Jag heter Ewa-Lotta Warenhed och bor ihop med Bertil Svensson sedan 1985. Vi har två tonårsbarn Anna och Emelie.

Min första hund var en mellanpudel, som jag fick när jag fyllde 10 år.
Jag döpte honom till Ludde, vi fick 12 underbara år tillsammans. 

Min första Afghan såg jag i slutet av 70-talet. Det var en taxichaufför i Ronneby som hade två stycken, de var guld med svart mask. De brukade ligga på trappan vid hennes hus.

Jag var helt såld, en sådan skulle jag ha.

Men det dröjde innan min dröm gick i uppfyllelse. 

Vi åkte och hälsade på min sambos släktingar i Linköping, och vad tror ni möte mig i dörren. Jo min dröm en stor ståtlig svart Afghan hane. Jag tillbringade hela helgen med honom, Kimen hette han. 

Kenneln som Kimen kom ifrån hade precis fått valpar, så vi åkte dit och jag fastnade för en svart hane med vit bringa. Jag döpte honom till Affe, och han kom till oss julen 1987. Året där på köpte vi en halvbror till Affe honom döpte vi till Chiefen. 

Men min sambo var intresserad av Irländsk varghund så vi började åka på utställningar för att titta på varghundar och prata med olika uppfödare, för att få reda på så mycket som möjligt om varghundar.

Vår första varghund var en tik och hon kom till oss april 1992, inom kort skaffade vi en varghund till denna gång blev det en hane med väldigt stora tassar. 

Den 22 oktober 2000 blev våran värsta dag i våra liv, vårat hus brann ner och tre av våra avelshanar brann inne två Afghaner ”Ferdinand”, ”Shark” och en varghund ”Bodd”. 

För närvarande bor vi lägenhet med våra Afghaner. Två helsyskon Queene och  Suma.  Sedan har vi Patsy och dominopojken Ted

De har anpassat sig bra i lägenheten, men vi har låna en inhägnad av min vänninas man Mats på ett hektar, så de kan springa av sig på. 

Lotta