Start sidan Roulette`s Våra katter Kattungar Galleri Länkar Gästbok
Alla foton är inte på våra katter!
Stort tack till Alla som lånat ut foton!



A
Färger Hälsa Varianter Blodgrupper
Somalins bakgrund börjar med
abessinierns historia. En somali är en abessinier med två långhårs gener.
Abessinier rasen är en mycket gammal katt ras som enligt många härstammar från
Afrika. Den fanns med på kattutställningar i England redan i slutet på
1800-talet. Många menar att Egyptens heliga avgudade katter var just
abessinier.
Under andra världskriget låg ras
kattuppfödning inte högt i prioritet, och katterna skötte på många ställen
avelsarbetet på egen hand. Efter kriget forsatte avelsarbetet med abessinier
och katter som liknade abessiniern pga den smala avelsbasen.
De flesta är ense om att det var här
långhårsgenen smög sig in i abessinier stammen. Det började födas kullar med
visst långhårigt utfall till abessinier uppfödarnas stora förfäran. Dessa
oönskade avkommor smusslades undan eller avlivades. Det var ju inget att skryta
med att linjerna inte var "rena" och bar på anlag för långhårig avkomma.
Lyckligtvis så började en abessinier
uppfödare i USA ( Evelyn Mague, Lynn-Lee`s) intressera sig för dessa långhåriga
abessinier, som hon tyckte var fantastiskt vackra. Hon började medvetet
selektera och föda upp den långhåriga varianten. Hon gjorde också den upptäckten
att en av hennes egna abessinier avelshanar bar på långhårsgen och var far till
den första "somalin" som hon sett (1967) och som fått henne att ägna
sig åt detta avelsarbete. Namnet somali gav hon rasen pga att grannlandet till
Abessiniern (som abessiniern ansågs härstamma ifrån) då hade namnet Somalia.
Så även om ursprunget och rötterna
finns I Afrika, så får man nog anse att somali rasen inte härstammar från
Somalia (Etiopien)
Somalin blev snabbt populär pga sin
skönhet och sin speciella karaktär.
Den fick utställnings status 1979 i
USA, och samma år blev viltfärgade Foxtail`s Rio Grande den första somalin att
ta den åtråvärda titeln Grand Internationell Champion. Tätt fäljd av den
sorrelfärgade Nephrani`s Kuba Khan.
Fram till 1986 var endast viltfärgade
och sorrelfärgade katter godkända i USA.
1986 blev den blå färgen godkänd, och
det skulle dröja till 1990 innan fawn färgade katter hade utställnings status
inom CFA..
Till Sverige kom rasen 1982, samma år
som rasen godkändes inom FIFè (SVERAK`huvudorganisation)
Somali
katten är en medelstor, slank, högbent och elegant katt. Pälsen på en somali är
semilånghårig, (betyder halvlånghårig) Pälsen är riklig och lång på svans,
byxor och krage, medan pälsen på kroppen är kortare. Svansen är lång och har
rikligt med päls. Önskvärt är också en krage som inramar det vackra huvudet.
Öronen är ganska stora, öppna vid basen och skall sitta brett isär. Ögonen
skall vara stora och mandel formade och mycket uttrycksfulla. Huvudet-
balanserat kilformat, men med mjuka rundade linjer, med en nos av medium längd
med lätt inbuktning vid näsroten. Pannan skall vara välvd och profilen skall
bilda en mjuk vacker linje från nos till hjässa.
Somalin
har ansiktsmarkeringar och "makeup" dvs lining runt ögon och nos
spegel (det senare kan vara olika) i samma färg som tickinfärgen.
Den
är ljus (vit) runt nedre delen av nosen och hakan. Det vita bör inte sträcka
sig längre ner, eller finnas på andra ställen på kroppen.
Önskvärt är att somalin är
"ren"! Med "ren" menar man inte nybadad katt, utan att den
är fri från ränder, halsband och sotiga markeringar på andra ställen på kroppen
än ansiktet, stövlar och färg mellan trampdynorna.
