ORDINIS HELENIUM

Helgonkalendern

delar 4-5-6:

APRILIS

1/4a: THEODORA: (12SS: "Sancte Theodore uirginis"; dyrkades, pga engelsk kalender, i Skara vid år 1200 och under det följande seklet, ungefär) Syster till Hermes (28/8), som hon hjälpte i fängelset. Blev själv martyr några månader senare år 120. De begrovs sida vid sida.

1/4b: HUGO av Grenoble (Gratianopolis): (Ingår i ett O.Cart-kalendarium i Västerås, firat med högsta graden Candelarum XII lect.) Föddes i Dauphiné 1053; kanik i Valence 1078; Grenobles bisp 1080; avgick och blev OSB-munk vid Chaise-Dieu, men beordrades tillbaka av påve Gregorios VII. Han skänkte S:t Bruno fastigheten som blev La Grande Chartreuse; avled 1132; helgonförklarad 1134. Avbildas omgiven av Sju Stjärnor.

2/4a: THEODOSIE: (12SS: "Sancte Teodosie uirginis"; dyrkades, pga engelsk kalender, i Skara stift omkring år 1200 och i ca.100 år) Jungfru i Tyrus, som vid 18 års ålder såg några kristna på väg till galgen under hennes besök i Caesarea/ Palestina år 308. Hon bad dem att be för henne, varpå hon greps, torterades och kastades i havet. Bland andra en stad i Ukraina, en socken i Frankrike och ett badhotell i California bär hennes namn.

2/4b: MARIA EGYPTIACA: (Firades på S:ta Helenas tid i Skara stift 2/4, liksom enligt Allmäna Kalendariet. Lite senare fanns hon endast med i en litania här  -  det var inte ovanligt att litanian bevarade kult av helgon, som saknade egen mässa och officium. I Vallentuna-kalendern 1198 står hon på 9/4 "Marie egyptiace") Hon blev på 400talet kristen vid Kristi Grav i Jerusalem. Flydde bortom Jordan och levde i botgöring resten av livet för att sona tidigare synder. Funnen död av två av Cyriacus' lärjungar ~421. Avbildas naken men täckt av långt hår, hållande en oblat, och med lejonet som grävde hennes grav. Hon förekommer i Fausts sista akt.

2/4c: FRANCESCO da Paola: (MB  -  katolska Mässboken) Föddes 1416 i Paola/ Kalabrien; eremit 1430; grundade O.Minim, vilken ordensgren godkändes 1474; besökte Frankrikes kung Ludvig XI på hans dödsbädd 1482. Francesco avled i detta rike 1507.

3/4: PANCRAS av Taormina: (12SS: "Sancti Pancracii martyris"; dyrkades i Skara troligen redan under 1100talet pga engelska kalendarier) Enligt siciliansk tradition var han från Antiokene. Petrus biskopsvigde honom och sände honom till Taormina/ Sicilien, där han stenades före år 100.

4/4a: ISIDOR av Sevilla: (MB) Föddes ca.560 i Cartagena/ Spanien; Sevillas ärkebisp år 600. Hans teologiska arbeten utgör delvis grunden till Skara stifts liturgiska material, använt på 1000-1200talen. Isidor avled år 636.

4/4b: 12SS: "Sancti Ambrosii episcopi"; Lödösekalendern (LK) med eget officium för 4/4: "Ambrosij episcopi et confessori"  -  festen nu flyttad till 7/12! I.o.m. 4/4 inleddes sommardelen av Breviariets Proprium de Sanctis.

5/4: VINCENTIUS FERRER: (MB) Föddes runt år 1350 i Valencia/ Spanien; blev tidigt OP-munk; var påvens rådgivare i Avignon; avled i Vannes i Brétagne 1419; avbildad i Fivelstads k:a, 1 mil S om Motala.

6/4: WILHELM av Eskilsö: (Str.: "Wilhelmini abb" på 16/6. Firades även i Lunds stift) Föddes i Frankrike; kanik vid Génevièvekyrkan/ Paris; grundade Aebelholts OSA-kloster/ Själland 1173, vilket ägde den första gången år 1193 omnämnda S:ta Helenakällan i nuv. Tisvildeleje. Han avled 1203; helgonförklarad 1224. Kallades i Strängnäs en "dansk abbot", men det är icke säkert att det är denne Wilhelm som avses  -  Schmid anger en ärkebiskop av Bourges.

7/4a: HERMAN JOSEPH: Levde 1150-1241. Var från Köln. Vid tidig ålder började han få mystiska erfarenheter; anslöt sig till O.Praem vid Steinfeld; har efterlämnat märkliga texter; hyste en särskild hängivenhet för S.Ursula.

7/4b: CIRIACUS: (Firad i Skara troligen redan under 1100talet pga ett iriskt? kalendarium. Ingår i en irländsk litania. 12SS: "Sancti Ciriaci martyris") Han var en av 11 martyrer i Nikomedia/ Mindre Asien okänt år. Man tror att hans reliker överfördes till S.Ciriaco-kyrkan i Ancona efter år 840. 

7/4c: JEAN BAPTISTE de la Salle: (MB) Föddes i Reims 1651; kanik där 1667; prästvigd 1678; avled i Saint-Yon på Långfredag 1719. Se Klosterordnarna.

8/4: JULIA BRILLIART: Levde 1751-1816. Bonddotter från Cuvilly/ Picardie; gav kyskhetslöfte som 14-åring; arbetade med sjuka, men blev sjuk själv; helades mirakulöst 1804. Under revolutionen 1794-1804 samlade hon runt sig en grupp vänner, som kom att bli Notre Dame Institutet, och som permanentades i Amiens 1804. Julia helgonförklarades 1970.

9/4a: WALDETRUDIS: Dotter till helgonparet Waldebert och Bertilia; gift med S:t Vincent Madelgarus, och mor till helgonen Landericus, Dentelin, Madalberta och Aldetrudis. När maken blev munk grundade hon ett nunnekloster, som hon anslöt sig till. Staden Mons i Belgien växte upp runt klostret. Hon avled ~688.

9/4b: MARIA: Levde före år 100; mor till Helen-av-26/5 och till Jakob-av-3/5, och hustru till Alfeos av Matt.10:3. Jfr Joh.19:25, där Alfeos kallas Clopas! Hon var en av de tre Marior som följde Herren från Galileen och som stod vid honom under korsfästelsen; avbildas med oljekrus eller kryddor. Denna Maria är avbildad i Elleköpinges altarskåp, tillverkat i Lübeck på 1400talet; nu i Åhus Mariakyrka.

10/4: MIKAEL av Helgonen: Föddes i Katalonien 1591; anslöts till OS.Trin som tonåring; var en av 1600talets största apostlar; erfor extas; avled i Valladolid 1625, vars kyrkliga överhuvud han hade varit. Helgonförklarad 1862.

11/4a: GUTHLAC: (Firades i Skara stift på S:ta Helenas tid, men slutade dyrkas här efter missionstidens slut. Vall-1198: "Guthlatij confessoris") Levde 673-714; munk vid dubbelklostret Repton (OSB) under abbedissan Elfrida; var från 699 eremit på Lincolnshires ljunghedar. På hans eremitage byggdes senare Croylandsklostret, vilket firade Guthlac även med oktavdag 17/4.

11/4b: LEO IX: (Firades i Skara stift på S:ta Helenas tid; 12SS efter nordeuropeisk förebild  -  men firas enligt Allmäna Kalendariet 19/4; kulten i Skara försvann under 1300talet) Föddes i Alsace som 'Bruno' år 1002; Touls bisp 1026; påve 1049; fördömde kättaren Berengar*, som förnekade Kristi närvaro i nattvardselementen. Leo avled inför högaltaret i Peterskyrkan 1054.

*{Berengar av Tours, f ibidem 999; exkommunicerad av påve Leo IX 1050; avled 10/1.1088. Hans föreställningar tillämpas av de flesta s.k. frikyrkor i Sverige idag. De bekämpades även av Bartholomeo, abbot av Marmoutier; Tours ärkebisp 1052-67. "På 1100talet har någon elevation ännu icke förekommit i Skara stift. Denna uppstod som en reaktion mot Berengars förnekande av den substantiella förvandlingen av Nattvardselementen"}

11/4c: STANISLAUS Szczepanowsky: (MB) Föddes 1030 nära Kraków; blev stadens biskop 1072. Under pågående Nattvard slaktades han bokstavligen 1079 av den kung han hade exkommunicerat  -  Boleslaw II. Helgonförklarad 1253; avbildad på dopfuntsrelief från 1100talet i Tryde k:a.

11/4d: Sista möjliga dag för Femte Sö i Fastan, 14 dygn före Påskdagen; kallas Judica me, eller Dominica Nigra, ty krucifix och altarprydnader höljdes denna dag i ett violett dok. Tre ferialmässor från 1100talet finns bevarade för To, Fr och Lö före Palmsöndagen. I fredagens förekom ett tractus bestående av Ps.102:10 "Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt". I lördagens utgörs evangelieläsningen av Joh.7:40-53 "Han är Messias!"

12/4a: JULIUS I: (Firad i Skara stift under 1100talet pga kalendarier från Bremen och Köln, kanske redan under S:ta Helenas livstid; 12SS: "Sancti Iulii episcopi") Blev påve 337; byggde flera av Roms kyrkor; martyr 352. Har en källa i Trunnerödsskogen vid Degeberga.

12/4b: KARL SVERKERSSON: ("Eam Alexander papa tertius, Carolo Suercheri filio Suecorumet Gothorum rege instante ob sanctimoniam vitae et miraculorum operationem in sanctorum numerum retulit, anno Domini millesimo centesimo sexagesimo quarto") Denna helgonkung, född 1135, krönt 1161, mördad av politiska skäl på Visingsö denna dag år 1167, var S:ta Helenakultens store gynnare. Han bidrog till att påven i Sens/ Frankrike helgonförklarade henne hösten 1164. Själv var han son till drottning Ulfhilda & kung Sverker d.ä., vilka efter sin död dyrkades som helgon åtminstone i Alvastratrakten; oratorier helgade till dem fanns vid Vätternstranden och på Selaön.

13/4a: EUFEMIA: (Firades denna dag i Skara stift redan på S:ta Helenas tid. Vall-1198: "Eufemie" denna dag. 12SS: "Sancte Eufemie uirginis") Det finns ingen registrerad Eufemia på 13/4, men sannolikt rör det sig om den mest kända Eufemia, hon, som i Skara stift senare firades 16/9, se dito. (3/9 firas en Eufemia som med tre andra jungfrur marterades före år 100 i Akvileja och som vördas i Ravenna & Venedig. 20/3 firas en Eufemia som med 9 andra kristna kvinnor från Amisus/ Paflagonien brändes ihjäl ca.år 300)

13/4b: MARTIN I: (MB) Föddes i Toscana; blev påve 649; tvangs i exil 653 till Naxos; svalt ihjäl 655.

14/4a: TIBURTIUS: (12SS: "Sanctorum Tiburcii et Valeriani" tillhörigt denna då nya (1200talet) kult i Skara stift; LK: "Tyburcij et Valerianj martyrum", när kulten var som störst i stiftet, ergo på 1400talet. Kulten inskränktes 1969 till att vara lokal) Man tror att denna helgongrupp, som inte är påhittad, levde vid sent 100-tal och in på 200talet. Tiburtius är S.Cecilias (se 22/11) svåger, som blev martyr tillsammans med hennes make Valerianus, samt Maximus, ordförande i den kyrkliga domstolen. Deras äkta gravar finns på Praetextatus' Kyrkogård i Rom.

14/4b: BÉNÉZET, brobyggaren: Gosse från Avignon som vaktade får; fick en vision om att en bro måste byggas över det farliga vadstället i Rhône, och han bad stadens biskop om välsignelse över och hjälp med brobygget. En serie underverk skedde under arbetets gång. Bénézet avled 1184. Ett kapell dedikerat till honom står ännu på en bropelare mitt över ån, men en vårflod drog relativt nyligen med sig halva  "Pont d'Avignon". {Det var främst från Clemens V (påve 1305-14) till Urban VI (påve 1378-89) som Avignon var Kyrkans centrum. Motpåvar residerade där till 1423}.

15/4a: HELENAE REGINAE: Kalend. missalis Vallentunensis 1198 (SHMS) tar upp Helena av Drepanon denna dag i enlighet med Us. Auct och Acta SS. vol 11 s.368. I ett av Lechner utgivet kalendarium från 900talet s.12 står vid denna dag: Dormitio beata Helenae matris Constantini. 15/4 var tydligen den första dag som tilldelades henne, se 18/8. I Synax CP uppförs hon på 21/5.

15/4b: PATERNUS (Padarn): (Förekommer i nordeuropeiska kalendrar, någon gång förväxlad med helgonets franske namne firad 16/4). Walesisk munk som på 400-500talet grundade det stora klostret Llanbadarn Fawr nära Aberystwyth; han predikade evangelium i trakten; var på medeltiden ett mycket firat helgon.

16/4a: CALIXTUS: (Typiskt Kölnerhelgon som firades uppenbarligen redan under S:ta Helenas tid i Skara stift pga bruk av Kölnerkalendarier. 12SS: "Sancti Calixti martyris"; samma dag anges ännu i Allmäna Kalendariet för honom) Han, Karisius och sju andra kristna korintier, blev martyrer genom att kastas i havet på 200talet.

16/4b: BERNARDETTE Soubirous: (Ansluter till MB och 11/2; Or. n:r 295) Levde 1844-79. Föddes vid Lourdes i en fattig mjölnarfamilj. Vid 14 års ålder fick hon en serie uppenbarelser av jungfru Maria i en grotta, där en kraftig källåder bröt fram. I Vatikanparken finns en modell av Lourdesgrottan. Bernardette anslöt sig 1866 till Notre-Dame-systrarnas Institut i Nevers; helgonförklarades 1933. Lourdes är Kristenhetens ojämförligt största pilgrimsmål nu med många miljoner besökare årligen; många helanden sker. Kyrkan rymmer fler än Petersdomen.

