Ubbe var Gottfrids morfars mormors farmors farfars far

Ubbe Simonsson står staty i Vittsjö

UBBE SIMONSSON/ WBBE SIMMENSSEN

1596 anges Ubbe som brukare av Bökholm som under denna tid var ett utsockne frälsehemman

1651 anges Simmen Ubbesönn tillsammans med Simen Jensönn som brukare av gården Troligen år Simmen Ubbesönn son till ovannämnde Ubbe

1651 omnämnes Ubbe Simonsson som brukare av andra gården, St Frösboholma eller Frisholmen som det hette då. Det är mycket troligt att denne Ubbe är son till ovannämnde Simmen Ubbesönn. Ubbe bör varit född runt 1625.

1659 omnämns Ubbe i ett tingsprotokoll:

Den forne danske överbefälhavaren Ebbe Ulfeld, nu i svensk sold, beordrades med en ryttartrupp till skogstrakterna för jakt på snapphanar. I Håkanstorps mölla riglade han upp deras lås och infångade några. Tre av dem ställdes inför V Göinge häradsrätt. Rannsakningen verkställdes den 21 september 1659.

Kronans Iantgevaldiger, Wbbe Simmenssen från Frösboholma, hade generallöjtnant Ebbe Ulfelds order att vid domstolen anklaga tre fångar, som "den gode herrn" låtit gripa för deras grova 'Snaphanische och Ledtferdige skelmsche affundt och Bedrifter" som de denna tid företagit.

1671 omnämnas han igen tillsammans med sin son Nils Ubbesson som brukare av andra gården St. Frösboholma.

Erik Dahlbergh, Karl XI:s betrodde man, nämner också Ubbe i sina Dagboksanteckningar då han drabbats av febersjuka och var tvungen att med väpnad eskort, i febr. 1677 ta sig hem till Sverige. "Den 16 till Broby. Men emedan vägen till Loshult alldeles var osäker och alla broarne av snapphanar avkastade, måste vi förändra vår våg, gingo alltså tillbaka. Den 17 till Stoby, Vankiva, Vittsjö, Emmaljunga och till Snärshult, hela dagen igenom tjocka skogar och den allra farligaste snapphanebygden. Den 18, sedan vi hela natten för snapphanar hade måst hålla vakt, fortsatte vi resan i djup snö och obanad väg igenom ett stort kärr i en skog samt en av snapphanarne fälld bråte, Frisholmen förbi, varest den förnämsta skälmen och snapphanen Ubbe bodde, till Yxhult, och så vidare till köbalt och efter avlagd stor farlighet, igenom Guds hjälp till Markaryd"

1679 omnämns Ubbe i tingsprotokollet från Sunnerbo häradsrätt (se Nils Ubbeson). Här finns noterat att han förrige "ofreden" skulle varit en arg snapphane. Han hade varit med om att "i ett skott nedergjort tre svenska karlar".

Det finns en historia bevarad genom muntlig tradition. som i sak kanske stämmer in på Ubbe. Huvudpersonerna i sägner byter ju ofta plats beroende på berättarens sympatier. 1 detta fall kan det mycket väl ha varit svenskar istället för snapphanar.

Ubbe har också "levt kvar" i muntlig tradition. Engqvist skriver 1934 i " Dokument från gamla tiders Vittsjö":

"Du kan tro att här uppe vid Jons Lars ställe bodde en farlig snapphane, som hette Ubbe som äntligen bIev skjuten här nere vid kärret." Han visade mig platsen där snapphanen fallit. Det var en ganska hög tuva. "Här är Ubbes Tuva och så kommer den nog att heta så länge verlden står".

Ubbe förekommer också i Cederborgs roman "Göingehövdingen" 1924. "Där var också Ubbe från Frisholmen, i motsats till den nyss nämnde (Lille Mats) en verklig jätte och med ett fruktansvärt vilt och avskräckande yttre. 1 likhet med denne hade han av ett mord drivits in bland snapphanarnes skaror. Han var nämligen en av de få snapphanar vilka som självägande bönder suttit på egna hemman innan kriget bröt ut. På sin fäderneärvda gård Frisholmen, eller som namnet även skrives Frösboholm i Vittsjö socken, hade han levat i lugn och fred och till och med åtnjutit ett visst anseende i orten. Men så kom han i process med en granne och förlorade den. Olyckligtvis sammanträffade han på hemvägen från tinget i Röinge med sin ovän. Det blev ordväxling och strid och Ubbe slog ihjäl sin vederdeloman. För att undgå straffet för detta dråp måste han fly till skogarne, som seden den tiden var. Här kom han i spetsen för ett band av skogsrövare i liknande fördömelse, och då kriget kort därefter bröt ut, blev Ubbe från Frisholmen chefen för det snapphaneband som bildades inom Västra Göinge Härad. En viss slughet och en ofantlig kroppsstyrka voro de egenskaper som i förening med naturlig vildhet och hänsynslöshet fört honom till denna hederspost"

Ubbe bör ha varit född omkring 1615. Under Horns Krig var han i 30 årsåldern. 1658 i 45 årsåldern och död ca 65 år.