Detta
är ofta en svår detalj i avelsarbetet, då "rena" katter ofta tenderar
att ha mindre av de önskvärda markeringarna, och de mer dramatiska katterna
ofta får stå ut med mera "smuts". Önskvärt är också att bottenfärgen
är varm och så ren som möjligt, utan grått.
Det
är också olika från uppfödare till uppfödare och från domare till domare huvida
man föredrar det ena eller det andra, och hur hög acceptansen är för det ena
eller andra. Tilläggas skall dock att enligt standarden är ett obrutet halsband
och likaså ränder på alla benen ej är tillåtet för att få certifikat.
Kall
bottenfärg med sand ton anses också vara ett fel som skall utesluta certifikat.
Stövlar,
dvs färgen på bakhasorna får gärna vara kolsvart på tex en vilfärgad katt. I
jakten på att få fram rena katter utan markeringar, så har det blivit mer och
mer sällsynt med hela svarta stövlar.
Detta
finns ej längre med i standarden
Detsamma
gäller tofsprydda öron. Kattungarna har ofta denna åtråvärda detalj som riktigt
små, men få får behålla tofsarna tyvärr.
Pälsen
är tickad, dvs hårstrået består av flera band (ränder) som ger pälsen dess
unika utseende. Tickingfärgen är tex på en viltfärgad katt svart.
Somalin är ingen extrem katt när det
gäller konstruktion på kropp och typ, varken åt det ena eller andra hållet. Men
det vilda, kungliga utseendet och dess oerhört sociala natur gör den till något
alldeles extra!
Somalin är en lättskött katt, med en
päls som inte behöver särskilt mycket hjälp av ägaren.
Somali katten är en ganska livlig
katt, med stort behov av simulans. Den lämpar sig inte att vara ensam utan
sällskap av människor eller andra djur hela dagarna. Arbetar man heltid bör man
överväga ett sällskap åt katten, antingen en hund eller kattkompis.
De är nyfikna och påhittliga
och gladlynta. Mycket sociala och älskar sina människor. De är mycket lättlärda
och kloka och väldigt uppmärksamma på vad som händer och sker omkring dem.
Kattungarna
är mycket busiga och aktiva! Alltid på jakt efter nya upptäckter! Oftast har de
fullt upp, och har kanske inte tid att sitta stilla för inspektion från en
tilltänkt köpare. De har nyligen upptäckt sina egna färdigheter i akrobatik,
och hur man kan utöva dem på olika vis, och vad mycket som finns omkring dem
som måste undersökas. När de blir trötta kan man få sig en närmare titt och en
pratstund. När de faller i sömn, sover de som "stenar".
(Bild/
Mojave`s Albin med Briard-kompis)
Somalin älskar uppmärksamhet och är
mycket keliga.
Många
älskar att ligga på axlarna eller på annat sätt vara "tätt intill"
sina människor.
De
är trots sin intensiva natur väldigt tystlåtna.
Somalin behåller oftast sina lekfulla
och nyfikna sinnen upp i hög ålder, även om de dämpar ner sig betydligt efter
kattungeåldern
De lär sig ofta att öppna dörrar och
andra små egna specialiteter, och de flesta lär sig utmärkt att gå i koppel!
Somalin blir ofta stora
personligheter!
Somali ger ofta MER -smak!! J
Färger och mönster
Abessinier och
somali färgerna är mycket intressanta ur genetisk synpunkt. Agouti kallas ett
anlag som fått namnet efter en gnagare med agouti päls. Agouti anlag finns i
tre olika former. Tabby (classic tabby), tigrè (blotched
tabby) och abessiner anlag. (Ett ytterligare agouti mönster finns, nämligen spotted, där
är man idag osäker på om det är ett eget anlag eller har en gen som bryter upp
ränderna i tabbymönstret) Dessa olika mönster har en del egenskaper gemensamt.