17/4a: ELIAS: (Fr.o.m. 1700talet till idag är "Elias" antecknad på denna dag i almanackan; jfr Bibelns Elias, som var antecknad på 20/7 från urminnes tid till under 1600talet) Denne Elias av 17/4 var en präst i Cordoba. År 856 blev kollegan Eulogius vittne till hur den åldrade Elias och två unga män, Isidor och Paul, vilka Elias var andlig ledare för, mördades av moorerna. (Eulogius' "Helgonens Minnesskrift" beskriver denna tid av svår förföljelse  -  han blev själv martyr 859, då han försvarade flickan Leocritia, som hade konverterat från moorernas religion; de halshöggs 11 resp. 15/3). Sol in thauro.

17/4b: MAGNHILD: Fabricerat? lokalhelgon, som bodde på Benarp i Espinge s:n; dräptes av sin svärdotter i Fulltofta öster om Bosjön (nu: Ringsjön) år 1215. När man bar henne från Espinge till Fulltofta kyrkogård och satte ned båren ca. 1.5 km öster om Fulltofta Herrgård, bröt en källa fram. Under första tiden därefter firades dagligen mässa i Magnhilds Kapell, och folk kunde vaka natten igenom i lovsånger till Gud, men detta avtog, och enligt ett biskopsbrev daterat 17/4.1383, så avsågs att Tredjedag Pingst det året skrinlägga Magnhild  -  hennes grav fanns sedan i Lundadomen i ett kor i norra flygeln. Ett 20-dagars avlatsbrev hör till henne. På Fulltoftas kyrkogård fanns hennes stora gravsten kvar in på 1700talet.

18/4a: ELEUTERIUS: (12SS: "sancti Eleucerii episcopi"): Illyriens biskop 117-138; marterades tillsammans med sin mor Anthia och elva andra kristna.

18/4b: Kyrkoårets sista möjliga datum för PALMSÖNDAGEN, som inleder Stilla Veckan (MB; Or.), Hebdomada Sancta eller Nigra. (Konkurrerande helgondagar och t.o.m. Marie Beb. flyttades till lördag före Palmsöndag).

{Liturgien inleddes med Palmvigning enligt både mässboken från 1100talet och Hemsjös 1400talsmanual med åtföljande procession och därefter Mässa, vilken fragmentariskt är bevarad med Matteuspassionen. (Alltsedan 1000talet lästes Passionshistorien dramatiskt, så att prästen läste Jesu ord, medan en diakon och en subdiakon läste övriga "roller"; en kör motsvarade folkmassan).

Måndagen behandlade Joh.12:1-9.

Tisdagen behandlade Markuspassionen.

Påskfrid gällde från Dymmel- eller Klockonsdag till Påskdagskvällen. Helgonfester flyttades.

Skärtorsdagen (avlatsdag för Suntaks k:a) var en avlats- och offerdag. Oljan invigdes.

På Långfredag hyllades Korset.

På Påskafton, lördag, förrättades ljus- och dopvattensvigningen}

19/4a: ALPHEGE (Aelfheah): (Firades i Skara stift under S:ta Helenas tid pga bruk av engelska kalendarier. Vall-1198: "Ealfegi") Levde 954-1012; tillhörde OSB; blev ärkebiskop av Canterbury 1006.

19/4b: RUFUS av Melitene: (Dyrkades i Skara troligen redan på S:ta Helenas tid pga nordeuropeiska kalendarier. 12SS: "Sancti Rufi martyris") Rufus var från Armenien. På 300talet blev han martyr i Melitene tillsammans med landsmännen Aristonicus, Gaius, Galata och Hermogenes  -  en Expeditus eller Elpidius har tillfogats genom en kult från 1600(sic)-talets Tyskland.

20/4a: VIKTOR "av Xanten": (Firades redan på S:ta Helenas tid i Skara stift pga bruk av tyska kalendarier. Vall.1198: "Victoriss martyriss". 12SS: "Sancti Victoris martyris") Martyr i sällskap av 8 andra kristna år 303 i Nikomedia. Han firades särskilt i Xanten, där hans skrin står i S:t Viktorkatedralen, där sedermera Norbert, 6/6, var anställd. En Viktorbild finns på en mässhake tillhörig Skaradomen. {Underligt nog uppger Toni att Liber Daticus Lundensis och Missale Haffniense 1510 denna dag firar den afrikafödde Viktor I, påve 189-198  -  denne uteslöt flera församlingar ur Kyrkan pga deras påskvanor, och Irenaeus åthutade honom för detta; kulten, vars dag var 28/7  -  den dag han translaterades till Vatikanen  -  förbjöds 1969. Haff kallar honom Victoris pape; B/M för Victoris episcopi; "Rome deposicio s.Victoris ep"} Utanför Skara stift var detta en Dies mala.

20/4b: ODA, jungfru, O.Praem: Priorinna vid Rivroelles' nunnekloster (O.Praem) efter att ha vägrat gifta sig. Avled 1158.

20/4c: SJU ÄNGLAR som står inför Guds Tron: Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, Shealtiel, Jehudiel och Berakiel. Bisp Brynolf Algotsson skapade på 1200talet en votiv-änglamässa avsedd för onsdagar.

21/4a: FORTUNATUS: (Tydligen firades han i Skara stift redan på S:ta Helenas tid genom bruk av engelska kalendarier. 12SS: "Sancti Fortunati martyris") Martyr i Alexandria okänt år tillsammans med Arator, präst i staden, Felix, Silvius & Vitalis.

21/4b: ANSELM av Canterbury: (MB; Or. n:r 143) Föddes runt 1033 i Aosta/ Piedmont; blev OSB-munk i Bec/ Normandie; efterträdde Lanfranc 1093 som Canterburys ärkebiskop; avled 1109.

22/4: MARIE-GABRIELLE SAGHEDDU, OCSO: Föddes i Dorgali/ Italien 1914; blev trappistnunna 1937 i Grottaferrata/ Viterbo. Hon hängav sitt liv åt frågan om Kyrkans enande, stödd av medsystrarna, som influerades av Abbé Couturier. Hon erfor plågsam ohälsa och svåra övernaturliga prövningar; avled 23/4.1939; beatifierades 25/1.1983 av påve Johannes Paulus II i Rom  -  i San Paolo fuori le Mura från 386. Orden driver i nutid klostret Myrendal i Olsker s:n på Bornholm.

23/4a: HELENA d'Udine: (Kult godkändes 1848) Föddes i Udine ~1396/97, dotter till Elisabetta & Valentino Valentini. Som 15-åring g.m. Antonio dei Cavalcanti; hon födde 3 döttrar och 3 söner; blev änka i sept.1441. Levde klosterliv sedan hemma med välgärningar, botgörelse och bön; ägde extasens nådegåva. Hon och systern Perfetta blev 1446 OSA-tertiärer. Helena avled denna dag år 1458 och begrovs i Luciakyrkan; senare i eget kapell; vilar sedan 1845 i katedralen.

23/4b: GEORG (Göran, Jörgen, Örjan): (Firades redan på S:ta Helenas tid i Skara stift, ty han har firats alltifrån det att den förste missionären satte sin fot i Västergötland och ända till dagens Mässbok. 12SS: "Sancti Georgii martyris". LK: "Georgij martyris"; MB) Det enda som är säkert beträffande hans liv är, att han runt år 300 blev martyr i Diospolis (Lydda) i Palestina  -  allt annat är fiktion. Ännu på 1730talet fanns en bild av Georg och Draken på södra väggen av Skövde S:ta Helenakyrka, som då ansågs vara mer än 200 år gammal. De två avbildades även i Maglehems och Tosterups kyrkor, samt i brudkammaren i Upsala G:la k:a. Han och Prinsessan är målade i södra tvärskeppet av Lundadomen. Vid Saxamöllan vid Degeberga finns S:t Görans Källan. I Finland finns han avbildad i bl.a. Bjärnå, Finström, Houtskär, Korpo, Nousis (där Helenas gravyr f.ö. finns), Pälkäne och Uskela. "På Georgdagen ska en yngling klä sig helendeles i löv; han ska bära en fackla och gå ut på åkern med en brödkaka och gräva ned den. Detta motsvarar seden att gräva ned i åkern en kaka bakad under föregående jul i syfte att få god skörd (Möne s:n)".

24/4a: URBAN: (Han firades denna dag redan på S:ta Helenas tid i Skara stift pga bruk av nordeuropeiska kalendarier. 12SS: "Sancti Urbani martyris") På 16/4 finns en martyr Urban, som runt år 304 ingick i en grupp om 18 kristna som kejsar Diocletianus och prefekt Dacianus lät avrätta i Saragossa/ Spanien. Prudentius nedtecknade händelsen flera årtionden senare, men varför har namnet Urban lyfts fram? Möjligen avses Urban I, se 25/5, men det existerar inget solitärt Urbanhelgon, som var martyr, alls. Urbans Grav är en skeppsättning nära Kåseberga.

24/4b: FIDELIS av Sigmaringen: (MB) Föddes som Mark Rey i denna sydtyska ort 1577; levde upp till sitt epitet "De Fattigas Advokat"; blev kapucinmunk 1612. Protestanter högg ihjäl honom i Seewis' k:a i Schweiz 1622.

25/4a: MARKUS, evangelisten: (12SS: "Letania* maior. Sancti Marci". LK: "Marci ewangeliste. Letania maior"; MB) Man har tydligen trott att han var en av de 70, som Jesus ¨sände ut, eller att Paulus hade utnämnt honom till bisp i Byblos i Libanon, där han skulle ha grundat ortens 1:a k:a", se Ap.12:25, och denne Markusgestalt firades före 1970 på 27/9. Säkrare är dessa uppgifter: Markusevangeliet skrevs någon gång efter 130 e.Kr., och anses vara det äldsta av de fyra kända. Markus grundlade? kyrkan i Alexandria ~45, och han blev dess 1:e biskop ~61. Marterades ~75; relikerna överfördes 828 till S.Theodorus' k:a i Venedig, och 830 påbörjades bygget av Markuskyrkan, ombyggd 976, 1094, 1204. Transporten från Alexandria finns avbildad som mosaik från 1660talet. I Mo s:n fanns Marci kapell med tillhörande Källa, liksom i Ullervad. En Markus' Källa låg vid östra foten av Elinemarks Kulle i Skövde. Denna dag hölls processioner för god årsväxt. Dagen var en halv helgdag  -  man fick arbeta efter Mässan. Delar av Markusmässan är bevarad. Dagen kunde flyttas till måndag efter Quasimodo. --- (*Litania)

25/4b: ULTIMUM PASCHA  -  kyrkoårets sista möjliga Påskdagsdatum. (Underligt nog har man i Upland skrivit att detta datum vore 18/4, styrt av hur månen står senast 5/4). (MB s.307f; Or. n:r 216-254; Cecilia 577-587). Efter Påsknatten invigdes de födoämnen som varit förbjudna under Fastan, och nu vidtog Dies Felicissimus-perioden. Uppståndelsen och Dopet stod i centrum; man gick i procession till funt, källa eller brunn (ad fontem).

26/4a: ALDA (Aldobrandesca), Humiliati: Levde från 28/2-1249 till denna dag år 1309; jungfru från Siena som gifte sig med en gudfruktig man. "Hennes äktenskap jämfördes med Tobias den yngres". När han avled blev Alda tertiär inom OSB.Hum., och ägnade sitt liv åt välgörenhet och bot; vördas i Siena; kallas även Aude, Blanca eller Bruna. Begrovs i S.Tommaso i Siena; relikerna lades i ett altare 1489 och trasferite 1583 in capsam meliorem ornatioremque.

26/4b: HELENA LEUTHER: Tertiär inom OFM i Aachen; avled 1662.

26/4c: CLETUS: (12-Str.: "Cleti pp m" på 12/7) Skaras Missale nämner honom, och han är mycket känd genom den Första Eukaristiska Bönen. Dock tvivlar man på hans existens, och 1969 upphörde kulten universellt. Han skulle ha varit Linus' efterträdare som påve 76-88 e.Kr, efterträdd av Clemens I. Cletus är nog bara en förkortning av Anacletus, som också är en diffus påvegestalt, och vars kult även upphörde 1969.

26/4d: MARCELLINUS: (Firades i Sverige på medeltiden; kulten förbjöds universellt 1969) Kanske var han påve 296-304 efter Cajus (283-296; 22/4) och före Marcellus I (308-309; 16/1), men osäkerheten är stor om alla tre. Marcellinus verkar ha fogat sig efter kejsaren Diocletianus' order år 303 om att dyrka hedniska gudar, och därför strök Damasus I honom ur påvelängden. Senare apologister överkompenserade detta och tillskrev Marcellinus en påhittad ånger och ett efterföljande martyrskap, vilka aldrig har inträffat.

26/4e: LK: "In die ieiunabit ad meridiem in lacte et est magnus festum. Licet in agro post meridiem et dicuntur parue rogationes".

27/4: ZITA: (Ansluter till Helena-av-23/12) Levde 1218-72; vid 12 års ålder började hon tjäna hos en familj i Lucca; skänkte sin och ibland också sin husbondes mat till de fattiga; helgonförklarad 1696.

28/4a: VITALIS & VALERIA av Milano: (Firades i Skara stift redan på S:ta Helenas tid. LK: "Vitalis martyris"; delar av Vitalis' mässa från Skara är bevarad) Blev martyrer före år 100. De var föräldrarna till helgonen Gervase och Protase, se 19/6, vilka levde in på 200talet.

