Kommentar:
Uppfostrades i katolsk konfession, då hans far var fast besluten att lansera
honom vid det polska kungavalet efter morbrodern Sigismund II. Först efter
Bathorys död 1586 kunde denna plan realiseras.
1587 erhöll Sigismund polens krona.
Johan försökte 1589 få Sigismund att abdikera och komma hem till Sverige, men
förgäves.
Sigismund gifte sig 1592 med ärkehertiginnan av Österrike. Ett halvt år senare
var de Sveriges kungapar.
Polska riksdagen lämnade tillstånd till ett statsbesök i hemlandet 1593.
Den svenska protestantismen räddades genom Uppsala kyrkomötes beslut, vars
stadgande kungen före sin kröning 1594 måste svära att respektera.
Vid sin avresa till Polen förstod Sigismund att splittra makten mellan
hertig Karl, rådet och ståthållarna. Det slutade 1598 med regulärt krig.
Sigismunds armada erövrade Kalmar och segrade vid Stegeborg, men lanthären
slogs i grund vid Stångebro och 1599 avsatte riksdagen Sigismund som Sveriges
konung.
Under de följande åren kämpade Sigismund mot svenskarna i Livland.
1606-1607 hade han att nedkämpa ett svårt uppror i Polen.
Han lät en här 1610 rycka mot Moskva men tvangs 1612 ge upp sin ryska politik.
Den gav dock vid fredsslut 1618 Polen Smolensk och betydande områden i v.
Ryssland.
Striden med Sverige fördes vidare till 1629 då den ändades genom stille-
ståndet vid Altmark.