De har samma karaktäristiska markeringar i ansiktet, de har mer eller mindre
tickad päls. Hårstråna är tickade, dvs randiga på agouti katter mer eller
mindre beroende på typ av agouti anlag.
Abessinier och
somali har ett eget unikt agouti anlag som skiljer sig från de andra genom att
detta anlag inte ger mönstrer på kroppen, utan enbart ticking. Detta agouti
anlag kallas Ta och är det anlag som ger pälsen dess speciella
utseende, som ofta liknas vid olika vilda djur som har samma karaktäristiska
päls, som hare och olika gnagare. Detta abessinier anlag är dominant över andra
agouti anlag.
(på bilden till vänser, en viltfärgad
somaliunge med de typiska markeringarna i ansiktet, och avsaknad utav mönster
på bringa och ben)
(bilden till
höger visar en exotic med en annan typ av agouti mönster, classic tabby ta
ta som
ger mönster över hela kroppen, )
Färg genetiken kompliceras ibland, utav
olika missvisande uttryck, främst när det gäller de sorrel färgade katterna som
ibland felaktigt kallas röda. Den sorrelfärgade katten är genetiskt en katt med
två färg gener som har benämningen -light chocolate.
Det finns även
genetiskt röda katter av dessa raser(vilka inte är godkända inom FIFe), och
dessa katter har en helt annan genuppsättning än en sorrel, även om de för ögat
båda ser rödaktiga ut. Dilutionen av könsbundna genetiskt röda katter blir
creme. Här kan man även finna sköldpaddsfärgade katter, om man avlar på
könsbundet rött. Detta är en omöjlighet att få på avkomman efter våra sorrel
abessinier och somali.
Färgerna vilt,
blått, sorrel och fawn är ALLA genetiskt svarta katter. Även om ögat inte
uppfattar det så!
Det finns endast
två olika färgpigment när det gäller katters färger. Dessa är rött och svart!
Det hela handlar
om hur pigmenten sitter och formen på dessa, för hur vi uppfattar färgen. På
dessa färger finns endast en pigment färg, och det är svart.
BB =svart (black)
*** BB dd= blått=diluterad svart *** bl bl =
sorrel =utspädd svart *** bl bl dd= fawn=diluterad
sorrel
Ögonfärgen på samtliga färgvarianter kan
vara gul, bärnsten eller gröna.
Önskvärt är att färgen är så ren och intensiv som
möjligt.
Alla pälsfärger utveckas långsamt. Det tar tid
innan grundfärgen och tickingen fått sin rätta mognad. Kattungarna har i
allmänhet mycket ljusare grundfärg som små, och det kan ta ett par år innan
tickingen är helt färdig.
De färger
som beskrivs här nedan finns även som silver varianter i respektive färg. En
silver katt har en kritvit bottenförg, medan tickingfärg och markeringar är
svart, sorrel, blå eller fawn. Silverkatter har en Inhibitor-gen som tar bort
pigmentet från grundfärgen. Silvergenen är dominant. Parar man en silver med en
tex viltfärgad katt som inte har silveranlag, så föds det silverungar.
Viltfärgat är den vanligaste
färgvarianten, och som namnet antyder så är det en färgvariant som finns på
vilda djur.
En vilfärgad katt
är genetiskt en agouti svart katt, med färg generna Ta_B_
(ett dolt färganlag), eller Ta_BB (inget anlag för annan
färg)
Den viltfärgade
(svart) är dominant över de andra färgerna.
Den rödbrunaktiga
grundfärgen är helt enkelt agouti "färg" som man selekterat i aveln
för att få intensiv och så varm som möjligt. Den kallas även ruddy, vilket
betyder rödbrun. Denna färg är resultatet av ansamling av polygener för
intensiv pigmentering av grundfärgen, och är inte ett färganlag i sig.
Grundfärgen är varm, i färgskalan aprikost-
orange-mahogny färgad.