28/4b: PIERRE CHANEL: (MB) Föddes 1803 på en bondgård i Cluet/ Belleys stift, Frankrike; blev sockenpräst 1827 i Crozet; blev Maristfader 1831 och sändes på missionsresa till Oceanien; martyr 1840 på ön Fortuna; helgonförklarad 1954.

29/4a: ANTONIA: (Firades på S:ta Helenas tid i Skara stift; struken redan på 1200talet?) Jungfru från Spanien, som blev martyr år 259 i Cirta/ Numidien under Valerianus' terror. Avbildas med en tunna, såsom i Törebodas altarskåp, i vilket även S:ta Helena själv står staty.

29/4b: PETRI PREDICATORIS: (Han ersatte på 29/4 den äldre festen Translatio Edmundi i Skara stift; LK: "Petri predicatoris et martyris") Föddes 1205; blev dominikan 1221, lärjunge till Dominicus; blev martyr 1252. Utgjorde OP.ordens främsta helgon i Sverige jämte grundaren och Tomas av Aquino. Han var populär i Piacenza, där man ägde en fingerrelik av honom: Genom att doppa fingret i vatten, välsignades vattnet.

29/4c: KATARINA Benincasa av Siena: (MB) Katarina föddes 1347 i Siena/ Toscana; blev OP.tertiär 1363; försökte få bukt med den stora Avignon-schismen; avled hos påven i Rom 1380; har efterlämnat en skatt av skrifter; helgonförklarad 1461. Blev Italiens skyddshelgon 1939, och Doctor of the Church 4/10.1970.

30/4a: ERCONWALD: ("Sancti Erkenwaldi episcopi") Grundaren av två OSB-kloster: för hans syster, nunneklostret Barking i Essex, och för sig, munkklostret Chertsey i Surrey, vars abbot han blev. Systern (Ethelburga, som levde till ca.675; 11/10) blev Barkings abbedissa. År 675 blev Erconwald Londons bisp; avled 693. Vid hans relikskrin i S:t Paul's Cathedral inträffade många underverk.

30/4b: LK: "Soluitur in albis".

MAIUS

1/5a: JOSEF: (MB; firas denna dag sedan 1956) Han var snickare enligt Mark 6:3.

1/5b: VALBORG: (LK: "Valburgis", men firas enligt Allmäna Kalendariet 25/2) Hon har aldrig existerat. 'Waltpurgis' förekommer bara som ett ord i ett brev från 1060-talet. Walburg var ett övernaturligt och hedniskt väsen i nordvästra Europa, och när man i Eichstätt fann okända reliker invid syskonen Winebalds (+761, se 18/12) och Willebalds (+ca.786) reliker, antog man att dessa hörde till ett ytterligare syskon, och eftersom Walburg-dyrkan var så livaktig, gav man relikerna namn efter nämnda väsen  -  någon gång mellan 882 och 912. Hennes far Richard är också påhittad! Valborg levde alltså inte "710-779"; var inte abbedissa i dubbelklostret Heidenheim, OSB, till sin död. Hennes 'relik' i Eichstätt ger ifrån sig en helande vätska, Valborgs Olja, som rinner varje år från klippan som hennes skrin står på. Hon nämndes först i Sverige 1338; kommemorerades med Filippus & Jakob i Skara; hade relik i Lund. Landets enda Sankta Valborgs Kapell fanns i Hultarp öster om Nässjö och stod i exakt 100 år från tidigt 1500-tal. Årligen hölls där under längre tider Valborgsmarknaden 1/5, förbjuden 1473. Ortsborna försökte få tillstånd att återuppbygga kapellet till församlingskyrka, men det avslogs 1729; minnessten är rest. Nya Valborgskapellet i Lövhult invigdes Sö.31/10-1948 av biskop Ysander. Häxorna samlas här årligen under natten mellan sista april och första maj. I syd-Tyrolen finns ett Walpurgiskapell i Göflan/ Covelano byggt på 14-1500talen.

{Anno Domini 1499 annen Sancte Valborge dagh tha lade iak iens holgersön förste stenen i grundvalen i thetha hus"  -  Glimmingehus}

{Helena visade sig under Walpurgisnattens lopp, då djävulen hade framkallat sin avbild i en magisk spegel. Faust uttalade de eldflammande orden inför denna vita skönhet, men det var bara ett spöke, en skugga... Men framledes spökar själva Helenabilden för Faust, och han skall söka henne i hennes födelsebygd. Han har begagnat sig av vetenskap och magi. Han har firat Svarta Mässan; han har tjänat kejsaren. Hans absoluta krav har fört honom till Grekland; han har smälts i avgrunden och flugit i luften för att få återförenas med den överhöga Skönheten. I en klassisk Valborgsnatt närmar Faust sig stränderna som domineras av Olympen, och en spåkvinna sätter honom på det rätta Helenaspåret... Äldsta litterära Faustlegenden är daterad 1587}

1/5c: (Feria Septima in Albis, lördagen före Vita Söndagen, kan senast infalla 1/5).

2/5a: ATHANASIOS: (MB) Föddes i Alexandria runt år 296; diakon; Alexandrias patriark 328; försvarade Kristi gudomlighet, att Han var Guds Son redan innan födelsen, och inte bara utvaldes av Gud vid doptillfället; tvangs i exil under fem perioder mellan 336 och 366; avled i sin stad 373. Han närmade sig problemet om Gudskunskapen utifrån Guds avbild i människan; han markerade gränserna runt denna kunskap och talade om det omöjliga i att begripa sig på Gud.

2/5b: Vita Söndagen, Dominica in albis, kan senast infalla 2/5   -  utgjorde i Skara stift 1:a Sö efter Påsk, den nu s.k. Andra Påsksöndagen. Graduale förekom ej längre i Mässan, utan Alléluia. Söndagen kallas även Quasimodo  -  dagens Introitus ur 1Pet.2:2 börjar med det ordet.

3/5a-b: FILIPPUS & JAKOB d.y., apostlar: (De firas med gemensam fest alltsedan 500talet, men firades förr 1/5 i Skara stift: 12SS & LK: "Sanctorum apostolorum Philippi et Iacobi"; festen kunde translateras från 1/5 till 2/5; bägge se MB) a)Filippus korsfästes upp-och-ned kanske runt år 80 i Hierapolis/ Frygien. b)Jakob d.y. kastades ned från Jerusalems murar runt år 62. Det var han som påstås ha skrivit Bibelns Jakobsbrev, jfr Maria-av-9/4 och Helen-av-26/5.

3/5c-d-e: ALEXANDER I, EVENTIUS & THEODULUS: (Dessa tre firades i Skara stift ab initio till före 1300. 12SS: "sanctorum Alexandri, Euenci et Teodorj". Deras dag var i Skara antecknad som en Olycksdag, "dies egyptiacus", då man inte skulle resa eller arbeta.) c)Alexander I var påve 107-113. Blev fängslad, och omvände då fångvaktaren Quirinus och dennes dotter Balbina till Kristendomen. Quirinus blev själv martyr runt år 117. d)Eventius blev martyr i Rom år 113; begrovs vid Via Nomentana. e)Theodulus, som är identisk med "Teodor". Han var präst; blev martyr år 113; begrovs vid Via Nomentana.

3/5f: UPPFINNINGEN AV KORSET: (Ingick i 1200tals-kalendarier i både Skara och Växjö; LK: "Inuencio sancte Crucis"). Inventio betyder faktiskt uppfinning; verbformen betyder visserligen "träffa på, komma över", men även "frambringa i andlig mening"  -  ty hela denna historia måste vara ett falsarium. Festen gäller hur man åter kom över Korsrelikerna på 600talet, vilka Helena av Drepanon påstås ha funnit i Golgatakullen på Macarius' tid  -  Jerusalems biskop 314-335  -  viz.runt 324. Hon träffade på tre kors, och då ett av dem helade en dödssjuk kvinna och återuppväckte en död man genom att det nuddade dem, antog man att detta var Kristi äkta Kors, medan de två andra var rövarnas. Scenen avbildas i triptyk i Lojo och i Hattula: Drottning Margrete skrev f.ö. år 1405 och 1411 att efter hennes bortgång, en vallfärd skulle göras för hennes själaro "til thet haelghe kors i Hattil i Finland".

   Lunds Heliga Korsets Kyrka byggdes av trä på 1000talet och av sten 100 år senare. Före 1096 grundades Helig-Kors-kongregationen i Sassovivo i Foligno stift av abbot Mainard. I Eriksbergsskrinet från 1100talet finns ett fragment av Korset. År 1346 invigdes ett Helig-Kors-altare och -kapell i Vadstena. År 1350 sände påve Clemens VI till Stora Lundby en relik av Korset. Det fanns i Sverige många 'Heliga Korsets Kapell', och offerkällor, som var helgade till Korset. Kors var ofta resta invid heliga källor, såsom vid Götene S:ta Helenakälla, och de upprättades på platser där underverk hade inträffat.

4/5a: ANTOINE Du Rocher: (Firades uppenbarligen redan på S:ta Helenas tid i Skara stift pga bruk av kalendarier från Aachen, Köln och Tours. 12SS: "Sancti Antonini martyris") OSB-abbot på 500talet; grundade Saint-Julianklostret i Tours; slutade sina dagar på Le Rocher, men icke som martyr!

4/5b: HÉLÈNE d'Athira*, "une spécificité troyenne": (På denna hennes festdag förs hennes reliker i procession genom Troyes. Tack vare avlatsbrev tilltog kulten under 12-1300talen. 1917 ändrades festen till 11/5; infaller eg.7/5 efter 1939) Biskop Garnier de Trainel i Troyes/ Champagne förde hennes reliker från Korinth under tidigt 1200tal enligt ett brev från Armigero i Kalcedonien till Troyes' bisp Erneus och ett annat från Johannes Chrysostomos till Athens bisp, översatt 1215 från grekiska till latin  -  JC skrev att denna Hélène var dotter till Korinths kung och skulle ha levt på 300talet och utmärkte sig som undergörerska; *Athira ligger nära Konstantinopel, nuv. Buyuk Tchekmedje. Troyeskatedralen hade brunnit 1188, och den blev illa tilltygad av stormen 10/11.1228, då S.Hélènes skrin skadades svårt. Det bevarade korfönstrets vackra målningar från 1248-52 vittnar om helgonets popularitet. 1257 skedde många mirakler tillskrivna henne, och hon upptogs även av grannstiften Auxerre, Langres, och Reims. Kulten förblev stor tills att revolutionens pöbel i januari 1794 brände det mesta av hennes kvarlevor. 

4/5c: GODEHARD: (B/M: "Godehardi ep" på 5/5) Bayersk biskop som avled 1038. Hans k:a i Lund grundlades strax efter helgonförklaringen år 1131.

5/5: ANGELUS: Levde 1145-1220. År 1203 var han en av de första Karmeliterna på Karmelberget. Han mottog i Rom Honorius III's (påve 1216-27) godkännande av OC.regeln, utarbetad av Albert (som levde 1149-1214; 25/9). Angelus for sedan för att predika på Sicilien, men mördades. Denna dag år 1821 avled Napoleon på Saint Helena.

6/5: Evangelisten JOHANNES framför Latinska Porten: (12SS & LK: "Sancti Iohannis ante Portam Latinam". Ursprungligen gällde festen invigningen av Johanneskyrkan utanför Roms sydöstra port) Han överlevde oskadd att vid denna port i Rom, på order av Domitianus, kastas i en gryta med kokande olja, och efteråt sändes han iväg till ön Patmos, väster om Turkiet, där han skrev Uppenbarelseboken vid år 95. Han avbildas ofta stående i en gryta, såsom ovanför S:ta Helena i Önums altarskåp.

7/5a: JOHN of Beverley: (Firades redan på S:ta Helenas tid i Skara stift, vilket är en frukt av de livliga förbindelserna mellan Västergötland och England under 1100talet; "detta var en speciell engelsk helgondag i den scarensiska liturgien". Vall-1198: "Iohanniss in beuerlac". 12SS: "Sancti Iohannis archiepiscopi Eboracensis ciuitatis"  -  kulten fortsatte alltså under 1200talet här) York-biskop, som grundade OSB-klostret Beverlaco 1.5 mil N om Hull; avled 721; helgonförklarad 1047 (1037?).

7/5b: LK: "Ver finitur", våren slutar.

8/5a: LK: "Estatis initium", sommaren börjar.

8/5b: MIKAELs fest i MONTE SANT'ANGELO: (Skara stift upptog redan på S:ta Helenas tid denna romerska tradition att fira Ärkeängelns kult på "Mons Aurus". 12SS: "Dedicacio sancti Micaelis in Monte Aureo") Den åttonde maj vid mitten av 490talet visade sig Ärkeängeln i en grotta på Garganusberget för biskopen av Siponto, Laurentius (se 7/2), och före 546 byggde han där helgedomen S.Michele Arcangelo, och på 1100talet byggdes pilgrimsstaden Monte Aureo upp i närheten, nära baptisteriet Rotarii Grav från samma sekel. En flik av Mikaels röda kappa hade blivit kvar i grottan, och vid år 706 hämtades den till Mt Saint-Michel av Autbert, se 10/9.

8/5c: VIKTOR, mooren: (Firades redan på S:ta Helenas tid i Skara stift pga bruk av nordeuropeiska kalendrar) Soldat från Mauritanien/ Afrika; martyr i Milano 303.

8/5d: PIERRE de Tarantaise: (Firades enligt fragment från 1400talet från antingen Gudhems eller Varhems OSB.Cist-kloster i Skara stift) Föddes 1102 nära Vienne/ Dauphiné; OSB.Cist-munk 1114 i Bonnevaux; ~1130 1:e abboten av Tamié; 1142 ärkebisp av Tarantaise; rymde 1155 och blev lekbroder i ett kloster i Schweiz, men hittades och tvingades tillbaka; avled 1175; helgonförklarad 1191.

