätt, brinnande av (medmännisko)-kärlek; Vers.: en lampa lysande vida omkring över landets trakter. I ord och handlingssätt är hon ödmjuk och brinnande av (medmännisko)-kärlek. 

*Lectio tertia*

(Tredje läsningen)

   Men forntidens fiende betraktade att Heligas Orakelställen (där Gud talar, giver uppenbarelser) byggdes upp, medan avgudahus och avgudatempel omstörtades och offerlundar avhöggs, i vilka nyss den förryckta hopen av otrogna offrade ogudaktigt och otillrådligt, och avundsjukt såg han Helena befrämja detta och dyrkan av Gud. För den skull, att Lampan i Guds Hus (domo Dei) i så hög grad lyste klart, uppväckte forntidens fiende den avoga hand genom vilken Helena skulle utsläckas: Det kom alltså till, att en viss adelsman, som förenade sig i äktenskap med saliga Helenas dotter, till övermått fattade hat till henne, ofta plågande henne med ord och prygel. Egendomens tjänstefolk å sin sida blev förnärmade över olyckan som deras husmoder med orätt och på ett obehagligt sätt hade drabbats av  -  de inväntade sin husbonde i ett bakhåll och nedhögg honom. Den nedhuggnes anhöriga räknade alltså detta som betydelselöst och lösgjorde tjänstefolket ur den kvinnliga! hämnarens hand, och de beskyllde Guds tjänarinna för att hon hade låtit anfallet ske, att hon själv, som dess anstiftarinna, hade det på sitt samvete och vore dess anstiftarinna genom att ha talat blodtörstigt. //Därefter gjordes de till hennes obevekliga fiender, och hon fick uthärda deras myckna och onda tröskning//(tillagt i Brev.Scar.)//.

   Men Helena, såsom de flesta, som redan värderas fulländade av människor, hade i den Högste Konstnärens ögon något ofulländat, så visst som vi oerfarna människor betraktar en ännu icke fulländad mejslad figur och berömmer den redan såsom fulländad. Och sålunda tar konstnären den ytterligare i skärskådande och polerar den (eller: "tecknar den med rättesnöre"). Han hör redan beröm, och likafullt hamrar han förbättrande utan att upphöra. Fördenskull gjorde Herren sin tjänarinna fulländad med hamrande förföljelse (eller: "med tröskande förföljelse och press"). Därefter följde nämligen dagligen tillväxandet av hennes kärlek till sin Stiftare, och hon flämtade efter det himmelska Fäderneslandets glädje och frid.

   Resp.: Löst från det köttsliga äktenskapets band, var kroppen från smittans beröring obefläckad, och hon ersatte oket nästan såsom i ett Kloster, Vers.: eftersträvande fromma änkors fromma liv. Hon ersatte oket nästan såsom i ett Kloster.

IN SECUNDO NOCTURNO

(på andra Nattmässan)

   Ant.: Helena var överlämnad ovanifrån, och dristig i striden som änkan Judith, Holofernes' besegrarinna. Guds tempeltjänare tjänade hon ivrigt. De fattiga bespisade och klädde hon dagligen. Med tydlighet ådagalade detta denna fromma moders förtjänster, då hon ju liksom Olda förvaltade profetians Ande.

*Lectio quarta*

(Fjärde läsningen)

   Därför att det i sanning är tryggare att löpa en björn till mötes, som är vild över bortrövandet av sina ungar, jämfört med en karl, som är stursk i sin dåraktighet, och så att alltså förunna omständigheten dess vrede (eller lämpligen: ...",och lämnande rum för Guds vredesdom,"... jfr Rom.12:19), skickade Gud en drömbild i hennes sinne att det vore henne nyttigt att besöka heliga platser utomlands. Hon passade sig fördenskull ej för mödan, utan inympade i sin kvinnliga avsikt manligt mod till att få se Graven och platsen för Herrens Lidande  -  på det sätt som en gång Konstantins ärorika mor Helena begav sig till Jerusalem  -  anförtroende sitt mål (sin sak) åt gudomlig prövning. Hon for alltså över detta landskap och till flera andra ställen, var heliga kvarlevor hölls i vördnad (eller: "tillbads").

