Till min älskade lilla Amanda!
Det har snart gått tre veckor sedan du så grymt rycktes bort från mamma och mig och inte en dag har passerat utan att jag tänker på dig.
Kommer ihåg den där eftermiddagen i slutet av maj förra året när mamma och jag förstod att vi väntade dig. Hon ville först inte tro på det utan trodde bara att hon mådde illa och var trött för att hon jobbat för mycket den senaste tiden. Tillsist gav hon vika för mitt tjat. Minns så väl glädjen som både mamma och jag kände när vi tittade på graviditetstestet och såg ett tydligt plustecken som betydde att vi väntade dig.
Kommer ihåg den kvällen när mamma kände dina rörelser i magen första gången. Vi var på bröllopsresa i Skottland, Pitlochry närmare bestämt, och satt på hotellet och väntade på middagen. Plötsligt sken mamma upp som en sol och sa till mig att hon hade känt en spark. En annan person som satt vid vårt bord och var barnmorska påstod att det bara var bubblor från kolsyran i läsken som hon drack. Kolsyra pyttsan!!
Kommer ihåg första gången som jag skulle känna dina rörelser. Mamma kunde säga att hon kände dig sparka och varje gång som jag lade handen eller huvudet på hennes mage så var du helt stilla. Det skulle dröja flera veckor innan jag fick chansen att känna dig sparka.
Kommer ihåg våndan innan och stoltheten efter att jag hade berättat på jobbet att jag snart skulle bli pappa. Minns hur alla frågade allt mer hur det gick med dig ju närmare den dagen då vi skulle få träffa dig vi kom.
Kommer så väl ihåg när jag såg dig för första gången. Det såg ut som du sov så fridfullt där du låg inrullad i en handduk. Du var så vacker. Minns också den enorma sorg som jag kände, och fortfarande känner, när jag insåg att jag aldrig skulle få se dig vakna. Aldrig få höra dig jollra. Aldrig få se dig krypa. Aldrig få höra dig säga ditt första ord. Aldrig få se dig ta dina första osäkra steg…
Älskade Amanda, du var mycket efterlängtad inte bara av mig och mamma. Vi är många som nu sörjer att du inte längre finns hos oss. Men jag kan lova dig, i mitt hjärta och tankar kommer du alltid att finnas.
Vila i frid älskade lilla Amanda
Kramar/ Pappa