9/5: NICHOLAS ALBERGATI: Levde 1375-1443; föddes i Bologna; anslöts 1394 till O.Cart.; blev ärkebisp av Bologna 1418, och 1426 kardinal. Medlade mellan kejsaren, påven och Frankrikes kung. Beatifierad 1744.

10/5a-b: GORDIANUS & EPIMACHUS: (12SS: "sanctorum Gordiani et Epimachi". Bådas kult i Skara stift försvann före år 1300, men återkom till 1470-talets LK: "Gordianj et Epymachj martyrum") a)Gordian blev martyr under Giuliano l'Apostata 362, och begrovs i Epimachus' grav i Rom. b)Epimachus blev martyr (bränd på bål?) under Decius 250 i Alexandria/ Egypten, och relikerna fördes till Rom. Bägges kult blev 1969 inskränkt till lokalt förekommande.

11/5a: MAMERTUS: (12-Str.: "Mamerti") Ärkebisp av Vienne från 461 till sin död 475. Han uppfann Rogationsdagarna Må, Ti och On före Kristi Himmelsfärds Dag, de s.k. Gångdagarna:

   "Quinquagesimaltidens glädje avbryts av Dies Rogationum, gångdagarna, i Korsveckan, hebdomada Crucium, dvs veckan efter Sjätte Påsksöndagen, som senast kan inträffa 30/5. Två av de tre (Må, Ti, On) rogationsmässorna från 1100talet är bevarade i Skara stift. Måndagens har rötterna i 1000-talet; på denna dag inföll S:ta Helenas Oratoriefest vid Skövde efter år 1140."

   "... Kors Åker i Nöbbelöf... ...minne från korsbärandet, då prästerna på de stora GÅNGDAGARNA, i samband med vårbruket, i procession gick över de nysådda åkrarna med krucifixet framför sig, sjungande litanian och stänkande vigvatten på åkrarna i avsikt att nedkalla välsignelse över markens gröda".

   "Från Sankta Helenas Oratorium vid Skövde, på MÅNDAGEN före Kristi Himmelsfärds Dag, bar man förr ett krucifix, en Helenabild och vigvatten, under klockringning, ut över åkrarna och bad om god årsväxt  -  enligt avlatsbrevet utfärdat 1425 av bisp Sigge. Deltagande gjorde att man vann avlat".

   "...nu när det medeltida oratoriet är spårlöst försvunnet  -  det är så, trots att besök av det, främst ONSDAGEN före Kristi Him., gjorde att man vann avlat, men 1962 invigdes ett nytt birgittakapell".

11/5b: 12SS: "Dedicacio ecclesie sancti PETRJ"  -  en fest för Peterskyrkan.

12/5a-b-c: NEREUS, ACHILLEUS & PANCRATIUS: (12SS & LK: "sanctorum Nerei et Achillei et Pancracii"; LK har Pancratius först, och tillägger "Licet in agro". I MB har alla tre återinförts: Achilleus & Nereus för sig, och Pancratius för sig) a)Nereus blev antagligen och b)Achilleus med säkerhet döpt av Petrus. De sändes i exil till ön Pontia, och vidare till Terracina, där de halshöggs runt år 100. c)Pancratius blev martyr år 304 som 14-åring; begrovs på Calepodius' kyrkogård i Rom. Augustin av Canterbury (+604) dedikerade en k:a åt "Pancras" i Canterbury, och Falköpings k:a dedikerades 1281 åt honom, kompletterat av ett avlatsbrev dit 1292 för hans dag.

13/5a: SERVATIUS (Saint Servais, Sint Servaas): (Firades i Lund och Strängnäs stift: "Servacius") Han var bisp av Tongeren/ Belgien. Var värd åt Athanasius (se 2/5) under en av dennes exiler. Servatius flyttade 380 biskopssätet till MAASTRICHT/ Holland, där det blev kvar till 722 då Hubert flyttade det till Liège/ Belgien. Servatius avled 384  -  han brukar firas under en vecka såsom 1995, då hans fest och marknaden på Vrijthof varade 6-14/5 och avslutades Sö 14/5 men en procession.

   Medeltidens pilgrimer besökte hans relikskrin, Noodkist, tillverkat 1160 av förgyllt trä, rikt utsmyckat med reliefer skildrande helgonets liv. Även Lundadomen äger en av hans reliker. Man har bevarat krucifixet han brukade ha om halsen, hans nyckel, hans nattvardskalk av glas samt hans pilgrimsstav (eller biskopsstav). Hans katedral började byggas år 1000; möjligen är kryptan, där hans och Karel av Lorrains gravar finns, från 950. Kyrkan blev imperialkyrka 1087, och dess kor anses vara ett av Europas ståtligaste. I altarskåpet står i relief Kristus mellan Servatius och Petrus. Vadstena kloster översatte hans legend. En byst av honom från 1579 finns i k:an. På Servaasbrug står en stenstaty av honom, och en betongkopia finns på annan plats, och tre bronsstatyer med anknytning till honom finns i Maastricht. Han avbildas i biskopsskrud eller pilgrimsdräkt; över honom svävar en örn med utbredda vingar.

13/5b: JACINTA & FRANCISCO MARTO: 13/5.2000 helgonförklarade påve Johannes Paulus II dessa två syskon i Fatima/ Portugal, ty mellan 13/5 och 13/10 1917 uppenbarade sig jungfru Maria för dem, 7 resp. 9 år gamla, och för deras kusin Lucia Dos Santos, 10 år gammal på nämnda ort. De tre var herdar. Syskonparet avled 1919, men Lucia blev OC-nunna, och levde vid helgonförklaringen, 93 år gammal, och hon deltog tillsammans med 500.000 kyrkobesökare! Maria hade f.ö. sagt till Lucia just 13/5 1917: "Parmi des témoins de foi, il y a l'évêque vêtu de blanc, tombe à terre comme mort, sous les coups d'une arme à feu", och 13/5.1981 föll den vitklädde påve Johannes Paulus II som död under eldgiving på Petersplatsen  -  det berömda attentatet. Kulan som nästan dödade honom är nu infogad i guldkronan på mariaskulpturen i basilikan i Fatima. Uppenbarelserna och deras förverkliganden tillhör 1900-talets mest fantastiska händelser inom Kyrkan!

13/5c: SANCTE MARIE AD MARTIRES enligt 12SS: Denna fest påbjöds av Bonifacius IV till åminnelse av att han denna dag år 609 eller 610 dedikerade Pàntheon, 'Alla Gudars Tempel', i Rom till jungfru Marie och Alla Martyrers ära.

13/5d-e: LK: "Pro canonicis missa"; även "Missa et vigilia pro episcopis et sacerdotibus"  -  en votivmässa för levande och avlidna biskopar och präster i hela Skara stift.

14/5a: MATTIAS, aposteln: (MB; förr 24/2) Se Ap.1:21-22. Han dog nog en naturlig död i Jerusalem före år 100, fastän han kan avbildas genomborrad av ett svärd. Helena av Drepanon överförde hans reliker därifrån till Mattias-klostret i Trier.

14/5b: PACHOMIUS: Föddes ~290 i Övre Tebaid i Egypten; blev eremit 316, tre år efter sin omvändelse. Byggde sitt 1:a kloster fyra år senare i Tabenna N om Tebe vid Nilen; grundade in alles 2 nunne- och 9 munkkloster, och man tror att Nag Hammadi-biblioteket tillhörde det av hans kloster som låg nära fyndplatsen. Han avled år 346 e.Kr.

15/5: HALWARD: (Firades i Skövde under S:ta Helenas livstid, enligt J.Dunney, och i kyrkan fanns det en skulptur av honom. 12SS: "Sancti Halphardi"  -  hans namn skrevs in efter Timoteus som då också firades 15/5, men som flyttades före LK's tillkomst: "Haluardi martyris". Inget annat stift i Sverige än Skaras hade detta helgon i kyrkoprovinsen. Halwards moderna dag är 14/5). Han var avkomling till Norges kungahus. Hade genomfört en handelsresa från Norge till Gotland. En havande kvinna kom till Halward en morgon år 1043 när han skulle lägga ut sin båt; hon var rädd och bad honom att få följa med. När de hunnit en bit ut på Dramsfjorden kom tre män, som förföljde kvinnan, och de rodde efter. De anklagade henne falskeligen för att ha bestulit deras bror och att ha brutit sig in i hans hus. De sköt en pil som dödligt träffade Halward i bröstet, och han sänktes med en kvarnsten om halsen. Dock flöt kropp och sten upp genom övernaturligt ingripande. Kvinnan mördades och begrovs på stranden. Redan på 1130talet var halwardskulten slutgiltigt utbildad i Oslotrakten, och nådde Skara stift redan vid slutet av 1100talet. Han är Oslos patron, och Ytterby g:la k:a var helgad åt honom. 'St. Halvards Kapel' låg på Lövön/ Norge med en källa invid. Folktraditionen utpekar honom som Bohusläns apostel. Avbildad som kalkmålning i Alnö k:a/ Medelpad och ingraverad på nattvardskalk från Askersunds landskyrka, nu på SHM/ Stckhlm.

16/5a: SIMON STOCK: Levde ca.1165-1265; en av Englands första karmeliter; OC.ordens sjätte general 1247. Gjorde orden mer utåtriktad. Grundade dess kloster i Cambridge 1248, Oxford 1253, Paris 1260 samt Bologna; avled i Bordeaux; skrinlagd i Aylesford/ Kent. Se även Jeanne de Toulouse 31/3. 

16/5b: BRENDAN, USA-resenären: Föddes ~486 på Fenithalvön, Kerrys län, Irland; utbildades under S:ta Ita på Hy Conaill, Limericks län; grundade Clonfert med flera kloster och skrev en sträng regel åt munkarna. En svensk ny kyrkmålning beskriver hans färd via Färöarna, Island och Grönland till USA i en liten båt med bordläggning av djurhudar, en resa som nyligen åter har genomförts. Han upptäckte the Blessed Islands; avled mellan 575 och 583.

17/5a: PEREGRINUS: (Firades redan på S:ta Helenas tid i Skara stift, men underligt nog "endast av allmogen" och i Västergötlands nordliga delar. Enligt Allmäna Kalendariet är hans dag 16/5. I Skandinavien firades han eljest knappast) Man tror inte längre att han var Auxerres 1:e bisp, utsedd av Sixtus II (påve 257-58), utan menar att han var en biskop som år 304 blev martyr i Bouhy under Diocletianus. S.Pellegrino-kyrkan i Bominaco är från 1263, där fresker avbildar scener ur hans liv.

17/5b: 12SS: "sancti Calixtj"  -  antagligen avses påve Calixtus I, se 14/10, men det anges inte att dagens helgon varesig var påve eller blev martyr, vilket Calixtus I kanske inte heller blev. Kan ej säga varför Calixtus I firades även 17/5. Calixtus av 16/4 dränktes i havet utanför Korinth på 200talet med 8 andra kristna; Calixtus av 15/10 var solitär; var från Huesca/ Aragonien; for till Frankrike och stupade i strid mot saracenerna 1003, och vördas i Tarbes' stift. Fjärde och sista Calixtus blev 29/12 okänt år martyr i Rom med en Boniface och en Felix.

17/5c: LK: "Qui uult, comedat".

18/5a: THEODOTUS & Alexandra, Claudia, Euphrasia, Faina, Julitta, Matrona och Thecusa: (Firades kanske redan på S:ta Helenas tid i Skövdetrakten) Theodotus var en värdshusägare i Ankyra; marterades år 304 pga att han gav de 7 jungfrumartyrerna en kristen begravning på samma ort. Värdshusbrunnen i Djursätra/ Värsås var ursprungligen helgad åt denna dag. Sol in gemini.

18/5b: JOHANNES I: (MB firar honom på 19/5) Han var från Toscana; blev påve 523; dukade under i fängelse 526.

19/5a: DUNSTAN: (Kom till Skara stift genom bruk av engelska kalendarier, och firades redan på S:ta Helenas tid här) Levde 909-988; OSB-medlem; blev ärkebisp 961; grav i Canterbury.

19/5b: POTENTIANA (Pudentiana) (12SS: "sancte Potentiane uirginis". 12Str.: "Potentiane" på 2/12) Legendarisk romersk jungfru på 100-talet, dotter till senator Pudens (2Tim.4:21). Dog som 16-åring, men inte som martyr. Har en egen basilika i Rom, Ecclesia Pudentiana, byggd på 300talet ovanpå ett badhus från 100talet. Systern Praxedas, se 21/7.

19/5c: LK: "Compassio sancte Marie (se 15/9) venit in sabbato propinquo post quasimodogeniti. Non est fastum terre nec iussum ieiunare. Tunc est simplex".

20/5a: ETHELBERT (Adhelbert): Firades redan på S:ta Helenas tid pga bruk av engelska kalendrar) Kung i East Anglia som lönnmördades 794. Delar av hans skrin finns kvar i Hereford.

20/5b: BERNARDINO av Siena: (I efterhand, efter 1450, har i en av Skaras 1200tals-kalendrar hans namn tillfogats, vilket visar att dessa kalendrar då ännu var i bruk; MB) Föddes 8/9.1380 i Massa Maritima nära Siena; blev OFM-munk 8/9.1402; prästvigd 8/9.1404; höll sin första predikan 8/9.1417; predikade med förkärlek om Jesu Kristi Heliga Namn; OFM-general 1438-42; avled 1444 och helgonförklarades 1450.

21/5: ROMANUS av Subiaco: (År 1085 donerade S:t Knud denna dag grundplåten till Lundadomen, som alltså är Sveriges tredje äldsta domgrund efter Växjö, ~980, och Skara, ~1050. Romanus firades i Skara stift denna dag, annars 22/5. 12SS: "sancti Romani confessoris") Munk, som försedde Benedictus med dräkt och mat i dennes ungdom under eremittiden. Avled år 560.