   Med förtröstan på Herren och inte skrämd för att möta något, återkom hon till sin Egendom. Fienderna, envisa och härdade i sin illfundighet, var på jakt efter Helenas rättrådiga ande, och lade sig i bakhåll för oskyldigt blod. Hon däremot, godhetens och fredens dotter och ostrafflighetens lärjunge, visste att tålamod för med sig ett fullkomligt verk, gjorde gott mot dem, som vände sig mot henne, och bad för dem som förföljde och anklagade henne, tvärsäker på att en Segerkrans förfärdigades i Himmelen åt henne genom förföljarnas försorg. Men nu då det blivit lagenligt fastställt, behagade det Herren (i hög grad) att raskt rycka ut sin Prisjägarinna ur kroppens fängelse, och för att ärorikare bekransa henne, medgav han att hon skulle dö genom otåliga svärd och martyrium, något som hos oss hade varit sällsynt. Ty en viss dag, medan å Godhetens vägnar (eller: "i utbyte mot avlat") hon ville till invigningen av Gotenes kyrka, en viss bland hennes motståndare förödande kastade sig på henne, och blesserade henne grymt i anfallet, mättande svärdet i rättrådigt blod, och hennes av nedhuggandet frigivna ande for i riktning mot Höjden. Hon låg fallen liksom ett oskyldigt får den första Augusti, och nu övergick hon från kriget till Friden, som överväldigar allt medvetande (Fil.4:7a).

   Resp.: Vågande sitt liv tillryggalade hon den farliga vägen, och resan till Herrens Grav gjorde nytta. Hon låter målet bero på hans prövning; Vers: viker icke undan för människor, och återkommer modigt till sitt boningshus. Hon låter målet bero på Herrens prövning.

*Lectio quinta*

(Femte läsningen)

   Och nu sönderslogs asken för balsam, Helenas helgade lekamen, och Kraftens salva luktade gott. Ty efter hennes död upphörde icke den gudomliga Makten att genom hennes förtjänster mångfaldiga underverken. Redan på hennes Lidandes Dag gick en viss blind man förbi på vägen efter att solen blivit liggande fallen. Under det att han nalkades platsen för hennes Lidande, såg gossen, som styrde hans färd, ett sken (lumen) nästan likt ett brinnande ljus (candele ardentis) i en buske(frutex). När på den blindes befallning gossen sorgfälligt forskade ut, varifrån det där blixtrandet (fulgor) framgick, fann han i björnbärsbusken (dumus) saliga Helenas finger, avhugget, med Ringen på, vilken ring hon hade med sig från det heliga landet. Då den nämnde blinde berörde detta finger, och förde handen, bestänkt med hennes blod, till sina ögon, borttogs omedelbart det forna töcknet och ljuset återkom!

   I övrigt: Då hennes kropp överflyttades, höll man upp på vägen för tacksägelse vid den underställda timman, varvid ögonblickligen en ny källa frambubblade, som ända till innevarande dag kallas saliga Helenas Källa (fons).

   Ytterligare: Då hennes heliga kropp hade blivit buren till Skodhwe och hade avsköljts över det stora stenblocket (magnam petram) på Hviloplatsen, klövs stenblocket (petra) i två delar på så sätt, att den del över vilken blod hade droppat från hennes sår upprestes utan möda, medan delen över vilken blod icke hade droppat förvisso låg kvar på marken. Detta värderas som en gärning från Gud till ära för Martyren, för att inte längre hennes blod skulle trampas av människors fötter. Med detta ville den gudomliga Makten infoga, hur stor denna kvinnas Tro var i hennes liv. Beträffande Tron, så förtjänar den att det underverk gjordes, som Herren vittnar om i Evangeliet sägande: "Om ni hade Tro som ett senapsfrö och sade till detta berg, gå härifrån, så ginge det bort". Likaledes var stenen (lapis) stående upprest på det sättet där under många år, och flera underverk gjordes på samma ställe, så länge som denna plats hölls i tillbörlig vördnad (veneratione debita).

   Resp.: Helena återvänder från det heliga landet. Bedrägeriet brinner av hat, bedrägligt sträckande sig fram. Enbart av illfundighet skadas den oskyldiga. Vers.: Ingenting kan vara i vägen för den ande som strävar efter den himmelska Konungamakten. Enbart av illfundighet skadas den oskyldiga.

*Lectio sexta*

(Sjätte läsningen)

   När en viss, som varit stum ända från födelsen, vid martyrens grav ihärdigt (tillagt: "någon tid") bett och gråtit, gavs han av Gud raskt talets tjänst, och den forna tystnaden frisatte nya ord.

  Dessutom var det en viss lomhörd, som utstod så mycket men av sin dövhet, att, om icke någon skrek (tillagt: "med kraft") honom uppåt öronen, han ej märkte något ljud. Han åkallade alltså Martyren, som höll fram sina öron åt larmet av hans rop och återupprättade hörseln åt hans döva öron.