Ticking, ansiktsmarkeringar och stövlar i svart.
Viltfärgen är kanske den mest dramatiska, med de
svarta markeringarna och den effektfulla "naturlig looken"!
Viltfärgade ungar föds med markeringar
i ansiktet och de är ofta väldigt svarta på ryggsidan. Allt eftersom spricker
grundfärgen upp och dominerar över det svarta, som blir tickingen.
(Bild/IC Grace Marion av Tai Zama,
viltfärgad somalihona)
Sorrel Denna röd-bruna färg kallas ibland
felaktigt röd. Röd färg nedärvs med x-kromosomen, den är könsbunden.
Sorrel är genetiskt en katt med två färg gener blbl
-ett anlag som betecknas "light chocolate". Detta är en utspädning av
svart pigment. Man tror att denna ovanliga gen uppstått genom en mutation.
Sorrel är genetiskt inte en röd katt utan en svart (utspädd blir den brun) även
om ögat uppfattar den som rödaktig. ("Light chocolate" anlaget skall
inte förväxlas med med gener med benämningen "choklad anlag" (bb),
då det är helt olika gener och ger olika färg på katterna) Light chocolate
benämningen på genen borde heta cinnamon (kanel) då det bättre överensstämmer
med färgen, och inte behöver förväxlas med choklad anlaget.
Grundfärgen på sorrel kan vara från orange
nyans till kopparröd, med en tickingfärg i nyanser från choklad till
kanelfärgad (cinnamon)
Sorrelfärgen nedärvs ressesivt. Föräldrarna måste
båda "bära" anlaget för sorrel, för att det skall födas sorrelfärgade
ungar.
Sorrelfärgen är mycket spännande med sina
olika röd-bruna skiftningar som påminner om en rödräv.
Bild t.v./ DK*Dushara Merlin, sorrel
somali som sitter och solar sig (Wizards son)
Bild t.h./ Sorrel bebis, ca 2 1/2
vecka gammal (Roulette`s Hey Presto!)
![]()
Blå somali tillhör vad man kallar dilutions
färgerna. Dilution betyder utspädning, förtunning. Den blå färgen är en
utspädning av viltfärgen.(svart färg) Färgen nedärvs ressesivt, dvs bägge
föräldrarna måste bära dilutions genen i sina anlag, för att det skall födas
blå ungar.
Genetiskt färgmässigt kan en blå katt se ut så
här: B_dd Ta_ (B talar om att det är en genetiskt
"svart" katt med "dd"= två dilutions gener=blå katt)
Grundfärgen är varm i skalan varmt
gräddfärgad-havrefärgad.
Ticking, markeringar och stövlar i varm
stålgrå-blå färg.
Blå somali har samma framträdande markeringar i
ansiktet som den viltfärgade, men med en annorlunda färgkombination som gör den
mycket attraktiv.
Bilden t.v/ Blå somalihane ( IC
Purrkin`s Showdown, pappa till den blå somali kattungen t.h.
(
Purrkin`s Bluebeard-of-Roulette)
![]()
Fawn färgen är den andra av de
godkända dilutionsfärgerna. Färgen är en utspädning av sorrel färgen, och
nedärvs ressesivt. Bägge föräldrarna måste bära på anlag för dilution OCH
"light chocolate" gen (bl) för att det skall födas
fawnfärgade ungar.
Fawn är den ovanligaste färgen av dessa.
Färgen fawn och färgen lila har färgmässigt
en genuppsättning som ligger mycket nära genotypsikt.
De olika färgerna är bägge dilutioner av en brun
färg, och ligger även väldigt nära varandra även fenotypiskt.
(Lila är en utspädning av "choklad
genen" (b b) medan fawn är en utspädning av "light
chocolate", cinnamon genen (bl bl)
Genetiskt ser fawn färgen ut så här: bl bl
dd (två "light chocolate" gener och två dilutions gener=
fawn)
Grundfärgen är varmt gräddfärgad.
