Snart kan ett feministparti bli verklighet. Målet sägs vara att bara sitta en mandatperiod. Man tror att det ska räcka för att tvinga de etablerade partierna att driva feministiska frågor hårdare.
Frågan är: Vilka feministfrågor? Kvinnor i gemen är mer intresserade av ett drägligt arbets- och vardagsliv än av feminism.

Det finns en vrede och frustration bland många kvinnor. De hamnar ofta löne- och arbetsmiljömässigt i bakvattnet. Kan ett feministparti, under bara en mandatperiod, göra så mycket för dessa kvinnor?

Det mest intressanta som framkommit, när det gäller ett kvinnoparti, kommer från Anna-Klara Bratt tidigare chefredaktör numera journalist  på tidningen Arbetaren och sympatisör för ett kvinnoparti.  Hon har sagt att vi måste omprioritera inom den offentliga sektorn. Här finns, på sikt, åtskilliga miljarder att spara genom att åtgärda brister i arbetsmiljön och öka personalens inflytande över sitt arbete. Vilket skulle minska långtidssjukskrivningarna. Något som de etablerade partierna inte lyckats med.
     
Ett sätt vore att företagshälsovården blev fristående, och därmed opartisk, från arbetsgivaren. Man biter inte den hand som föder en. Detta skulle dessutom ge en opartisk statistik om arbetsmiljö och möjlig orsak till sjukskrivningar. 

Det som eventuellt kan bana väg för ett kvinnoparti till riksdagen, och samtidigt bli en blåslampa i baken på facket och de etablerade partierna, är en feminism som utgår från det vardagsnära. Men är det verkligen makt på gräsrotsnivå som ett feministparti syftar på?