   För övrigt var en viss spetälsk förd till Martyrens grav, som framhärdade långvarigt med tårar, och som blev genom Helenas förtjänst felfritt renad. Vidare: En viss som haltade hade åkallat Martyren om bistånd  -  han gladdes och återvände upprymd till sin egendom med uttänjda senor, raka skenben och stärkta fötter.

   Till gudainspirerad lovsång och rosande från Härolden inträffade till på köpet, att en viss stenbrytare ("lathomus" av stenbrottet Latomiai i Syracusa) vid saliga Helenas kyrka, vapenlös och oskyldig, fick vika undan för fiender med utdragna svärd. Dessa kunde inte såra honom emedan han anropade Martyren om bistånd, utan de skadade blott dräkten. Några spår av stötarna, liknande scharlakansfärgade trådar på huden, syntes, som om spets och svans på deras svärd hade varit trubbiga. När samma fiender såg sig intet kunna uträtta, vek de undan åt olika håll från stenbrytaren. De nedhögg därefter en annan, som kom dem till mötes, med sina svärd. Alltså vändande om mot nämnde stenbrytare, slogs de på sådant sätt av blindhet, att om ock de hade varit i samma hus (domus) de icke kunde ha sett honom, varigenom det gamla undret, som profeten Elisha en gång i världen bad om, gjordes på nytt genom gudomlig tillskyndelse.

   Men se: Emedan Gud så mycket har ansett hennes helighet värdig påtagliga och förunderliga tecken, lyckligen vårdade av Upsalas ärkebiskop herr Stephanus' erinring, ansåg herr Alexander den tredje det skäligt att inskriva henne i de Heligas Förteckning. Men alla under, som ända till nuvarande dag är gjorda genom hennes förtjänst, kan vi för närvarande icke utförligt berätta om. Dessa har kortfattat antecknats till att fogas till de Heligas helgande och till de Trognas byggnadsplan, jämväl till Guds lov och ära, till honom, som ensam gör stora underverk (Ps.72:18): Hedersgärd och välde åt honom sekel genom sekel i obegränsad tid! Amen.

   Resp.: Med framgång avslutade Helena Lidandets Timma och anses värdig att evigt få glädjas på tronen i Himmelen. Salvan avger en söt vällukt. Vers.: Gränstrakterna begåvas med hennes klara järtecken. Salvan avger en söt vällukt.

IN TERTIO NOCTURNO

(på tredje Nattmässan)

   Ant.: Helena är nykter som Anna, Samuels mor, och tålig som Raguels dotter Sara. Abygails förstånd har fått liv på nytt i Helena, och hon talar om det tillkommande såsom med Delboras förutseende. Hon verkar för Guds Lag liksom Susanna gjorde, och känner andlig längtan såsom Anna, Phanuels dotter.

*Lectio septima*

(Sjunde läsningen)

Lectio sancti Evangelii secundum

 Matheum Cap.12:46-50

(Läsning ur det heliga Evangeliet enligt

Matteus, kapitel 12:46-50) (se Bibeln)

   "Jesus talade ännu till folkskaran, när hans mor och hans bröder anlände. De stannade kvar utanför och sökte att få tala med honom. Någon sa till Jesus: -Lyssna. Din mor och dina bröder uppehåller sig utanför och önskar tala med dig. Jesus besvarade denna person: -Vilken är min mor och vilka är mina bröder? Därefter utpekade han med sin hand sina lärjungar och sa: -Se: min mor och mina bröder är här. Ty var och en som gör vad min Fader, som är i Himlarna, vill, är min bror, min syster eller min mor".

Homelia beati Gregorii pape

(Predikan av påve St.Gregorius)

   Läsningen ur det heliga Evangeliet, som upplästes för er käraste bröder, är kort men dräktig med stora och tänkvärda mysterier. Förty Jesus, vår Grundare och Återlösare, förställer sig inför sin mor, och säger att den som står honom nära utmärker sig, inte genom köttsligt frändskap, utan genom andlig förening: "Vem är min moder, och vilka är mina bröder? Var och en som gör min himmelske Faders vilja, han är min bror, mor och syster". Att den som gör Faderns vilja, kallas Herrens bror och syster, är inget förunderligt på grund av att båda könen sammankallas till Tron, men det är i hög grad förunderligt hur någon kan kallas hans mor. Ty de trogna lärjungarna anses värdiga att benämnas bröder, i det Jesus säger: "Gå och förkunna för mina bröder...". Den som alltså bringar till Tro kan kallas Herrens bror  -  hur kan han kallas hans moder, kan man fråga sig? Men vi är kunniga om, att den som TROR PÅ KRISTUS är hans bror och syster, och att den som ÖPPET FÖRKLARAR KRISTUS gestaltar hans moder. Det är liksom om man föder Herren, när man ingjuter honom i åhörarnas hjärtan, och hans moder gestaltas, om kärlek till Herren genom vårt manande föds i vår nästas ande.