22/5: HÉLÈNE d'Auxerre: ("Helena virgo Autissiodorensis", ibland felaktigt betitlad Sancte Elene regine. 'Helena Virgo' hade reliker i Upsaladomen och i Gumlösa kyrkas altare 1192-1720!  -  liksom Helena av Bruxelles, se nedan. Hennes kult ej känd inom Skara stift. I Sverige var hennes translationsdag 22/5 almanackans Helenadag) Jungfru nämnd i Amators akter i det att hon närvarade vid hans död 1/5 418 i katedralen: Helena sacratissima puella quae eodem tempore cunctis virtutibus ac miraculis praecellebat. ('Amadour' var Auxerres biskop; änkling efter den heliga kvinnan Martha; firas 1/5). Helena dog en naturlig död efter 418, men det är ett underverk hur hon kunde bli en så stor kändis i hela västvärlden! År 575 skrevs: -Nella città di Auxerre, deposizione e traslazione del corpo di S.Elena vergine il 22 mai.

23/5: DESIDERIUS: (12-Str.: "Desiderii ep m" på 24/5, men 23/5 är rätt) Föddes i Genoa; blev bisp i Langres i Frankrike; marterades runt år 407 när han vädjade för sitt folk under vendernas invasion.

24/5a: VINCENT av Lérins: (Vall-1198: "Vincentii" på just 24/5) Han var från Gallien; blev Lérins-munk; skrev i Commonitorium att "endast kan de doktriner anses vara sanna, som har hållits Överallt, Alltid och av Alla rättrogna" och "Kyrkans roll är att försvara Bibelns rätta uttolkning". Avled 445. "Estas oritur Secundum Egyptos".

24/5b: Translatio Dominici (Linköping).

25/5a: HELENA von Ungarn: Hon var dotter till Eufrosyne och kung Geisa II, och farmodern var Helena Stefansdotter av Serbien (gift 1129 med Bela II, Ungerns kung 1131-41). Hon gifte sig 1174 med Leopold av Österrike, och avled denna dag år 1199.

25/5b: BEDA VENERABILIS: (Han firades på S:ta Helenas tid i Skara stift på 31/5, men i ett 12SS på rätta dagen 25/5, liksom MB. Vallentuna-kalendern placerade honom på 26/5) Föddes i Wearmouth 673; kom som barn till dubbelklostret Wearmouth-Jarrow (OSB); avled enligt ett konstverk under pågående Nattvard år 735.

25/5c: URBAN I: (I Skara stift fanns hans kult med ab initio ad vastatium anno 1527, och firades alltså på S:ta Helenas tid. LK: "Urbanj martyris et pape". Kulten upphörde universellt 1969) Romare, som efterträdde Calixtus I (se 14/10) som påve 222  -  "under Urbans pontificatus verkar Kyrkan ha åtnjutit en jämförelsevis fridsam tid"  -  men i Skara var denna dag antecknad som en "dies egyptiacus", otursdag. Han blev inte martyr, utan avled år 230, och efterträddes 230-35 av Pontianus. En källa bär hans namn i Råda/ Kållands härad.

25/5d: MARIA MAGDALENA de Pazzi: (MB) Föddes 1566 i Firenze; blev OC.nunna 1582; gjorde hela livet mystiska erfarenheter; avled 25/5.1607; helgonförklarad 1669.

25/5e: GREGORIUS VII: (MB) Föddes runt 1021 i Soana/ Toscana hetande Hildebrand; blev tidigt OSB-munk; abbot 1059 på S.Paulus-utanför-murarna i Rom; påve 1073; avled under exilen i Salerno 1085. År 1080 hade han skrivit följande ord, vilka har kommit att bli grundstenar i nutidens amatörhistorikers fantasisystem: "Gregorius episcopus servus servorum Dei dilectis filiis I et Al gloriosis Visigothorum regibus salutem et apostolicam benedictionem". I tolkas som Inge d.ä. född ca.1033; avled mellan 1110 & 1118; Al tolkas som brodern Halstan Stenkilsson (ca.1031-84).

26/5a: HELEN ALFEÏDOTTER: Syster till den Jakob som skrev Jakobsbrevet i Bibeln, se 3/5, och levde alltså före år 100. Detta gör att detta brev är en stor sak inom Ordinis Helenium. Flera 'Jakob' har av traditionen blivit förväxlade, men om samme Jakob Alfeïsson verkligen vore en släkting till jungfru Maria, så vore denna Helen en släkting till Jesus Kristus! Hennes far Alfeos betitlas 'apostel' av Östkyrkan. Hennes mor Maria, se ovan 9/4.

26/5b: FILIPPO NERI: (MB) Föddes 1515 i Firenze; utbildades hos OP./San Marco; erfor extas 1544; grundade Oratoriet 1548, se Klosterordnarna; betitlas 'Roms 2:e apostel'; avled 1595; helgonförklarad 1622.

27/5: AUGUSTINE of Canterbury, Englands apostel: (MB) Han var OSB-prior på San Andreas på Caeliuskullen i Rom, när påve Gregorius den Store sände honom och 40 medhjälpare för att evangelisera England: "Omvänd hedningarna, men förstör ingenting för dem!" År 597 biskopsvigdes han i Arles, och de landsteg i Ebbsfleet vid Ramsgate/ Thanet samma år; han grundlade Canterburys ärkestift; avled 604.

28/5a: HELENA (Alena) de Sylva (skogen): Kom från portugisiska Évoratrakten; blev OSB.Cist-nunna i Celas vid Coïmbre. Mystiker. Vördade S.Bernhard så mycket, att så fort hon hörde hans namn, föll hon i extas. Denna Helena avled detta datum år 1590.

28/5b: GERMAIN: (Vall-1198: "Germani confessoris". 12-Str.: "Germani ep") Föddes vid Autun 496; blev Paris' biskop 555; kallas De Fattigas Fader; avled 576. Klostret Saint-Germain-des-Prés har namn av detta helgon.

29/5: MAXIMUS: (12-Str.: "Maximi ep. commemoratio") Han var Veronas bisp till sin död på 500talet. En skriftlig källa till hans kult i Sverige utgörs av ett i Dalarna år 1570 funnet fragment.

30/5a: JEANNE DARC: (Oremus n:r 361) Levde 1412-31; bonddotter från Domrémy/ Lorraine; kallades av Högre Makter till sitt svåra uppdrag, när hon som 17-åring vaktade sina föräldrars får; såg till att Charles VII blev krönt i Reims; räddade Orléans från belägringen. Hon brändes orättfärdigt på bål i Rouen 31/5.1431  -  en av mänsklighetens svartaste stunder; oskyldigförklarad 1456; beatifierad 1909; helgonförklarad 1920; utnämnd till Frankrikes patron 1922! 

30/5b: Kyrkoårets sista möjliga Sjätte Påsksöndag. De ovannämnda Gång- eller Rogationsdagarna följer omedelbart efter denna i Korsveckan.

31/5a: PETRONILLA: (Hennes kult i Skara stift överlevde underligt nog hela den katolska epoken ab initio  -  tillhörde alltså S:ta Helenas tids helgon  -  ad vastatium Ao 1527. Firades i Lund på 1200talet 26/5, men enligt LK, "Petronille uirginis", på 31/5) Romersk jungfru, som mottog nattvarden direkt av Petrus när hon var sjuk. Dog en naturlig död före år 100. Hon är ett av Kristenhetens allra tidigast firade helgon; avbildas med nycklar.

31/5b: MARIE BESÖK hos Elisabeth: (Luk.1:39-56; MB) Festen går tillbaka till 1200talet; firades alltsedan 1389 den 2/7, men har i nutid flyttats hit.

xx/5: HELENE BRUNNSINN: (Okänt vilken dag i maj hon firades på) Var från Schaffausen/ Tyskland; blev OP.nunna på Katharinenthal vid Dressenhofen. I förstone var hon religiöst ljum, men skärpte sig i.o.m. en sjukdoms prövning; blev föremål för Mystikens Nåd; hon led med Kristus i hans lidande. Avled runt år 1285.

IUNIUS

1/6a: JUSTINUS Filosofen: (MB) Föddes runt år 100 i Nablus alias Shechem i Samarien av hedniska föräldrar; omvändes till Kristus genom att läsa Skriften och att bevittna martyrernas mod; skrev 'Apologier för den kristna relgionen' och 'Dialog med Tryfo'; halshöggs i Rom samtidigt med andra kristna år 165. Han hade varit den förste av rang att påstå att Simon Magus var född i Gitta i samma landskap, och som beskrev Simon, men han förknippade inte gnostiske Simon med Simon i Apostlagärningarna. Och det var Justinus som skrev att Helena av Tyrus reste med Simon, att Hon var den Första Intelligensen. Och han påstod att det på Antonius Pius' tid funnits en simonistisk skola i Rom. År 1574 bevisades det dock hur fel Justinus kunde ha, när "Simons avgudasten på ön i Tibern" i verkligheten visade sig gälla den sabinska avguden Semo Sancus: "Semoni. Sanco. Deo. Fidio. Sacrum. Sex. Pompeius. SPF. Col. Mussianus. Quinquennalis. Decur. Bidentalis. Donum. Dedit". Justinus använde sig trots gnostikerhatet också av Gnosis-begreppet, men det gällde hos honom alltid Guds och Kristi kunskap, "att lära känna Kristi undervisning". Gnosis är Nåd och en Gudagåva; hon är förknippad med Dopet, "botgörelsens och Gudskunskapens bad"; hon är Nåden att känna profetiornas betydelse i Skrifterna.

1/6b: EUSEBIOS: Föddes 262 i Palestina (Caesarea?); tvangs i exil till Tyrus 310 och till Thebe, innan Milanoediktet 313 tillät Kristendomen, och han återvände och blev bisp av Caesarea till sin död 339/341. Det är han som tacknämligt nog beskrev S:ta Appollonias martyrium, se 9/2.

1/6c: NIKOMEDES: (Firades i Skara stift 1/6; annars 15/9 såsom i Strängnäs'. Vall-1198: "Nicomedis martyris" på båda datumen. LK: "Nicomedis martyris") Romersk präst som blev martyr år 90 e.Kr.

2/6a-b: MARCELLINUS & PETRUS: (LK: "Marcellinj et Petri martyrum"; MB) a)Marcellinus var präst och b)Petrus var exorcist. De blev martyrer i Rom runt år 304. Konstantin byggde en kyrka över deras gravar. Minnesmärke finns över dem även i Cremona.

3/6a: ERASMUS: (Utanför Skara stift firades han 2/6. B/M: "Herasmi ep et m". LK: "Erasmi martyris". Mot slutet av medeltiden var han endast med i Skaras litania) Biskop av Formiae/ Kampanien; martyr år 303; relikerna fördes år 845 till Gaeta. Han är sjömäns patron, och Sankta Helenaeld i master kallas även efter honom Saint Elmo's Fire. En träskulptur av honom i Sveneby är daterad till 1120; andra Erasmus-konstverk finns i Häggesled (från 1450-75), S.Råda och Visnum; han hade ett altare i Kyrkefalla.

3/6b: KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG: (MB s.440f; Or.n:r 255; Cecilia 588-89) Detta är sista möjliga datum för helgen. Dagen var en avlatsdag, såsom år 1474 för Suntaks k:a. På 1100talet föregicks dagen av en Vigilia. På själva Kristi Him. firade man i analogi med Luk.24:50 en Processio Minor: "Sedan förde Jesus dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem". Festen hade redan på 1100talet en oktav, vilken vid sent 1200tal hade en stark ställning i Skara stift.

4/6: CORNELIUS: Föddes på Irland runt 1120; blev OSA-kanik 1140 i Armagh; abbot 1151; bisp 1174; avled i Chambèry/ Savojen 1176 under hemfärd från Rom, och strax skedde underverk vid graven. Relikerna konstaterades vara äkta 1854. I Frankrike fanns med anledning av honom på medeltiden Saint Concords Brödraskap.

5/6: BONIFACIUS, Tysklands apostel: (Firades i Skara stift efter engelsk förebild ab initio, men kulten upphörde tidigt; MB) Föddes 680 i Crediton/ Devon; anslöts till Exeters OSB-kloster 685; prästvigd 710; bisp över Tyskland 723; Mainz' ärkebisp 747; marterades med 52 andra kristna i Dokkum/ Holland denna dag år 754; reliker i Fulda.

6/6: NORBERT: (MB; egen hemsida) Föddes 1080 i Xanten; kanik vid stadens domkyrka S.Viktor; var år 1111 hos påve Paschalis II i Rom; undkom 1115 med knapp nöd att åskdödas  -  prästvigd samma år i Köln; gick till fots år 1118 till påve Gelasius II i S.Gilles/ Languedoc; gjorde sig av med allt han ägde; fick i en uppenbarelse sig förevisad platsen för sitt första kloster  - i Prémontrédalen vid en kyrkoruin i skogen Coucy. Bartholomeus de Vir, Laons bisp 1113-51, bistod Norbert med klostergrundandet. Munkdelen var igång 1120; nunnedelen 1121; tredje orden 1122. Honorius II gav Norbert stadfästelsebullan för O.Praem 27/2.1126. Ett tidigt kloster var Helencines i Brabant, som grundades 1129-32  -  stängdes och såldes 1797. Norbert medföljde Lothar II till Innocentius II 1132 för att stödja honom mot motpåven. 1133 blev Norbert Italiens kansler. Avled och begrovs 6/6 1134; helgonförklarades 1582. 1627 överfördes Norberts reliker till Strahov vid Prag. Franska revolutionen krossade orden, men den började resa sig ur askorna 1871 och 1889. 1893 kom orden till Wisconsin, där dess College är ett av USAs främsta idag.

