Under slutet av april framkom att hela dagpersonalstyrkan, 17 personer,  vid ett serviceboende i Kalmar  skulle omplaceras. Detta mot sin vilja.  Majoriteten av  de anställda  var över 50 år. Några hade bara ett par år kvar till  pension. De hade arbetat på äldreboendet i många år. Som skäl för omplaceringen angavs  att personalen inte kunde samarbeta.    

 Den 26/4 skrev Östran (Östra Småland)  att verksamhetschefen, två fackliga representanter,  två enhetschefer och personalsekreteraren kom till serviceboendet och meddelade att hela personalstyrkan  skulle omplaceras. Märkligt var att facket kom tillsammans med tjänstemännen.

Bara lyssnat till cheferna
Personalen ansåg att omsorgsnämndens socialdemokratiske ordförande, som har ett arbetsgivaransvar, bara hade lyssnat till chefernas synpunkter. Att facket inte hade diskuterat med sina berörda medlemmar irriterade också många, skrev Östran  27/4. Verksamhetschefen sa i pressen att beslutet att personalen skulle omplaceras hade beslutats tillsammans med de fackliga företrädarna. Det framgick också  tydligt av artikeln att personalen, i varje fall vid det tillfället,  inte hade förtroende för sina lokala fackliga representanter.

Offentligt brev
Denna märkliga omplacering, av Östran beskriven som ”historisk”,  fick mig att den  27 /4 skriva till ett antal  personer: statsminister Göran Persson, arbetslivsminister Hans Karlsson, Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn, berörda inom kommunen i Kalmar samt media. Jag hänvisade bl a till Göran Perssons regeringsförklaring där han pekade på en klar insikt – behovet av en bättre offentlig arbetsgivare. 

Så här sa Göran Persson bl a  vid en presskonferens i samband med sin regeringsförklaring: ”Hans Karlsson  får ta de frågor som rör sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring som förs från social till näring. Han får lägga ihop dem med våra ambitioner att utveckla ett mer mänskligt arbetsliv.  Och inte minst – den offentliga sektorn ska gå i spetsen – och bli en mönsterarbetsgivare. Det är i korthet hur regeringen är sammansatt och som ska avspegla den debatt och dom besked som lämnades i valrörelsen.”

Nationell uppmärksamhet
Mitt  brev uppmärksammades (29/4) av Östran som menade att serviceboendet  nu fått nationell uppmärksamhet. I brevet skrev jag bl a  ”Ta in en helt opartisk person till detta serviceboende och låt personalen våga ge sin syn på förhållandena”.  Jag uppmärksammade också att man på Bärnstenen haft fem chefer det senaste året.  Kan man då inte tala om brister i organisationen? undrade jag. Jag hänvisade också till olika protokoll från tingsrätt och arbetsdomstol som jag anser är viktig läsning för den som vill sätta sig in i förhållandena inom äldreomsorg och omsorgen.  

Utsatt arbetsgrupp
Jag påpekade också att förmodligen är ingen arbetsgrupp i svenskt arbetsliv så utsatt som just personalen  inom äldreomsorgen och omsorgen. När problem uppstår får de oftast bära skulden eller spelas ut  mot varandra.
   Vidare skrev jag att det  finns också allmänt  en besvikelse och oro över att fackförbundet Kommunal  inte agerade starkare i samband med regeringens trepartssamtal om långtidssjukskrivningarna.   

Fristående företagshälsovård
Jag hänvisade också  i brevet till att  experter på arbetsmiljöfrågor ofta har påpekat att det behövs en statlig företagshälsovård, fristående från den lokale arbetsgivaren. 
     Om så hade varit fallet, när det gäller det aktuella serviceboendet i Kalmar hade det  förmodligen inte fått  sådana proportioner. Då hade en oberoende och saklig företagshälsovård gått in och lyssnat  på alla under fullt förtroende. I lokalpressen sa omsorgsnämndens s-ordförande att han hört talas om problemen. ”Det var någon kvinna som haft handledning med dem. Någon från Kommunhälsan tror jag.”
    En sådan inställning till en komplex problematik duger inte om vi ska kunna nyrekrytera till vården i framtiden.  De lokala fackombuden har ofta en svår uppgift att dels försvara sina medlemmar –  dels få behålla  sitt eget arbete. Man biter  inte den hand som föder en.

De får jobba kvar
Östran såväl som Barometern skev flitigt om händelsen. En ombudsman från Kommunal tog över efter de lokala fackombuden och förklarade att alla ”missförstånd” var på väg att klaras ut. Säkert har såväl den lokala som nationella uppmärksamheten bidragit till ”lösningen”. De som vill jobba kvar på serviceboendet ska nu få göra det. Dessutom ska man från arbetsgivarhåll på ett mer konkret  sätt än tidigare ta upp samarbetsproblemen.

    Det återstår att se hur det går med Göran Perssons regeringsförklaring om den offentliga sektorn som en mönsterarbetsgivare. Det finns fortfarande många arbetsplatser med problem. Och nu är vi halvvägs in i mandatperioden.

Åter Hemsidan