   Resp.: Olivfrukter pressas, till dess att sötma strömmar fram, och vin utgjuts när druvor trampas sönder. Agnar skakas, och så uppsamlas sädeskornen. Vers.: Helena härdar ut, till dess att anden omplanteras i Himmelen. Så uppsamlas sädeskornen.

*Lectio octava*

(Åttonde läsningen)

   Tag denna kvinna i övervägande, käraste bröder, tag henne i övervägande, vi som ju kroppsligen är män. I jämförelse med henne, vad bedömer vi? Ty ofta utfäster vi oss om att beflita oss om något gott, men om någon gör ett utfall mot oss och styr det obetydligaste samtal till munnen och driver gäck, bryts vår avsedda handling omedelbart, och bringade i oordning studsar vi tillbaka. Tänk efter: Ord hejdar i de flesta fall oss från ett gott verk, men inte ens pinomedel kunde förvisso krossa Helenas heliga avsikt. Vi, vi blir påflugna av smädeord i luften. Helena är kommen till Konungatronen genom stålet (i svärden), ty hon ansåg att vad som än ställer sig i vägen ingenting är. Vi, vi vill inte ens skänka vårt överflöd i enlighet med vår Husbondes föreskrift. Helena lyfte icke endast sin förmögenhet till Gud, utan överlämnade även sin egen kropp till honom. Då alltså den stränge Domaren kommer till sin fruktansvärda Prövning (terribile examen districtus judex venerit), vad kommer vi män att säga, när vi kommer att se denna Kvinnas ära? Vilken svaghet kommer i det fallet män kunna urskulda sig med, när en gång Helena, som segrade över människosläktet SÅSOM VARANDE KVINNA (cum seculo sexum vicit), kommer att framhållas.

   Resp.:  I Himmelens Rosenkrans nedlägges den röda ros (eller: "kollekt"), som vår ärorika martyr har förtjänat genom martyriet. Detta att hennes makt står i proportion till hennes medling, Vers.: syns klart bevisat, då hon helar spetälska kroppsdelar. Hennes makt står i proportion till hennes medling.

*Lectio nona*

(Nionde läsningen)

   Efterfölj alltså, käraste bröder, vår Återlösares stränga och ojämna väg. Den har nyttjats så förtjänstfullt, att den numera har blivit så jämn, att det behagar även kvinnor att resa via den.

  Allesammans: Förakta det närvarande, då det är fult (!) att hålla av vad som stadigt är på väg att förgå. Kärlek till de jordiska tingen må icke betvinga er, högfärd må icke inkröka er, vällevnad må icke besudla er, avund må icke förtära er. Av kärlek till oss, käraste bröder, låg vår Återlösare död för oss, och genom hans kärlek till oss övervinner vi oss själva. Om vi handlar fulländat, kommer vi inte bara undan förestående straff, utan vi kommer att belönas med ära i gemenskap med martyrerna. Oaktat om det för tillfället inte förekommer någon förföljelse, kan likafullt denna fred vara vårt martyrium, och fastän köttets hals icke är kuvad, kan vi likafullt slakta våra köttsliga önskningar mentalt med ett andligt svärd.

   Resp.: Lyssna, nåderika Härskarinna, till din folkstams böner, gläd dig ibland skaran av glada på Samlingsorten. Snälla, var vår Härförarinna mitt i det nuvarande livets avgörande ögonblick, Vers.: vilka vår klagan med smärta brukar avslöja. Snälla, var vår Härförarinna mitt i det nuvarande livets kriser.

   Vers.: Bed för oss...

LAUDES

(Lovprisning i gryningen)

   Ant.: På nytt nalkas häroldsrop för Martyren, därför att en karl, svingande sitt medförda svärd, ingen skada kunde orsaka. På förunderligt sätt blixtrade ett ljus (lux) fram från Himmelen in i björnbärsbusken (dumus), ådagaläggande var på jorden fingret låg. Den blinde rörde vid Martyrens avhuggna finger, och efter en stund vann han sin syn genom hennes förtjänster. På underbart sätt bevisades, att hon hyste Tro såsom ett senapsfrö, och alltså fick stenen (lapis) att resa sig. Den halte beviljades gångförmåga, och den döve hörseln, den blinde ljus   -  efter hängiven ansökan hos Helena.