7/6: GOTTESKALK: Vendisk prins, som avsade sig Kristendomen ty hans far hade mördats av kristna sachsare. I egenskap av att hans hustru var Knuds syskonbarn, kom han till England och återvände till Tron, vilken han därefter nitälskade för. Mördades år 1066 i Lenzen i tjänsten för sin svåger.

8/6a-b: GILDARDUS (Godard) & MEDARDUS: (Båda firades efter engelsk förebild i Skara stift ab initio, och alltså på S:ta Helenas tid, men bara under runt 100 år  -  i Linköpings och Åbo stift dock längre) a)Gildardus blev bisp i Rouen 499; avled 514. Han var inte, som påstås, bror med b)Medardus: Denne levde ungefär 470-558; var född i Picardie; blev bisp av Vermand 530, vars säte han flyttade till Noyon; var senare bisp även över Tournai stift. Stiften förblev enade till 1146.

9/6a-b: PRIMUS & FELICIANUS: (LK: "Primi et Felicianj martyrum") Kristna bröder, som halshöggs runt år 297 vid hög ålder på Via Nomentana.

9/6c: EFRAIM från Syrien: (MB; Or. n:r 228) Föddes runt 306 i Nisibis/ Mesopotamien; munk och diakon nära Edessa/ Syrien; avled i sitt eremitage 373; Doctor of the Church 1920. Hans ord: -Gnosis, 'Direkt andlig information', flätar en segerkrans åt dem som älskar henne, och hon låter dem ta plats på en kungatron.

9/6d: COLUMCILLE: Föddes runt 521 i Garton/ Donegal; munk i Glasnevin; prästvigd; klostergrundare på Irland och efter 563 i Skottland. På Pingstafton det året landsteg han och 12 kamrater på ön Iona, där de grundade det betydelsefulla klostret. Runt år 573 såg han från Iona hur änglar förde vännen Brendan i dennes dödsstund från Birrs kloster till Himlen. Själv avled Columcille 597; reliker finns i Dunkeld sedan 849. Hans ord: -O Herre, bönhör oss och låt oss få den kärlek som aldrig kan dö, som kommer att antända våra lampor men som inte kommer att släcka dem, så att de må lysa i oss och överföra ljus till andra. Allra käraste Frälsare, antänd våra lampor, så att de må lysa i ditt tempel för evigt. Må vi mottaga outsläckligt ljus från dig, så att vårt mörker kommer att vara belyst, och så att världens mörker kommer att avtaga. 

10/6: MAURINUS: (I Lund och Strängnäs stift firades han denna dag; förekom tidigt i Liber Daticus i Lund) Abbot vid klostret St Panteleimon i Köln; blev kanske martyr ett okänt år. Han förväxlas ofta med Marinus, se 16/7. Maurinus hade en relik i Gumlösa 1192-1720.

11/6a: BARNABAS: (Hans bild på en mässhake i Skara bevisar hans tidiga förekomst här. Han firades 12/6 i Strängnäs. LK: "Barnabe apostoli"; MB) Festen gällde ursprungligen de Sjuttiotvå Lärjungar som Jesus utsände i Luk.10:1f -  enligt tradition var Barnabas en av dem; han blev Milanos 1:e biskop, eller så blev han martyr på Cypern (före år 100) enligt gammal tradition.

11/6b: Östkyrkans dag för ärkeängeln Gabriel.

12/6a: BASILIDES: (Firades i Skara stift 12/6, annars uppges 10/6. LK: "Basilidis sociorumque eius martyrum") Kulten upphörde universellt 1969 pga den förvirring och den osäkerhet som rör Basilides på 10/6 och 12/6. Basilides själv blev martyr i Rom 10/6 mellan åren 270 och 275. Platsen var kanske Via Aurelia, men hans medmartyrer var Mandal, Tripos & 20 andra kristna  -  inte Cyrinus (4/6) och de diffusa Milanomartyrerna Nabor & Nazarius.

12/6b: ESKIL: (Firades i Skara stift 6 & 8/10, se dito. 12/6 är hans dag utanför Strängnäs stift, och enligt MB. I Strängnäs firas han 11/6, på vilken dag man brukar vallfärda till Tuna k:a, som fr.o.m. 1231 benämnes Eskilskyrkan, vilken Johanniterna äger; 18/6 firar de Oktavdagen) Både Eskil och Sigfrid uppges vara engelsmän, men ingendera har existerat. "Eskil var medmissionär till Sigfrid i Sverige, av vilken han vigdes till biskop. Han stenades till döds runt år 1080 för att han hade invändningar mot en hednafest i Strängnäs". Annars uppges att han dog långt tidigare! År 1268 byggdes OP.klostret på martyrieplatsen i Strängnäs, som ligger nära Mälarstranden mellan Klostergatan och Norra Strandvägen, markerad med en skylt vid ruinkullen. Eskils kända källa ligger vid E:20 i stadens västra utkant. (På Kjeskesbacken vid Degeberga i Gärds Härad vårdar man ännu sin lokala Eskilskälla). Han begrovs i dimman där Eskilstuna nu finns, varest 1060 ett kloster uppfördes, vilket mellan 1255 och 1530talet tillhörde Johanniter-orden  -  i Strängnäs-kalendarier återfinns f.ö. många av den ordens egna helgon. Eskils Linköpingsrelik finns nu på SHM/ Stckhlm; även Upsaladomen ägde en av hans reliker. (Strängnäs' 1:e bisp nämndes 1129. Eskilstuna var vid tidigt 1100tal ett eget stift, men införlivades 1165 i Strängnäs stift; se MÄLARDALS-SPECIALEN nederst).

13/6a: FELICULA: (12-Str.: "Felicule"; "Felicole" i Köln på 1400talet) Romersk jungfru, som var Petronillas fostersyster. Fängslades för sin kristna tros skull och lämnades utan mat och vatten i två veckor; kastades till sist för att dö i ett dike runt år 90. Nikomedes återfann hennes kropp.

13/6b: ANTONIUS av Padua: (Hans kult uteblev i Skara trots dyrkanspåbudet från 1232; MB) Levde 1195-1231; var OFM-munk. En storm blåste honom åter till Italien när han hade tänkt att segla till Afrika för att där dö som martyr. Nu blev han istället predikant mot kätteri i Europa, åstadkommande många mirakler; dog en naturlig död. Martas make i Faust vilar i S.Antonio i Padua, och från graven ber han henne att läsa mässor för honom.

13/6c: Kyrkoårets sista möjliga Pingstdag (söndag). (MB s.454f; Or. n:r 256-272; Cecilia 590-92) De sju veckorna mellan Påsk och Pingst symboliserar Andens sjufaldiga gåvor. Pingsten ger Kyrkan en ny lag genom den Helige Ande, som analogi med att i det förgångna förbundet Mose fick en gammal lag på Sinai. "Vår mötesplats är helige Andens Tempel, som uppfyller universum".

   Vigilian på Pingstafton 12/6 var årets andra doptermin. Ljusvigning förekom i samband med funtvälsignelsen innan läsning ur Baruk och processionen, sjungande hymnen Rex sanctorum angelorum, till funten. Efter dop återvände processionen till altaret, och vigilian avslutades med Mässan, som hade egen prefation.

   Fragment från 1400talet finns kvar av Pingstdagens Mässa, som liknar den i Lunds stift. Med ursprung i 1100talet använde Skara stift dock Alléluiaversen Paraclitus Spiritus Sanctus; egen prefation, samt hade Pingstoktaven egen prefation som går tillbaka till Gregorianum, och som kan användas till votivmässor till den Helige Ande  -  lästes varje torsdag i Skaradomen.

14/6a: ETHERIUS: Biskop "av Himlarymden" i Vienne/ Dauphiné under senare delen av 500-talet; trosbekännare. "...celeriter e terrae conspectu ablati sumus; spes discedit..."; efterträddes i ämbetet av Clarentius fram till runt 620. Etherius var namnë med den yngling, som hade friat till S.Ursula  -  denne fick besked av en ängel att döpa sin mor och att möta sin brud vid hennes återkomst till Köln, där de alla sedermera marterades.

14/6b: ELISHA, profet: (Vall-1198: "HELISEI, prophete". Firas liturgiskt av OC.orden och i Östkyrkan; heter Eliseos i Grekisk-ortodoxa kyrkan) Levde någon gång mellan 850 och 900 f.Kr, se 2 Kon. kap 2ff. "Medan de vandrade och samtalade, åtskildes de av en gnistrande vagn, dragen av ljusstrålande hästar; och genast var Elie upplyft till himlen i en virvelvind". Brynolf nämner Elisha i Lectio Sexta av S:ta Helenas Officium: "in quo antiquum miraculum precibus Elisei prophete".

15/6a: VITUS, MODESTUS & CRESCENTIA: (Deras kult i Skara stift bevisas av avlatsbrevet från 3/4.1292 gällande besök av Falköpings k:a på dessa 'tre helgons' dag 15/6. LK: "Viti et Modesti martyrum". Bara martyren Vitus firas i nutid, medan de två andra och fiktiva namnen förbjöds 1969) Crescentia var amma till barnet Vitus alias Guy, som kom att bli skyddshelgon mot epilepsi och nervsjukdomen St Vitus' Dans. Modestus var antingen Vitus' lärare eller make till Crescentia. De blev martyrer 303. Vitus' k:a i Lund, Vetus Monasterium, revs 1131 och relikerna flyttades till domen.

15/6b: Kyrkoårets sista möjliga Annandag Pingst, vilket var årshögtid för S:CONVIVII S:ELENE IN SKÖDVE, först vid S:ta Helenas Källa, och i senare tid på Elinae mark. Sverige är ett av bara 10 civiliserade länder som betraktar Annandag Pingst som helgdag  -  och inom Katolska Kyrkan är denna måndag en vardag då 2:a delen av 'Under Året' vidtar. På 700talet började man numrera söndagarna efter Pingst, vilket sattes i system på 1000talet. Brynolf skrev att det får plats mellan 22 och 27 söndagar mellan Pingst och Advent. Formulär fanns dock bara för 25 st. På den 26:e skulle officiet för 25:e upprepas. Om en 27:e fanns, hade 24:e & 26:e samma officium, och 25:e & 27:e samma officium.

16/6: LUTGARD: Levde 1182-1246; föddes i Tongres/ Brabant; blev 1202 OSB-nunna. För att undgå att utses till abbedissa, rymde hon till OSB.Cist-klostret Aywières 1216. "Här genomlevde hon trettio underbara år, fyllda med mystiska erfarenheter. Hon är enastående bland medeltidens kvinnliga mystiker".

17/6a: BOTULF: (Han var kanske ett av de allra största helgonen under Västergötlands första kristna dryga århundrade; firades alltså på S:ta Helenas tid; kulten kom hit redan på 1000talet från England. LK: "Botolphi abbatis et confessoris") Grundade på 600talet klostret Ikanhoe (kanske Iken i Suffolk) (OSB?). En ruin återstår av hans kapell på Visingsö mellan Kumlaby och Ströja  -  kallas felaktigt "Laurentii Capel". Botulfs kultcentrum i Norden var Aalborg. Hans träkapell i Lund byggdes på 1000talet, och ombyggdes i sten 200 år senare. Före år 1150 inlades hans reliker i Broddetorp. I Falköping fridlyste Brynolf denna hans dag år 1281; i stadens k:a fanns det en Botulfbild. Täby k:a har honom som kalkmålning.

17/6b: FELIX av Apollonía: Han var en kristen Athenare, som med sina trosbröder Innocent, Isaurus, Jeremias och Peregrinus blev utsatta för förföljelse och gömde sig i en Grotta vid Apollonía i Makedonien. De upptäcktes och halshöggs  -  årtalet okänt. 6/7 firas en annan hithörande helgongrupp, vilken återfinns under 'Rufinus av Apollonía'. Makedonien nämns i Ap.16:9 och Apollonía i Ap.17:1.

18/6a: HELENA (Alena da Forest), jungfru: (Även 24/6 anges för henne) Föddes nära Bruxelles; lät döpa sig utan att hennes hedniska föräldrar visste det. Hon blev martyr år 640 i Dielbeek vid Bruxelles 17/6 när hon i hemlighet var på väg till ett Nattvardsfirande ...fu sepolta a Forest, nel punto ore nel 1105 sorse un monasterio de monache benedettine. Hon, liksom sin namnë Helena av Auxerre, hade en relik i altaret i Gumlösa k:a 1192-1720, vilket verkar vara i tidigaste laget, ty hon eleverades 1193 i Afflighem! 1582 lades hon i ett silverskrin i ett nytt altare i klostrets kor. Sol in cancro.

18/6b: MARKUS & MARCELLIANUS: (LK: "Marci et Marcellianj martyrum") Ärkebiskop Peder i Lund utfärdade denna dag år 1429 ett avlatsbrev för S:ta Helenafesten vid Skaradomen. Tvillingbröder, diakoner i Rom; martyrer 287. 1902 återupptäcktes deras basilika i Balbina-katakomberna.

19/6a: GERVASE & PROTASE: (LK: "Geruasij et Prothasij martyrum"; 1969 begränsades deras kult till lokal nivå) Systrar, se 28/4 ovan. På 100talet blev de Milanos protomartyrer. Deras reliker återfanns där under Ambrosius' biskopstid, år 386, vilket firas separat 14/5; 15/5 i Vall-1198. 379-386 uppfördes i Milano den kyrka helgad åt systrarna, som alltsedan 397 kallas S.Ambrosio. Systrarna finns avmålade i deras 1700talskyrka i Sondrio/ Lombardia. SS.Gervasio e Protasio byggdes vid tidigt 1600t på föregångaren från 1100talet i Rapallo/ Liguria.

