Ungefär en vecka efter att vi hade förlorat Amanda träffade vi återigen själavårdaren från sjukhuskyrkan. Hon skulle hjälpa oss med förberedelserna inför begravningen.
Det blev bestämt att begravningsakten skulle hållas i Lundby Gamla kyrka här i Göteborg. För oss var det ett självklart val då det är en vacker gammal kyrka och vi hade bott i Kyrkbyn bara ett stenkast från den under nästan hela graviditeten, så det kändes som Amanda var uppvuxen där. Dessutom är Chatarina döpt där. Från början ville vi att Amanda skulle få sin sista vila på den kyrkogården men då de inte kunde ta emot fler så föll vårt val på Lundby Nya kyrkogård.
Tisdagen den 27 januari 2004, två veckor efter Amandas bortgång var det dags för begravningen. Dagen började med att vi fick åka till Östra Sjukhuset för att utföra svepningen i bårhusets minnesrum. Med oss hade vi nya kläder, ett halsband, ett kort, ett täcke, några rosor och kramdjur som vi köpt till Amanda. Det var nu hon skulle läggas i kistan och det var något vi gjorde med blandade känslor. På ett sätt var det en vacker avskedsstund. Samtidigt var det enormt sorgligt för nu var det så påtagligt att det var sista gången som vi såg vårt barn annat än på foton. Det var sista gången som vi fick hålla vår lilla älskade dotter. När vi kände oss klara hjälpte själavårdaren från Sjukhuskyrkan oss med att stänga kistan och ta ut den till bilen.
Med på begravningen var våra föräldrar och syskon. Dessutom deltog Chatarinas morföräldrar, farmor och en farbror. Från min sida kom en moster och en kusin. Akten började med att prästen hälsade oss välkomna och därefter lyssnade vi på Eric Claptons "Tears in heaven", en låt med ett tema som vi tyckte passade väl in. Därefter läste han ett minnesbrev till Amanda som Chatarina hade skrivit samt en dikt och en låttext av Py Bäckman som heter "Den gudarna älskar - från en mor till ett barn". Efter att ha sjungit en psalm och bett så lyssnade vi på en låt som heter "Forever" och en barnvisa innan det var dags att förflytta oss till graven.
Jag och svärfar bar kistan mellan bilen och graven. Efter att prästen hade sagt några ord så var det dags att sänka kistan och därefter kastade vi några rosor i graven. Ännu en gång insåg man att det nu var definitivt slut så det här var ytterligare en mycket tung stund.
Efter att ha varit hemma hos oss några timmar fick de som ville följa med till graven och tända ljus.