Två år har idag passerat sedan du så hastigt rycktes bort från oss.
Mamma och jag kommer alltid minnas den där natten när hela livet förändrades.
Hopp och glädje förbyttes på ett ögonblick till djupaste sorg och saknad.
Mitt i all smärta kommer vi ihåg den korta tid vi trots allt fick tillsammans.
Minns ännu den dagen i slutet av maj 2003 när mamma testade positivt.
Vi hade anat det några dagar tidigare men nu var det bekräftat att vi väntade ett
litet barn.
Kommer ihåg när vi hos barnmorskan fick höra dina hjärtljud för första gången.
Första rörelsen som mamma kände mitt under en middag på vår brölloppsresa.
Hur du brukade sparka i magen för att nästan alltid bli stilla så snart som jag
skulle känna efter.
Din tid i livet blev så kort, men i våra tankar och hjärtan lever du för evigt
älskade lilla Amanda.
Mamma, Pappa och lillasyster Madeleine