Det var en gång en liten blyg flicka vid namn Andréa Råsberg. Hon växte upp i ett litet samhälle utanför den stora stora staden Stockholm. Där trivdes hon tillsammans med sina tok-pingis-spelande brorsor väldigt bra och reste runt hela världen från hennes vind. På den vinden fanns nämligen ett magiskt flygplan som tog henne och grannflickan Karin till oanade platser.

Åren i Upplands Väsby svishade förbi och alltefter att tiden gick så försvann hennes blyghet. Den fylldes istället med grabbar, smygrökning på balkongen och basket. I olika perioder var hon också en brinnande evangelist som skulle förändra hela skolan tack vare den nystartade kristna skolgruppen. Den enda svackan var att det var bara Andréa och en tjej till som kom på dessa samlingar :)

Efter att Andréa slängt av sig studentmössan så drog hon till Viebäck. Denna flytt skulle påverka hela hennes liv. Vi kan till och med dra det så långt och säga att detta är den starkaste upplevelsen i hennes liv! Och den största och absolut viktigaste anledningen till detta var att hon äntligen fann sin pusselbit. Sin själsfrände. Sin livskamrat. Nämligen: Sara "Grävlingen" Hugosson. De tu fann varandra i galna filmjölkskrig, bus, resor och på sconesfrukostar. Deras ledmotiv är "Damn, I wish I was a lesbian". Men nu är inte fallet sådant och de två lyckliga letar fortfarande efter någon ur den andra kategorin männsikor som kan fylla deras tomrum efter mer och åter mer kärlek. Men fram tills dess, att de hittar någon, att dela hela livet med, så umgås de tätt sida vid sida. Och kommer förmodligen alltid att göra. Det går ju att bo kollektivt även om man i framtiden är gift :)

Året på Viebäck innehöll, förutom legenden Sara Hugosson, också en resa till Afrika med galna tanzanister, myskvällar på skolan och en och annan freakdans i metropolen Nässjö.

Året efter Viebäck flög Andréa, vi kan även kalla henne Bävern, till Gran Canaria och åt kakor i ett halvår. 5 kilo senare begav hon sig till sitt andra hemland som visade sig vara Venezuela.

Där kämpade hon bland löss och kylskåp fulla av kackerlackor och kom efter sju månader hem till Saras liv igen och förgyllde detta med ännu mer skratt, djupa tankar och ännu fler kladdkakor.

Efter dessa år av upplevelser så var det dags att fundera ut hur Gud hade ett finger med i Andréas liv... Dessa frågor och många andra lösa trådar försökte hon att fläta ihop under ett års teologistudier på Credoakademins bibelskola. Det blev ett år späckat med tankar, glädje och tårar. Och väldigt mycket Bibel. På något sätt kände Andréa att det var dags att komplettera detta år med något galet. Och vem ville hon göra något galet med? Jo, Stål-Sara-Hugosson. Dessa två drog på sig varsin fet backpacker-ryggsäck, stoppade fickorna fulla med små svetthanddukar, trängde ner sina storlek 40 i de feminina salsaskorna och flög till Kuba. Ett land som visade sig flöda av rom, salsa och formligen sprudla av män med "sabor"! Glädjen var fullkomlig. Men även en saga har ett slut och flygresan tillbaks till Sverige och ett liv i Stockholm var sanning.

Dock, efter några turer fram och tillbaks, så blev denna Stockholmsperiod förgylld med att hennes själsfrände Sara flyttade in tillsammans med henne den här gången. Och inte nog med det, en vacker augustidag blixtrar hennes andra själsfände ner på Uppfartsvägen. Denna man, vid namn Bravo, visade sig vara hennes tvillingsjäl. Vilket sammanträffande att även Sara fann Bravo, Estéban Bravo, som en hejdundrandes grabb! Och härifrån fortsätter den spännande storyn, vart den slutar, vet ingen! Det enda vi vet är att Andréa fortsätter att ta vara på varje dag, pluggar som tusan, drömmer om att rädda världen, käkar vitlök vid förkylning, lirar basket och skakar rumpan i dans så ofta hon kan. Estéban och Sara, de glider på och njuter av hennes tillvaro.