19/6b: ROMUALD: (MB; se Klosterordnarna) Föddes runt år 951 i Ravenna/ Italien. Blev tidigt OSB-munk vid det närbelägna Classe; var dess abbot 996-999; genomförde missionsvandringar bl.a. hos slaverna. Avled ensam 19/6.1027 på Val di Castro/ Camaldoli. 7/2 firas årligen translationen av hans oförstörda kropp till Fabriano.

20/6a: HELENA (Heliada): OSB-abbedissa vid klostret Horreum (Ohren) vid Trier, vilket hade grundats på Trierbiskop Modoalds tid 622-640. Helena dog en naturlig död runt år 750. "Solstitium secundum grecos et egyptos".

20/6b: Kyrkoårets sista datum för HELIGA TREFALDIGHETS DAG (1:a söndag efter Pingstdagen. Festen påbjöds för hela Kyrkan av Avignon-påve Johannes XXII 1316-34, men redan i Gregorianska Sakramentariet från före år 800 finns böner och en introduktion om Treenigheten). Borde rätteligen vara Kyrkans Största Fest! (MB s.785; Or. n:r 273-278; Cecilia 436-440) Kollektbön i Skara stift var denna dag Timentium Te, och episteln hämtades ur Uppenbarelseboken; festen hade egen prefation. I.o.m. denna Dominica Trinitatis avslutades kyrkoårets sista translationsperiod. Så sent som 1546 invigdes Heliga Trefaldighetsaltaret i Vadstena. Några Trefaldighetskällor: Frostakällan/ Skövde; vid Kulltorp/ Husaby; Munkekällan vid Hellekis/ Medelplana; vid Mussla/ Börstig.

   "Hjelp Wos, du helige Trefoldighet" skulle Helene Thotts blivande make, HJ Brahe, säga samtidigt som han skulle vända på ett taggigt gyllene hjul, som han hade fått av ett övernaturligt väsen i skogen vid Egeside/ Gärds Härad, för att bota hans nedstämdhet, och kuren hjälpte. Helene och han gifte sig, och hon levde till 1599 och han till 1587". "Om Trefaldighetsnatten dracks det vatten i 'Helens Källa'  vid Källegården. Den var lövad med björkar, och ungdomarna roade sig där till soluppgången, då de vandrade upp på backkrönen för att få de första solstrålarna i ansiktet för att slippa fräknar".  

21/6a: ALOISIUS av Gonzaga: (MB) Föddes 1568 på slottet Castiglione/ Lombardia; anslöts 1586 till Jesuitorden. Dog medan han vårdade pestsmittade 1591.

21/6b: Solstitium, sommarsolståndet.

22/6a: ALBAN: (Firades under 11- och 1200talen i Skara stift, säkert pga bruk av engelska kalendarier, och var första helgon att uppta 22/6  -  han ersattes av Akasius, se nedan. Dock är Albans dag, enligt Allmäna Kalendariet, egentligen 20/6. Alban var aktuell under S:ta Helenas livstid) Han blev Englands protomartyr någon gång under 200- eller 300talet. I den träkyrka i Odense som hette Sankt Albans, mördades kung Knud 19/1.1086, se 10/7 nedan, och i den träkyrka på Säby gård i nuvarande Salem s:n som hette likadant, begrovs först Botvid (28/6), se Mälardals-specialen underst.

22/6b: AKASIUS och TIOTUSEN RIDDARE: (I Skara stift ersatte de den äldre Albanfesten. LK: "Sanctorum decem milium militum martyrum, III lec.") Under medeltiden blev legenden om Akasius och de 10.000 soldatmartyrerna på Araratberget mycket populär, men den saknar verklighetsunderlag och förbjöds 1969. Deras dag anges som avlatsdag för Suntaks k:a. I Linderöds k:a finns en kalkmålning från 1498 som föreställer Akasius & Co.

22/6c: PAULINUS av Nola: (MB) Föddes 354 i Bordeaux; var elev till diktaren Ausonius; blev kristen diktare; var eremit vid Nola/ Campanien; blev Campaniens bisp år 400; tillfångatogs under goternas invasion; avled 431.

22/6d-e: JOHN FISHER & THOMAS MOORE: (MB) d)John föddes 1469 i Beverley/ Yorkshire; blev Rochesters bisp 1504; marterades denna dag år 1535 sägande orden 'Te Deum'. e)Thomas föddes 1478 i London; blev advokat 1501; utgav sin bok 'Utopia' 1516; var 1529 Henrik VIII's kansler; halshöggs på Tower Hill 1535; reliker i Ropervalvet i Dunstankyrkan/ Canterbury.

23/6a: ETHELDREDA: (Vall-1198: "Atheldride". "Sancte AEtheldrithe uirginis"  -  firades i Skara stift på S:ta Helenas tid, och på 1200talet 17/10 på Translationsdagen) Hon var gift två gånger men förblev ändå jungfru; blev abbedissa vid OSB-dubbelklostret i Ely; avled 679; relik i Katolska Kyrkan/ Ely; avbildas hållande en bok i vänster hand och en lövutsprickande stav i höger.

23/6b: LK: "Vigilia in sicco et potest solui ad pisces"  -  den riktiga MIDSOMMARAFTON: Natten 23-24/6 kallas Sankt Hansnatten, och då är flera av S:ta Helenas källor som mest verksamma. Denna natt framkallar lätt vidskepelser, såsom "att offra nymjölkad mjölk till gårdens Vårdträd efter solnedgången, ty dels var detta gårdens väktare, dels ansågs människans skyddsande bo i det", jfr mykeneättens Elene (1/1), som på Rhodos firades som dendritis. "Solen skulle ha gått ned när man i magiskt syfte plockade 7 eller 9 blomster, vars stjälkar sammanbands med ett grässtrå  -  tigande gick man in och lade denna örtakvast under huvudkudden, och lade sig att sova. Den man sedan drömde om, skulle bli ens tillkommande. Tigande kunde man också ta sig till Källan  -  den spegelbild man såg i den ljusa sommarnatten, skulle bli ens tillkommande, dock borde detta ske precis omkring tolvslaget. Mörkekällan (Skövde) besöktes på midsommar". "På S:t Hans' kväll plockade man hagtornstaggar, ty dessa besatt en magisk kraft, vilket även hyllebusken gjorde". "Arnica Montana benämndes S:t Hans' Blomma. Den och Gråbo plockades denna kväll i en rit; lades i en liten tygpåse som hängdes om halsen, då den ansågs som ett skydd mot trolldom". "På midsommarafton samlades ungdomarna till St Elins Källa. Här restes majstången, som tagits i skogen. Den skulle tas upp med rötterna. Varje by hade sin egen stång  -  den natten fanns det inget samröre mellan byarna. I Våmb reste de stången vid Svenningsgårdens Källa nära Sköttesled". "Källan vid Trömborg Annexkirke i Eidsberg hade kraftigast läkekraft under Johannesnatten. Man brukade vattnet in- och utvärtes; sjuka barn nedsänktes i det. När vatten hämtades därifrån, bar man flaskan tre varv runt kyrkan; den som personligen infann sig vid källan, måste gå tre varv runt kyrkan efter bruket".

24/6: JOHANNES DÖPAREN: (LK: "Natiuitas sancti Iohannis baptisde"; MB inkl. Vigilian) Jesus sa att Johannes var mer än en profet. Enligt Malaki vilade Elias' ande över honom. Enligt sannolikt korrupta källor, skulle Johannes ha varit en sektledare, vars grupp bestått av Helena och 29 gossar; han skulle ha efterträtts av Dositheus (i Egypten?), och sekten skulle ha haft sina rötter 166 år f.Kr. Denna Helena skulle ha överlevt även Dositheus och ha arbetat med dennes efterträdare... Johannes Döparen halshöggs i Galileen efter Herodias' dotters dans år 28 eller 29 e.Kr. S:t Hanskyrkan i Lund invigdes 1123. I Skara stifts Johanneskyrkor hölls årliga Anniversarium Dedicationis, dock ej på själva Midsommardagen alltsedan 1280, utan på Vigilian eller på 25/6. På 24/6 dansade man i Västergötland på kyrkogårdar för eller mot de döda, vilket ärkebisp Birger i Lund försökte få stopp på. Återställandet av Johannes Döparens Högra Arm, "restitutio brachii dextri Joh b" firades i Strängnäs stift 21/11. En Johannesrelik ingår i Jälaskrinet. Hans tumme-relik blev lysande på ett altare en gång, och den skänktes då till fru Brita. Altarskåpsfigurer av Johannes finns i Blidsberg, Edsvära och N.Säm; han är avbildad på Skövdes Nattvardskalk, och han har källor i bl.a. Fivlered, Kölaby, Johannesberg/ Mariestad och Tjärby.

25/6a: HENRIK ZDICK: Son till Böhmens kung Brzetislaus I; blev bisp av Olmütz 1126. For 1137, samtidigt med S:ta Helena, till Palestina och iklädde sig Premonstratensordens vita dräkt. Efter återkomsten 1140 grundade han O.Praem-klostret Strahov, jfr 6/6. Avled 1150.

25/6b: DAVID av Sverige: (Ej med i Skaras litania. Efter att kulten påtvingats stiftet i.o.m. kyrkomötet 1396, kommemorerades han endast. LK: "Dauid abbatis"; även 15/7 anges för honom. MB) Har troligen aldrig existerat. Påstås oftast ha tillhört cluny-sekten; eljest OSB. Skulle ha erbjudit Sigfrid sitt bistånd efter mordet på dennes syskonsöner (980talet), och han sändes till "Sinenga". År 1022 skulle han ha kommit till Snävringe; byggde ett kapell på en liten ö i Mälaren; byggde Munktorps kloster 1028 eller 1060 och dess kyrka 1055; i den intillliggande källan skulle han ha förrättat dop; skulle ha varit Västerås' 1:e bisp (domen togs i bruk strax efter år 1100 och är alltså Sveriges 5:te äldsta). Hans dödsår anges till 1040, -80, eller -90 e.Kr, eller mer precis "30/12.1082". David omnämndes i själva verket först vid slutet av 1300talet; hans påstådda reliker, nämnda vid tidigt 1500tal, togs bort från Munktorps k:a under reformationen  -  denna märkliga k:a äger dock en Davidsbild (liksom ett porträtt av Michail Gorbatiov). Kalkmålningar av David finns i Tensta och Ärentuna kyrkor. Se MÄLARDALS-SPECIALEN nederst.

25/6c: TRANSLATIO SANCTI CANUTI: (Firades i Strängnäs och Växjö stift denna dag. För Växjös del firade man inte detta helgon 7/1. Från Växjö stift finns Officium De Sancto Kanuto Duce bevarat. Det är från efter Balduinus Vexohensis', episcopus, tid, dvs tidigast från 1170-talet, hans, som är den 1:e till namnet kände Växjöbiskopen. Ärkebisp Eskil såg till att officiellt skrinlägga hertig Knud år 1170, och i samband därmed påbjöds att man i Danmark skulle fira detta 25/6, styrkt av en påvebulla).

26/6: JOHANNES & PAULUS, martyrer: (LK: "Iohannis et Pauli martyrum") De blev martyrer i Rom okänt år. En k:a på Caeliuskullen bär deras namn. Deras namn ingår i Första Eukaristiska Bönen.

27/6a: KYRILLOS av Alexandria: (MB; Or. n:r 434) Föddes runt år 376 i Alexandria; blev stadens patriark 412; han betonade sanningen i Kristi gudomlighet; försvarade Marias titel 'Guds Moder', Theotokos ("födande en gud"); avled 444.

27/6b: Kyrkoårets sista datum för KRISTI KROPPS OCH BLODS HÖGTID, andra söndag efter Pingst. (MB s.792; Or. n:r 279-287; Cecilia 593-597) En av festens instiftare var Juliana av Cornillon, OSA, +1258 på klostret Fosses. I Skara stift fanns på 1200talet en särskild mässa till Kristi Fem Sår  -  de quinque vulneribus  -  vilka sår ofta avbildas under senmedeltiden på pärmen till Biblar.

28/6a: IRENAEUS av Lyon: (MB) Föddes runt år 130 i Smyrna; var elev till Polykarpos! Blev Lyons bisp runt år 177; dog en troligen naturlig död år 200. Simon Magus fick tjänstgöra som måltavla för urkyrkans angrepp på Paulus, och genom främst Irenaeus kom Simon och Gnosticismen att tillskrivas allt djävulskap som Kyrkan förknippar med sekter och kätteri. Dokument kända sedan 700-800talen och sådana återfunna på 1940talet bevisar att Gnosticismen helt saknar kyrkofädernas galenskaper och perversioner projicerade på Simon och Ismen. Alla kyrkofäder efter honom är överens om att tillskriva Simon ursprunget och upphovet till Kätteri i Allmänhet. Detta "faktum" för dock med sig avsevärda problem när en sammansmältning skall ske av apostlagärningarnas Simon och den gnostiske Simon. Irenaeus påstår vidare att Elene symboliserar "själens gudomliga del som hade ryckts från sitt folk, och i sin längtan efter det såg hon till att få igång det trojanska kriget". Han påstår att Simon var Gud och att denne i ett hus nära Tyrus hade gripit en prostituerad kallad Helena, som sedan framställdes som Guds Första Tanke. Irenaeus påstår att Gnosis egentligen är apostlarnas doktrin; han sammansmälter Visheten, Gudskunskapen och Sanningen, vilka utgör Trons Tre Ben; han sätter Agape över Gnosis. För Irenaeus är Gnosis detsamma som Teologi i modern mening. Han påstår att det var pga Änglarnas avund som det stora andliga fallet hade skett.