Tickingfärg, markeringar och stövlar i mörkare
varm beige - nougat-lila ton.
Den ovanliga färgen fawn ger katten ett mjukt,
"soft " intryck, med en spännade annorlunda färg.
Bild
t.v/fawnfärgad variant hona (Mellory Stripe`s Peach Royal)
![]()
Bild t.h/
fawnfärgad somalihona
(Somystics Sarena`s
Bewitched)
![]()
Bild t.v/fawnfärgad somalikattunge,
(S*Andante`s Emenike Badina)
Somalin är en mycket sund och frisk
ras . De uppnår ofta hög ålder.
När det gäller ögonsjukdomen PRA, så
väljer de flesta uppfödare i Sverige att undersöka sina somali katter, även om
sjukdomen aldrig varit eller anses som ett rasproblem inom somali rasen.. Men
pga syskonrasens (abessinierns) höga antal av PRA på 80-talet, och att det
påträffats PRA fall även på somali (om än i ringa antal) gör detta faktum klart
att somali kan ha denna gen för sjukdomen. Därför väljer de flesta att
förhindra att avel sker på katter med denna sjukdom.
PRA (Progressiv Retinal Atrofi)
Denna ögonsjukdom innebär att näthinnan i ögat
förstörs, och att katten så småningom blir helt blind. Sjukdomen är progressiv,
dvs den kommer smygande och när väl de första förändringarna på näthinnan
startat, så finns ingen återvändo. Katten mister synen! Sjukdomens första
tecken kan visa sig vid olika ålder. Veterinärer är dock ense om att man bör
undersöka katter från 12 månaders ålder med sk spegling/ögonlysning, då de alra
flesta PRA-fall kan upptäckas mellan 1-2 års ålder (en ERG-undersökning, som är
en mer omfattande undersökning kan göras något tidigare) Det kan dock dröja
flera år innan katten är helt blind från att den börjat utveckla förändringar
på näthinnan. Katten hinner förhoppningsvis att vänja sig vid att se sämre och
sämre, och utvecklar de andra sinnena, så att den kan klara sig bra, trots sitt
handikapp. Det kan vara mycket svårt, näst intill omöjligt för besökaren att
peka ut en PRA-katt (blind katt) bland en grupp andra seende katter. Blinda
katter utvecklar sina andra sinnen mycket effektivt och kan fungera mycket bra
så länge de får bo i sin invanda miljö. Det sägs också att ägare till katter
som påvisats med utveckad PRA, blivit mycket förvånade, då de inte har kunnat
märka något ovanligt i kattens beteende.
Man kan därför inte själv avgöra om ens katt har
börjat utveckla PRA,
utan en undersökning måste göras av behörig ögonveterinär.
Det som gör denna sjukdom så svår att förebygga,
är att den nedärvs ressesivt. En blind katt har två PRA-anlag, en från vardera
föräldern. En katt med endast ett anlag utvecklar aldrig PRA, men kommer
förmodligen ge en del av sin avkomma detta anlag. En sån katt är vad man brukar
kalla "bärare". Det finns idag ingen metod eller undersökning som påvisar
katter med ETT PRA-anlag "bärare".
Den defekta genen kan därför ligga
"dold" i många generationer i en linje innan en katt paras med en
katt som också är "bärare"av PRA-genen. Här finns då risk för att det
föds en avkomma som får bägge dessa sjuka gener, och så småningom kommer att
utveckla PRA.
Alla avkommor direkt efter en katt som påfunnits
med PRA, är bärare. Har den ena av föräldrana friska gener så blir dessa
avkommor aldrig blinda. De utgör dock en så pass stor risk för spridning av den
sjuka genen (här vet man ju att de är bärare) att man bör avstå att avla på en
sådan katt.
Detsamma gäller katter som får avkomma som
konstateras med PRA. Dessa föräldrar VET man vid detta besked bär på anlaget,
och man bör upphöra all avel efter dem för att hindra spridningen av genen.