NILS UBBESSON/ NELS UBESEN

Ubbe Simonsson hade minst två söner. Nils Ubbesson omnämns 1671 som brukare av andra gården Stora Frösboholma, Vittsjö socken. 1 samband med en snapphanerannsakning i Osby prästgård den 19 september 1679 finns noterat att han skulle haft sitt tillhåll 1 Snärshult och där höstat. Denna gård Snårshult nr 1, första gården övertogs av hans son Ubbe Nilsson omkring 1704 , alltså 25 år efter Nils död !!?

Utdrag från snapphanerannsakningen vid Sunnerbo häradsrätt den 28 oktober 1679: (med tillägg och kommentar).

Den 28 oktober 1679 var det snapphanerannsakning vid Sunnerbo häradsrätt. Det var extraordinare ting och det var skogvaktaren Germund i Sånna, som hade fasttagit snapphanar.

Den förste Snapphanen inför rätta var Nils Ubbesson. Han hade blivit gripen av befallningsmannen då denne var på vakt vid gränsen och blev anfallen av Nils Ubbessons snapphaneband. Nils förhördes och bekände att han ifrån mårtensmässotiden 1678 intill dess han blev gripen varit med snapphanarna och blivit cornett, med vilket befäl en som hett Åke Rummel "benådat honom". Han hade blivit tvingad att bliva snapphane av en löjtnant vid namn Peder, som vid det tillfället hade med sig 14 andra "slika skälmar och mördare". Hans broder hade också varit snapphane och var med då löjtnanten vid drabanterna salig Hammarsköld sköts. Detta ville dock inte Nils Ubbesson bekänna. Brodern mötte sitt öde då han var med en del andra snapphanar upp i Hallaryd, där de hade skjutit en svensk dragon och bränt upp en gård. Den andre snapphanen inför rätta Jöns Bengtsson i Hårsjö sa att Nils Ubbesson köpt en rock, som tillhört Hammarsköld. Denne Jöns hade också med sig en skrivelse från kyrkoherden i Hallaryd Erland Colliander, i vilken säges att Nils Ubbesson "varit en barmhärtig snapphane". Nils Ubbesson hade varit cornett under Har-Ågens kompani, vilket bestod av 200 snapphanar, vilka Åke Rummel mönstrade vid Helsingborg där Per Larsson också varit med och många andra. Vidare bekände Nils att han tillsammans med tretton andra rövat tre par oxar från svenska skjutsbönder, då de var på hemresa efter att ha skjutsat förnödenheter till trupperna neråt Skåne. Vidare bekände han att han av snapphanarna fått sig tilldelat en gård, Boalt i Vittsjö socken, från vilken han skulle ha sin "månadsbelöning" nämligen 5 daler silvermynt i månaden. En gång hade han fört vin från Mölleröds herregård till Önnestad och det danska lägret. Då han kom dit fick han två dukater av danske kungen "till förtäring med förmaning all hålla sig braf". Han hade också varit med på Fagerhults kyrkogård och jordat de två snapphanar som tiondeinspektören Nils Nilsson i Markaryd nedgjorde, och skjutit en salva till deras minne. Då Nils Ubbesson fångades hade han svärd, pistoler, grå klädesjacka med mässingsknappar samt sadel med tillbehör. Domskälen blev de vanliga vid dyliga rättegångar, nämligen att de åtalade brutit sin trohedsed, fört avog sköld mot sin konung, rövat och mördat svenska män mm. I protokollet heter det att Nils Ubbesson "varit för den skälmske och förrädiska hopen samt de blodtörstiga rebeller officer och cornett och varit med då löjtnanten Hammarsköld mördades och skjutit honom ihjäl" varför han skulle dömas hårdare än de andra tvenne, nämligen Jöns Bengtsson och Bengt Nilsson.. Nils Ubbesson dömdes att levande rådbråkas och sättas på fem stegel, de andra två att halshuggas, huvudena sättas på pålar och deras kroppar läggas hela på stegel. Protokollet med rannsakningen och de fällda domarna skulle överlämnas till landshövdingen, som kunde överlämna det till Kungl. Maj:t eller Göta hovrätt för slutligt avgörande.