Capitulum ut supra

(Kapitel såsom ovan)

   Hymnus: Tag befattning med det berömda Segertåget på Dagen, som tillmätts glädje, så vitt som den vördnadsvärda Martyren har stigit upp till Ärans Tron! Hon samlade otåligt skatter till skattkammaren i Himmelen, i det att hon förutseende kringströdde sina tillgångar och gav åt de fattiga. Med fasta, bön och arbete tämjde och vande hon sin kropp. Hon kände himmelskt behov av att få vederkvicka sig med Guds upphöjdhet. I ögonen fallande tecken gjorde hon, tillerkännande den döve sin hörsel, renande den spetälske från smitta, återställande den blindes syn.

   Vi, som jorden har frambringat, ber Dig Gud, Skapare av allting, att vi till glädjen i Himmelen leds av Elene böner. Amen.

Vers.(Ps.45:11. "Lyssna, min dotter, skåda

och var noga uppmärksam.

Tänk icke mer på ditt folk eller på din fars familj.")

   Super benedictus ant.: O saliga Härskarinna, som ansetts värdig att bli upphöjd, hör den fromma musik som vi ideligen sjunger till dig. Bortskölj synderna genom din bön, och led oss till Himmelens efterlängtade rågångar.

Benedictus (Välsignelsen)

   Välsigne er Gud allsmäktig, Fadern och Sonen och den helige Anden. Amen.

Ad sextam capitulum (Kapitel vid sext)

(Syr.26:15-16)

   "Den ärbara Kvinnan besitter en ojämförbar tjuskraft, ingenting har det värde som den har, som visar sig vara varsam. I ett väl hållet hus, är en god Kvinna vackrare än solen när den är kommen upp som högst på himlen (eller: ...än solen på Guds höjder)."

Ad nonam capitulum (Kapitel vid non)

(Syr.26:18-19*)

   (V.18: "Vackra ben över stadiga anklar är som kolonner av guld över en silverplint."  *Det är inte v.19 som ingår, utan: "Eviga grunder på en orubblig klippa (petra) och Guds befallning, finns i en helig Kvinnas hjärta". V.19 lyder: "Mitt barn, bevara dina unga års helighet, och överlämna inte dina krafter åt främmande").

IN SECUNDIS VESPERIS

(på andra Vespern)

(Ant. de Laudibus  -  antifoner från Laudes)

Super Magnificat ant.  -  antifon till Marias Lovsång

   Må väl! Västergötlands Blomma, Fäderneslandets Lampa, och styr oss på Rättfärdighetens Väg, så att vi ej går vilse. Från Sorgedalen led oss upp till Ljusets Värld, på det att vi skall få leva med dig i vederkvickelse i evighet. Amen.

mellan Gradualpsalm och Evangelium

för S:ta Helenas högtidsdags mässa

Versus alleluiaticus -  Halleluja-vers

   Helena, Västergötlands prydnad och beskyddarinna, bed för oss idag om Guds Nåd.

Sequentia  -  sekvens

   Stäm upp ljuva melodier av vördnad på denna dag, Helenas Årshögtid. Efter sitt livslopp övergick hon en lycklig dag med iver till Guds tröst. Som Rebecca, den höviska blomman, anförtrodde hon hjärta, tal och seder åt Kyskheten. Obetingat, på muskulösa karlars vis, stötte hon ifrån sig äktenskapets köttsliga kärlek, såsom Judith. Om dagen framhåller hon sig som Martha, men under vilans timmar ägnar hon sig åt betraktelse som Maria. Hon omfamnar icke Guds fiender lika lite som Jael, hustru till Cineus. Hennes profetie-begåvning motsvarar Deboras. Den sönderslagna balsam-askens doft utgjuter kraftig duglighet, på det att undren ådagalägges: Den blinde ser, och den stummes mun talar på hennes signal, och den spetälske befrias från fläckar.

   O Svenskarnas Advokat, bed att vi får erfara Nåd, såsom Técoa-kvinnan. Ske såsom med Esther, som upphöjdes, med avseende på det att ditt folk måtte bli behagligt för Gud och kunna förtjäna ära. Amen.

<översättningen klar

på S.Filippo Neri dag 1999 (26/5)>

S.D.G!

Sammanfattning