Landsbygdsskolorna kämpar för orternas överlevnad

Trots att vi nu står inför en dramatiskt förändrad elevsituation, antalet  elever i grundskolan minskar, förs det inte någon egentlig debatt på riksnivå om landsbygdsskolornas hotade framtid. 
      När det blir ont om pengar riktar kommunpolitikerna ofta sökarljuset mot landsbygdsskolorna. Hur går det ihop med parollen att ”Hela Sverige ska leva”?   
     Avvecklingen av landbygdsskolor borde, egentligen, vara en fråga för regering och riksdag. Men det kommunala självstyret, och tydligen också bristande intresse,  lägger hinder i vägen.

Konsultföretag
Så här kan det gå till: Ljungby  kommun i Kronobergs län har omkring 27 000  invånare, varav  18 000 i tätorten. I somras gav kommunen  ett konsultföretag från  Stockholm i uppdrag att utreda skolorganisationen i kommunen för perioden  2005-2014. Fokus i utredningen låg på landsbygdsskolorna och deras framtid -- inte på hela skolorganisationen. Konsulterna intervjuade tjänstemän och nämndpolitiker, d v s  i stort sett de som beställt rapporten  I övrigt inhämtades uppgifter från fastighets-  och skolkontoret samt befolkningsprognoser
 Konsulternas förslag löd: Lägg ner fem landsbygdsskolor.
    Lokalt tog de nedläggningshotade skolorna fram egna utredningar som ställdes mot   konsultrapporten som befanns ha åtskilliga brister. Kommunpolitikerna ordnade informationsträffar. Befolkningen gick man ur huse.  Politikerna har inte tagit ställning ännu.
 
Landsbygden släcks ner
Det finns naturligtvis ingen naturlag som säger att en skola till varje pris ska vara kvar men hur bedömer kommunpolitikerna helheten? Skolpolitikerna i barn och ungdomsnämnden kan möjligen göra ett visst sparbeting genom att lägga ner dessa fem skolor och centralisera allt till tätorten. Men samtidigt ska kommunpolitikerna  se till helheten–  att hela kommunen  utvecklas. Vad tjänar dom då på att släcka ner och avfolka fem landsbygdsorter?
   Och vad händer om de fem skolorna ansöker om och får beviljat av skolverket att starta friskolor för att rädda sin bygd? Då får kommunen ändå stå för kostnaden.

Avdammade paroller
Innan valet vart fjärde år dammar vissa partier av sina gamla paroller: ”Hela Sverige ska leva”. Men hur går det ihop med det kommunala självstyret? Kommunen kan lägga ner vilka skolor det vill. Det saknas starka företrädare på riksnivå  för landsbygden.      
       På riksnivå förefaller politikerna ha bytt ut parollen om att värna om en levande landsbygd mot: Allt ljus på staden och tätorterna!

 ”Nytänkande och helhetsgrepp”.
Det är inte nog med nedläggningshotet mot de fem skolorna. Nu har Ljungby kommunen också sagt upp kollektivavtalen med drygt 430 grundskolelärare och övrig skolpersonal.
    - Vi vill inte vara bundna av ett tolv år gammalt koncept, säger kommunen. Man ämnar göra om hela skolorganisationen. Då har man gjort tätorten till en driftsenhet och varje skola–  utanför tätorten –  till en annan driftsenhet. Vilket skapar oro bland lärarna. Kommunen benämner det som ”nytänkande och helhetsgrepp”. Men lärarna på landsbygdsskolorna kan få gå om skolorna stängs. Eller  möjligen omplaceras till andra arbeten i kommunen. Så kringgår man lagen om anställningsskydd. Så brukar det multinationella företagen spela ut olika regioner mot varandra.
 
Landsbygden berör hela kommunen
Men sammanhållningen på landsbygden är ibland stor. 28 byalag, hembygdsföreningar och sockenråd, även icke nedläggningshotade landsbygdsskolor, har nu i lokalpressen gemensamt framfört att skolorganisationen är en fråga om hela Ljungby kommuns framtid.
   
Navet
En landsbygdsskola utgör navet på orten.  En skola lockar barnfamiljer vid generationsskiften.  I bästa fall kan man behålla sin lanthandel. Skollokalen är dessutom, efter skoltid, en mötesplats för olika aktiviteter och alla åldrar. Samt föreningslivet.    

    Landsbygdsskolorna är viktiga för orterna på landsbygden. Men ska hela Sverige leva eller inte?  En viktig fråga inför valet 2006. 
 Åter  Hemsidan