I friskytterullorna för Västra Göinge Härad 16/10 1679 finns en Nels Ubesen medtagen som menig. Detta stämmer ju dock dåligt med ovanstående rannsaknlngsprotokoll från den 28/10 1679 möjligen är det inte samme man. I rullan saknas ortstillhörighet.

Nils Ubbesson blev dömd för att ha skjutit Lorens Hammarsköld. Denna händelse finns beskriven på två olika sätt. I boken om ätten Hammarsköld står att läsa att Lorens Hammarsköld under skånska kriget 1676 var kaptenlöjtnant vid lifgardet till häst. I generaltabellerna står "massacrerad ogift 1676 den 22 oct. uti skåne af de danske". En sägen berättar att han varit mycket svag för vackra kläder. När han så i lysande dräkt red i sällskap med konung Karl den elfte som var enkelt klädd, hade några snapphanar legat på lur för att mörda konungen. Då de finge se svenskarna, hade en af dem sagt: "Skyd ham paa hvide Hesten" Men den andre tyckte kamraten sade: "Ham med hvide vesten" hvarpå han sköt Lorens Hammarskiöld, och därigenom blef konungen räddad. Det dröjde 4 år innan Lorens blev begravd i Tuna kyrka.

(Nils Ubbesen hade grå klädesjacka med mässingsknappar när han greps, en rock som tillhört Hammarsköld: Kan detta möjligen ha med västen att göra?). Sthen Jacobsen som var samtida skriver i sin nordiska Krönicke:

Der de Svenske nu komme ind offuer grendtzerne udi Skaane udi faritolt sogn, vare de treffelig tiidige till maden, thi de fleeste officerer haffde iche smagt bröd udi 2 eller 3 dage, de gemeene haffde iche seet bröd udi 8 dage. For den skyld holdt kongen aff Sverrige paa sin hest och selff befalde, at bönderna udi Farholt skulde slippe deriss qveeg ud, paa det hanss folch kunde faae nogett at aede. Rytter och soldater faldt an udi haabetall och drogiss med huerande om qvegett; de toge store stude och bare dem leffuendiss bort paa deriss axeler, huilchett var naturligt at see paa. Offuer detta bleffue bönderne saa galna, att de toge deriss bösser och skiöde paa driss kongiss egett folch, saa att snaphaneriett begyndtiss nu först udi Farholt sogn, och effter di dett gaff megett bytte, saa forögtiss det siden jo meere och meere. Der kongen nu marcherede fra Farholt, bleff ritmester Hammerskiold offuer kongens drabanter ihielskudt. Snaphanerne finge väl skyld for hanss död men de fleste Svenske meente dog, det som siden siuntiis at vaere sandt, at nogle aff drabanterne haffde vaeret hans bane, fordi de haffde seett, at hand haffde for mange ducater och juveler paa sig.

LARS KOMMENTARER

Ubbe Simonsen var en mycket betydelsefull man i Göinge under 1600-talet även om uppgifterna om honom är knappa. Helt klart är att han var välkänd och kanske respekterad upp i högre kretsar. Svenske kungen har säkerligen känt till honom via Ebbe Ulfeld och Erik Dahlberg. Han var Kronans Lantgevaldiger 1659 vilket var en mycket hög befattning. Vad jag har fått fram så var Lantgevaltigern bl a ansvarig för bro och vägbyggen i häradet, men också anlitad som åklagare mm. Det hela verkar lite konstigt med tanke på att det står om Ubbe i tingsprotokollet från 1679 (se Nils Ubbesson) att han i "förrige ofreden skulle ha varit en arg snapphane". Om man med förrige ofreden menar Horns krig 1644 eller senare vet jag inte men det kan ha varit så att han, liksom många andra bl a. Ebbe Ulfeld, på något sätt sålt sig till svenskarna vid övergången 1658. Möjligen var han en respekterad man som almogen och bönderna lyssnade till. Kanske denne gamle rebell gjort en bytesaffär med Svenskarna. Kanske hade han möjlighet genom sin person att lugna ner motståndet och få göingarna att acceptera den nya ordningen. På detta sätt slapp han straff och istället belönades med en hög titel och kanske andra ekonomiska fördelar. Erik Dahlberg skriver ju 1677 att han var den "förnämste slälmen". Man måste också komma ihåg att byama i Vittsjö socken med bl a. Frisholmen blev nerbrända av Svenskarna vid ett flertal tilltällen under 1600-talet. Vittsjö var en av de mest drabbade socknarna i Skåne av svenskarnas krigföring. Motståndet var också som störst här. Att Ubbe trots detta agerade åklagare 1659 mot "sina egna" på Ebbe Ulfelds order är lite svårt att förstå. Men dessa två herrar har säkert känt varandra väl. Dessutom ägde ju Ulfeld 1651 gården Holmatorp ett stenkast från Ubbe. Jag skall vid tillfälle gå igenom alla Ulfelds brev från 1658 och framåt. (finns på Landsarkivet).