För rasens bästa är det mycket viktigt att
uppfödare i alla länder är öppna och godvilliga att dela med sig av ev. nya
fall av PRA. Det är tyvärr inte lika vanligt i alla länder att man
ögonundersöker sina katter.
Även om PRA idag inte är något ras problem, så
väljer de flesta uppfödare att ögonundersöka sina katter regelbundet och inför
varje parning. Detta för att ta till vara denna möjlighet, och att i tid
förhindra att PRA-problem uppstår inom rasen.
S*Roulettès undersöker alla avelskatter för
PRA!
En abessinier variant (aby var) eller
som man säger i USA korthårig somali är precis samma sak.
Det är helt enkelt en abessinier till
utseendet, dvs med kort päls, men med en "dold" långhårs gen. Man
parar somali med abessiner för att bredda avelsbasen i somali aveln, och för
att få in vissa önskade egenskaper från olika aby-linjer.
Man parar varianter med somali, och
håller tummarna för att det skall bli många somali ;-) dvs ungar som fått en
långhårsgen från vardera föräldern.
Rent statistiskt ger en sådan
parning 50% långhårig (somali) och 50% korthårig avkomma.(varianter) Korthåren
har alla långhårsanlag. ( statistik är beräkning på betydligt fler ungar än vad
som föds i en kull, så det går inte att lita på dessa procent satser utifrån
endast en kull. Det är fullt möjligt att få fyra långhår efter en variant
parning, eller fyra korthår)
Varianter bör inte paras med
abessinier, då det dels medför att man för in långhårsgenen i
abessinierstammen, vilket inte är önskvärt. Om man inte har för avsikt att
avkommorna med skall fortsätta i somaliaveln.
(Bilden/ Abessinier variant hona,
fawnfärgad, Mellory Stripe`s Peach Royal)
Man kan para variant med variant. Här
blir dock en del av avkomman som blir korthårig, homozygot korthåriga, dvs de
har inget anlag för långhår. Vilka dessa är och vilka korthår som har
långhårsanlag går inte att säga genom att titta på ungarna. Det är endast genom
avel man han få reda på vilka av dessa ungar som bär på långhårsanlag. (även om
en del uppfödare menar att ungar med långhårs gen får en annan kvalite´på
pälsen och ibland något längre) Dessa kattungar skall därför om de ska gå i
avel, användas endast till somali parningar.
En variant + variant parning ger
statistiskt 25% somali, 50% varianter och 25% abessinier.
En somali + variant parning ger
statistiskt 50% somali och 50% varanter
Somali + somali ger garanterat
100% somali.
(Statistik är dock statistik och
baserat på betydligt fler ungar än en kull)
I Sverige tävlar varianter på
utställningar som abessinier.
Katter har precis som hos människor
olika blodgrupper. Det kan precis som hos människor ställa till problem om kattmammor
har en ovanlig blodgrupp, och blivit parad med en hane med en blod-typ som inte
är kompatibel med hennes.
De blod typer man känner till på katt
är AA (Ab) BB, AB
A är den vanligaste och B är den näst
vanliga. Man tror att ca 20% av somali har B typen. AB är mycket ovanlig, vad
man känner till.
Dessa olika blodgrupper finns hos
alla raser. Hos en del raser mer eller mindre representerade.
Om man ämnar ta ungar efter sin
somalihona, så kan det vara bra att veta vilken blodgrupp hon har, innan parning,
eller födsel av ungar.
Detta för att förhindra ett fenomen
som kallas Neonatal isoerytrolys, vilket betyder att de röda
blodkropparna faller sönder, spicker hos nyfödda i övrigt friska ungar. De dör
inom några dagar av blodbrist.
Detta händer då en hona av blodgrupp
B, parar sig med en hane med blodgrupp A.
Varför?
B-blod har antikroppar mot A-blod.
A-blod nedärvs dominant över B, så ungarna blir av A-typ.