28/6b: (Vall-1198: "Leoniss pape". LK: "LEONIS pape et confessoris") Den Leo som åsyftades var enligt Dahlby: påve och Doctor of the Church Leo den Förste/ Store, som nu firas 10/11. Enligt Toni Schmid handlar det om Leo II, som normalt firas 3/7. {Han var från Sicilien; blev påve 681; fördömde påve Honorius I; var musiker; renoverade åtskilliga kyrkor; avled 683}. Både Dahlby och Schmid har fel  -  det handlar om en biskop vid namn Leonis firad 28/6, vars kvarlevor translaterades 14/2.1081 av Staffan Ferrari, som lät sätta upp den felaktiga inskriptionen, att här vilar "Leonis pp cf" i frid.

28/6c: LK: "Vigilia in piscibus".

29/6a-b) PETRUS och PAULUS  -  apostlarnas stora gemensamma fest. (LK: "Apostolorum Petri et Pauli"; oktavdag 6/7 se dito. MB inkl. Vigilian) a)Petrus var bisp av Antiokia innan han blev Påve N:r Ett i Rom före 64; skrev 1:a Petrusbrevet 65; korsfästes år 67; relik i Peterskyrkans (stod klar 349) högaltare  -  liksom i Linköpingsdomen  -  och över graven står Påvealtaret, jfr 22/2. I Lund fanns tre petruskyrkor, i Skara en. b)Paulus föddes runt 3 e.Kr; halshöggs år 65 på den plats där Den Gyllene Domen uppfördes 386-410, jfr 25/1. I Lund fanns en pauluskyrka. Ursprungligen begrovs Petrus och Paulus av adelsdamerna Anastasia och Basilissa, vilka levde till runt år 68 e.Kr  -  vilket måste vara en saga emedan det anses bevisat att Petrus aldrig kom till Rom!

30/6a: ROMERSKA KYRKANS FÖRSTA MARTYRER: (MB) Särskilt avses dem som marterades på Neros tid på 60-talet.

30/6b: (Vall-1198 och LK: "Commemoracio sancti Pauli")  -  en "urgammal fest" enligt HJ. Toni Schmid ger en vettig förklaring till festens orsak: Det var förbjudet att fira HHN mer än en gång om dygnet, och "enligt Baronius infördes denna festdag för aposteln Paulus därför att påven dessförinnan varit tvungen att celebrera i två basilikor på samma dag". "Denna särskilda fest är av jämförelsvis sent datum och förekommer ej i de äldre martyrologierna. Tidpunkten för dess uppkomst synes ej vara närmare känd, men Adon och Husward har med festen".

IULIUS mensis, se delarna 7-8-9

*****************************

MÄLARDALS-SPECIAL

ESKIL 11-12/6, Strängnäs stiftspatron

   Han har aldrig existerat, trots att han nämndes i en latinsk biografi som OSB-munken Ailnoth skrev 1104-25 vid Odense kloster över S.Knud, +1080: "unde pie memorie Eskillinus episcopus ex nobilissimo Anglorum" (Scandia I s.287). Eskil, som var från England, benämns där icke helgon ännu. Eskilstuna nämns en enda gång som stiftsstad, viz.1120, och dess bas hade vid sent 1000tal flyttats från Fors till Tuna. År 1198 finns Eskil med i Vallentuna-kalendern på 11/6. År 1231 är han känd i Rom, ty påve Greg. IX bekräftade då att prior et fratres hospitalis Jerosolimitani in Dacia fått ecclesiam beati Eskilli martyris et pontificis in Tuna, överlåten av Strängnäs bisp Wilhelm, vilket bekräftas av Stephanus i Upsala, ärkebisp 1164-85(+), kung Knut Eriksson, som levde 1143-96, och av Birger Brosa, jarl 1174-1202(+). Johanniterna fanns alltså före 1185 i Eskilstuna, och före det året fanns Eskils k:a där. 1318 skrev prästen Mikael att Tuna k:a var samtidigt socken- och klosterkyrka.

   Före 1231 firades antagligen också S:t Escillus Translatio 6/10, nffg 1327. År 1300 bad bisp Isar av Strängnäs Brynolf att skriva ett officium till Eskil, vilket ingår i Codex Holmiensis A56 och Cod. Laur. Odonis. Från 1410 fanns ett eskilaltare i Upsaladomen, och från 1445 fanns reliker av honom i Strängnäs- och Upsaladomen. Reliker fanns även i Köpenhamn, Liège (birgittiner), Mariager (dito), Reval (dito) och Roskilde. Eskil som altarskåpsfigur finns i Vansö k:a och i Ambergs kapell/ Dalarna. Källan utanför Strängnäs vid vägen mot Eskilstuna nämndes aldrig under den katolska tiden, men väl i.o.m. wasatiden, då man påstod att Eskil hade brukat döpa folk i källan. Den nämndes första gången 1568, då den engelske katoliken William Molteck där förrättade sin andakt.

   Eskil skulle ha residerat vid Fors k:a. Under hans missionstid "flydde Mörkret emedan den Katolska Tron rådde". I juni någon gång 1070-80 hörde Eskil talas om att Blot-Sven (upländsk kung 1084-87?) var i Strängnäs för att offra på hedniskt vis, så Eskil skyndade dit och skällde ut hedningarna på den plats där år 1268 OP.klostret kom att byggas, och där stenades han  -  en skylt markerar platsen på hamnparkens ås. Han bad Gud förlåta hedningarna deras svåra brott, påstås det. Hans lik bars till begravningen i Fors, men dimman som steg ur ån hindrade bärarna och samtidigt blev Eskil oerhört tung, så de tvangs jordfästa honom där de var, och över graven uppfördes hans k:a i Tuna. Dess plats är tydligen nuvarande Slottsskolans tomt. Johanniterklostret där ersatte kanske ett clunykloster från 1060? Gustav Wasa gjorde om klostret till kungsgård på 1530talet, som brann 1680. Träskulpturer från klostret finns i Fors k:a 850 m fågelvägen åt SV.

DAVID 25/6

   Han har aldrig existerat. Munktorps dopfunt från 1300talet lär prydas av en davidbild. Ett avlatsbrev från 1396 i Åbo nämner en David. Vid tidigt 1400tal firades han liturgiskt enligt Linköpings missale. 1462 donerades till Munktorp en kalk med en avbildning av Davids handske. Den 27/2.1463 begärde Västerås bisp Birger Månsson att få påvligt tillstånd att flytta Davids reliker från Munktorp och skrinlägga dem i Västeråsdomen, vilket verkställdes, om det blev av, mellan 1513 och 1528; dock lämnades reliker kvar i Munktorp. Davidsekvensen finns i Graduale Arosiense, tryckt 1493. Breviarium Upsalense, tryckt 1496, och äldre upsala-breviarier samt birgittinerna (enligt Munkalifs-psalteriet) placerar David på 15/7, och det uppges att David förvandlades under brinnande bön till en ljusglob, vilket var kontemplationens förhärligande  -  "något som dominikanerna älskade att höra talas om". År 1510 avbildades enligt glorians text 'Sts David Anglicus' med abbotskrud, kräkla och bok på reliefen på Västeråsdomens västfasad jämte Johannes Döparen och jungfru Maria. 1513 trycktes Breviarium Arosiense, som placerar David på 25/6. 'Sancte David simphonie" skrevs 1517 på Västerås OP.kloster //C513 UUB//. Davids prebenda i Västerås nämndes första gången 1545. På 16-eller 1700talet uppfanns det att David varit Västerås' 1:e bisp.

   En präst i Västerås skrev hans legend: Att han var född i Anglia (Britannien); blev medlem i clunysekten, som bestod av deformerade benediktiner. "In Snewringia", Snevringe härad i Västmanland, byggde han Munktorps k:a  -  "på förunderligt sätt var han 'Den Som Står' i världen; han drack välvilligt ur brunnen, ur den ovanifrån härrörande 'Visheten' "  -  på vilken ort han dog en naturlig död vid hög ålder vid senare delen av 1000talet: -Till evigheter steg nu Enoch upp, och David fattade tag i hederns höjd. Av den kyrkan återstår tornet och dess vapenhusliknande utbyggnad åt V, vilka är från ~år 1100. David påstås ha räddat till livet en gosse som legat 3 dygn i en djup brunn, och ha botat en kvinna som var mångalen. När man bar omkring en davidbild, hade en vådeld slocknat.

BOTVID, 28/7

   Även detta "helgon" är påhittat och allt som följer är ett skickligt åstadkommet falsarium: Enligt Toni Schmid nämnde Ailnoth Botvid vid tidigt 1100tal i Knudslegendens företal. Hans legend finns i ett fragmentariskt breviarium från Toresunds k:a och sent 1200tal, nu på KB/Stckhlm; den finns också i Codex Laurentii Odonis från ~1400. Botvid och Björn skall ha varit söner på Hammarby gård (alias nuv.Botkyrka Prästgård?) till Bänkfrid och Sven. Som ung hedning kom Botvid till England på en handelsresa, och vistades under vinterhalvåret hos en präst, som slutligen döpte Botvid. Återkommen, fiskade han i en sjö i Södermanland, men Bovinus, som innehade fiskerättigheterna, fördrev honom. När de senare konfronterades igen, omvändes Bovinus när Botvid återupprepade fiskafänget i Luk.5:3-11. Botvid och torparen Esbjörn skulle år 1120 hemsända en frigiven slavisk slav från Gotland. När de övernattade på Rågö på väg dit, mördade slaven B & E när de sov. Björn och prästen Henrik leddes av en sällsynt fågel till Rågö och liken  -  en källa med klart och ljuvligt vatten hade vällt fram på platsen. De förde Botvid till hans egen gård. En blind kvinna helades av det vatten som man hade tvagit helgonets kropp med där. I S:t Albans träkyrka på Hermans fädernegods Säby vid Bornsjön/ Svartlösa härad nära nuvarande Salems k:a vilade Botvids kropp de första nio åren. (Salems k:a ägde senare en träbild av helgonet). År 1129 invigde Henricus Sictunensis och Strängnäs-bisp Gerder stenkyrkan, och därvid utfördes elevationen. De hade grävt upp Botvid och burit liket på en bår till sjöns närhet på egendomen. När de där satte ned båren, bröt S:t Botvids Källa fram (nära nuvarande kyrkplats?). År 1176, translations-året, invigdes Botvida Kirkia av ärkebisp Stephanus och bisp Wilhelm av Strängnäs, och dagen 28/7 fastställdes. Botkyrka är först belagd år 1283, vid vilken monumentet Björns Gravvård (betongkopia) står, hugget av deras släkting, stenmästaren Karl ca.1125-50. 1292 fick Linköpingsbisp Lars botvidreliker av Ysar av Strängnäs, i vilken stad det 1331 fanns ett botvidprebende. Före 1383 skrev Birger Gregerson, kanik till 1356 vid Strängnäsdomen, ett rimofficium för Botvid. Årliga pilgrimsfärder genomfördes till Rågö söndag efter midsommardagen till ett kors, utmärkt med kullerstenar på marken högt uppe på en bergknalle ytterst på ön. 1471 invigde Kort Rogge, blivande Strängnäsbisp, Upsaladomens botvidkor. 23 konstverk föreställande Botvid finns i Sverige och 1 i Finland, exempelvis stenskulpturen i Rone k:a/ Gotland; träskulpturer av honom hållande en fisk i Arboga, Vaksala och Ärentuna.

RAGNHILD, 12/10, patrona Thelgensibus

   Har med säkerhet aldrig existerat, men Sancta Ragnildis regina påstås ha levat ca.1075-1125 och ha varit Inge d.y.'s (ca.1060-1130) 1:a hustru. Runt 1450 skrevs i Prosaiska krönikan: -Han (Inge d.y.) atte drötning Ragnhildh, som nw haldz helgh i Telgiä. Lite senare skrevs i Lilla Rimkrönikan: -j Telghe Ragnild min (Inges) hustru ligger, jak tror hon mik nåd aff Gudi tigger. Ericus Olai, +1486, tillägger anakronologiskt i Chronica regni Gothorum, att Inge d.y. och Ragnhild får dottern Kristina, vilken blev den falske helgonkungen eriks hustru. Normalt tror man att äktenskapet var barnlöst, dock. Det är först under 1500-1600talen som urkunder nämner att Ragnhild vore begravd i kyrkan som bär hennes namn i Södertälje  -  prologen till erikskrönikan säger: -aff Telie ffrw Ragnil, som ey nw hellig är mynne. "Hon grundade templet i Tälje (Templum fundauit Thelgis), vilket hon byggde". Hennes reliker var kvar i hennes k:a under ärkebisp Johannes Magnus livstid. Sedan 1600talet pryder Ragnhild Södertäljes vapen, nu kommunvapnet. 1623 trycktes Johannes Vastovius' nordiska helgonkrönika Vitis Aquilonia, där ett kapitel handlar om Ragnhild. Erik Benzelius tillfogade i sin utgåva av Vitis Aquilonia 1708 'De sancta Ragnilde in Thelgis epitaphium', som nämner hennes pilgrimsfärd till Rom och Jerusalem: "Hon vill genom sina förtjänster åt sig förvärva Helenas nåderika segerkrans"; "Hon som, brinnande för Frälsaren och kärlek till hans kors, färdas över haven efter Helenas föredöme, glad över mödan"; "Med livets krans hedrade himmelsfru: Försona oss med det Högsta Ädla medelst offer, välsignelserika försvararinna".

   Det finns tre kalkmålningar föreställande Ragnhild som pilgrim: i Börje, Enångers och Viksta kyrkor. Herrgården Ragnhildsborg och slottsholmen Ragnhildsholmen i Södertäljetrakten minner om detta påhittade helgon, liksom Sankta Ragnhildsgatan. S:ta Ragnhilds Källa i Rångedala är säkert en sentida omtolkning av det ortsnamnet, och har inget samband med täljehelgonet. Söderköpings jungfru Ragnhild är en tredje namne, vars vattenkälla en gång släckte hennes martyrbål, och som försörjde kurorten med vatten.

****

Jul-aug-sep