På grund av att svenskarna bl a. placerade ut knektar, införde nya skatter och allmänt betedde sig illa, hårdnade motståndet igen. 1676 köpte Ubbe en kaptensfullmakt och drog iliop ett gäng likasinnade, möjligen med sina söner. Jag tror att Ubbe och hans söner hade stort inflytande när friskytterörelsen på nytt tog fart i Skåne. Det fanns mycket som tyder på det. Cederborg menar i sin roman att Ubbe blev chef för det snapphaneband som bildades inom Västra Göinge härad. Cederborg var noga med historiska källor. Prästen Sthen Jacobsen som ju levde med kriget skrev en opartisk bok där han menar att snapphaneriet begyntes i Fagerhult där Nils troligen var med. Nils var Cornett i Harågens kompani 1679 som då var ett reguljärt friskyttekompani med stöd från danske kungen. Han säger själv att han från mårten 1678 varit med Harågen. Kan det vara så att Nils gick över till Harågen när Ubbe som uppgiften säger, stupade 1678 och kompaniet upplöstes. Nils kanske var officer i sin faders kompani. Han finns inte med i några kända friskytterullar. Det finns en menig "Nels Ubesen" i en rulle frän 18/10 1679 utan ortstillhörighet. När Nils ställdes inför rätta den 28/10 1679 och då var han cornett vilket var en hög befattning direkt underställd kaptenen. Det kan inte vara samma person. En annat intressant spår att forska vidare på, är förhållandet mellan 3 gårdar. Andra gården Frisholmen, Holmatorp samt Snärshult nr 1. Ubbe bör ha varit född ca 1615 och hade minst två söner varvid den ene var Nils och den andra vars namn jag inte med säkerhet vet "mötte sitt öde" i Hallaryd när prästgården plundrades. Det finns en kvinna omnämnd i Pålssons bok som hette Kierstina Nilsdotter och var född i Frösboholma ca 1670. Nils Ubbessons son Ubbe Nilsson var född ca 1665. Kan dessa två vara syskon. Det finns ingen annan (vad jag vet) lämplig Nils i Frösboholma som kan vara far till henne. 1671 stod Nils tillsammans med fadern Ubbe som brukare av andra gården i St. Frösboholma. Vad som är intressant är att Kierstina gifte sig med Nils Tuessons lillebror Joen från Holmatorp som ju var Ulfelds gård. Nils Tuesson var "den siste Snapphanen". Han halshöggs på galgbacken i Hässleholm år 1700. Dessförinnan hade han haft sitt tillhåll i Snärshult där också Nils Ubbesson hade haft sitt tillhåll. Denna gård i Snärshult togs över av Ubbe Nilsson 1704. Frösboholma gården överläts till dottern Kiälu med man Per Kristensson. Dom flyttade 1720 till Lönsholma. Enligt en uppgift jag har, togs gården i Frösboholma över av Tufve Johnsson från Holmatorp. (Jag måste kolla detta bättre.) Alltså, om mina teorier stämmer, en systerson till Nils Ubbesson. Vad som också är intressant är varför Nils Ubbessons familj fick behålla gården och kanske gårdarna efter det att Nils Ubbesson blivit avrättad 1679. Detta har inte vad jag vet förekommit vid något annat tillfälle, utan det har alltid varit så att gamla snapphanars ägodelar och hus har tagits i beslag av svenska kronan. Kanske var det så att Nils Ubbesson aldrig blev avrättad för mordet på Hammarsköld. Det var ju (enl Sthen Jacobsen och andra källor) inte han som gjorde det. Kanske Ulfeld även här hade ett finger med i spelet. Ja det finns mycket till att forska fram om detta.

<