(Fullt möjligt kan det ju födas
B-ungar i en sådan kull, OM fadern bär på anlaget b)
När dessa A -ungar diar sin B-mor får
de via modersmjölken i sig antikroppar mot sin egen blodgrupp, vilket gör att
deras livsnödvändiga blodkroppar förstörs, och de lever endast ett kort tag.
Efter 1-2 dygn kan inte kattungarnas
tarmsystem ta upp dessa antikroppar från moderns B-blod, och de kan då dia sin
mor utan dessa risker.
Har man blodtypat sin hona innan
parning och funnit att honan är av B-typ, så har man möjlighet att överväga om
man vill para honan, om man vill/kan klara av det extra arbete detta medför att
föda upp en kull efter en B-hona, då det kräver en hel del planering och
utrustning i form av bl a modersmjölkersättning, ev amma, ledighet mm.
Ett alternativ är förstås att hitta
en hane som också har blodgrupp B. Men det är nog inte alla gånger det lättaste.
Väljer man att låta honan få en kull,
så finns två alternativ, när det är dags för ungarna att komma.
Alt.1/ Man har en "amma"
som kan ge di åt ungarna de första kritiska dygnen, (med A blodgrupp förståss)
Har man en hona med äldre kull, så kan man försöka byta ungar. De äldre får dia
B-honan och de yngre A-honan. (detta är inte alltid det lättaste att lösa
praktiskt, men en del uppfödare har provat med gott resultat, medan en del
tycker det frestar på för honorna. Det kan ibland även vara svårt att "byta
tillbaka" till rätt mamma igen)
Alt2/ Man sätter på mamman en kropps
strumpa (baby set) så att ungarna inte får möjlighet att hitta någon spene.
Ungarna får vara hos mamman, och blir flask matade de första två dygnen.
Detta kräver förstås både planering
och en utsövd "stand in" som matar de små under dygnets alla timmar.
I båda fallen måste honan
"vaktas" så hon inte går och får sina ungar och att ungarna hinner
dia henne. Hinne de dia henne, så är risken mycket stor att det går illa.
B-blod är ingen sjukdom, men kan inom
aveln ställa till en del obehagliga överraskningar, som man kan undvika med ett
enkelt blodprov.
Om man köpt en hona efter två
föräldrar där man vet att de båda har A-blodgrupp, måste man testa honan ändå,
för att vara säker?
Ja, eftersom A är dominant över B, så
är det fullt möjligt att A-katter bär på en dold gen för b. (de får ju en gen
från vardera förälder)
Det går inte genom blodprov att se om
katten bär på anlag för B! Även om den gör det, så visar den endast att den är
av A-typ.
Två katter som paras med typ A (b)
(de visas på testet som typ A, men bär även på anlag för b) kan få ungar med
blodgrupp B.
Kattungar som föds med typ B, och som
diar sin mamma med typ A, klarar sig utmärkt, då A-blod har lite eller inga
antikroppar mot B.

Till vänster en bild på en kattmamma
med blodgrupp B med "baby set", och sina ungar som blir handmatade
det första dygnet. Till höger samma mamma någon dag efter med sina små
välmående A-ungar.
(Katten heter IC Esmeralda`s Cheetah,
viltfärgad hona)
I Sverige finns inget laboratiorium
som utför blodgruppering på katt.
Man får därför gå till veterinären
och få ett blodprov taget, som man ex.vis skickar till Finland
Man tar provet i ett sk EDTA rör, och
skickar det tillsammans med stamtavlan, och skriver att man vill ha
blodgruppering till:
Genlab Niini /
Tirri Niini
Sörnäs strandväg 27 A
FIN-00500 HELSINGFORS, FINLAND
Tel +358-9-737 823, fax
+385-9-737-827
(det är bra om man kontaktar innan,
och tex inte skickar provet en torsdag, OBS! talar svenska! Det går också att
få FIV/Leukos test gjort samtidigt)
|
|